I ”Det omöjliga” pågår en kamp mellan motsatser och ytterligheter. Intet och alltet. Ljus och mörker. Liv och död. Det möjliga och det omöjliga. Det kan låta som att dikterna spretar åt alla håll, men ”Det omöjliga” är istället som en symfoni där teman och återkommande bilder kläs i olika grader av intensitet och abstraktion. Sonnevi skriver: ”så nära / utplåningens punkt / varje gång // Inne i det mörka huvudet dansen / punkten av ljus / osynligt närvarande”. Ofta är dikterna förankrade i både vardagsliv och storpolitik för att snart, med en sökande blick, låta fysikaliska och astronomiska lagar utmana det nyss skrivna: ”Här finns inget ljus / Här finns bara ljus, inget mörker / Skuggan av ljus, var finns den?”.