Oron sprider sig på Stockholms nyhetsredaktioner efter mordet på en kvinnlig journalist. Medarbetare som vant sig vid att dagligen få ta emot hot fruktar nu för sina liv.
Den unga Madeleine Winther på Nyhetsbladet har dock siktet inställt på något helt annat. Hon vet precis hur hon ska ta sig framåt i karriären – och nu är hon på väg att göra ett rejält scoop.
Carl Cederhielm har lovat dyrt och heligt att skydda landet mot fiender. Han och hans båda medsvurna har satt samman en lista med tio namn. De ska hämnas dem som inte själva kan hämnas.
I ett land långt bort längtar en man hem till Sverige. Invånarna i den lilla staden är rädda för honom, han som arbetar som livvakt åt den vapen- och narkotikasmugglande ryssen. Snart kommer deras liv att vävas samman och Sverige vakna upp till en ny, skoningslös verklighet. För Carl Cederhielm är dock uppdraget långt ifrån slutfört. Det är dags att eliminera nästa person på listan.
Patrioterna är en högaktuell thriller och journalisten Pascal Engmans debutroman. Med sin roman förnyar han den samhällsengagerade spänningslitteraturen. Med stort patos, på samma sätt som Sjöwall & Wahlöö och Mankell, tar han oss in i den brutalare nutiden.
Pascal Engman is a former journalist. Affected by the increasingly threatening rhetorics towards journalists in Sweden, he took some time off and travelled to Chile, where he wrote Patrioterna: a dark thriller about what can happen when people begin to act after their vitriolic words on social media.
This is one of the best crime novels I've read recently. What seems at the beginning to be three separate stories, are eventually intricately woven into one exciting thriller.
Vilken skoningslös käftsmäll! Sörjer sannerligen att den är färdiglyssnad. Stefan Sauk, fenomenal uppläsare av Pascal's actionspäckade debutroman, har levererat. Och vilken leverans sen! Med en högaktuell story, kraftfulla karaktärer och ett rasande tempo från början till slut, var jag fast, omedelbart. Välskriven, innehållsrik och tydlig i sitt språk. Bäst: Pascal's sällsamma sätt att, med små udda detaljer, presentera sina karaktärer som får dem att kännas så levande. Karaktärerna; Jag älskar dem, jag hatar dem, jag lider innerligt med dem. Speciellt Ibrahim 🖤 •••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••• Vi får följa journalisternas vardag - Scoopen, hoten och de kallblodiga morden av en efter en. Vi får följa med bakom kulisserna hos rasistiska extremister utan gränser. Vi får se vårt land genom Ibrahims ögon. Vi får erfara vilken våldsam kraft som bor i kärleken och hur man drivs av den, väldigt långt. Oändligt långt!
Kiinnostava romaani vihapuheesta ja radikalisoitumisesta. Lehdistön toiminta ja ns. tavallisten ihmisten valinnat olivat minulle tämän kiinnostavinta antia. Patriootit tuntui hyvin journalistiselta kirjalta, sillä ilmaisu oli tarkkaa ja lyhytsanaista, mikä teki teoksesta ehkä myös helpommin sulateltavan kun esimerkiksi väkivallalla ei juuri mässäilty. Teoksen loppu oli makuuni turhan toimintapainotteinen, olisin kaivannut analyyttisempaa otetta myös tähän eikä pelkkää pyssysankarointia.
Kuuntelin tämän äänikirjana. Joel Mäkisen lukijaääni tuntui alussa jotenkin liian tasaiselta, mutta sopikin lyhytvirkkeisesti ja toteavasti kirjoitettuun tekstiin loppujen lopuksi oikein hyvin.
Pascal Engman är ju en författare som det har varit väldigt mycket snack om de senaste åren, men av någon okänd anledning så hamnade hans debut, Patrioterna, aldrig överst i läskön. Då har den ändå stått i hyllan i snart sex år. Till slut får jag ju ta till det enda som verkar hjälpa; ta med den i Boktolvan. Sagt och gjort och nu är den äntligen läst.
