What do you think?
Rate this book
The Kingkiller Chronicle #1, part 2
Tuule nimi II raamat
Patrick Rothfussi «Tuule nimi» on viimaste aastate tugevaim debüüt fantaasiakirjanduses. Põhjalikkus, millega autor on üles ehitanud maailma, milles romaani sündmused aset leiavad, on võrreldav vaid Tolkieni Keskmaaga.
«Tuule nime» teises raamatus jätkuvad Kvothe õpingud ülikoolis. Ent miski pole nii lihtne, kui esialgu näib, ja kuhugi välja jõudmine avab vaid selgema vaate sellele, mis seni saavutamata. Kvothe ei erine oma arengus selle poolest teistest noorukitest. Eale omasest naiivsusest on kantud ka Kvothe suhted noorte naistega, olgu siis ülikoolis või selle ümber. Kui juhtub aga midagi erandlikku, ei käitu Kvothe nagu teised, vaid võtab midagi ette – pöörast, hulljulget, läbimõtlematut, aga igal juhul otsustavat. Päästab kauni neiu tulesurmast, tapab hullunud draakoni, kutsub välja tuule... Nii et «Tuule nimi» ei ole tavaline arengulugu, vaid kangelase kasvamise lugu. Ühtlasi aga lugu sellest, kuidas kasvavad legendid ning kui kerge on kaotada end legendi, mis räägib sinust enesest. Ning Patrick Rothfussi loodud maailm, milles see kõik toimub, on oma lummavuses väärtus omaette.
«Tuule nime» teises raamatus jätkuvad Kvothe õpingud ülikoolis. Ent miski pole nii lihtne, kui esialgu näib, ja kuhugi välja jõudmine avab vaid selgema vaate sellele, mis seni saavutamata. Kvothe ei erine oma arengus selle poolest teistest noorukitest. Eale omasest naiivsusest on kantud ka Kvothe suhted noorte naistega, olgu siis ülikoolis või selle ümber. Kui juhtub aga midagi erandlikku, ei käitu Kvothe nagu teised, vaid võtab midagi ette – pöörast, hulljulget, läbimõtlematut, aga igal juhul otsustavat. Päästab kauni neiu tulesurmast, tapab hullunud draakoni, kutsub välja tuule... Nii et «Tuule nimi» ei ole tavaline arengulugu, vaid kangelase kasvamise lugu. Ühtlasi aga lugu sellest, kuidas kasvavad legendid ning kui kerge on kaotada end legendi, mis räägib sinust enesest. Ning Patrick Rothfussi loodud maailm, milles see kõik toimub, on oma lummavuses väärtus omaette.
408 pages, Hardcover
First published March 27, 2007
14 people are currently reading
399 people want to read
About the author
Patrick Rothfuss
84 books243k followersIt all began when Pat Rothfuss was born to a marvelous set of parents. Throughout his formative years they encouraged him to do his best, gave him good advice, and were no doubt appropriately dismayed when he failed to live up to his full potential.
In high-school Pat was something of a class clown. His hobbies included reading a novel or two a day and giving relationship advice to all his friends despite the fact that he had never so much as kissed a girl. He also role-played and wrote terrible stories about elves. He was pretty much a geek.
Most of Pat's adult life has been spent in the University Wisconsin Stevens Point. In 1991 he started college in order to pursue a career in chemical engineering, then he considered clinical psychology. In 1993 he quit pretending he knew what he wanted to do with his life, changed his major to "undecided," and proceeded to study whatever amused him. He also began writing a book....
For the next seven years Pat studied anthropology, philosophy, eastern religions, history, alchemy, parapsychology, literature, and writing. He studied six different martial arts, practiced improv comedy, learned how to pick locks, and became a skilled lover of women. He also began writing a satirical advice column which he continues to this day: The College Survivial Guide. Through all of this he continued to work on his novel.
In 2000 Pat went to grad school for English literature. Grad school sucked and Pat hated it. However, Pat learned that he loved to teach. He left in 2002 with his masters degree, shaking the dust from his feet and vowing never to return. During this period of time his novel was rejected by roughly every agent in the known universe.
