Glupahungern

by Andrea Lundgren

Djupt inne i de norrbottniska skogarna ligger Tjärnen. Endast en person känner till dess existens, vet att den ingått en pakt med Trädet om att till varje pris skydda det som är deras. Några mil därifrån har Elina och Erik sin gård. Där finns Elinas bror Henning, han som aldrig blev gift, där växer fyra barn upp. Titt som tätt har traktens enstöring Sup-Linus vägarna förbi. Livet går sin gilla gång, tills den kväll då Linus stupfull försvinner rakt ut i vinternatten med Erik efter sig. Nog är det bara lilla Ingrid som förstår vad det är som kommer att hända. Så släpps den kraft fri som ska påverka tre generationer kvinnor på ett avgörande sätt. Elina, Ingrid och hennes oefterlikneliga dotter Baba, som är resultatet av ett kärleksmöte i skogen. Alla är de barn av platsen och alla avkrävs de offer.

Genres: Fantasy, Fiction, Swedish Literature

237 pages, Hardcover

First published March 8, 2014

Reviews

[Clara · Rating 5 out of 5]

Alltså vilken läsning! Jag satt som klistrad genom hela boken. Karaktärerna, beskrivningarna, språket och känslan fångade mig verkligen. Jag var ganska förvånad över vissa ordval ibland men det fick mig att bli mer uppmärksam och reflektera på ett annat sätt över boken.

Kände mig tom när sista sidan var läst. Vill bara ha mer!

[Mk · Rating 3 out of 5]

*Innehåller spoilers*
3,5 är slutbetyg

5 för språket och den fantastiska stämningen och miljön. Magiskt och nervkittlande! Prologen var underbar och premissen sjukt bra!

3 för handlingen alltså vad som faktist hände i boken. Inte för att det inte var intressant utan för att det faktist var för lite. Boken kunde i mitt tycke blivit längre och jag hade gärna varit med Ingrid mer, lärt känna henne bättre. Följt med Baba på hennes resa och varit med mer när hon kommit tillbaka och kopplades tillbaka till källan.
Det tappade lite i del 2 tycker jag för att vi lämnade området. Jag trodde vi hela tiden skulle vara nära skogen. Men Love var även han en stark karaktär, karaktärsbygge är Andrea Lundgren mycket skicklig på.

Slutet var för hastigt!

Slutsats: En fenomenal värld jag fick äran att besöka. Vackert, läskigt och starka intressanta karaktärer. Här finns mycket magi, det här hade kunnat bli flera böcker.

[Maria · Rating 4 out of 5]

Mörk och magiskt realistisk historia som utspelar sig i en liten by i Norrland där en mörk bottenlös tjärn innerst i skogens djup gömmer något dunkelt på gränsen till ondskefullt som yttrar sig i utvalda växters, djurs och människors beteenden.

Läste först författarens novellsamling Nordisk Fauna och blev genast fångad av stilen, språket och det magiskt realistiska innehållet. Vill ha mer!

[Erika · Rating 3 out of 5]

Det här var en bok som jag så gärna hade tyckt lite bättre om än jag sist och slutligen gjorde. Omslaget är så fint, miljön är så fin, dialekten som skymtar (och som får mig att läsa högt och bli förtjust) och stämningen är så fin. Men jag får inget riktigt driv i läsningen, sugs inte in i den. Jag tror att det i mitt fall helt enkelt föll på de ganska långa hoppen i tid mellan kapitlen, att jag kom av mig lite för att jag behövde orientera mig på nytt. Och så är det något med språket som gör att det inte lever upp till det jag förväntade mig när jag läste om den här boken. Det kommer inte riktigt ända fram. Det fungerar, ja, men jag tror att det här är en författare som jag ska hålla ögonen på eftersom jag misstänker att hennes språk har potential att blomstra mer i sin karghet.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Magisk naturmystik och familjerealism, lite som en släktkrönika men för splittrat och för många lösa (för mig obegripliga) trådar. Fina karaktärsbeskrivningar, fastnar mest för den hungriga Baba.