Det är nog inte så vanligt att en bok är mer aktuell sex år senare än vad den var när den släpptes från början. Så är nog faktiskt fallet med denna. Tyvärr. För rent tekniskt så hade journalisten fel, när hon påstod att brottsligheten var på väg ner. Det är ju mer precis tvärtom. Vet vi nu. Det är ju inte journalisternas fel dock, kan jag tycka.
Patrioterna innehåller egentligen flera saker som jag verkligen inte gillar i böcker. Många perspektiv. Sanslöst många karaktärer. På något sätt s lyckas ändå Pascal Engman inte bara ro det i land, utan göra det väldigt bra. Perspektivbytena är mycket tydliga och så är även karaktärerna. Ingen är den andra lik. Nu får jag snabbt köpa ikapp mig av alla hans böcker. Det är ju ganska många det.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Patrioterna does not belong to a genre that I usually read but since the author is coming to Helsinki Lit festival in May, I decided to give it a go.
The story was suspenseful and managed to keep the reader (that is, me) engaged. Considering the recent events in New Zealand and elsewhere, the subject of extreme right-wing terrorism is present and topical. Far more present than I would want it to be… The role of media in the current-day society is also a topic that is worth discussing.
However, I’m not sure if the novel manages to make the world a better place. Or if it aims to do so. The high amount of detail used to describe violence was unnecessary and made me want to puke (I definitely made some weird faces to other passengers when listening to the audiobook while on train or bus).
The novel did not make me a fan of action-thrillers, but it was a somewhat interesting read.
Vauhdikas, viihdyttävä ja väkivaltainen. Nykyaikaa pelottavan tarkasti kuvaava. Monenlaisia henkilöitä, jotka pääsevät yllättämään. Toimi äänikirjana erityisen hyvin. Avaa lukulukkiutumista, huomasin!
Kirja oli hyvä ja vaikka päähenkilöiden yhteyttä miettikin niin se selvisi kirjan myötä kyllä hyvin. Mielestäni vain toisilla henkilöhahmoilla oli kirjassa isompi rooli kuin toisilla ja se vähän harmitti kun olisi ollut kiva jokaisesta lukea tasaisesti. Pääsy kirjaan sisälle vei jonkin verran aikaa ja samankaltaiset nimet haittasi. Kirja oli myös jännä ja loppukin melko arvaamaton. Luin tämän melko nopeasti joten tekstikin oli jouhevaa ja kirjoitustyyli mukaansa tempaava.
Alltså ❤️Pascal Engman❤️ så jäkla bra. Så spännande bok och den tar upp så viktiga och intressanta ämnen inom invandring och rasism. I slutet av varje kapitel är det cliffhangers och det gick inte för mig att sluta lyssna. Jag lyssnade klart på den på 2 dagar. ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
Grym bok! Jag älskar handlingen, de olika infallsvinklarna karaktärerna, ja allt. Ämnet är fortfarande aktuellt då något sådant här faktiskt kan inträffa. Politikernas slöhet är densamma och tanken att folket snart får nog och börjar rensa upp i samhället själva ligger fortfarande nära till hands Jag fullkomligt älskar att boken inte är helt politiskt korrekt, för det är precis så här världen ser ut idag. Helt klart en av de bästa böckerna jag läst i år.
"Massive Drohungen gegen Vertreter der sogenannten 'Lügenpresse' sind an der Tagesordnung als der Mord an einer Journalistin geschieht und die Redaktionen des Landes in Aufruhr versetzen."
Pascal Engman greift in seinem Debütroman aktuelle Themen auf und nimmt Bezug auf die heutige Politik Schwedens. Er konstruiert eine Geschichte, die gefühlt sehr nahe an der Realität ist.
Der Beginn ist verstörend und unübersichtlich, viele verschiedene Personen und Erzählstränge verwirren den Leser. Auch der weitere Verlauf bleibt es unzusammenhängend und zum Teil überladene Kapitel stören den Lesefluss erheblich und unterbrechen ihn immer wieder.
Zur Hälfte hin fängt sich die Story und wird flüssiger. Auch der Schreibstil konnte mich so weit überzeugen, dass ich bei der Stange geblieben und nicht aufgegeben habe.
Fazit : Weniger ist manchmal mehr und hier hätte es ein Erzählstrang durchaus gereicht um eine spannende Geschichte zu erzählen.