Now Pat teaches half-time at his old school as an assistant-sub-lecturer. He is underpaid but generally left alone to do as he sees fit with his classes. He is advisor for the college feminists, the fencing club, and, oddly enough, a sorority. He still roll-plays occasionally, but now he does it in an extremely sophisticated, debonair way.
Through a series of lucky breaks, he has wound up with the best agent and editor imaginable, and the first book of his trilogy has been published under the title "The Name of the Wind."
Though it has only been out since April 2007, it has already been sold in 26 foreign countries and won several awards.
Pat has been described as "a rough, earthy iconoclast with a pipeline to the divine in everyone's subconscious." But honestly, that person was pretty drunk at the time, so you might want to take it with a grain of salt.
In high-school Pat was something of a class clown. His hobbies included reading a novel or two a day and giving relationship advice to all his friends despite the fact that he had never so much as kissed a girl. He also role-played and wrote terrible stories about elves. He was pretty much a geek.
Most of Pat's adult life has been spent in the University Wisconsin Stevens Point. In 1991 he started college in order to pursue a career in chemical engineering, then he considered clinical psychology. In 1993 he quit pretending he knew what he wanted to do with his life, changed his major to "undecided," and proceeded to study whatever amused him. He also began writing a book....
For the next seven years Pat studied anthropology, philosophy, eastern religions, history, alchemy, parapsychology, literature, and writing. He studied six different martial arts, practiced improv comedy, learned how to pick locks, and became a skilled lover of women. He also began writing a satirical advice column which he continues to this day: The College Survivial Guide. Through all of this he continued to work on his novel.
In 2000 Pat went to grad school for English literature. Grad school sucked and Pat hated it. However, Pat learned that he loved to teach. He left in 2002 with his masters degree, shaking the dust from his feet and vowing never to return. During this period of time his novel was rejected by roughly every agent in the known universe.
Now Pat teaches half-time at his old school as an assistant-sub-lecturer. He is underpaid but generally left alone to do as he sees fit with his classes. He is advisor for the college feminists, the fencing club, and, oddly enough, a sorority. He still roll-plays occasionally, but now he does it in an extremely sophisticated, debonair way.
Through a series of lucky breaks, he has wound up with the best agent and editor imaginable, and the first book of his trilogy has been published under the title "The Name of the Wind."
Though it has only been out since April 2007, it has already been sold in 26 foreign countries and won several awards.
Pat has been described as "a rough, earthy iconoclast with a pipeline to the divine in everyone's subconscious." But honestly, that person was pretty drunk at the time, so you might want to take it with a grain of salt.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 45 reviews
February 10, 2014
Tõlge muutis kahjuks osa raamatust loetamatult arusaamatuks (mingi soome keele variatsioon kohalikus võtmes?) ja sestap kukkus ka pallike hindest - ma tõesti ei saanud sellest mitte sittagi aru ja mingil hetkel leidsin, et keeleväänamine on täiesti kasutu ja keerasin tilkuva südamega lehekülgi edasi peatüki lõpu poole. Ok, ja tegelt oleks olnud tore, kui kuskil oleks olnud ka väljamõeldud keelte tõlked (kuigi ma ei tea täpselt, kas süü langeb tõlkijale või autorile)
June 18, 2017
∞ hvězd, protože 5* je žalostně málo...
May 11, 2025
ÄLSKAR denna serien!! Brb ska beställa resten av böckerna nu
May 21, 2017
Det blir bara bättre och bättre. Sanslöst spännande att följa Kvotes berättelse för krönikören.
October 20, 2020
Kui "Tuule nime" alguses ilmusid välja hiidämblikeks moondunud kahtlased deemonid, muutusin kohe skeptiliseks ja mõtlesin pettunult, et omg, mille otsa ma nüüd küll komistasin. Pisut hiljem asi aga paranes ning kergelt loetav ja ladus teos muutus sümpaatsemaks.
Nagu on targemad pead juba enne mind märkinud, on tõepoolest tegemist raamatuga, millesse autor on koondanud kõikmõeldavad fantaasiakirjanduse klišeed ja stambid. Sain sellest aru hoolimata oma väikesest lugemusest üldiselt ja selles vallas eriti. Kooliosa meenutas ikka väga Sigatüügast ja Harry Potterit, kuigi püüdsin vägisi mitte nii mõelda ning kaks teost ikka lahus hoida. Ega see ju iseenesest halb pole, sest Potter istus mulle väga.
