Guido Knopp is a German journalist and author. He is well known in Germany, mainly because he has produced a great number of TV documentaries, predominantly about the Nazi era, but also about other topics, such as Stalinism.
Insikter i en närtida diktatur som fler borde ha koll på. Boken domineras av en historia om en östtysk konståkerska. Faktisk skildring om en sjuk stat. Lite störande med alla faktarutor hela tiden. Störde läsflytet.
Forse è fin troppo facile rileggere la storia partendo dall'epilogo, ma non a caso questo libro si chiama molto opportunamente "Goodbye DDR". Strutturato come una quadripartita biografia dei personaggi di spicco più emblematici della ex Germania dell'est, di fatto questo saggio è una sintetica storia di quel paese suddivisa in quattro "quadri".
La prima parte ripercorre le vicende di Ulbricht (il primo capo del Politburo) e si focalizza sui primi decenni, dal '49 al '72.
La seconda è incentrata sulla biografia di Mielke (capo della Stasi) ed è incentrata sul tema del controllo esercitato dallo stato.
La terza riporta la vicenda di Katarina Witt, la splendida pattinatrice che pubblicizzava a livello internazionale (più o meno volontariamente e consapevolmente) il "volto bello del socialismo" negli anni ’80 e si concentra principalmente sulla contraddizione tra propaganda e reale situazione del paese.
La quarta parte riguarda Honecker e gli ultimi anni della DDR.
Questo saggio non offre grande analisi o introspezione, ma riesce a dare un’idea dello sviluppo di questo paese sottolineando in ogni pagina come, viste le premesse, tale politica socio-economica fosse destinata al fallimento. A mai più rivederci.
Really good comprehensive analysis of the GDR. I did the German audiobook and the narrator was great. If you grew up in the GDR a lot of this will be familiar to you, but for everyone else this book covers history, culture, and politics in an engaging way.
Det här är en helt surrealistisk statsbildning. Den är så fruktansvärt sjuk att man häpnar. Och alla uppgifter i den här boken stämmer, jag minns själv att man visste mycket redan på 80-talet. Man visste om övervakningen och förtrycket, man visste om muren (åh, förlåt, ”Den anti-fascistiska skyddsvallen”). Till och med namnet var märkligt, DDR – Tyska demokratiska republiken, men för att travestera Voltaire, det var varken Tyskland, demokratiskt eller en republik. Kanske berodde det på att den svenska kultursfären inte precis var som ett rytande lejon mot förtrycket och diktaturen i östeuropa, den var inte ens en pipande mus. Det var helt enkelt inte ”inne” att kritisera och uppmärksamma dessa stater. Det svårt att prata om det, kom det upp i universitetsklassen gick det bara inte, det fanns alltid några självsäkra marxister som aggressivt och verbalt försvarade dessa samhällen.