Pascal Engmanin esikoinen on jälleen kerran loistavaa dekkarointia. Näissä kirjoissa ei aina hyvä voita, eikä läheskään aina edes toiseksi hyvin. Vähän yliluonnollisia sankareita
Engmanin kirjoissa tuodaan aina mukaan hieman kirjoittajan chileläisiä juuria ja toisaalta Ruotsia ja maahanmuuttoa. Tarinalla on hienoja siirtymiä, jotka sitten loppukirjasta yhdistyvät yhteen tarinaan. Monta kertaa ehtii kirjan aikana jo huokaista helpotuksesta, mutta sitten Engman katkaisee ilon ja tekee omia taikojaan.
Kirja rakentuu tämän hetken maailmassa vahvasti jylläävään rasismiin ja muukalaispelkoon. Kirjan päähahmot ovat lehtien toimittajia ja toisaalta itseään "patriootteina" pitäviä terroristeja, jotka pyrkivät omilla toimillaan ohjaamaan Ruotsin kansan mielipiteitä. Ensin toimitaan netissä ja sitten siirrytään kovaan toimintaan. Ahdistava maailmankuva, jota Engman hienosti kuvaa terroristien jatkuvasti hokien omia tekojaan puolustelevia hokemia.
Kaikilla terroristeilla on myös toki omat taustatarinat, jotka ohjaavat heidän ajatusmaailmaan. Pelottava mutta uskottava tarina kaikenkaikkiaan.
Pascal Engmanin Patriootit on niin kokuttava trilleri, että juhannussaunaankaan en meinannut ehtiä. Parasta kirjassa on sen ajankohtaisuus. Se kertoo siitä, mihin vihapuheet saattavat johtaa. Se kertoo sananvapauden merkityksestä ja siitä, kuinka pohjoismainen demokratiakin on haavoittuvainen ja manipuloitavissa.
Patrioottien henkilöhahmojen kautta äärioikeistolainen ajattelu näyttäytyy paljaana. Se tarvitsee pelkoa ja vihaa polttoaineekseen, ja niiden lietsominen johtaa pian väkivaltaisiin tekoihin. En ollut aiemmin myöskään ymmärtänyt, millaista vihapostia toimittajien ammattikunta joutuu vastaanottamaan - tästä Pascal Engman ja Li Andersson keskustelivat Helsinki Litissäkin. Vihapostit ovat kaikin tavoin uhka sananvapaudelle.
Boken är och nosar på en 5:a! Att det är en debutbok är svårt att tro. Så välskriven, spännande och den håller hela vägen. Jag ville inte lägga den ifrån mig och har rekommenderat den till alla. Man får följa flera olika personer, som lever helt skilda liv och det är grymma liv. Mord och kidnappningar är lite vardag. August som lever i Chile och är ”livvakt” åt en boss, Carl som vill göra Sverige mer Svenskt genom att rensa bort journalister som är positiva till invandrare, Ibrahim som är en taxichaufför som gjort allt för att få sin dotter att vara som alla andra och Madeleine som är journalist som lever mitt bland dessa mord.
Jag längtar tills jag kan börja med Pascals nästa bok!
En våg av journalist-mord sprider sig i Stockholm. Vilka är dessa patrioter som ligger bakom? Vad är motivet och kommer de lyckas med sin kupp? - intressant jämfört med hans resterande böcker så var denna helt bakvänd. Som läsare visste man hela tiden motiven och vilka gärningsmännen var - nästintill enbart journalistiskt perspektiv och knappt alls poliser - lättläst och snabb, längre kapitel men varierade mellan alla olika personer vilket uppskattats. Hur spridda karaktärerna än känns så har de alla en koppling
INDRUKWEKKEND DEBUUT MET HERKENNING VOOR VEEL EUROPESE LANDEN
++ ‘We zijn drie Zweden die er genoeg van hebben dat Arabieren en andere onderontwikkelde volkeren naar Zweden komen en allemaal privileges krijgen waar gewone Zweden alleen maar van kunnen dromen’ ++
Oorspronkelijke titel: Patrioterne ISBN: 978 90 214 0905 4 Uitgegeven door: Uitgeverij Q, Singel Uitgevers Pagina’s: 396 Beoordeling: ⭐️⭐️⭐️ ½ ⭐️
Europa kreunt onder de terroristische dreigingen en de eindeloze stroom immigranten vanuit Noord-Afrika. Ieder land ervaart de problemen op haar eigen manier en probeert die zo humaan mogelijk op te lossen. Ook Zweden kent ze. De Zweedse journalist Pascal Engman nam beide problemen als basis voor zijn debuutthriller Patriotten. Inmiddels zijn de vertaalrechten aan acht landen verkocht en werkt Hollywood aan een tv-serie die is gebaseerd op het boek. Je kunt hier dus spreken van een droomdebuut.