Mis ma oskan veel öelda. "Tuule nimi" pole tõesti jalustrabav elamus, pigem muhe meelelahutus ja ajaviide, kohati tüütuvõitu (kõik need hirvesilmsed kaunitarid ja muusikuelu tehnilised üksikasjad jmt), kohati põnevam. Rothfuss on lobeda sulega, ei saa eitada, pigem vaevab teda krooniline originaalsete ideede puudus.
Tahaks loota, et tegemist e i ole viimaste aastate ühe tugevama debüüdiga fantaasiakirjanduses, nagu suure suuga reklaamiti, sest midagi ülearu rõõmustavat sellise teesi tõeksosutumine žanri arengute kohta vist küll ei räägi. Ja ärgem unustagem- olen täielik diletant.
Kas ma kriitikast hoolimata jätkan sarja lugemist? Jah, ilmselt küll. Juba sellepärast, et kuna sai juba kord alustatud. Ja ega raamat nüüd otseselt halb ka ju polnud, lihtsalt tervikuna keskpärasevõitu. Arvestades autori ohjeldamatut paljusõnalisust ja kirge detailide vastu on oodata ilmselt sadu ja sadu lehekülgi lisa...
Nagu on targemad pead juba enne mind märkinud, on tõepoolest tegemist raamatuga, millesse autor on koondanud kõikmõeldavad fantaasiakirjanduse klišeed ja stambid. Sain sellest aru hoolimata oma väikesest lugemusest üldiselt ja selles vallas eriti. Kooliosa meenutas ikka väga Sigatüügast ja Harry Potterit, kuigi püüdsin vägisi mitte nii mõelda ning kaks teost ikka lahus hoida. Ega see ju iseenesest halb pole, sest Potter istus mulle väga.
Mis ma oskan veel öelda. "Tuule nimi" pole tõesti jalustrabav elamus, pigem muhe meelelahutus ja ajaviide, kohati tüütuvõitu (kõik need hirvesilmsed kaunitarid ja muusikuelu tehnilised üksikasjad jmt), kohati põnevam. Rothfuss on lobeda sulega, ei saa eitada, pigem vaevab teda krooniline originaalsete ideede puudus.
Tahaks loota, et tegemist e i ole viimaste aastate ühe tugevama debüüdiga fantaasiakirjanduses, nagu suure suuga reklaamiti, sest midagi ülearu rõõmustavat sellise teesi tõeksosutumine žanri arengute kohta vist küll ei räägi. Ja ärgem unustagem- olen täielik diletant.
Kas ma kriitikast hoolimata jätkan sarja lugemist? Jah, ilmselt küll. Juba sellepärast, et kuna sai juba kord alustatud. Ja ega raamat nüüd otseselt halb ka ju polnud, lihtsalt tervikuna keskpärasevõitu. Arvestades autori ohjeldamatut paljusõnalisust ja kirge detailide vastu on oodata ilmselt sadu ja sadu lehekülgi lisa...
March 25, 2019
Fantastiske bøger ... men hvornår kommer fortsættelsen???
August 8, 2017
Jag hoppades att berättelsen skulle ta fart, för jag hade redan köpt de två följande delarna och kände att det vore tråkigt om de bara skulle samla damm i väntan på att aldrig bli lästa. Men efter att ha läst den andra delen av "Vindens namn" gillar jag denna serie väldigt starkt hittills. Äntligen har en ny stark och nyanserad kvinnlig karaktär presenterats, och även om hon behöver räddas, som alla hjältesberättelser, är hon också extremt självständig och kvinnlig på ett högst inspirerande sätt. Jag gillar kvinnliga karaktärer som tillåts vara starka i just sin kvinnlighet, som kan både lämna folk ensamma åt sitt öde, kvinnor som är interlligenta och kvinnor som kan skaffa berämmelse och rikedomar genom att bedra. Rothfuss lyckas blanda skönheten hos "prinsessan" med en blandning av egenskaper och strategier som kanske inte skulle anses vara åtråvärda som kvinna. Denna är åtråvärd, men hon är också sin egen, och har sina kunskaper och bördor, sin överlevnadsstrategi och sin vilja - hon är en egen person.
