Berlinmurens fall

Världens dramatiska historia

by Olle Larsson

Berlinmurens fall i november 1989 är en av 1900-talets mest omvälvande händelser. Muren som delat Berlin sedan augusti 1961, hade inte bara stängt in Östtysklands befolkning, den hade även blivit symbolen för det kalla krigets delade värld. Berlinmurens fall har således kommit att förknippas såväl med det kalla krigets slut som med Tysklands återförening, östblockets upplösning och skapandet av en ny världsordning.
Men saker och ting kunde ha gått annorlunda. Hösten 1989 genomfördes stora demonstrationer i flera östtyska städer, bland annat i Berlin och Leipzig. Folket hade fått nog av det politiska förtrycket. Många fruktade att kommunistpartiet under ledning av Erich Honecker skulle sätta in tungt beväpnad polis och militär mot det fredliga demonstranterna. Så blev det emellertid inte.

Berlinmurens fall var inte resultatet av medvetna politiska beslut från den östtyska regeringens sida. Det var snarare en kombination av slarv och misstag som tvingade överstelöjtnant Harald Jäger att lyfta gränsbommarna vid en av gränsövergångarna i Berlin sent på kvällen den 9 november 1989. Berlinmurens fall var inget mindre än en fredlig revolution som lyckades.



Efter andra världskriget delade segermakterna Tyskland i fyra ockupationszoner. Berlin, som hamnade i den sovjetiska zonen, delades i fyra sektorer. Under åren efter kriget ökade spänningarna mellan de tidigare allierade, samarbetet om Tyskland bröt samman, ett kallt krig bröt ut och två tyska stater skapades – Västtyskland, med nära band till USA och Västeuropa, och Östtyskland, som blev en del av det sovjetkontrollerade östblocket.

Under 1950-talet lockades många östtyskar av det ekonomiska välståndet och den politiska friheten i väst. Mellan 1949 och 1961 valde drygt 3 miljoner DDR-medborgare att lämna landet. Många tog sig till väst genom att utnyttja den fria rörligheten mellan de olika delarna av Berlin. I den situationen valde den östtyska regeringen, med stöd från Sovjetunionen, att bygga en mur för att stänga östtyskarna inne.

Berlinmuren började byggas den 13 augusti 1961 och i 28 år var Berlin en delad stad. Kalla kriget var hela tiden närvarande och vid flera tillfällen höll frågan om Berlin på att leda till en väpnad konfrontation mellan supermakterna. Att försöka ta sig över Berlinmuren var förenat med livsfara. Vakterna hade order att skjuta skarpt mot den som försökte fly till väst.

I mitten av 1980-talet höll det kalla kriget på att ta slut. I DDR demonstrerade 100 000-tals människor som krävde politiska fri- och rättigheter och, inte minst, att få resa utomlands. Den 9 november meddelade kommunistpartiet att östtyska medborgare skulle tillåtas att resa utomlands och att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft med omedelbar verkan. Meddelandet var inte ett resultat av ett medvetet politiskt beslut utan berodde på ett omfattande slarv och en lång rad misstag. Människor strömmade ner mot gränsövergångarna i Östberlin. När situationen blev ohållbar, valde gränsvakterna att öppna övergångarna till väst.

Berlinmuren, symbolen för det kalla krigets värld och det delade Tyskland, hade upphört att fungera. En ny värld höll på att skapas.

Genres: History, Nonfiction

166 pages, Paperback

First published May 15, 2023

Reviews

[Rasmus Brehme]

Olle Larsson beskriver, på ett väldigt bra och pedagogiskt sätt, om de olika händelserna bakom anledningen till varför muren byggdes från början, samt hur det kom sig att den revs. Jag har en hel del förkunskaper vad gäller Berlinmuren, samtidigt lärde jag mig mycket nytt med hjälp av denna bok. Om du är intresserad av tyskhistoria, eller historia i allmänhet, så kan jag gott rekommendera denna bok. Boken är, enligt mig, väldigt intressant skriven och tar bland annat del av människoöden, avgörande händelser, det kalla kriget och övriga konflikter, både i och utanför Berlin. Överlag är detta en väldigt bra, och givande bok som förmedlar god kunskap om ett delat Europa, som verkligen symboliserades av det delade landet Tyskland, samt den delade staden Berlin.