In Stockholm worden vooraanstaande journalisten stelselmatig vermoord. Maar in hetzelfde Stockholm proberen etnische minderheden het leven in hun nieuwe vaderland zo goed mogelijk op te bouwen. Een van hen is de Syrische taxichauffeur Ibrahim Chamsai die met zijn vrouw Fatima en dochter Mitra als vluchtelingen in Stockholm zijn beland. Het Zweedse beleid ten aanzien van etnische vluchtelingen wordt door een deel van de bevolking toegejuicht maar een ander deel heeft er geen goed woord voor over. Die laatste groep is er van overtuigd dat het gevoerde beleid ten koste van de oorspronkelijk Zweedse bevolking gaat. Een kleine extreem denkende cel die bestaat uit Carl Cedershielm, Fredrik Nord en Lars Nilsson vinden het hun nationale taak om dit beleid een halt toe te roepen. Lukt het niet goedschiks dan maar kwaadschiks en in dat geval zullen de bedenkers, handhavers en uitdragers van dit beleid gestraft gaan worden…
Het debuut van Engman is geen eenvoudig in elkaar geflanst verhaaltje. Verre van dat! Patriotten beschrijft in een aantal separate verhaallijnen de levens van etnische minderheden in de Zweedse hoofdstad en ook hoe wraakgevoelens aan worden gewakkerd en groeien als de ontevredenheid onder de ‘eigen’ bevolking langzaam toeneemt. Op een goed overdachte wijze wordt een terroristische aanslag in de schoenen geschoven van een onschuldige vreedzame hardwerkende immigrant. De complexiteit van de plot wordt gevormd door de veelheid aan personages die aan het begin van het verhaal in colonnes langs het lezersoog marcheren. Het is niet eenvoudig om ze direct op de juiste plaats te positioneren omdat het verhaal nog niet echt op gang is gekomen. Dat wordt in het begin dus meer dan een keer terugbladeren om alles goed op een rijtje te houden.
Is voor de lezer duidelijk wat de kern van het verhaal is, dan is dit probleem snel opgelost want dan vallen de personages vanzelf op de juiste plek. Dan weten we dat, naast de drie mannen van de extremistische cel, ook August Novak en zijn Porto Ricaanse vrouw Valeria Guevara, journaliste Madeleine Winther en de rijke Amanda Lilja namen zijn om te onthouden. Als die tsunami van namen de kust veilig hebben bereikt komt het verhaal ook langzaam op snelheid en leest het als een trein. Wellicht had aan het begin wat meer verhaalopbouw gekoppeld kunnen worden aan de introductie van personages. Dat is de enige opmerking, voor de rest niets dan lof voor dit debuut dat de problemen zoals ze in veel Europese landen momenteel spelen, op realistische wijze voor het voetlicht brengt.
Det är svårt att förstå att det här är författarens debutroman, den är välskriven med personbeskrivningar som gör att man berörs av samtliga karaktärer men på olika sätt. För att inte tala om själva handlingen. Det är enormt spännande och jag får tvinga mig att inte läsa slutet i förväg. Efter bara fyra sidor har spänningen och obehaget mig i ett fast grepp, jag bara måste läsa vidare.
En av landets journalister blir bestialiskt mördad. Bakom mordet ligger en liten grupp radikaliserade rasister. På sin dödslista har de ytterligare nio namn med personer inom media som gruppen anser ha mörklagt, förringat eller försvarat exempelvis våldtäkter utförda av invandrarmän. Mediepersoner som måste dö som en hämnd för dem som drabbats, och i syfte att få samhället att vakna upp och förstå vad som är på väg att hända med landet. I takt med att fler journalister mördas sprider sig skräcken på nyhetsredaktionerna.