Sedan tillåts människor skadas och dö. Det är väl lite typiskt att alla olyckor som huvudkaraktären Kvothe lyckas skapa inte leder till fatala skador mot andra individer, men jag tror att det är en tidsfråga. Rothfuss vågar hur som helst skildra förödelse, skräckinjagande scener och fruktansvärd och onödig död. Han vågar helt enkelt, för det mesta, gå dit det bränns. Jag är dock lite irriterad på att jag inte får grepp om dagens Kvothe, som äger ett värdshus, men jag har förhoppningar om att det kommer i kommande böcker.
Vad som framför allt gör att jag nu älskar denna bok, jämfört med den första delen, är att Rothfuss tillåter medskapande; han släpper nu lite på detaljerna, och låter läsaren vara med och fantisera händelser. Nu handlar et heller inte längre om hur tapper han är ; det handlar också om kärlek, helt vanlig, ungdomlig längtan, och det illustreras på ett sätt som vilken tonåring som helst skulle kunna känna igen sig i. Kvothe blir mer och mer mänsklig. Rothfuss vidgar känslan av att berättelsen kan ta oss vart som helst, från ett vidunderligt vilddjur som hög på droger eldar upp en hel stad, till det vanliga mänskliga i kärlek, vänskap och viljan att höra hemma, och jag ser fram emot att se vart vi hamnar nästa gång.
Sedan tillåts människor skadas och dö. Det är väl lite typiskt att alla olyckor som huvudkaraktären Kvothe lyckas skapa inte leder till fatala skador mot andra individer, men jag tror att det är en tidsfråga. Rothfuss vågar hur som helst skildra förödelse, skräckinjagande scener och fruktansvärd och onödig död. Han vågar helt enkelt, för det mesta, gå dit det bränns. Jag är dock lite irriterad på att jag inte får grepp om dagens Kvothe, som äger ett värdshus, men jag har förhoppningar om att det kommer i kommande böcker.
Vad som framför allt gör att jag nu älskar denna bok, jämfört med den första delen, är att Rothfuss tillåter medskapande; han släpper nu lite på detaljerna, och låter läsaren vara med och fantisera händelser. Nu handlar et heller inte längre om hur tapper han är ; det handlar också om kärlek, helt vanlig, ungdomlig längtan, och det illustreras på ett sätt som vilken tonåring som helst skulle kunna känna igen sig i. Kvothe blir mer och mer mänsklig. Rothfuss vidgar känslan av att berättelsen kan ta oss vart som helst, från ett vidunderligt vilddjur som hög på droger eldar upp en hel stad, till det vanliga mänskliga i kärlek, vänskap och viljan att höra hemma, och jag ser fram emot att se vart vi hamnar nästa gång.
February 9, 2018
Raringen fixade ju så att jag igår kväll kunde lägga mig i soffan och fortsätta läsa om Kvothe, och idag sa jag: "Bara en liten stund till..." vid tiotiden för att få läsa klart.
Kvothe fortsätter att berätta sin historia för Krönikören. Han berättar om universitetet och studierna, han berättar om den stora olyckan där han sprang rakt in i elden för att rädda sin vän. Han berättar om hur han sätter sig i skuld hos en ockrare för att ha råd att gå kvar. Han berättar om hur han lämnar precis allt för att följa ett vagt rykte om chandrierna, de varelser/demoner som slaktade hela hans familj. De varelser alla andra anser vara amsagor men Kvothe vet existerar. På den jakten möter han en drake, och i alla äventyr finns den mystiska Denna som ett gäckande frågetecken.
Denna del två är ju egentligen bara sista delen av bok ett, så historien fortsätter ju rakt av. Då och då kastas vi tillbaka till "nutid" där Kvothe är väldigt förändrad och hans vän/tjänare Bast väldigt oroad. Mot slutet slå något till (en skinndansare) mot Kvothes lugna värdshus och vi anar att något är på gång. Detta något är kanske varför Kvothe alls berättar om sitt liv.
Jag gillade även denna del och har redan lånat de två böcker som utgör volym två.
