Vi som aldrig sa hora

by Ronnie Sandahl

Genres: Swedish Literature, Fiction, Young Adult

171 pages, Hardcover

First published January 1, 2007

Reviews

[Emelie Talledo]

Ungefär lika bra som titeln.

[Anton Reijs]

Ska börja kalla folk hora för att inte associeras med Ronnie Sandahl

[Jack]

Åh, jag tycker verkligen den lyckas skildra småstadsångest på ett fint och träffsäkert sätt och att det finns någonting i språket som gör att det bitvis är riktigt bra, finstämt men brutalt. Men. Den är i faller då och då ner i värsta klichéträsket och genomsyras av den där äckligt sentimentala nostalgin som alltid ska in i såna här böcker (speciellt skrivna av män). Och persongalleriet känns som att det bara är olika versioner av samma person (Vems föräldrar är var?!). Och kvinnobilden är ju åt helvete, kvinnorna i boken är återigen bara objekt, om än så "åtminstone" som objekt i reflektioner kring hur andra män obejktifierar dem mer. Men den har definitivt nånting.

[Patrik Löksa]

En författare med förmåga att beskriva en mycket dyster tillvaro i en svensk småstad. Lättläst utan att vara banal, lätt genial och en bitvis givande läsning å ena sidan, samtidigt som boken å andra sidan kan sägas vara ett stycke tragisk smörja. Varenda ung kille och varenda ung tjej som skildras i boken är hopplöst egotrippade figurer i en meningslös tillvaro.
Rutten kvinnosyn, men en minst lika rutten manssyn. Eller ska man helt enkelt säga människosyn, livssyn...
nihilismens bitterljuva frukter. Ett liv som kretsar kring en massa självupptaget sex, fyllor och gapande tomma hål som endast tillfälligt fylls av kebabpizza.

[PTG42]

Svag trea. Boken gör ett väldigt starkt och deppigt porträtt och inte mycket mer. Boken utspelar sig under en kväll men genom minnen får vi höra deras tragiska berättelser. Samtidigt står karaktärerna i boken stilla, precis som småstaden de bor i och om man förväntar sig något mer än ett deppigt porträtt av brist på utveckling blir man nog besviken.

[Johanna Pietikäinen]

Läste den som tonåring i småstaden jag bodde i. Blev som en bibel för mig. Att någon kände igen mina känslor!? Det var en fin läsupplevelse då.

[Helena Frisk]

Ok, lättläst

[Amanda Mobjörk Dolk]

Den får en tvåa för att det emellanåt är ett fint och poetiskt språk. I övrigt kände jag mest; nej tack. Det är oerhört uttröttade och tråkigt med the manic pixie dream.

[Desirée Ek]

1.5

[Vera]

jag ångrar inte att jag läste den. jag gillade den nog faktiskt.

[Jonas Eriksson]

Kommer inte ihåg sådär jättemycket av den. Men det är ingen bok jag vill läsa igen, eller ens äga. Men tror nog inte att jag tyckte den var urkass, vilket jag säkert kan tycka ku nör den är så kort.

[Moa]

Read this one for school. It sucked. It doesn't even deserve one star.

[Lisa Blondell]

Enligt mig en totalt meningslös bok. Det enda som var bra var att det var korta kapitel.

[Erika]

2,5*
Jag har läst många, många böcker av det här slaget. De som inte riktigt har en story, men ändå har en. Det är väl inte en av de bättre jag har läst, men språket har något.