[Theo Milos]

Efter Nazi-Tysklands kapitulering i maj 1945 beskrevs de allierade som krigets vinnare. Andra världskriget var slut men Tyskland i förfall och sönderbombat. Något behövdes göras... Segrarmakterna beslöt sig därför att hålla en konferens, som ägde rum i Potsdam, utanför Berlin, Tyskland. Här slöts ett avtal som innefattade att Tyskland och även Berlin skulle delas upp i fyra delar, en del till vardera nation. Det beslöts också att Tysklands gränser skulle dras längre väster ut som följd av Sovjetunionens vunna mark i Polen under kriget. Efter en tid lät länderna i väst låta sina delar vara självständiga, vilket kom att bilda Västtyskland, men Sovjetunionen ville istället fortsätta kontrollera sin del hårt. Östra Tyskland blev en del av östblocket och således hårt präglat av kommunismen, planekonomi infördes och många sektorer förstatligades och monopoliserades. Vidare lät Sovjet låta sin bli Östtyskland men fortfarande under hårda tyglar. Flera partier tilläts men SED, vilket var en sammanslutning av det tyska socialistpartiet och tyska kommunistpartiet, vann val efter val. En marionett-regering var ditsatt. Dessutom bildades Stasi, en säkerhetspolis för att övervaka medborgarna, likt CIA och Gestapo. Regimen ville veta vad medborgarna tyckte och tänkte, och spärra in oliktänkande. På grund av den hårda politiken som drevs samtidigt som många människor såg hur bra man kunde få det i Västtyskland, skedde det massemigrationer. Många var förhållandevis välutbildade och unga. De östtyska makthavarna valde att initial smutskasta alla emigranter och kalla dem för förrädare, fascister osv. I helhet gjorde man det till ett krig av ideologiska skillnader. Det var USAs fel och dess imperialistiska och kapitalistiska förödande tankar som hade drivit människorna, och det var man tvungen att motverka. Till slut blev det så pass många människor att politikerna var tvungna att agera.

Efter åtskilliga politiska och diplomatiska möten mellan Frankrike, Storbritannien, USA på ena sidan och Sovjetunionen på andra sidan, beslöt den östtyska regimen att i hemlighet bygga en mur i Berlin snabbt natten den 13 Augusti 1961. Detta förvånande många arbetare som vanligtvis åka över till andra delen av Berlin för att arbeta och väckte stora uppståndelser från den västtyska borgmästaren som menade att det bröt Potsdamsföredraget. Han krävde att länderna i väst skulle reagera och motverka aktionen, men ledarna ville inte riskera att orsaka en stor konflikt eller till och med krig. Åtskilliga invånare i Östberlin försökte fly när muren var förhållandevis liten, till exempel genom att hoppa från lägenheter eller simma i vattnet. Soldater fick direktiv att skjuta, och skjuta skarpt, för att säkerställa ordningen och motverka en endaste människa att fly. En soldat som lät en människa att ta sig över muren, ansågs försummat sitt arbete och därmed bestraffades hårt. Efter otaligt antal offer, däribland flera barn, tillbyggdes muren och förbättrades med vallgrav, sand, strålkastare, vakttorn m.m. Sedermera förbjöds diplomater in i Östberlin utan i synnerhet god anledning.

