Glasfåglarna är, genom sitt levande och djupt personliga språk, en stark och känsloladdad roman. Den berättar om Tå-Pelles familj och i fokus står den trettonåriga Nancy. En dag upptäcks en okänd väska gömd under vindstrappan. Nancy betraktar den med olust och skräck. Kan den ha någonting med inbrottet hos handlarn att göra? Är det möjligt att hennes älskade storasyster, Dora, är inblandad.
Det var så allting började. Det var så hennes liv tog en ny riktning. Nancy växer upp som yngst bland fem syskon i ett arbetarhem under trettiotalet. Hon är familjens iakttagare. Hon anar de skuggor i Doras liv som till sist blir tydliga, hon ser mammans kamp och pappans stora inåtvända sorg.
God - ikke en type bog jeg plejer at være vild med, men på en eller anden måde fangede den mig, så den kan et eller andet. Selvom den samtidigt irriterer mig lidt - måske det mest handler om den realistiske skildring af den tids mere irriterende tendenser. Plus det er en hård historie om menneskers liv i trange kår
Glasfåglarna är den första boken av tre i Elsie Johanssons serie om Nancy.
Den handlar om Nancy som växer upp från att vara barn till tonåring och berättas utifrån hennes perspektiv. Hon är yngsta dottern av tre (och två söner) i den fattiga Tå-Pelle-familjen på landsbygden De äldre systrarna är mycket viktiga för handlingen - Betty som blir gravid och avskedad från sitt jobb får flytta hem och Dora arbetar på hotell långt bort och skriver ofta till Nancy. Dora är del av ett mysterium i berättelsen.. Det är så mycket man inte pratar om på 30-talet, särskilt som kvinna, man får lära sig den hårda vägen och att bita ihop och man ska verkligen inte tro att man är någon.
Boken stämde inte alls överens med mina förväntningar, den är upprepande och enkelspårig och handlingen drivs inte på alls utan det är ett malande mest om detsamma hela tiden och även om den skulle kunna vara en sannskildring så är den ändå inte tillräckligt intressant. Jag tror det var första och sista Elsie Johansson för mig.
Att ta med sig: Att göra vardagen festlig och att hålla ihop familjen.
Lyssnat som ljudbok, författarinläsning. Har tidigare läst Riktiga Elsie, så känner igen miljön, som bygger på Elsies egen barndom, men fint att nu ta del av de "riktiga böckerna" om man nu kan uttrycka sig så då. Barndomsskildring av ung flicka i fattig arbetarfamilj tiden före andra världskriget. Nancy har läshuvud och slits mellan tillhörigheten till familjen som hon också skäms för, och skäms för att hon skäms. "Klassiska" situationer, från fattigdom och stolthet, tystnadskultur, ena storasystern som "blir på det viset", den omhuldade storasystern som farit till Stockholm, men hur bra har hon det egentligen? Barn från tidigare äktenskap osv, men Elsie berättar på ett gemytligt och kärleksfullt sätt från barnets perspektiv.
Mysig, men ändå sorglig. Fin samhällsskildring. Jag tilltalas av hur romanen är skildrad ur perspektivet av en flicka i unga tonåren. Att den inte är mer uppmärksammad förvånar mig.
Det är kvinnorna som är sköra som titelns 'glasfåglar', lätta att krossa. Arbetarklasskvinnors villkor. Nancys halvstorasyster, gravid med 'oäkting', har rest till Stockholm, men slutar som offer för illegal abort. Hon vill att lillasyster Nancy ska studera, och ta makt över sitt eget öde. Läsupplevelse.
Glasfåglarna av Elsie Johansson handlar om Nancy som växer upp som yngsta dottern i en fattig familj i ett torp i Mellansverige under mellankrigstiden. Ungefär jämnårig med mina mor- och farföräldrar. Det är ett hårt liv, hon ser sina äldre syskon tidigt flytta till ”köpingen” eller ända till Stockholm för att de behöver försörja sig själva när familjen inte har råd att låta dem gå i skolan längre.
Johanssons personbeskrivningar är fina och trovärdiga. Det är vackert skrivet om en delvis förfärande verklighet. Pappans slit på sågverket. Mammans hårda arbete i hemmet och med att få slantarna att räcka, hennes försök att skydda döttrarna från att hamna i olycka men samtidigt oförmåga att tala klarspråk, hennes ”akta er” är för diffust för att skydda ordentligt mot tonårsgraviditet. Den beundrade och högt älskade storasystern Dora i Stockholm, som Nancy brevväxlar med, skriver att allt är bra, men Nancy - iakttagaren - uppfattar att allt inte alls bara är bra men har svårt att förstå vad när saker döljs för henne.
