This renowned introduction - already a standard text in Europe - is translated here for the first time. Vattimo uses Heideggerean and cultural-critical perspectives to reassess the work and thought of Nietzsche.
Gianteresio Vattimo, also known as Gianni Vattimo (born January 4, 1936) is an internationally recognized Italian author, philosopher, and politician. Many of his works have been translated into English.
His philosophy can be characterized as postmodern with his emphasis on "pensiero debole" (weak thought). This requires that the foundational certainties of modernity with its emphasis on objective truth founded in a rational unitary subject be relinquished for a more multi-faceted conception closer to that of the arts.
Vattimo estudia la obra de Nietzsche siguiéndola de forma cronológica para sostener la tesis según la cual lo que constituye su hilo conductor es lo que podría llamarse una “ontología hermenéutica”. Según él, así se conectaría la tradición que ha visto en Nietzsche, por un lado, a un crítico de la cultura y, por otro, a un filósofo metafísico.
En lärd introduktion till Nietzsche, som dessutom tar hänsyn till annan forskning och andra tolkningar av tänkaren (särskilt Heideggers metafysiska). Vattimo karaktäriserar Nietzsches filosofi som en ontologisk hermeneutik. Vattimos utläggning om förhållandet mellan Nietzsche och Kant - en radikaliserad tolkning av tinget-i-sig där vi inte ens har en oförmedlad tillgång till våra egna tankar och begrepp som annars skulle försäkra en antydan av noumenets självständighet - belyser verkligen N:s filosofi. Man blir nästan lika upprymd av att läsa denna introduktion som av Nietzsches egna texter - ett bra tecken för en sekundärtext.
Un’opera che fornisce una panoramica ed un approfondimento alle opere di Friedrich Nietzsche, sia nei concetti espressi dal filosofo, sia nelle diverse edizioni e interpretazioni date dai diversi studiosi nel tempo.
کتاب، نوشته عمیقاً عالمانه از زبان یک فیلسوف تراز اول ایتالیایی است. واتیمو در فصل آخر با ظرافت گردش ها در تفسیر آثار نیچه رو مطرح می کنه و موقعیت خودش رو در این منظومه مشخص میکنه. کتاب در حقیقت تلاشی برای توضیح یکایک اصطلاحات فلسفی نیچه از خلال مراجعه مکرر به نوشته های خود اوست و حتی المقدور قصد داشته از ظاهر متناقض نوشته ها فراتر بره و اون رو در کلیت دوره های فکری نیچه منحل بسازه. توجه به دوره آخر نوشته نیچه هم که به گفته نویسنده، با اشارت های هایدگر ممکن شده عمیقا روشنگر و اثرگذاره. اگر یه مقداری جسارت می داشتم شاید میگفتم این کتاب به مراتب از نوشته های یاسپرس (که گویا منابع درجه اول نیچه شناسی در ایران هستند) درباره نیچه قوی تره؛ البته ارجاع مکرر واتیمو به تفسیرهای لوویت هم نشون از قوت شرح او هم هست.
به نظرم خانم احمدیان حقیقتا از ترجمه این کتاب کامیاب بیرون اومده.
... al liceo non arrivi mai a studiare le cose a noi pi�� prossime, temporalmente e culturalmente. Un vero peccato, molto pi�� accessibile di Kant (per tacere di molti altri).