Till att börja med följer boken flera parallella spår. Förutom Carl Cederhielm, ledare för terrorgruppen, finns här Ibrahim Chamsai, som kör taxi i Stockholm på nätterna, älskar Sverige och är tacksam för vad landet gjort för honom och hans familj. På en av nyhetsredaktionerna arbetar Madeleine Winther, en ung uppåtsträvare som är beredd att göra vad som krävs för att klättra på karriärstegen och som därför har ett förhållande med sin trettio år äldre chef. I norra delen av Chile arbetar August Novak som livvakt och underhuggare till ett kriminellt nätverk som bland annat ägnar sig åt olaglig narkotika- och vapenhandel. Successivt vävs de olika personernas liv samman.
Det här är en initierad och välskriven roman om högaktuella ämnen i vårt samhälle. Författaren skildrar insiktsfullt de olika personernas synsätt och värderingar utifrån just deras perspektiv, vilket gör dem väldigt levande och historien obehagligt trovärdig och skrämmande.
Tempot är högt och tappar aldrig fart. Just som jag tror att jag vet vad nästa steg kommer att bli, händer något helt annat. Utan att utveckla det mer, eftersom jag inte vill avslöja något och förstöra spänningen för den som ännu inte läst, fick jag en rejäl dos av samma chockartade känsla som jag fått av en viss HBO-serie. Det författaren gör är överraskande och, som jag upplever det, inte så vanligt i romaner. Det bidrar till att hålla nerverna i dallring genom hela boken. När boken är utläst är jag både omskakad och utmattad.
Rättigheterna till Patrioterna är sålda till flera länder och under våren blev det klart att boken kommer att filmatiseras.
Det här är så skrämmande och verklighetstroget och fantastiskt. Det är så bra att jag egentligen vill svära.
Om du är som jag kanske du har börjat läsa Patrioterna och tänkt att ”det var en väldigt massa människor som följs i boken och vad har alla med den här historien att göra, egentligen?”, och det förstår jag helt och fullt. Hur mycket jag än tyckte om början och drogs in av berättelsen hade jag väldigt svårt att förstå vad August borta i Sydamerika skulle tillföra till det stora ”patriotiska kriget” som dragits igång i Sverige.
Du behöver inte vara orolig. Pascal Engman vet precis vad han gör och inte en person är där i onödan, och alla säckar knyts ihop i slutändan, efter en hel hög med twister som får mig både att bli lite ledsen, lite glad och väldigt, väldigt förvånad.
Persongalleriet är som sagt ganska stort, men det är skönt att Engman fokuserar på en huvudperson per kapitel och personerna runt sagda huvudperson. Det gör det lite mer hanterbart, och de allra viktigaste personerna finns kvar berättelsen igenom. Jag tycker mycket om Amanda Lilja, som verkar väldigt sympatisk, men jag gillar också August (som egentligen kanske inte är så supersympatisk egentligen utan arbetar mest utifrån rätt/fel och ingen gråskala). Personerna är väsenskilda (förutom själva patrioterna) och det gör det också lättare att skilja på dem.
Att Engman är journalist i grunden och hanterar språket väl, det är tydligt. Det är också ett ganska sakligt språk, som gestaltar mer än det skriver på näsan. Svårt att beskriva, men det är ett språk som passar fantastiskt bra till den typ av text som Engman har skrivit.
Och som sagt, skrämmande verklighetstroget. Det känns inte som en helt främmande framtid, och det är riktigt otrevligt.
