Fienden inom oss

Ewa Johnsén-Tanguy #2

by Jan Guillou

Klockan tre på morgonen gör säkerhetspolisen och terroristpolisen tillslag mot ett antal familjer i en Stockholmsförort. Ett femtiotal personer grips och transporteras bort. De gripna får ingen vetskap om vad de är misstänkta för. Men nästa dag exploderar nyheten att al-Qaida i Sverige har oskadliggjorts och att landet räddats från den största katastrofen någonsin. Nio personer häktas som terrorister och därefter utbryter den stora tystnaden. Ingen vet vad som sker i polisutredningen.Polisintendent Eva Johnsén-Tanguy, som är förhörsexpert på Ekobrottsmyndigheten, får till sin förvåning ett helt nytt jobb, att leda förhören med de misstänkta terroristerna. Därmed förändras hennes liv, bland annat innebär det att vänskapen med journalisten Erik Ponti utsätts för svåra slitningar. I kriget mot terrorismen hamnar Eva Johnsén-Tanguy ochErik Ponti på helt olika sidor.Jan Guillou gör i romanen Fienden inom oss upp med de lagar som sägs vara avsedda att skydda demokratin men som skadar den betydligt mer än terrorismen gör.

Genres: Fiction, Crime, Swedish Literature, Thriller, Novels, Audiobook, Suspense

Hardcover

First published January 1, 2007

About the author

Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou (born 17 January 1944) is a Swedish author and journalist. Among his books are a series of spy fiction novels about a spy named Carl Hamilton, and a trilogy of historical fiction novels about a Knight Templar, Arn Magnusson. He is the owner of one of the largest publishing companies in Sweden, Piratförlaget, together with Liza Marklund and his common-law wife, publisher Ann-Marie Skarp.

Guillou's fame in Sweden was established during his time as an investigative journalist. In 1973, he and co-reporter Peter Bratt exposed a secret intelligence organization in Sweden, Informationsbyrån (IB). He is still active within journalism as a column writer for the Swedish evening tabloid Aftonbladet.

In October 2009, it was revealed that Guillou had been recruited by the KGB in 1967. The exposure of his activities came after the tabloid Expressen requested the release of documents from the Swedish Security Service (Säpo) and published information from the Säpo files along with information gained through interviews with former KGB Colonel Oleg Gordievsky about Guillou's case. The records showed that Guillou's involvement with the KGB continued for five years, until 1972.

From Wikipedia

Reviews

[Ash Gawain · Rating 3 out of 5]

Police inspector Eva Johnsén has married a former colonel from the French Foreign Legion. She has been transferred from the economic crime department to the security police and starts hunting Al-Qaida terrorists.
Though the book tackles very interesting issues, it is unusually slow for a Guillou book.

[Axel Nydén · Rating 3 out of 5]

Jag verkar hatta runt i ordningsföljden av Guillous böcker. Här kastas vi rakt in i terrorhysterin. Guillou skriver skarpt och rappt och förvarnar kring hysterins konsekvenser. Väl läsvärd

[Ari · Rating 1 out of 5]

Very seldom have I read a novel which would be rather good but is spoiled with the author's prejudice and redneck attitude so badly that here and there it's almost nauseating. Mental vomit put into words.

This would have been an interesting story about how political play and desire for power quide the work of security police and even the courts of law so badly that the miscarriage of justice becomes almost everyday policy. The keyword "terrorist" can be attached to anybody and after that martial laws apply and the accused has no rights whatsoever. The media is played with false information and critical voices are silenced - with more false accusations if necessary.

It would have been interesting, but in my eyes Guillou spoils a lot with his "gammal gubbe" (old man) attitude and biases. It would have been funny if he wasn't so serious.
One good example are the vegans. In Guillou's mind they are by default violent anarchists, undernourished terrorists and naturally very young mislead people who don't understand the facts of life. WTF! We're not living in the 50's anymore. Lift the nazi helmet a bit and look around, Jan.

As a writer Guillou is not bad at all. But I will avoid his other novels in order to escape obvious stupidities hidden into the text. Irritation is not the first feeling I'm looking after when reading a fiction.

