What do you think?
Rate this book
I kroppen min #2
I kroppen min: Vägsjäl
"Vår berättelse närmar sig sitt slut. Och vår figur klamrar sig fast på vrakets krutdurk på det öppna havet. Molnen hopar sig. Från och med nu blir allt han skriver korta fragment som han ristar in i tunnans trä."
Efter den hyllade debutboken I kroppen min kommer nu Kristian Gidlunds avslutande texter från bloggen med samma namn. Texterna återspeglar Kristians tankar och känslor under de sista sju månaderna av hans liv. Boken innehåller också Emma Svenssons bilder från fotoutställningen om Kristian Gidlund.
Han hade ett sjömanshjärta i sitt bröst. Han sökte äventyret. Han älskade livet. Kristian Gidlund, författaren, journalisten och musikern avled den 17 september 2013. Han blev 29 år gammal.
Efter den hyllade debutboken I kroppen min kommer nu Kristian Gidlunds avslutande texter från bloggen med samma namn. Texterna återspeglar Kristians tankar och känslor under de sista sju månaderna av hans liv. Boken innehåller också Emma Svenssons bilder från fotoutställningen om Kristian Gidlund.
Han hade ett sjömanshjärta i sitt bröst. Han sökte äventyret. Han älskade livet. Kristian Gidlund, författaren, journalisten och musikern avled den 17 september 2013. Han blev 29 år gammal.
212 pages, Hardcover
First published November 13, 2013
3 people are currently reading
155 people want to read
About the author
Kristian Gidlund
3 books3 followersKristian Gidlund was a Swedish writer, journalist and musician.
In 2011 he was diagnosed with stomach cancer. After being diagnosed he started a blog, I kroppen min/Inside my body, which has since had at least eight million visitors.
He went through several chemotherapy sessions, but the cancer continued to advance. In June 2013 his book I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början / Inside my body - the journey towards life's end and the beginning of everything was released, featuring large excerpts from his blog. Both the blog and the book received wide attention in the media.
In September 2013, a few days before what would have been his thirtieth birthday, he finally succumbed to the disease and passed away.
In 2011 he was diagnosed with stomach cancer. After being diagnosed he started a blog, I kroppen min/Inside my body, which has since had at least eight million visitors.
He went through several chemotherapy sessions, but the cancer continued to advance. In June 2013 his book I kroppen min - resan mot livets slut och alltings början / Inside my body - the journey towards life's end and the beginning of everything was released, featuring large excerpts from his blog. Both the blog and the book received wide attention in the media.
In September 2013, a few days before what would have been his thirtieth birthday, he finally succumbed to the disease and passed away.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 23 of 23 reviews
July 12, 2019
Hur bedömer jag någons inre, djupaste tankar? Ord om liv och död, att finna glädjen i att bara kunna vara. Att på riktigt veta att ens tid är begränsad, det som vi alla egentligen vet, men inte tror gäller oss.
Kristian Gidlund skriver naket om sina innersta tankar. Han nämner att det krävs att han inte tänker på hur många som faktiskt läste hans ord, i realtid. Det är det som gör det så vackert, att han vågar hänge sig till sina reflektioner, sina vänner, det ljusa och det mörka. Det är modiga ord. Det handlar inte så mycket om döden, den är en ständigt närvarande skugga, men ljuset överstiger, allt som oftast. Att finna glädjen, det är viktigt.
Mer än så behöver inte sägas, när en kommer till slutet händer det oundvikliga, det som vi vet ska hända och det stora hoppet ligger i att Kristian ska hinna skriva så många av sina ord som möjligt.
Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst.
Kristian Gidlund skriver naket om sina innersta tankar. Han nämner att det krävs att han inte tänker på hur många som faktiskt läste hans ord, i realtid. Det är det som gör det så vackert, att han vågar hänge sig till sina reflektioner, sina vänner, det ljusa och det mörka. Det är modiga ord. Det handlar inte så mycket om döden, den är en ständigt närvarande skugga, men ljuset överstiger, allt som oftast. Att finna glädjen, det är viktigt.