Jag ser, på Goodreads, att jag läste boken för åtta år sen, men jag kommer ihåg förbluffande lite. (Några scener känns bekanta, som inledningen med den gömda, den otillräckligt gömda, resväskan med stöldgods. Och pappans fixering vid björkveden.) Sedan ett par år skriver jag en läsanteckning om de flesta böckerna jag läser, med tanken att en stunds reflektion fördjupar min upplevelse och förståelse av boken. Som bieffekt hoppas jag att det också ska hjälpa mig minnas dem bättre.
Een aandoenlijk verhaal dat zich afspeelt in de jaren dertig van de vorige eeuw. Het wordt verteld door Nancy, die aan het begin van het boek een jaar of elf is. Nancy woont met haar vader, moeder en zus op het Zweedse platteland. Haar broers en oudste zus wonen niet meer thuis. Zij beziet de wereld om zich heen met een beschouwende, fantasievolle blik. Haar ouders zijn arm, maar Nancy geniet van alles om zich heen. Zij houdt van lezen, de boeken brengen haar naar andere werelden waarover zij graag fantaseert. In het gezin wordt er niet gesproken over gevoelens of over gevoelige zaken. Nancy vindt dit vaak erg lastig. De schrijfstijl is eenvoudig, maar als lezer kun je niet anders dan Nancy in je hart sluiten en snel beginnen aan deel 2 van de trilogie: Lenteanemoon.
Helt okej, en välskriven skildring utifrån Nancys perspektiv, en 14-åring flicka som ser sin familj och det de har. Mycket skam och lägga locket på, fint mellan raderna om det hårda livet i slutet av 30-talet.
I really do not have anything to say. I did not overly care about anything I mean everything were fine. I did appriciate the talk about things like period and matrubation and prostetution and womens education. Kind of meh
Började segt men boken tog sig och blev riktigt bra. Ingen direkt central handling utan det handlar helt enkelt om Nacy och hennes liv. Jag ser fram emot att läsa resten av böckerna om henne.
Vackert driv i språket i denna skildring av sorg, skam och familjerelationer. 13-åriga Nancy är berättarjaget till denna gripande beskrivning av en arbetarfamilj i 30-talets Sverige.
Läste denna bok för en skoluppgift i svenska. Jag tyckte att den var lite svår att förstå med tanke på att det var väldigt många udda svenska ord och tyckte inte heller att boken hängde ihop bra. Den var väldigt osammanhängande och mycket hopp fram och tillbaka vilket gjorde det svårt att hänga med.
Jag kommer nog inte läsa de två sista böckerna. Not my cup of tea!
Ett stycke svensk historia om hur svårt livet kunde vara för fattiga människor i Sverige på 30-talet. Igenkänning på en del av innehållet genom min mors berättelser om sin barndom på 30 - och 40- talet.
Glazen vogels is het eerste deel van de Nancy-trilogie van Elsie Johansson, een familieverhaal dat zich afspeelt in de jaren '30 uit de vorige eeuw. De vertelster is Nancy en dit eerste deel gaat over haar jaren van klein meisje tot tiener. Haar ouders hebben het moeilijk om de eindjes aan elkaar te knopen. De tijdsgeest komt duidelijk naar voor: kinderen krijgen maar onderwijs tot hun veertiende (ook bij mijn grootvader was dat nog zo); vrouwen worden nog gediscrimineerd, maar de arme boeren en arbeiders die hun gezinnen moeten onderhouden met zware arbeid, hebben het in feite net zo moeilijk; de dominee, de dokter en de onderwijzer zijn de eerbiedwaardige mannen van het dorp; over seks wordt niet gesproken. Je leeft mee met de drama's, de schande en de schaamte die het gezin meemaakt, en hoe Nancy de wereld om zich heen begint te leren begrijpen. In het begin worden sommige toestanden nogal uitgebreid beschreven, terwijl naar het einde toe enkele snel op elkaar volgende belangrijke keerpunten dan weer worden afgehaspeld. De cliffhanger doet wel uitkijken naar het tweede boek van de trilogie dat zal handelen over het wedervaren van de familie in de Zweedse omstandigheden onder de Tweede Wereldoorlog, terwijl de zonen net dienst hebben genomen en al in het karakter van de vader het arbeidersverzet tot uiting komt. Mooi geschreven, maar toch vooral voor vrouwen ook.
This is the first book in the trilogy about Nancy. It is a book that is deceptive in its simplicity, in story at least. It may appear as if nothing really happens, but I connected with Nancy and the life she lead as a child to parents that were once serfs. The language Elsie Johansson uses is full of dialect, which gives a richness and a texture to the narration that might have otherwise been quite dull. And I can relate to how the characters keep all grief and unjust treatment hidden deep inside. It's not so long ago that there was no time for emotions and problems in rural Sweden. You just got on with surviving, mainly through the winter. And the horror of Nancy's big sisters death, the true tragedy of her experience, will stay with me forever.