P.S. 600 snipers to prevent problems during a trial?! There aren't 600 snipers in Sweden.

Uinuva uhka (Fienden inom oss).
LIKE 2008

[Nick · Rating 5 out of 5]

Den här boken är inget mindre än ett mästerverk, med största sannolikhet skriven i blint raseri. Varje sida dryper av förakt för det absurda och rättsvidriga i terroristlagstiftningen, samt okunskapen och inkompetensen hos säkerhetspolisen som genomsyras av en institutionaliserad rasism och dess nyttiga idioter i media som likt papegojor lydigt rapar upp vad än husse säger. Boken är ett 300 sidor långt debattinlägg i skönlitterära kläder.

*** SPOILERS ***

Något som aldrig riktigt får en bra förklaring är varför Ewa Tanguy så nitiskt förser överåklagare von Schüffel med den juridiska ammunition som blir avgörande för att till slut kunna sätta dit alla de åtalade.

Ingenting blev heller bättre eller klarare av att hon själv virrade till samtalet när hon närmast ångerfyllt berättade att det var hon som sökt i lagtexterna och förarbetena till terroristlagstiftningen och hjälpt von Schüffel att hitta den fungerande angreppsvinkeln, själva tricket för att förvandla journalisterna till terrorister

Jag får inte ihop det med hennes karaktär som är övertygad om att de är oskyldiga. Kanske är det Guillous bästsyndrom som gör sig påmint även i den här bokserien? Precis som Hamilton var bäst på vin, affärer, slåss, simma, skjuta och analys, och Arn var bäst på att rida, sjunga och skjuta pilbåge, så måste Ewa till exempel vara bäst inte bara på förhör utan även juridisk analys, även om det rimmar illa med karaktären i övrigt?



*** SLUT PÅ SPOILERS ***

Guillous förakt för feta lyser igenom även i den här boken (det är ett löpande tema i hans böcker) och det blir nästan smått parodiskt när åldersnojan slår till med full kraft då Guillous alter ego Erik Ponti besöker Ewa och Pierre på Korsika:

Hon försökte en avledande manöver som förstås var dömd att misslyckas när hon smickrade Erik för hur kraftfull han såg ut när han tydligen gjort sig av med ytterligare minst fem kilo fläsk och lagt på sig muskler istället. Sju kilo, rättade han med ett snabbt leende.

Det anakronistiska förbannade niandet lever vidare i Guillous böcker, även där det är helt obegripligt, till exempel i en konversation mellan Ewa och en kollega:

”Amenförfan Ewa!” utbrast han. ”Förlåt, får jag kalla dig Ewa?”

”Absolut, kriminalinspektör Johnson, om jag får kalla dig Anders.”

Upp med en hand alla som har niat en kollega eller chef de senaste 50 åren! Det blir aningen parodiskt när Ewa träffar Rikspolischefen för första gången:

”Jaha Ewa”, började han och slog ihop händerna framför sig som om han var entusiastiskt förväntansfull. ”Ja, till att börja med är vi väl du med varandra?”

”Självklart”, svarade hon snabbt utan att visa någon förvåning över att han genast hoppat in på ett onödigt sidospår.

”Jag menar, det här niandet har ju spritt sig i samhället på ett närmast löjeväckande sätt under senare år”, fortsatte han med en min som om detta verkligen bekymrade honom. ”Ja, du vet jag kommer ju från Kammarrätten, så vi har väl rätt likartade erfarenheter av vissa ekonomiska skojare och det är ibland rent förbluffande hur petnoga såna där kan vara med titulaturen.”

”Jo, det kan man ju tycka”, svarade Ewa.

Om det är någonstans där niandet har använts på ett närmast löjeväckande sätt så är det i Guillous böcker. Hamiltonböckerna som började publiceras på 1980-talet är sprängfyllda med niande (för att inte tala om ett evigt bockande och bugande), och det har även löpt över i den här serien. Det är som om du-reformen aldrig har ägt rum i Guillous litterära universum.