Mellan 2,5 och 3 stjärnor. Här fanns det allting i överflöd: mafiosos, terrorister, journalister och framför allt lik! Material till flera deckare, synd att författaren slösar bort allt i en och samma bok. En osannolik och förutsägbar historia med ett försök till något slags samhällskritik. Hade det inte varit för Stefan Sauks fantastiska prestation som uppläsare hade jag nog gett upp efter lik nr xx
Blau und Gelb sind die Farben Schwedens und die sollen von einer Gruppe unter der Führung von Carl Cederhielm verteidigt werden. Er und seine Kumpane verunglimpfen zunächst die freie Presse. Damit allerdings geben sie sich nicht lange zufrieden, bald schon werden die ersten Journalisten umgebracht. Vorgeschobener Grund für ihre Aktivitäten ist die angebliche Tatenlosigkeit, mit der die schwedische Regierung dem Flüchtlingsstrom begegnet. Unter den Journalisten lösen sie Angst und Schrecken aus. Die Redaktionen werden bewacht und die Zeitungsmitarbeiter überlegen sich jeden Schritt. Das weitere Vorgehen der Täter hat allerdings noch eine ganz besonders negative Qualität.
Der Autor war selbst lange als Journalist tätig. Er kennt die Szene, über die er schreibt, in und auswendig. Laut Autoren-Info war er vermutlich wegen seiner Tätigkeit selbst rechtspopulistischen Bedrohungen ausgesetzt, hat seinen Beruf aufgegeben und seinen ersten Roman verfasst. Mit diesem lehrt er die Leser wahrlich das Fürchten. Die dargestellten Szenarien wirken doch allzu realistisch. Man wünschte sich, niemand müsste auf solche Ideen kommen. Wie können vermeintlich normale Bürger nur so krude Ideen vertreten und dafür auch noch den Tod von Menschen in Kauf nehmen. Doch wie überall steht man diesem weltweit vorhandenen Phänomen wohl auch in Schweden ziemlich hilflos gegenüber.
Obwohl man bei der Handlung des Romans bei einigen Punkten ziemlich lange warten muss, bis man die Zusammenhänge versteht, wirken die Vorgänge besonders soweit sie in Schweden angesiedelt sind ausgesprochen spannend und sie scheinen die harte und raue Realität darzustellen. Das macht die Lektüre nicht gerade leicht, in Teilen liest sich das Buch eher wie ein Zeitungsbericht als wie ein Roman und dadurch wird er doch recht schwer verdaulich. Ob dieser Grausamkeiten fragt man sich, wie bloß das Schlimmste verhindert werden kann und findet doch keine Lösung. Der Patriot verstört, rüttelt auf und bringt das Gedankenkarussell ins Kreisen. Schweden ist leider überall.
Detta är Pascal Engmans debutroman, det är en thriller, och det är ingen dålig debut. Nu vill jag inte vara den som skiljer på svenska och internationella thrillers/deckare. Men jag måste lite frångå principerna och säga att detta är en bok av internationella kvalitéer när det kommer till uppbyggnad av handling och språk. Skulle påstå att boken håller lika hög kvalité som toppsäljarna bland de internationella thrillerförfattarna.
Språket är välslipat och handlingen ligger väldigt nära verkligheten. Det är kanske lite åt det extrema håller men åt andra sidan är det inte heller helt osannolikt att det kunde inträffa. Extremister och människohat, vilket håll det än går åt, är ett aktuellt ämne och ett ständigt hot mot den normala vardagen.
När jag läser visa stycken av boken så är det skrämmande, men trovärdigt, hur en extremist kan vara så lugn och så införstådd att hans tankar och åsikter är de korrekta. Det är hans uppgift (eller om man till och skall kalla det för kall) att få övriga världen att öppna ögonen och se sanningen.
Sedan får man även en inblick om hur det kan vara att vara en journalist, eller annan offentligt person för den delen och speciellt för kvinnor, om vilka hot man får från anonyma personer. Det är så att man skäms för mänskligheten för att även om detta är en påhittad historia så ligger det en sanning i boken om just denna utsatthet.
Det är flertalet historier, som först inte ser ut att ha något med varandra att göra, som långsamt och skickligt vävs ihop till att kulminera till ett otroligt spännande slut. Det hoppar smidigt bland de olika karaktärerna och man hänger lätt med i alla hopp utan att det blir det minsta rörigt.
Kort sagt en riktigt bra bok som jag rekommenderar till alla som vill ha välskriven spänning. Jag ser verkligen fram emot fler böcker av Pascal Engman.