Mer än så behöver inte sägas, när en kommer till slutet händer det oundvikliga, det som vi vet ska hända och det stora hoppet ligger i att Kristian ska hinna skriva så många av sina ord som möjligt.
Så föll ett långsamt regn genom trädgården.
Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst.
June 18, 2024
Alltid alltid alltid med ❤️
July 12, 2017
Truthfully, you can't give this book anything but a good rating. It's an honest, beautiful and important love declaration to life from a sick body and a blossoming mind. The raw emotions Gidlund inflicts on you are so pure that you'd be a heartless fool not to feel anything.
April 12, 2024
Jag har i ärlighetens namn tappat farten lite när jag direkt efter I kroppen min läser den här. Den känns mer jäktad, mer desperat och angelägen - kanske av naturliga anledningar. Sjukt många populärkulturella referenser som knötts in, mindre av hans egna tankar. Ändå fin.
February 23, 2022
Ärligt. Tragiskt. Frustrerande. Djupt. Emotionellt påfrestande. Det är vår skyldighet att läsa, begrunda och bevara orden Kristian givit oss.
March 10, 2021
Min text om Gidlund: https://www.dalademokraten.se/artikel...
November 19, 2015
hans allegoriska sätt att skriva klarar jag inte av, men beskrivningen av hur man finner lycka i de små stunderna gjorde boken läsvärd.
"jag vill gå en kolsvart, snötyst vintermorgon, med armarna tätt mot kroppen, huvudet böjt mot jackans krage och tänka att det är alldeles för kallt, alldeles för tidigt. Men så skulle jag inse att det i sig var en alldeles underbar upplevelse. Under bar känsla.!
vad viktigt det är att tänka så här!
"jag vill gå en kolsvart, snötyst vintermorgon, med armarna tätt mot kroppen, huvudet böjt mot jackans krage och tänka att det är alldeles för kallt, alldeles för tidigt. Men så skulle jag inse att det i sig var en alldeles underbar upplevelse. Under bar känsla.!
vad viktigt det är att tänka så här!
March 12, 2015
Finns inga ord. Så vackert och berörande. Det enda jag saknar är texten om vandringen i skogen och om hans ofödda barn som han läste upp i sitt sommarprat. Vackrare beskrivningar av döden finns inte, men denhär boken är ganska nära.
September 28, 2019
Till sist kunde jag läsa ut den. Trots att den varken var för omfångsrik eller händelselös klarade jag inte att läsa ut den. Jag följde Kristians blogg när det begav sig, och hans sätt att skriva slår verkligen an någonting i mig. Det väckte min dödsångest och gjorde mig livrädd och sorgsen, så jag tog en paus. Nu har jag äntligen läst ut den, sett raderna än en gång. Tack.
March 9, 2023
Kristian Gidlund berättar med ett vackert språk sina tankar efter att han fått besked att han har obotlig cancer. Han berättar om den sista resan till USA som han och hans bästa kompisar gjorde, hur orkeslös han kände sig. Läsaren får även ta del om hans sjukhusvistelse och hans tankar om hur hans nära och kära ska minnas honom när han är död.
Read
October 31, 2021Såg Så mycket bättre igår och kände en omedelbar dragningskraft efter att för jag vet inte vilken gång i ordningen läsa den här boken. Att återigen ta del av Kristians innersta tankar kring sitt cancerbesked och sedermera sin död. Texterna berör mig på fler sätt än jag nog någonsin kan förstå.
June 8, 2018
hade fett höga förväntningar på denna men idk. gillade sättet den är skriven på dock. slutet va fint
February 27, 2019
Same as the first one emotional
August 12, 2021
Jag hittade den av en slump i en bokhandel ett år efter att jag läste den först boken. Lika bra och känslosam som den första
June 16, 2025
ljudbok
Read
December 21, 2025Språket. Språket!
