Tyvärr kan jag inte berätta var i Sverige vi är. Inte för någon. Inte ens för Karin, en tjej jag hängde lite med i Norrköping innan vi stack. Det finns alltid en risk att fel person hör, att man taggas på ett foto på Insta, någon skriver en rad på Facebook, sen är det kört. Vi har regler, morsan och jag, och den viktigaste av dom är att inte avslöja ett skit.
Otto och hans mamma är ständigt på flykt och hamnar i Ryda - en skitig håla mitt ute i ingenstans. Här finns bara skog och risiga original som bränner hemma. Och kyrkan förstås, som typ 99 % av samhällets invånare tillhör. Kanske är Ryda the place to hide om man har en mörk hemlighet? Synd bara att Otto inte är den enda som har något att dölja. Jävligt synd.
Handlingen känns ganska orimlig och konstig. Och boken är egentligen rätt konstig. Men av någon anledning gick den fort att läsa och var ganska spännande, även fast den blev lite för brutal i slutet.
Jag kan uppskatta den här boken för det litterära hantverket, men i övrigt var det här inte alls min typ av bok. Storyn var för övrigt också ganska rörig. Med en annan typ av berättande tror jag att den hade blivit bättre (eller i alla fall tilltalat mig mer).
This book was really good. My favourite part of it was probably the writing. I loved seeing the plot through Ottos eyes. I loved the suspence that the author created so that you just had to keep reading, especially at the end. The characters were interesting and I liked that they had issues. It was a good villan or villans really and you really get to see that there are some messed up people in the world. All and all I really liked the book but I think that you will enjoy it more if you are more of a new reader and haven't read that many books. Because it is definitely not my favourite book.
Lättläst och blev aldrig tråkig, men däremot föll själva språket och karaktärsporträtten mig inte i smaken. Premissen var rätt lovande - vem älskar inte en läskig sekt? Men allt gick liksom lite för snabbt och enkelt för min smak. Och det mest orealistiska av allt: varför är det INGEN i boken som reflekterar över att någon heter KLON?
Överdriven. Sektmedlemmar inte bara dumma utan genuint onda också. En hel del som inte känns trovärdigt. Framför allt bland de vuxna karaktärerna. Psykologiskt drama som blir till en dålig spänningsroman
En något osannolik men spännande historia. Fast i och för sig, Knutby hände ju, så varför inte? Byar har gått med i sekter förr. Tycker bara att det är lite synd att slutet går så snabbt. Den fjärde stjärnan är enbart för det flytande språket. Hakar inte upp mig en enda gång.
Martin Jerns stil är för hetsig för min smak. Hans karaktäriseringar är rätt platta. Det enda han är någorlunda bra på att skriva, av det jag har sett, är platt ilska och bitterhet.
Den här boken känns som en dålig tonårsthriller om en religiös småhåla ute i skogen. De onda är otroligt överdrivet onda. Kändes väldigt platt.
Although it was quite flat it was an addictive and fast read.
The caracters were plain and the story was a bit too much. Not one caracter was completely normal and although they lived in a small town infected by a religious sect, it was a bit too surreal.
I would reccomend to read it, because it doesn't really take up much of your time, and it is still entertaining.
En bra bok om man bara vill läsa lite. Den lämnade mig inte helt förundrad och jag sörjer inte över att den är slut. Boken blev spännande i slutet vilket var det som drog upp helhetsbetyget. Jag rekommenderar boken till den vars favoritbok nu är utläst och behöver en jag-läste-en-fantastisk-bok-och-nu-vet-jag-inte-om-jag-någonsin-kommer-kunna-läsa-igen bok. Kort sagt, bra lättläst bok ;)