Jag älskar för övrigt Guillous beskrivning av AFA. Som gammal vänsterdemonstrant själv är jag vansinnigt trött på de svartklädda dumhuvudena som alltid gör sitt bästa för att förstöra fredliga demonstrationer till liberala mediers förtjusning. De är antingen enfaldiga nyttiga idioter eller agents provocateurs i högerns sold.

[Karoliina Loukari · Rating 3 out of 5]

Tässä kirjassa Guillou käsittelee jälleen yhtä lempiaihekokonaisuuksistaan: Ruotsin maahanmuuttokeskustelu/rasismi + turvallisuuspoliisin kyseenalaiset toimintatavat ja oikeusjärjestelmä poliitikkojen talutusnuorassa + lehdistönvapaus. Olen lukenut kirjailijalta näistä teemoista jo niin paljon, että jonkinlainen kyllästyminen alkoi olla lähellä. Pidin silti - jälleen - siitä, miten Guilloun maailmassa mikään ei kuitenkaan ole niin mustavalkoista kuin miltä voisi näyttää. Parasta antia olivat tässäkin Ewa Tanguy - sarjan osassa dialogit, joskaan epäilyjen kuulustelut eivät yltäneet kiinnostavuudessaan ihan ensimmäisen osan tasolle. Toiminnan ystäville tämä on ehkä vähän kuivakka sarja, mutta minä kyllä viihdyin näiden oikeudellisten pohdintojen ja prosessien kuvausten maailmassa(kin).

[René Johnsen · Rating 3 out of 5]

En roman om fordomsfuldhed og fjendebilleder. Om hvordan vi som mennesker har let ved at lade os rive med. Den bærer lidt for tydeligt præg af forfatterens egne holdninger og meninger, men når det er sagt, er det alligevel en medrivende bog om vores indbyggede angst for det fremmede.

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

Mycket välskriven och skarp med mycket humor och samhällskritik.

[Ludwig Till · Rating 2 out of 5]

Skulle gett den 3 stjärnor om det inte vore för hur Anti-Fascistisk Aktion målades i slutet av boken.

[Anton Ek · Rating 4 out of 5]

Viktigt tidsdokument och samhällsanalys, då som nu.

[Torgeir Sæteren · Rating 3 out of 5]

Lettlest. Litt for stereotype karakterbeskrivelser.

[Kitty Red-Eye · Rating 1 out of 5]

Litt for lenge siden jeg leste denne til at jeg kan huske nøyaktig hvorfor, men jeg husker jeg syntes den var virkelig elendig. Guillous karakterer er enda flatere enn vanlig, null utvikling, et plott som tilfredsstiller forfatterens behov for å rase mot stråmenn, men ikke leserens behov for verken troverdighet eller spenning. Om jeg ikke husker *fullstendig* feil.

[Richard · Rating 1 out of 5]

Jan's försöker vara realistisk när det kommer till polisverksamhet och juridik utan att vara det. Han skriver väldigt enkelt sätt som inte är speciellt spännande, gripande eller givande. Hans karaktärer är väldigt platta. Hans övergripande story är dessutom ganska förutsägbar. Uppenbarligen finns det andra som uppskattar hans böcker. Jag är inte en av dom.

[Sebastian Ek · Rating 1 out of 5]

Brukar gilla Guillou men det här var nästan outhärdligt dåligt. Hamilton och Arn är fantasi, men när Guillou här försöker sätta upp en mer verklighetsförankrad roman så missar han all form av trovärdighet både i juridiken och i personbeskrivningarna.

[Peter Haglund · Rating 4 out of 5]

This could probably happen. Really.

[Vår Ane · Rating 4 out of 5]

had a hard time finishing it after all that has happen in Oslo these last days, but all in all, it a really good book.

[Jarkko Laine · Rating 4 out of 5]

Very well written and thought-provoking book on the war on terror in the west today.

[Anna Wallman · Rating 5 out of 5]

With Isis in Sweden, this book is totally up to date today, sadly. Some people get to be victims, others are lunatics.

[Riku Sarlin · Rating 3 out of 5]

Perushuttua Guilloulta... aiheena turvallisuuspoliisi. Ihan kiintoisa näkemys turvallisuuspoliisin poliittisesta ohjauksesta ja sen seurauksista.