Kvothe fortsätter att berätta sin historia för Krönikören. Han berättar om universitetet och studierna, han berättar om den stora olyckan där han sprang rakt in i elden för att rädda sin vän. Han berättar om hur han sätter sig i skuld hos en ockrare för att ha råd att gå kvar. Han berättar om hur han lämnar precis allt för att följa ett vagt rykte om chandrierna, de varelser/demoner som slaktade hela hans familj. De varelser alla andra anser vara amsagor men Kvothe vet existerar. På den jakten möter han en drake, och i alla äventyr finns den mystiska Denna som ett gäckande frågetecken.
Denna del två är ju egentligen bara sista delen av bok ett, så historien fortsätter ju rakt av. Då och då kastas vi tillbaka till "nutid" där Kvothe är väldigt förändrad och hans vän/tjänare Bast väldigt oroad. Mot slutet slå något till (en skinndansare) mot Kvothes lugna värdshus och vi anar att något är på gång. Detta något är kanske varför Kvothe alls berättar om sitt liv.
Jag gillade även denna del och har redan lånat de två böcker som utgör volym två.
April 14, 2023
Detta är fortsättningen på den fantasifulla fantasyserien om Kungadråparen. Tyckte att denna andra bok var riktigt spännande, jag nästan lite bättre än första delen. Jag kom definitivt in i denna fortare och kände att jag gillade språket jättemycket. Nu skall jag absolut inte vänta allt för länge med att läsa nästa del.
June 8, 2023
Andra delen av första delen "Vindens namn" i serien "Berättelsen om kungadråparen". Värdshusvärden Kvothe fortsätter sin berättelse om sitt liv för krönikören, som skriver ner. Unge Kvothe skiljer sig ganska mycket från sitt äldre jag, och börjar bygga upp sitt rykte med sina upplevelserika äventyr och eskapader. Vackert skriven.
May 30, 2024
This is something more than a typical fantasy YA book. Rothfuss is very skilled in his way to use different narrator perspectives and telling the story through past and present events. Since this is the second part of the first book this has more events and is not as slow as the first part. It is worth reading the slow first part to get to read this part 2!
June 11, 2017
Druha kniha byla podstatne lepsi, i kdyz jsem v prvni polovine skripela zubama nad jeji pruhlednosti. Druha to ale zachranila a udelala prijemnou tecku za celou knihou Jmeno vetru. Tesim se na pokracovani
September 22, 2018
Je to přesně tak dobré, jak všichni slibovali. A ten překlad je uplně kouzelný. Čte se to uplně samo a ty postavy si nejde neoblíbit. Je jich tam tolik, a přesto nesplývají. Nemůžu se dočkat až se pustím do pokračování.
November 30, 2025
Andra delen av vindens namn är fantastisk även den. Berättelsen om kvothe fortsätter, han kommer in på universitet där han studerar magi. Hans liv fortsätter dock vara svårt med många utmaningar och jag kommer strax ivrigt ta mig an nästa del i historien…
June 3, 2017
Nemám slov. Nádherné.
October 29, 2017
Väldigt underhållande, spännande och välskriven. En blandvändare.
February 1, 2019
Spännande, lite annorlunda berättarstil. Ibland känns det typ bra att läsa om någon som på något sätt alltid lyckas vända situationen till sin fördel. Jag tycker om den här serien :)
January 30, 2020
Väga meeldiv lugemine.
March 7, 2020
This series is awesome, I really like the storyline and the writingstyle! 10/10
March 21, 2020
My top 3 favourite. This Chronicle really is something. The second book in my life (whole series) I am reading for the second time. That is some world that takes mind off of reality.
July 19, 2020
Musím říct, že vypravěčský um Patricka Rotfusse je geniální. Když si to shrnu, tak se toho v knize moc neodehrálo, ale to jak je to vyprávěno je prostě dokonalé. Čtivé a skvělé.
October 16, 2020
Recenze a čtenářská doporučení nelhala. Patrick Rothfuss je mistr spisovat. S uměním popisovat a nadáním vypravovat. Bylo radost číst. Jedna z knih a motivů, na které se jen tak nezapomíná.
May 7, 2021
Hur användandet av magi förklaras är det starkaste med denna bok. Överlag vill jag ha mer typiska fantasyinslag.
December 6, 2022
Zatial jeden z najlepsich fantasy pribehov, co som za poslednych 10 rokov prečítal. Skvelá vec, mimochodom vyborne prelozena do cestiny.