Östtyskland blev mer och mer totalitär medan Västtyskland blev mer liberal, Västberlin blev till exempel en fristad för homosexuella och hipsters. Detta välkomnade Östtyskland inte alls, det hade ingen plats i kommunismens utopi. Man förbjöd också västerländska kläder såsom jeans. Men efter att flera kända artister på konserter och skådespelare i filmer burit klädesplagget blev jeans populärt bland ungdomar. Landet började då producera jeans, i exakta kopior av sådana från USA, men i betydligt sämre kvalité. En tid efteråt köpte Östtyskland 120 000 jeans från väst, som ett försök till att öka invånarnas nöjdhet. Men detta hade minimal påverkan, eftersom problemen var betydligt större än ett klädesplagg. Landet hade usel ekonomi, speciellt efter att Sovjetunionen inte längre kunde sälja stora mängder råolja till dem. Det hade positiva man hade var förhållandevis låga hyror, låga priser på basvaror och låg arbetslöshet. För att glädja medborgarna utlovade man att fler medborgare skulle kunna köpa kylskåp, bilar och annat, i kombination av bland annat höjd pension. Detta skulle visa sig vara alltför dyrt och man var därmed tvungen att låna pengar från länder i Östblocket och också länder i Väst.

Man hoppades på att satsningarna skulle öka konsumtionen bland medborgarna, förbättra statskassan och således möjliggöra nya projekt för landet, som man sedan hade kunnat sälja dyrt till andra nationer. Men detta visades sig vara extremt svårt i praktiken, och istället för att replikera det ekonomiska undret nationen hade haft många år tidigare, ökade istället statsskulden markant. I slutändan blev den totalt 50 miljarder mark, samtidigt som man enbart beräknade att gå med överskott med 500 miljoner mark nästkommande år. Landets ekonomi var helt enkel obefintlig.

Samtidigt som påtryckningarna om frihet ökade från medborgarna gjorde regimen ett stort misslyckande. Som vanligt i slutet av 1989 höll man en partikongress där man diskuterade vad som skulle göras härnäst. En rad punkter bestämdes, däribland att det skulle bli lättare för människor som ville lämna Östtyskland att göra det. Günter Schabowski, som skulle läsa upp detta inför media deltog inte under partikongressen, utan var upptagen med annat. Strax innan klockan 17 den 9 november 1989 fick mannen dokumenten som han läste hasteligen igenom. Mellan kl 18-19 berättade han i monoton röst allt som hade beslutits och var oerhört långrandigt. Men plötsligt, mot slutet, gick han in på de nya bestämmelser kring utresor för invånarna. Detta väckte journalister som milt sagt blev överraskade. Günter Schabowski förvånades och började då läsa innantill, han meddelade att vem som helst som behagade skulle få lämna Östberlin. Kommunisterna i såväl Berlin som i Moskva kunde tro sina öron, då de endast hade tillåtit medborgarna att lämna landet från avlägsna platser. Efter detta strömmades folk till muren både från Västberlin och från Östberlin, och efter en stund kom människor med hammare. Säkerhetspersonalen och soldaterna blev förvirrade och sedan förargade, och menade att politikerna förlöjligade deras yrkesuppgifter. Detta hade dock ingen effekt. Berlinmurens fall var ett faktum... mycket tack vare ett stort snedsteg från Günter Schabowski.

Regimen frågade medborgarna vad de ville göra, folket svarade med ett enat Tyskland. Många blev väldigt mycket mer lyckliga men det fanns också de som tyckte att beslutet var negativt. Priserna ökade och hyrorna ökade precis som arbetslösheten. Faktum kvarstår dock att den breda massan fick det betydligt bättre efter Berlinmurens fall...

[Erika]

Pedagogiskt inte bara om murens fall utan också om dess tillblivelse och processerna kring den. Det här är en bok som får mig att tänka på en historielärare jag en gång hade, hur han försökte få oss att förstå att en händelse alltid leder till en annan och att händelser kan hänga samman trots att det gått mycket tid mellan dem. Berlinmuren har länge fascinerat mig, detta märkliga efterspel till andra världskriget som blev en fysisk gräns rakt genom en stad. Kände igen en hel del jag läst i den här boken och lärde mig också nytt. Gillade upplägget men skulle ha önskat lite hårdare redigering eftersom vissa saker upprepades på ett lite irriterande sätt.