- Sch! hörs en röst. Du måste vara tyst. Jag ser mig förvirrat omkring. Över kanten till Miras box kikar mamma upp. Hennes hår är rufsigt och kinderna glöder. - Kom hit, Klara, viskar hon. Men smyg. Plötsligt förstår jag. Hjärtat rivstartar och slår med ens så hårt att det dunkar i hela kroppen. Jag vågar knappt andas. På darriga ben smyger jag fram till Miras box och kikar över kanten. Hur många gånger har jag inte drömt mardrömmar om Miras föl. Sett det ligga dött i halmen, litet och hjälplöst och bortom all räddning. Veterinären hade inte precis låtit hoppfull, men kanske, kanske finns det en chans ...
Asiakkaan vahvasti suosittelema, pakkohan se oli tämäkin lukaista. Ihan kiva heppakirjaksi, riittävästi teinimurheita ja romantiikkaa myös vähemmän heppahöperölle.
Hästen Mira vankar runt hemma i Hallondalen och blir rundare och rundare för varje dag. Tänk att snart har de, förhoppningsvis, ett föl på gården! Problemet är att Mira har kastat sina tidigare föl och det var därför hon såldes som ridhäst. Men Klara och hennes mamma hoppas och hoppas. Klara är rädd att hon en dag kommer komma ner i sallet och hitta ett dödfött föl. Men hoppet finns!
En fin och spännande bok. Man vet inte riktigt hur det kan gå!