Aasta pärast esimest kohtumist August Strindbergiga tõstab paruness Siri Wrangel mässu oma aja ja klassi konventsioonide vastu, ta jätab maha mehe ja lapse, et hakata elama koos noore andeka kirjanikuga. Üheskoos tahavad Siri ja August alustada võrdõiguslikkusel ja vastastikusel austusel põhinevat elu.
Siril õnnestub täita oma unistus ja saada näitlejaks. Samal ajal kui Siri pääseb kuningliku draamateatri lavale, tõuseb Augusti täht Rootsi kirjandustaevasse. Ilmuvad «Punane tuba» ja «Meister Olof». Prantsusmaal Skandinaavia kunstnikekoloonias veedetud aastad aga osutuvad abielu proovikiviks. 1875. aastal imelise unenäona alanud armulugu muutub 1890. aastaks kohutavaimaks õudusunenäoks.
Lena Einhorn är filmare och författare, och har givit ut åtta böcker, både romaner och sakprosa. Hennes senaste bok på svenska är Blekingegatan 32 (2013), en roman om Greta Garbo. Hennes berättelse Ninas resa, om modern Nina, som var bland de sista som lämnade Warszawas getto levande, blev både bok och film, och belönades med både Augustpriset och två Guldbaggar.
Jag hade nog förväntat mig mer Siri och mindre August. Men ju längre man kommer i boken så förstår man hur mycket han påverkade hennes liv. Deras äktenskap verkade så lovande då de (i början) levde ett jämlikt liv men sen spårade August ur. Intressant att få veta mer om henne då jag inte visste nåt. Jag gillade miljöbeskrivningarna i boken om Stockholm, skärgården, Frankrike och Finland.
Mysig kanske är fel ord men ändå en mysig bok och Siri och August. Ofta känns det mer som en berättelse om August men ger ändå en inblick i Siris liv. Väldigt läsvärd och blir väldigt i intresserad av att läsa mer om och av både Siri och August.
I'm more than a little obsessed with August Strindberg so when my sister gave me this Swedish book about his first and most famous wife, Siri von Essen, to read I was delighted.
Lena Einhorn is a well respected non-fiction writer in Sweden, but this book about the famous Swedish playwright's wife, is her first novel. In the acknowledgements, Einhorn reveals that the book started out as a non-fiction title. In my opinion, that's how it should have stayed.
Because, although I highly enjoyed reading a different - and engagingly written - account of the highly passionate and tumultuous (and much documented) marriage between August and Siri, the book at times didn't seem a novel at all. On many occasions Einhorn returns to a non-ficton style.
Firstly, she often finishes a chapter with telling us what is to come, "Två gånger skulle Betty von Essen komma att avgöra sin dotters öde, båda gångerna i helt motsatt riktning mot vad hon avsett. Detta var den första." Page 110. In English, "Betty von Essen would decide her daughter's fate twice, both times in a totally opposite direction of what she'd planned to. This was the first occasion"
Einhorn has similarly a habit of beginning of chapter with a brief one-sentence summary of what is to come - a practise quite at home in no-ficton or academic papers, but very frustrating in a novel.
Thirdly, there are several places where Einhorn takes issue with Siri's actions in a direct comment on how her life was lead. Again, this shows that she is more used to writing a non-fiction book.
All these small irritants could easily have been removed by good editing.
Having said all of the above, I loved reading about Siri, and her amazing life. At a time (end of 19th century) when most women were happy just to have married well, Siri's ambitions to become not only a famous actress, but an independent woman, have to be admired. Her relationship with Strindberg was at times obviously unbearable, heart-breaking and even dangerous, but all throughout Siri seemed to have kept her head - while making sure her children were OK.
A great deal of research had obviously gone into writing this novel, if only Einhorn had kept it as a non-fiction book, I would have been raving about it.
Äntligen klar! Gav upp en tredjedel in men läste klart nu. Respekterar historien men fanns ju en anledning till att det gick så dåligt att läsa... (blev tråkigt ibland). Lärorik bok men inte mycket mer än så för mig.
Alltså…. Den hade ju sina ögonblick. Men överlag så var den alldeles för utdragen och lite konstigt pacad. Jag var ganska uttråkad genom hela boken och mot slutet kände jag mig så jävla klar så skumläste de sista 30 sidorna. Jag ångrar lite att jag inte gav upp, men det var väll ändå lite intressant att lära mig om Strindberg och won Essen 🙂.
En jättefin bok om en väldigt spännande person. Perfekt om du är intresserad av sekelskiftet eller August Strindberg. Einhorn skriver gripande och innerligt.
