Min väg, mina val

by Göran Persson

Hur kom det sig att Göran Persson blev tvungen att ge Fidel Castro en lektion i marknadsekonomi? När gick Gudrun Schyman verkligen för långt? Och varför drunknade Carl Bildt i en talarstol?

Göran Persson befann sig i Sveriges absoluta maktcentrum i tolv år. Nu berättar han öppenhjärtigt och personligt om tiden vid makten. Om hur han färdas från kommunhuset i Katrineholm till FN-skrapan. Om blockpolitiken, de andra partierna och dess företrädare. Om de svåra kriserna: chocken och sorgen efter mordet på Anna Lindh och hur han tacklade kritiken och frustrationen efter tsunamin. Om arbetslösheten som man inte lyckades få ner till fyraprocentsmålet förrän efter det förlorade valet. Om miljöengagemanget.

Göran Persson tar oss med på möten med svenska och utländska makthavare, ger sin personliga bild av dem och berättar anekdoter från deras möten. Nu får vi veta vad han egentligen tänkte men inte kunde säga då.

Ingen svensk statsminister har skrivit ned sina minnen så snart efter att han lämnat makten. Göran Perssons bok är därmed helt unik och ett måste för alla som intresserar sig för svensk politik och vår plats i världen.

Genres: Biography, Autobiography, Politics

479 pages, Paperback

First published October 1, 2007

About the author

Hans Göran Persson served as Prime Minister of Sweden from 1996 to 2006 and was leader of the Swedish Social Democratic Party from 1996 to 2007.

Since leaving office, Persson has been a consultant for the Stockholm-based PR firm JKL. He published a book in October 2007, Min väg, mina val (My path, my choices).

Reviews

[Axel W · Rating 2 out of 5]

Ganska intressanta/fina tankar levererade på ett extremt översiktligt och ej medryckande sätt (dikterat). Göran gillar verkligen Göran

[Jens · Rating 4 out of 5]

Ljudbok…

[Axel Nydén · Rating 3 out of 5]

En intressant och välskriven bok av en politiker jag aldrig riktigt gillat (jag står till vänster om S…) men som jag nu har större förståelse för – även om Göran Perssons självgodhet ofta lyser igenom och han gärna förklarar nedlåtande att hans meningsmotståndare har fel, inte minst kring EU och EMU.

[Petter Martinsson · Rating 2 out of 5]

Med den speciella läggning jag har tyckte jag om att redovisa stora ekonomiska sammanhang fritt ur minnet. Att jag klarar detta på ett i huvudsak korrekt sätt, beror på att jag har ett närmast fotografiskt minne, särskilt vad gäller siffror.

Jag hade dock, och har fortfarande, förmågan att läsa en bok översiktligt på några timmar.

[Jesper Lundstedt · Rating 2 out of 5]

Titeln ljuger inte - Göran gick verkligen sin väg och gjorde sina val, det vill säga han följde en väg som innefattade så lite av miljöpartiet som möjligt och valde att hata Carl Bildt.

Många recensioner av Min väg, mina val nämner det som negativt att GP är så självgod och negativt ställd till sina meningsmotståndare, men jag kan känna att det var en ganska frisk fläkt i genren "politikers memoarer" som ofta är lite väl säkra och rädda för att skildra någon i dåligt ljus, för att inte tala om att trovärdigheten för honom ökar när han flera gånger känns så ofiltrerad. Trovärdighet måste också sägas vara ganska viktig att få från sin läsare när boken till stor del handlar om att övertyga om att ens politiska beslut genom åren var det rätta. Ska väl dock sägas att han också framställer sig själv som otroligt grinig här och där. Herren ger och herren tar.

Boken i sig är väl inte superkul och språket har en tendens att inte direkt stimulera överhuvudtaget, framför allt inte mot slutet när det nästan bara nämns ointressanta politiska beslut in absurdum (låt mig aldrig mer läsa någonting om försvarspolitik, tack), men det finns ändå en del kul anekdoter att ta del av genom hela hans karriär, plus ett väldigt fint och sorgligt kapitel om hur han hanterade Anna Lindhs död. Det här är definitivt ingen essential read för den som inte är stenhård socialdemokrat eller får boken insmugglad i sin bokhylla av sin bror (eller den som gillar att ha rätt tråkigt då och då), men ändå bättre än vad jag på förhand hade trott. Dock lite sorgligt daterad när Göran skriver om migrationspolitik och hur den är så enkel i Sverige eftersom vi inte har några främlingsfientliga partier i riksdagen.

[Snaam]

Det finns mycket att säga om Göran Persson och hans syn på livet, politiken och sig själv. Det är mycket rakt framåt och det som inte är det är någon annans fel (helst Carl Bildts). Socialdemokratin är alltings grund. Man skulle kunna påstå att det är biografiformen som gör det så tillrättalagt konsekvent och osårbart, men jag tror faktiskt att det är exakt såhär Göran Persson är? Hur som helst, det finns både bra och dåliga analyser och det mesta som gett honom fel vet han vem han ska beskylla för.

Bortom Göran P själv får boken mig egentligen bara att längta till en tid innan Sverigedemokraterna och politikens tyngdpunktsförskjutning slog hela socialdemokratins värld i spillror. Jag tror faktiskt att jag håller med Göran i att valet 2010 (kanske 2014) skulle blivit en solklar socialdemokratisk retur, om det inte vore för sverigedemokraternas förmåga att fånga upp konsekvenserna av alliansvansinnet. Å andra sidan gör Göran det tydligt, till största delen utan att skriva ut det direkt, att alliansens verklighetsbeskrivning faktiskt inte låg särskilt långt ifrån den diskurs som socialdemokraterna själva etablerat ända sedan 80-talet. Ska man se Alliansen och allt som kommit i dess efterföljd på ett mer rättvist sätt, så handlar det snarare om ett möte mellan moderater som sett nyliberalismens begränsningar, och socialdemokrater som sett dess möjligheter.