May 9, 2023
Loved it!
Read
March 29, 2024Ditto...
February 24, 2009
(For English review, see the original The Name of the Wind)
Kært barn har mange navne, og det samme gælder sagnhelte. Ingen ved præcis hvem han her, men hver lægger vægt på hvad netop han synes er vigtigt ved heltens liv, og dette viser sig ved hvilket navn han vælger at omtale ham ved: Letfinger, Kvote den blodløse, Arkanisten Kvothe og Kongedræberen Kvothe. Alle sande, men ingen fuldstændig fyldestgørende.
I Dragedræberen lærer vi endnu et nyt navn til Kvothe - Dragedræber. Historien samler os op umiddelbart hvor Vindens navn forlod os - Kvothe er i gang med at diktere sin livshistorie til Krønikeren, og er nu nået til et nyt kapitel og en ny del af sit liv.
Kvothe er træt af at være så fattig at han aldrig har til dagen og vejen – går hans sko i stykker må han gå barfodet, for han har ikke råd til at erstatte dem. Pengemanglen giver også problemer ved hver eneste semesterstart, da han aldrig kan være sikker på, at han kan skaffe det adgangsbeløb der lader ham blive på universitetet.
I sin jagt efter nye måder at skaffe penge på, ender Kvothe på den anden side af floden Omethi i den mere farverige og kreative bydel Imre. Her får han en mulighed for at gøre musikken til en del af sit liv igen, og møder igen den hemmelighedsfulde Denna som fortryller ham fuldstændig. Sammen med hende får han muligheden for at genoptage sin søgen efter chandrianerne og finde ud af, hvor deres blå ild stammer fra.
Dragedræberen er en interessant fortsættelse på Kvothes liv, og jeg havde meget svært ved at lægge den fra mig. Rothfuss skriver medrivende og jeg var især dybt fascineret af livet på universitetet. Det ville jeg meget gerne have læst mere om, og glæder mig allerede til næste bog, selvom Patrick Rothfuss sluttede denne af med at give mig bange forudanelser om at Kvothe tilsyneladende står overfor endnu en stor ulykke, som nok vil ændre hans live lige så meget som den foregående gjorde.
Kongedræberkrøniken er en fremragende ny fantasyserie, som vil fange både unge og gamle.
Kært barn har mange navne, og det samme gælder sagnhelte. Ingen ved præcis hvem han her, men hver lægger vægt på hvad netop han synes er vigtigt ved heltens liv, og dette viser sig ved hvilket navn han vælger at omtale ham ved: Letfinger, Kvote den blodløse, Arkanisten Kvothe og Kongedræberen Kvothe. Alle sande, men ingen fuldstændig fyldestgørende.
I Dragedræberen lærer vi endnu et nyt navn til Kvothe - Dragedræber. Historien samler os op umiddelbart hvor Vindens navn forlod os - Kvothe er i gang med at diktere sin livshistorie til Krønikeren, og er nu nået til et nyt kapitel og en ny del af sit liv.
Kvothe er træt af at være så fattig at han aldrig har til dagen og vejen – går hans sko i stykker må han gå barfodet, for han har ikke råd til at erstatte dem. Pengemanglen giver også problemer ved hver eneste semesterstart, da han aldrig kan være sikker på, at han kan skaffe det adgangsbeløb der lader ham blive på universitetet.
I sin jagt efter nye måder at skaffe penge på, ender Kvothe på den anden side af floden Omethi i den mere farverige og kreative bydel Imre. Her får han en mulighed for at gøre musikken til en del af sit liv igen, og møder igen den hemmelighedsfulde Denna som fortryller ham fuldstændig. Sammen med hende får han muligheden for at genoptage sin søgen efter chandrianerne og finde ud af, hvor deres blå ild stammer fra.
Dragedræberen er en interessant fortsættelse på Kvothes liv, og jeg havde meget svært ved at lægge den fra mig. Rothfuss skriver medrivende og jeg var især dybt fascineret af livet på universitetet. Det ville jeg meget gerne have læst mere om, og glæder mig allerede til næste bog, selvom Patrick Rothfuss sluttede denne af med at give mig bange forudanelser om at Kvothe tilsyneladende står overfor endnu en stor ulykke, som nok vil ændre hans live lige så meget som den foregående gjorde.
