Redan när det ringer förstår hon med en opassande känsla av befrielse vad som har hänt. Hennes färgstarke men sinnessjuke make, läroverksadjunkten Sigfrid Tornvall, är död. Han ska aldrig mer kräva något av henne. Och framför allt: inget mer ofredande av dottern Signe. Hennes allt. En förtjusande tös - det säger alla - som dessvärre har så lätt för att bli till sig och är så rädd för allting. Har hon ärvt faderns oroliga sinne? Ansvaret är tungt, men nu kan Hilma äntligen forma flickan helt efter egna tankar. Ta bort pappan ur henne. En ljusare vardag väntar i beredskapsårens Sverige. Stolt återgår Hilma till lärarinnekallet. En dramatisk fristående fortsättning på den uppmärksammade romanen ''När man skjuter arbetare'' från 1993.
Kerstin Thorvall is one of Sweden's most renowned authors, who also became one of Sweden's most criticized, as well as mostly read authors. Her books, especially The Most Forbidden (Det mest förbjudna) gave name to a whole genre, the so called "Confession literature". But the appreciation for her authorship increased for every year, partly through her memoir trilogy with the titles Hilma's Sacrifice, In the Shadow of Anxiety, and From Signe to Alberte.
Boken var lätt att komma in i och jag blev helt uppslukad av Hilma och Signes relation. Uppskattade delarna av minnesbilder och inblickarna i framtiden som gjorde mig mer nyfiken på vad som skulle hända härnäst.
Jag valde att lyssna på boken denna gången (istället för att läsa som jag gjorde med den första boken i trilogin) och jag tyckte den gjorde sig väldigt bra som ljudbok! Jag störde mig inte lika mycket på återberättande och upprepningar (vilket det fanns gott av) eller när visa delar blev lite långrandiga. Tror att det medförde att jag uppskattade den här boken mer än den första.
En fortsatt spännande historia om Hilma och hennes dotter Signe, om tankar från förr och samma svårigheter att kommunicera medmänniskor emellan som i dag. Ser framemot nästa del!!
Har längtat efter att läsa uppföljningen sedan jag under förra året läste När man skjuter arbetare.
Blev inte besviken, tvärtom. En underbar bok om slitningarna mellan en konservativ mor och en dotter som påverkas av puberteten på ungefär samma sätt som alla andra unga kvinnor. Fast på fyrtiotalet.
Fantastisk fortsättning på Thorvalls serie om sin mamma och hennes egen uppväxt. En som läst mycket av Kerstin känner igen mycket, men det gör ingenting. Jag ÄLSKAR allt Kerstin Thorvall skrivit och detta är inget undantag.
Uppföljaren om Signe är lika bra som första delen. Minns den fast det är länge sedan jag läste den, allt det tunga, är som en smärta i bröstet. Kampen mellan mor och dotter, på grund av olika erfarenheter. Rekommenderas.
I was so disappointed with the follow-up to "När man sljuter arbetare" which I really enjoyed. This novel was unengaging and the main theme of monitoring a daughter's sexuality felt arcaic (although I am aware that the story is set in the 1940s). It says a lot that I have had this book on my bedside table since the beginning of September and only now more than 3 months later forced myself to finish the book because I have a late fee at the library because this book has been borrowed way too many times by me.
At some points the story was fast-paced and suddenly Signe went from 12 to 18 years old. Even though this book was pale compared with the first part, it still provided more background and context to Thorsvall's autobiographical book ”Det mest förbjudna". Now her mother gets a completely different light and it must have been therapeutic for Thorvall to write about the reasons why her mother was so concerned about her daughter's sexuality.
En till toppenbok som var lika bra som föregångaren, om inte bättre! Riktiga rysningar på slutet. Dock önskar jag att jag inte hade börjat läsa den samma dag som jag läste ut den första, för det blev lite väl mycket upprepningar och recaps i början. Nu väntar jag ett tag innan jag börjar med sista delen!
Boken lever inte alls upp till mina förväntningar, mycket är upprepningar av första boken och även om det såklart finns ett syfte med att upprepa all oro Hilma känner blir det till slut tjatigt. Det är också väldigt ledsamt att de inte får en bättre relation, trots att tillfällena verkligen finns.
En stark fortsättning på trilogin! Kan inte sluta tänka på hur pinsamt det måste vara att vara en av alla som kritiserade Det mest förbjudna när den kom? Att läsa den här mästerligt utförda skildringen är som att bevittna hur Thorvall slutligen segrar: själsligt, psykiskt och litterärt.
Det var intressant att Signe äntligen ”blev en egen person” i den här boken. Jag tyckte om den här, men inte lika mycket som den första delen i trilogin.