Jag tycker att den här boken var väldigt intressant men också obehaglig på samma gång. I och med att bokens innehåll hoppar mellan olika historiska händelser, från klassiska händelser som man får studera i skolan till händelser som jag aldrig hade hört talats om så blev det på ett sätt lättsamt att läsa MEN boken handlar också om de sista orden personer säger innan de dör vilket också gjorde att en del historiska händelser var riktigt obehagliga och jag kunde känna mig nedstämd efteråt, så på ett annat sätt kunde boken kännas tung.
Jag uppsakatar att författaren inte bara stannar vid de sista orden utan ger också en historisk bakgrund och författaren för även en diskussion gällande att vissa sista ord troligen har återskapats i efterhand. Frågan "Även du min Brutus?" som man brukar säga var Julius Caesar sista ord. Var det verkligen så?
Ofta när jag läser historia så känner jag en tacksamhet för den tid som jag lever i nu. Skillnader som t.ex. majoritetens levnadsvillkor eller kvinnors rättigheter nu och då synliggörs. Jag är också medvetenhet om att vi fortfarande har en hel del kvar att arbeta för inom dessa områden men jag vill bara säga att jag känner mig otroligt tacksam.