Så innerligt väver han sin sista tid med orden till hjälp. 🙏
Så innerligt väver han sin sista tid med orden till hjälp. 🙏
May 9, 2014
Fortsättningen och också slutet på Kristian Gidlunds resa. Precis lika berörande och precis lika starkt. Glad att jag läste den. Glad att jag fick ta del av denna mycket modiga mans tankar och insikter. Vila i frid jordliga Kristian. Stå i fören och låt havet slå mot ditt ansikte, fortsätt uppröra, fortsätt bryta ny mark.
Slumpstycket: För vi behöver prata om att vi behöver prata. Sverige är ett land i akut behov av samtal. Av möten. Av att få prata ut. Få prata till punkt. Jag märker det på tonen och uttrycken i mejl och i berättelserna som stannar mig på gatorna, att det i princip är första gången som de öppnar upp sig för någon överhuvudtaget om sina livs största och värsta händelser: Förlusten av sina fäder, mödrar ,syskon, sina älskade. Barn. Och det kan ha gått tjugotvå år sedan det hände. Vi behöver prata om att vi inte ska behöva be om ursäkt för att vi vill prata. För att det är vad våra sinnen egentligen kräver. Internationellt sett – och grovt generaliserat – betraktas svensken som tystlåten, introvert och attraktivt mystisk i sin kärvhet. Men det verkar som att tystnaden har nått vägs ände. Bokstäverna står oss upp i halsen. Tätt packade bredvid känslorna. Låt dem komma ut. Responsen behöver inte nödvändigtvis vara en lösning, men att berätta är en lättnad. Det mår vi alla bra av. Det är min fasta övertygelse.
Slumpstycket: För vi behöver prata om att vi behöver prata. Sverige är ett land i akut behov av samtal. Av möten. Av att få prata ut. Få prata till punkt. Jag märker det på tonen och uttrycken i mejl och i berättelserna som stannar mig på gatorna, att det i princip är första gången som de öppnar upp sig för någon överhuvudtaget om sina livs största och värsta händelser: Förlusten av sina fäder, mödrar ,syskon, sina älskade. Barn. Och det kan ha gått tjugotvå år sedan det hände. Vi behöver prata om att vi inte ska behöva be om ursäkt för att vi vill prata. För att det är vad våra sinnen egentligen kräver. Internationellt sett – och grovt generaliserat – betraktas svensken som tystlåten, introvert och attraktivt mystisk i sin kärvhet. Men det verkar som att tystnaden har nått vägs ände. Bokstäverna står oss upp i halsen. Tätt packade bredvid känslorna. Låt dem komma ut. Responsen behöver inte nödvändigtvis vara en lösning, men att berätta är en lättnad. Det mår vi alla bra av. Det är min fasta övertygelse.
August 31, 2016
Jag väntade mig en sorglig bok, men här när döden tycks ha accepterats blir texterna inte särskilt sorgliga. De handlar om livet, om än i dödens skugga. Då är bilderna jobbigare att se men fortfarande väcks inte sorgen. Det är fint att få läsa den här typen av texter där döden är närvarande. Kristian skriver att han fick kritik för att inte vara tillräckligt konkret. Det behöver man inte vara, man bestämmer själv om sin upplevelse av att vara sjuk och på väg mot döden dock känns det lite pekoralt.
July 8, 2014
starka och berörande texter av en ung man på väg mot en allt för tidig död...
tack för dina ord Kristian... vila i frid <3
tack för dina ord Kristian... vila i frid <3
August 9, 2014
Det går inte att betygsätta en sådan här bok.
June 24, 2015
Fin och samtidigt så hemsk bok om en ung mans sista tid i livet. När det ofattbara händer.
August 6, 2015
Så otroligt vacker bok. Sorglig och förfärlig på alla sätt och vis, men vacker i den närhet Kristian uttrycker, den ärlighet - nakenhet - han visar. I de ord han fångar och gör till sina.
December 9, 2015
Recension: ZellysBokhylla
Displaying 1 - 23 of 23 reviews