Tämä olis varmaan 3.5 tähden kirja, jos sellaisen arvion tänne saisi... Hieman kummallinen lukukokemus, koska tavallaan pidin ja tavallaan en pitänyt yhtään. Suurin osa tapahtumista oli sellaisia, että vielä muutama vuosi sitten olisi naureskeltu epäuskottavalle romaanille, nyt lähinnä odotetaan koska näin oikeasti käy.
Väkivaltaa oli ja paljon ja välillä jopa omaan makuun liian graafisesti. Siitä huolimatta pelottavan hyvin ajassa kiinni oleva romaani, joka onnistuu taustoittamaan syitä henkilöiden käytökselle. Samaan retoriikkaan kuin tässä romaanissa törmää vähintäänkin nettikeskustelussa lähes päivittäin, epäonnisimmat kuulevat samoja asioita kasvokkain.
Oikeastaan kaikki henkilöt tässä kirjassa olivat vastenmielisiä eikä keneenkään voinut samaistua. Hieman kummallista oli myös se, että lähes koko kirjan läpi aina luvun alussa jokaiseen henkilöön viitattiin koko nimellä - aivan kuin ei joko luotettaisi siihen, että lukija muistaa kuka on kuka tai sitten haluttiin luoda etäisyyttä.
Ei todellakaan mitään kepeää kesäluettavaa vaan liiankin ajankohtainen yhteiskunnallinen rikosromaani. Ei huonosti kirjoitettu, mutta omaan makuun kuitenkin liian raskas.
„Sie wollen Feindseligkeit säen, damit wir aufeinander losgehen." S. 349
„Menschen mit abweichenden Ansichten werden als 'Schweine' oder 'Hunde' bezeichnet. Wissen Sie warum wir das tun?“ „Nein.“ Madeleine runzelte die Stirn. „Um zu entmenschlichen“, fuhr Sandberg fort. „So erklären sich die Wissenschaftler, wie augenscheinlich mental gesunde deutsche Männer und Frauen als Aufseher in den KZs arbeiten konnten. … Die Opfer werden nicht als Menschen betrachtet, sie werden nicht bei ihrem Namen genannt, und es wird auch sonst alles getan, um sie nicht als gleichwertig anzusehen. Das ist ein unbewusster Prozess, ein Mechanismus, um sich vor Gewissensbissen zu schützen.“ S. 157 „Also, was Menschen dazu bringt, zum Terroristen zu werden, darüber gehen die Meinungen auseinander. … Aber der erste Schritt besteht darin, sich bedroht und seiner Freiheiten beraubt zu fühlen. Sei dies tatsächlich der Fall oder nur eingebildet. Im nächsten Schritt überzeugt man sich davon, dass diese Bedrohung der Freiheit ein von anderen geschaffenes Konstrukt ist, und folgert daraus, dass die Bedrohung aufhören kann. Die Situation ist also nicht zwangsläufig hoffnungslos. Und schließlich muss der Betreffende selbst glauben, dass Gewalt der einzige Weg ist, um an der Situation etwas zu ändern und der Bedrohung ein Ende zu machen.“ S. 158
In Stockholm werden kurz nacheinander mehrere Journalisten ermordet, die zuvor für verschiedene Zeitungen positiv über die Integration von Flüchtlingen oder gegen Rechtsextreme geschrieben hatten. Doch bald werden diese Ereignisse in den Schatten gestellt von einem bestialischen Anschlag…
Mich nervt der Stil, reihum im Wechsel zu den verschiedenen Protagonisten zu gehen: da ist Madeleine, Journalistin in Stockholm, Carl, einer der Täter (ja, das wird gleich zu Beginn ausgesprochen), Ibrahim, ein Stockholmer Taxifahrer mit syrischen Wurzeln, und August, ein schwedischer Ex-Fremdenlegionär in Südamerika. Jedes der Kapitel endet mit einem Cliffhanger, der dann erst vier Kapitel später aufgelöst wird, um in den nächsten Cliffhanger zu münden. Ich mag es spannend, aber das empfand ich als Nötigung – ich war kurz davor, aufzugeben, und habe dann nur die Kapitel mit August vorausgelesen, dann den Rest ohne August.