Kongedræberkrøniken er en fremragende ny fantasyserie, som vil fange både unge og gamle.
July 9, 2015
28.8.2013 : 5*
Je to krásně napsaná kniha. Plná myšlenek, nad kterými se pozastavíte a opravdu zamyslíte, nebo teskně usmějete. Obsahuje tolik legend, pověstí, zvyků, národů a jejich jazyků... Má propracované věrohodně charaktery. Když autor píše, píše i o špíně, která je součástí života, i toho v příběhu. A ví, jak se lehce vyhnout brutalitě, která by tok příběhu nejspíše zabila.
Mám Jméno větru prostě ráda. :)
Některé knihy jsou po druhém čtení lehce nudnější, protože už koneckonců víte, co se stane. Někdy mám i nutkání přeskakovat odstavce, když vím, že mě to zdržuj v ději a chci se dostat rychle dále. Jsem netrpělivý človíček. Ve Větru jsem ale četla všechno, postupně, vychutnávala si to. Kniha si mě udržela a já se těšila na své oblíben scény, stejně jako četla i ty lehce nudné. Byl to příběh vedený oklikami, byl to ale příběh Kvothy a já ho mám vážně opravdu ráda. :)
A všimli jste si? Po druhém čtení jsem zvedla hodnocení. Neuvěřitelné. :D
30.7.2012: 4*
Je to krásně napsaná kniha. Plná myšlenek, nad kterými se pozastavíte a opravdu zamyslíte, nebo teskně usmějete. Obsahuje tolik legend, pověstí, zvyků, národů a jejich jazyků... Má propracované věrohodně charaktery. Když autor píše, píše i o špíně, která je součástí života, i toho v příběhu. A ví, jak se lehce vyhnout brutalitě, která by tok příběhu nejspíše zabila.
Mám Jméno větru prostě ráda. :)
Některé knihy jsou po druhém čtení lehce nudnější, protože už koneckonců víte, co se stane. Někdy mám i nutkání přeskakovat odstavce, když vím, že mě to zdržuj v ději a chci se dostat rychle dále. Jsem netrpělivý človíček. Ve Větru jsem ale četla všechno, postupně, vychutnávala si to. Kniha si mě udržela a já se těšila na své oblíben scény, stejně jako četla i ty lehce nudné. Byl to příběh vedený oklikami, byl to ale příběh Kvothy a já ho mám vážně opravdu ráda. :)
A všimli jste si? Po druhém čtení jsem zvedla hodnocení. Neuvěřitelné. :D
30.7.2012: 4*
December 26, 2012
Mám ráda různé typy příběhu. Většinou sahám po "drobných" příbězích a očekávám malé lidské drama, vtip nebo třeba pár pěkných momentů, kdy se dva hrdinové škádlí... Jméno větru do mého běžného inventáře knih nepatří. Je to velkolepý, spletitý příběh. Jedna z těch knih, které vás ohromí dokonalou promyšleností, bezmeznou fantazií autora, originalitou, rozsahem a stylem psaní. Na podobnou knihu nenarazím často, a o to víc si těch vzácných zážitků vážím. Jsem ohromená, dojatá, natěšená na další díly. Pokud hledáte něco neobyčejného s originálním světem a propracovanými postavami, co vás bude překvapovat na každé stránce, rozhodně vyzkoušejte tuto knihu :)
February 7, 2016
Jag har varit rätt så nyfiken på den här boken på grund av att den fått så många bra reviews. Och den är faktiskt riktigt bra! Det är en spännande storyline, välgjorda karaktärer och en riktigt bra uppbyggd fantasyvärld. Det var längesedan jag läste något ur den traditionella fantasy-genren, och den här boken fick upp mitt intresse för att läsa traditionell fantasy igen. Det som skiljer del 1 från del 2 är nog att i del 1 fanns det en tydlig brist på kvinnliga karaktärer, vilket jag tyckte var lite tråkigt, men i del 2 kom det in fler kvinnliga karaktärer som är lika välgjorda och spännande som de manliga karaktärerna. Därför får del 2 ett lite högre betyg än del 1.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Displaying 1 - 30 of 45 reviews