Om Siri vonEssen och skilsmässoprocessen från STrindberg 1890-92, blandat med långa tillbakablickar, alltifrån första mötet 1875 och giftermålet 1877, de bästa åren 1880-84. Svartsjukan förvärrades 1885-90. En helt fantastiskt bra genomförd bok. Vid svartsjuka avsnittet 1885 känner jag igen repliker från 'Fadren' (1887), och det passar så perfekt in i Strindbergs vana att dramatisera sitt liv, spegla sina relationer.
Den här boken får dig att hata August Strindberg som person, om du inte redan gjorde det. Einhorn framhäver verkligen monstret i mannen.
Som jag förstår började detta som en tänkt biografi och övergick sedan till skönlitteratur. Jag kan förstå varför, det känns att Einhorn känner starkt med Siri von Essens livsöde och vad hon gick igenom, och hon vill verkligen förmedla verkligheten av ett sådant förhållande som hennes och Strindbergs.
Det är välskrivet. Jag är inte säker på vad som är kreativ tolkning och vad som är absolut sanning, men som någon som växte upp runt ett liknande förhållande så kändes allt väldigt sanningsenligt och realistiskt för mig. Det var gripande och beklämmande. Men ibland ganska jobbigt att läsa om.
Skilsmässoprocessen var förnedrande vid denna tidpunkt i historien.
Strindberg var en känslostormande mansgris. Vilket inte verkar vara någon nyhet för de flesta.
Siri var en intressant kvinna. Jag tänker inte påstå att hon var felfri men hennes öde är väldigt intrikat och gripande, jag är glad att jag läste denna och lärde mig mer om henne.
Jag undrar om den – i denna bok accepterade – lesbiska romansen mellan henne och Marie David var sann, eller om det är en tolkning? Det finns bevis på att Strindberg påstod att det var sant, men om det faktiskt var det eller om han bara försökte få någon sorts hämnd på dem, är inte helt klart.
Det som störde mig med Siri (vilket möjligtvis inte gäller den riktiga Siri) var hur hon beklagade sig och blev så upprörd när Marie bestämde sig för att gå i kloster. Jag tyckte att det var lite hyckleri. Hon hade själv valt okonventionella vägar i livet – att skilja sig för att bli aktris, att skilja sig igen, att bo tillsammans med en kvinna… men så fort Marie bestämmer sig för något okonventionellt så blir Siri upprörd över detta? För att hon inte förstår det? Men då är hon ju lika inskränkt som sin mamma etc som inte förstod hennes val? Det kändes som att man bara får stötta vissa personliga val, inte andra.
Det andra som störde mig är en liten oviktig detalj. Men Einhorn nämner att Siri har en silkespudel som heter Mutte. Silkespudel visade sig vara den dagens ”---poo” blandningar, helt enkelt diverse pudelblandningar. Men hon skriver att August blir arg för att hunden fäller så mycket hår, att det är päls över en hel matta… … en stor anledning till att pudelblandningar blivit så populära igen är just för att de är hundar som INTE fäller. Pudlar, och pudelblandningar, måste i regel klippas. En oviktig detalj, men den irriterade. Och för den som är känslig för sådant, ja, Einhorn skriver vid ett tillfälle att Strindberg gör illa hunden ifråga.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det märks att Einhorn är mer hemma på att skriva fakta än skönlitterärt. Personerna blir plats ibland nästan karikatyrer. Det är en svår uppgift att balansera mellan trohet mot fakta och att få till en levande berättelse, men ändå. Jag hade hoppats få lite förståelse för Siri men så blev det inte.
nä den va tråkig. Alldeles för tråkig, jag klarade inte av att vara investerad, den fångade mig inte. Jag tror säkert att hennes liv var intressant men de skildrades inte på ett bra sätt.
Det här är mest en bok om vilken stor bitch August Strindberg var.
Jokes aside, boken var bitvis väldigt bra men den kändes som en konstig blandning mellan skönlitteratur och facklitteratur vilket gjorde att jag inte fann själva historien så intressant.
Jag gillar familjen Einhorns böcker, framförallt Stefan Einhorns Änglarnas svar. Siri är inget undantag utan skapar intresse och kunskap. Författaren har baserat boken på brev som Siri von Essen skrivit baserat på hennes äktenskap med August Strindberg. Äktenskapet blir inte vad hon tänkt sig och trots löften om sterilitet fortsätter Siri att bli gravid vilket är tungt för hennes kropp och karriären på Dramaten. Boken är en psykologisk studie av både herr och fru Strindberg där ingen går riktigt segrande ur striden.
Very well-written book about Swedish-Finnish Siri Von Essen who left her first husband and young daughter to realise her dream of becoming an actress and live a life of equality with August Strindberg. But he was mentally fragile and not so liberated after all and their relationship quickly becomes difficult.
I read the book in Swedish. I don't think it's available in English at this point.