Dazu sind die Handlungsstränge speziell: Madeleine ist eine manipulative Zicke, die niemanden leiden kann, ihrem Papi gefallen will, der sie aber gegenüber Zweitfrau und Zweitkindern hintan stellt. August arbeitet als Leibwächter für einen russischen Waffen- und Drogenhändler und ist bereit, für diesen zu töten. Carl als Täter serviert mit seinen Bundesgenossen einen kruden Mix an Theorien, ist aber sonst verwöhntes Söhnchen aus reichem Haus. Einzig Ibrahim wirkt wie jemand, mit dem man gern zu tun hätte. Die Vereinfachung der Täterseite wird meines Erachtens dem Thema nicht gerecht: das wäre ja so einfach, die Identifikation, das Feindbild - doch leider sind das häufig ganz normale Menschen, die mich in den letzten Monaten mit Aussagen schockiert haben (Stufe 1!). Selten habe ich Wörter mit F, die sich auf „Kotze“ reimen, in solcher Häufigkeit gelesen, gerne im Zusammenhang mit aufschlitzen oder vergewaltigen. Wichtig wäre mir der Umgang mit den „Stufe – 1 – Menschen“ gemäß des obigen Zitats.
Dann kommen die mir zu konstruiert, zu plakativ wirkenden Teile: Das Konstrukt, dass ein Anschlag von einem unfreiwilligen „Guten“ durchgeführt wird, wobei die Planung dazu für mich nur von Schwachstellen wimmelt. Ganz ernsthaft, wenn man dem Fremdenhass begegnen will, muss man sich auch offen damit auseinandersetzen, dass es NATÜRLICH genauso kriminelle oder radikalisierte Einheimische wie Fremde gibt, alles andere ist Mumpitz. Nicht ganz verstanden habe ich, warum der laaaange Teil mit August in Südamerika eingebaut wurde, der auch nicht gerade sehr appetitlich ist; sollte das „Ex-Legionär“ noch deutlicher buchstabieren (der kann schießen und kämpfen)? Wozu nützt die Schwangerschaft von Madeleine? Warum interessiert sich Madeleine nach dem Essen im Hotel nicht mehr für ihren verletzten Vater? Bekommt man als Schwede illegale Waffen ausgerechnet nur in Südamerika, im Bereich eines anderen Schweden, dem man dann daheim wieder begegnet? Wer riskiert etwas, bei dem der eigene Tod einkalkuliert ist, ohne Rückvergewisserung, dass das eigene Kind dadurch wirklich überlebt, was man ja tot nicht mehr überprüfen kann? Wenn das Täter(Ferien-)haus durchsucht wird, müsste man ja die DNA der Geisel finden, die dann nicht mehr genau der entgegengesetzten politischen Richtung zugeordnet werden könnte, Islamist und Islamophob, das geht nicht gleichzeitig.
Der Schreibstil gefiel mir (besser als der Aufbau), die Idee fand ich gut, einige Zitate top. Ansonsten ist das leider arg konstruiert. 3 Sterne.
Wow, this author really doesn't take any prisoners! I enjoyed this fast-paced, exciting thriller which reminded me of his Swedish countrymen Erik Axl Sund at many points...however, if you know previously mentioned author duo's works, you've probably already guessed that the book was a tough read at points and certainly not for the faint of heart.
I have to echo another reviewer on here in that the amount of violence was quite unnecessary, and especially when it came to animal cruelty. These parts were so difficult for me to read that it almost physically hurt to do so, and IMO they could have been left out since none of that served any purpose for the story.
Tarinaa lähdetään seuraamaan neljän hyvin erilaisen ihmisen silmin: ex-muukalaislegioonalainen August, syyrialainen maahanmuuttaja Ibrahim, kunnianhimoinen nuori toimittaja Madeline ja yläluokkainen Carl. Tapahtumien edetessä kaikkien neljän kohtalot kietoutuvat yhteen. Tarina on pelottavan uskottava esitys kasvavasta muukalaisvihasta, sokeasta uskosta omaan asiaansa ja silmittömästä väkivallasta.
Efter 141 sidor (ca 30 %) ger jag upp. Jag fastnar varken för någon av karaktärerna eller någon av de händelseförlopp som sker. Jag misstänker att mina förväntningar på boken kan vara en bidragande orsak till att jag nu ger upp den. Jag förväntade mig mer på något sätt.