Om du var jag (men det är du inte, o lyckliga människa...), men om du var jag, om du levt lyckligt gift (eller ja, nästan helt lyckligt i alla fall) med din fina man i massor av år. Om du älskat honom ända sedan nian. Om du ätit allt från kall ravioli till oxfilé med honom. Om du älskat med honom i allt från studentlyor till nybyggd villa ("älskat" låter väl lite för stort och vackert kanske, legat med låter bättre.)
Om du var en medelmåtta som aldrig vågade färga ögonbrynen riktigt svarta eller ha andra mönster än ränder på tröjorna.
Om du kanske inte hade så mycket att göra mer än att just vara tillsammans med din man och glädjas med honom när han fått riktigt bra provision från Mossvikens El & Tv.
Om du hittade en fotorulle i hans jackficka som visade sig innehålla foton (ja, vad annars?), foton på din älskade i armarna på en annan. Och inte bara i hennes armar förresten.
Om du var jag (stackars lilla du i såna fall). Vad skulle du göra då?
A. Älska, glömma och förlåta. B. Älska, glömma och förbli evigt bitter. C. Finns det något tredje alternativ?
Mossvikenfruar - Chansen är en hemsk charm-saga om kvinnan som hittar det tredje alternativet. Eller är det kanske det tredje alternativet som hittar henne?
This "novel" makes me angry with Bonniers. The publisher must be raging mad! What happened to the people who published Strindberg? Do they not feel the embarrassment? There is nothing to be said about this book, except that I got it as an "extra" attached to a glossy magazine I bought out of boredom when I had to wait for a while. The magazine delivered what I expected it to deliver: the urge to buy all kinds of silly clothes, make-up and diets. The book just made me feel too nauseous to go shopping... I have had enough of "experimenting" with popular, bestselling, reputedly funny books for now.
Hundra procent feel good. En riktig ”tre av fem”-bok men jag älskade att läsa den här, fan vad mysigt det var. Vill ändå ge den tre och en halv pga myskänslan den gav mig.
Det finns få författare som är så mycket käka spaghetti med köttfärssås i soffan under en färggrann lapptäcksfilt som Emma Hamberg. Det här är väl en av hennes första romaner och hon har helt klart övat en hel del sen dess. Förutsägbar men uppiggande språk och helhet. Men kanske lite mer kall ravioli direkt ur burken än spagetti med köttfärssås (ingen spoiler men ja en blinkning till vissa avsnitt i boken). :) Egentligen kanske mer 2,5 än 3 men jag älskar Emma Hamberg så himla mycket varje gång jag är trött eller på dåligt humör, så låter det jämna upp det till en 3:a 😃
Hamberg gör mig aldrig besviken. Lyssnade på denna som författaren själv läst in. Flera härliga karaktärer och jag älskar hur allt ter sig så normalt. Även om mycket egentligen är utanför normen så får Hamberg till det så att det verkar trovärdigt.
Får lite ont i magen av den än så länge - inte bara över språket men faktiskt också över innnehållet ;-)
OK - ja, jag har fördomar och ja, jag var inte helt såld från början - men den växte helt klart! Inte språkligen dessvärre men vad den saknade i finess och orginalitet tog den igen i värme och innerlighet! Lättläsd, snabbläst och trevlig läsning!
Mysig bok i tydlig Hamberg-stil. Berättelsen upprepar sig något i Rosengädda-böckerna så efter att ha läst dem kändes inte den här lika intressant... men så borde jag ha börjat med den här, hennes debut för vuxna.
En liten roman med mycket kärlek. Hambergs sätt att skriva för att även om det händer tragiska grejer så finns det en smula humor i det hela. Läst den flera gånger då jag vill ha något lättsmält och humoristiskt