Finns det något ord som är jordens smartaste? Det skulle i så fall vara det som betyder samma sak i alla språk. Om det ordet och mycket annat berättas med humor och lekfullhet i denna populärvetenskapliga bok om människans viktigaste redskap – språket. Här tas allehanda fenomen upp som namn och smeknamn, nya ord och fula ord. Varför svär vi så mesigt i Sverige till exempel?
Fredrik Lindströms författardebut, Världens dåligaste språk, blev en bästsäljare och något av en bibel för många. I Jordens smartaste ord bjuder Lindström än en gång på kunskap och språkfilosofi i sin mest underhållande form.
nagu sama autori eelminegi keeleraamat - nagu oli ja nagu polnud kah, kindlasti rootsi keele paremale oskajale ja keelekeskkonnas elajale oleks olnud huvitavam ja arusaadavam.
pool raamatut rääkis pigem nagu keelest üldiselt - näiteks see, et mis sõnad "on olemas" ja milliseid pole. ma arvan, et Scrabble'i-laua taga tekkivad tülid on eestlastel ja rootslastel küll üsna sarnased - keegi moodustab mingi jabura liitsõna, keegi teine ütleb, et sellist sõna ei ole olemas, nojah, sõnastikus tõesti pole, aga kõiki liitsõnu ei olegi ju sõnastikus. võibki vaidlema jääda. Lindström on, teadagi, pigem keeleliberaal, ja pigem leiab, et sõnu saab ja võibki vabalt tekitada sedamööda, kuidas neid vaja läheb ja kuidas neist aru saadakse. vähemalt päriselus, mitte vast tingimata punktide peale käivas mängus...
dialektidest oli üks peatükk ja see läks mul küll suht kõige täiega üle pea, sest mida tean mina mingist stockholmi või norrlandi hääldusest.
teises pooles oli põhjalikumalt juttu rootsi nimede tekkelugudest, et kust ikkagi ees- ja kust perenimed ja mis hüüdnimed on saanud pärisnimedeks ja millised veel pole jne. sealt noppisin näiteks sellise huvitava teadmise, et Natt och Dag (teate, see kirjanik, Niklas Natt och Dag) on iidne rootsi aadlinimi ja on moodustatud nii, nagu aadlikud mingil hetkel tegid - jutustad lihtsalt, et mis sul suguvõsa vapi peal on. mõnel oli lõvipea (Lejonhuvud) ja mõnel öökull (Uggla) ja mõnel kuldne täht (Gyllenstjerna) ja, noh, ühtedel oli siis pool vappi must ja pool helekuldne ja sealt see nimi, "öö ja päev".
ja siis oli vandmisest-roppustest (mida rootsi keeles teatavasti väga ei ole) ja sõimunimedest kah juttu ja siis lõpuks millegipärast lõppes keelejutt üldse ära ja arutleti natuke aega umbes naise rolli muutumise üle rootsi ühiskonnas viimastel sajanditel (kontekstis, et sõna "daam" ei saa enam väga kasutust ja kõik naised on pigem "tüdrukud" ja see on spst, et daamid, nagu ka vanamoorid (gumma) on pigem nagu välja surnud).
Fortsättningen på Världens dåligaste språk: Tankar om språket och människan idag med flera intressanta kapitel om svenska namn och smeknamn, svordomar, sammansättningar, hur orden förändrar meningen med tiden (t.ex. "tjej" idag jämfört med förr i tiden) och andra ämnen.
Jag gillar att veta varför saker och ting utvecklats på det sätt det gör, så en bok om vårt språk är inte fel! Det är inte en revolutionerande bok, men mycket intressant ändå. Kanske lite långtråkig i vissa kapitel om man inte är så insatt eller intresserad. Men så är det väl antagligen med allting.
Underhållande och lättläst. Jag önskar dock att den skulle varit mer detaljerad ibland. Då boken är från början av 2000-talet är självklart några spaningar utdaterade med det gör inte boken mindre bra då läsaren själv kan tänka efter hur det är nu sisådär 20 år senare.
Det känns taskigt att ge en trea.. men en fyra hade varit FÖR starkt. Trevlig bok lagom längd och några fun facts man tar med sig, men det var sällan svårt att lägga ifrån sig den. Hade antagligen varit en etta om det inte vore för fredrik och hans fantastiskt underhållande språk.
Han är rolig faktiskt, jag får bjuda på det. Men lite väl mycket "Lasse Berghagen"-mysig själv ibland tycker jag. Mycket intressant och rolig fakta och observationer. Sista kapitlet om ålder och kön kändes dock.. konstigt.
Den här boken kändes lättare att läsa än sin föregångare. Om det beror på att jag var inne i Lindströms språk efter att ha läst den förra, eller om den faktiskt var mer lättläst är dock svårt att säga. Det är dock väldigt tydligt att den här boken är en uppföljare till Världens dåligaste språk. De har samma typ av språk och upplägg, samt en informell och diskuterande ton genom läsningen. Om en gillade den första boken så blir en antagligen inte besviken på den andra, den är helt enkelt mer av samma grej.
Det är nya ord och nya sociala aspekter som Lindström resonerar kring, men det är likväl samma stuk på resonemangen. Det är en bok som handlar om språket, men som absolut inte bara handlar om språket. Det handlar också om historia, mode, kultur, samhälle och allt det som språket kretsar kring och som kan vara svårt att greppa om en bara läser ett ords etymologi.
Jag skulle gissa att även om Jordens smartaste ord är några sidor längre än sin föregångare så har den blivit mer lättläst eftersom den förutsätter att läsaren har lite av den grund som finns i första boken. Som t ex hur ord nu uttalas som de stavas, till skillnad från förr. Och såklart en av Lindströms grundpoänger från Världens dåligaste språk: Att språket fortsätter utvecklas, varesig vi vill det eller inte.
Jag rekommenderar helt klart den här boken till alla som läst föregångaren och uppskattade den!