[Liselotte Howard · Rating 3 out of 5]

Läste om Andrea Lundgren i Tidningen Vi, efter att hon tilldelats deras romanpris för sin novellsamling. Men jag läser ju inte noveller (dogmatiskt). Dessutom blev jag mer nyfiken när hon - och reportern - talade om hennes denna. Och det var ju bra, för det här var fin, lite annorlunda läsning. Eller, i perioder (främst som liten/ung) har jag läst en hel del sånt här; nordiskt, stillsamt, smått magiskt - men det står ändå ut som annorlunda mot annat "contempory" jag brukar läsa, och Lundgrens inzoomning av djuren, vid sidan av människorna, ger det en egen klang. Och som sagt; en fin klang. Jag kan inte riktigt sträcka mig till "vacker", för så mycket sticker inte språket ut. Men miljöskildringarna är indragande och karaktärerna - även de kantiga - tilldragande. Särskilt gillar jag nog männen, de som är lite i bakgrunden, och som vissa säkert skulle kalla "mjuka" (morbror Henning, storebror Adrian, barnbarn/barnets pappa Love) För mig är det sådana människor jag ser som män, och gestaltningen ger skön svalka efter föregående bok (Kärlek Liksom - nej, jag köper som sagt inte att alla män känner sig trängda i destruktiv manlighet som måste fläkas ut och nagelfaras). Som kontrast borde jag förmodligen störa mig på att kvinnorna delvis målas upp som mytiska naturfenomen, men jag köper de feminina karaktärerna också. Och även om man, om man tänker efter lite för mycket, skulle kunna tycka att de övernaturliga inslagen är löjliga, så köper jag det också.
Dessutom drömde jag en riktigt jobbig mardröm om att bli jagad av en björn, så Lundgrens stämningsbyggande fungerade uppenbarligen.
Det här hade jag verkligen gillat som 12-åring, och jag gillar det fortfarande tillräckligt för att vara glad att jag ramlade över Vi-intervjun!

[Magnus Trogen Pahlén · Rating 5 out of 5]

Fantasi och det vi kallar verklighet omfamnar varandra i denna moderna skröna. En riktig björnkram till alla oss som vuxit upp i kanten av en skog. Och alla oss som vuxit upp och längtat ut, som känt suget i kroppen av glupahungern.

[Martinas bokhylla · Rating 4 out of 5]

Glupahungern är en trolsk saga om en urkraft som gömmer sig långt in i den norrbottniska skogen, men är också är en familjekrönika om tre starka kvinnor och deras familj.

Berättelsen växlar mellan vardagsrealism och oförklarliga mystiska händelser som påverkar livet för bokens karaktärer. Skogen, som alltid finns i närheten blir både en tillflykt och något okänt som skrämmer.

Genom att låta personerna prata "bondska" i vissa dialoger förstärker Andrea Lundgren känslan av det enkla och strävsamma livet i den lilla byn i Norrbotten samtidigt som en viss distans skapas till läsaren och det "moderna" samhället. Den distansen bidrar till att de onaturliga och mystiska händelserna som sker upplevs som trovärdiga och sanna.

Vill du låta dig förtrollas och ta del av en spännande berättelse där gränsen mellan saga och verklighet suddats ut är Glupahungern boken för dig.

[Antonia · Rating 3 out of 5]

Andrea Lundgren skriver här en saga om hunger, galenskap och framförallt skogen. Jag älskar ju hur Andrea skriver fram skogen som något med önskningar och åsikter. Boken handlar om en familj i Norrland där det finns något i skogen, något med pulserande livskraft som påverkar alla i byn på olika sett.
Men när jag avgudade boken Nordisk fauna tyckte jag att denna var lite...för lite. Jag vill ju ha mer! MER! Men nordisk fauna är ju nyare så jag ger mig till tåls till nästa bok.

[WalderianWarden · Rating 2 out of 5]

Jag har svårt för böcker som inte kan bestämma sig för om de är vardag eller fantasi, och då menar jag inte vardagsfantastik eller diskbänksfantasy, utan den här surrealistiska halvglidningen som försöker använda drömmen som ursäkt. Helt okej fint skriven, hade några pärlor, men inte min grej på det stora hela.

[Ezuerpo · Rating 5 out of 5]

Så otroligt bra. Det finns något som Andrea Lundgren fångat om typ själva begreppet "under ytan", som hon sen har gestaltat på 1000 sätt i en jättefin historia. Men bara så pass under ytan att man fortfarande märker att det är där. Och vissa saker, hos människorna som åldras i berättelsen, som åtminstone en norrbottning kan se.

De sista kapitlena var fullkomligt hjärtskärande.

[Jeanette · Rating 5 out of 5]

Hopplös att lägga ifrån sig - gör dig själv en tjänst och läs den! Och allt annat av Andrea Lundgren!

[Lena M Olofsson · Rating 5 out of 5]

Underbar läsning, vilka karaktärer.
En bladvändare.

[Tommy Feldt · Rating 3 out of 5]

Plockade upp denna på måfå från rekommendationshyllan på biblioteket utan några förväntningar alls. Jag tyckte språket var vackert och stillsamt och passade fint tillsammans med bokens tysta urskogar. Själva handlingen och karaktärerna kommer jag egentligen inte ihåg i efterhand - däremot stämningen!

[Matilda · Rating 4 out of 5]

*3,5-4*