Det blir en dramatisk sommar i den lilla gotländska byn Kajpe Kviar. Tre män dör med bara några veckors mellanrum.
Efter varje dödsfall sitter två kvinnor i ett gammalt kapell och firar med champagne och snittar. Det är den jordnära Mirjam, läkaren som nyligen återvänt till sin hemö efter många års frånvaro,och hennes väninna och raka motsats, Hervor. Ivrigt påhejad av Hervor har Mirjam aktivt använt sig av tankekraft och lite annan kvinnlig list för att hämnas på de tre männen, som gjort henne mycket illa ...
Svinhugg är en varm och rolig berättelse om vänskap, hämnd och uppgörelse som går rätt in i hjärtat.
Marianne Elisabet Cedervall, född den 20 februari 1949 i Halla socken på Gotland, är en svensk författare, som debuterade vintern 2009. Hon arbetade som arbetsgivarkonsult på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation, men är nu pensionerad. Hon bor i Västerås.
I serien om Mirjam och Hervor finns fyra delar utgivna. Debuten Svinhugg är en spänningsroman som utspelar sig på Gotland. Uppföljaren Svartvintern utspelar sig i Tornedalen, Vittangi. I den tredje boken Spinnsidan är de tillbaka på Gotland. I fjärde boken Stormsvala reser de till New York.
Svinhugg är en bok som har stått i min hylla i nästan tio år (det saknas ungefär tre månader). Jag har länge varit nyfiken på Marianne Cedervalls böcker, men detta är den enda jag faktiskt har köpt. Det som lockar är, naturligtvis, miljön. Gotland är ju ett favoritställe. Och genren feelgood-deckare, som denna verkar kallas av många, låter ju som att den skulle kunna passa mig. I år fick den vara med i Boktolvan.
Vilken genre det här är går jag bet på. Det är helt klart ingen deckare och det vete fåglarna om jag skulle kalla det för feelgood. Den genre jag tycker kommer närmast är buskis. Eller eventuellt skröna. För mig påminner den väldigt mycket om Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Där dör också folk till höger och vänster, på ett "roligt" sätt. Jag tyckte inte det var kul där heller. Det kan vara så att jag rent generellt har väldigt svårt för, så kallade, humor-mord.
Svinhugg är lättsam, lättläst och lite lagom underhållande. Det är lite klyschigt och boken är full av stereotyper, eller kanske snarare karikatyrer. Om jag kommer att läsa fler böcker i serien? Det vet jag faktiskt inte. Kanske. Kanske inte.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
En riktigt mysig bok. Tror den presenterats som deckare, men jag säger objection your honor! Bara för att folk dör och det kommer en polis och kollar läget så betyder det väl ändå inte att det är en deckare? Lättsålt så kanske.
Hursomhelst så är det en riktigt mysig bok. Miriam och Hervor är, upplever jag, varandras motsatser. Hervor är en skön typ av kvinna som alltid har något på g, lite hemlighetsfull, full av jädraranamma och förvisso jobbar hon som medium men inte alls sådär fluffigt änglalik och salig utan tuff och jordnära norrlänning. Miriam, läkare, lite osäker i sin läggning, men väldigt mycket som kvinnor är mest, handlingskraftiga när det gäller, omhuldande om sina barn, tänker mycket, får lätt dåligt samvete osv. Det är en underbar berättelse om kvinnor, vänskap och vardagligheter som utspelar sig mest på Gotland men även i Norrland. Att uppläsarna av den här ljudboken är växelvis Susanne Alfvengren som Miriam och Gun Olofsson som Hervor med sina dialekter gjorde berättelsen än mer intressant och levande.
Visst finns det väldigt mycket innehåll i boken men det känns samtidigt som en introduktion inför kommande böcker. Den har definitivt lockat in mig till fortsatt läsande av den här serien.
Det här är nog tänkt som något slags kvalitetsfeelgood, men jag vete fan. Hervor är en aggro norrländsk häxa, Mirjam är en försiktig överklassdam som överlevt några år med betalningsanmärkningar och på existensminimum. Nu har Mirjam köpt ett kapell på Gotland, dit de åker och affirmerar ihjäl tre gubbar som lurade Mirjam att hamna hos kronofogden tidigare.
Hervor är charmig och kul, Mirjam går att stå ut med. (Ok att hon blev lurad av gubbarna, men hennes plan innan dess var å andra sidan att bli rik på vårdbolag - hur moraliskt är det?) Storyn är lite kul, om än stundtals oförståelig (Varför säger hennes dotter upp bekantskapen med henne bara för att hon blivit fattig? Varför tar samma dotter sen upp bekantskapen igen utan att det på nåt sätt förklaras från någondera sidan? Varför har inte Mirjam gjort minsta lilla försök att undergräva gubbarnas lurverksamhet efter att hon blev blåst?) Grava inslag av fettfobi.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Jag har sneglat på Marianne Cedervall böcker om den gotländska läkaren Miriam & den tornedalska häxan Hervor i flera år. Förra julen så läste jag en julnovell om den som gav mig mersmak men först nu har jag lyssnat på första boken.
Miriam återvänder till Gotland efter att ha återhämtat sig efter ett svek som ledde till personlig konkurs. I åtta år har hon arbetat som distriktsläkare i den lilla lappländska byn Kuivalihavaara där hon blivit kompis med Hervor som följer med till Gotland.
De tre männen som lurar Miriam för i kort följd & varje dödsfall firas med champagne & snittar. Är det Miriam hämndlystna tankar som fått dem på fall eller bara slumpen?
Det här är en fantastiskt bra bok som jag rakt av ger ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ Rolig, spännande, varm & tänkvärd. Alla borde få ha en Hervor i sitt liv! Så fort jag hade lyssnat färdigt på Svinhugg så fortsatte jag på del två i serien - Svartvinter.
Not my cup of tea but not the conventional crime concept either. It had a comical vibe to it that unfortunately didn't work for me. An easy read but not a very interesting one.
Store deler av boken er viet til Mirjams liv, hva som skjedde da hun ble lurt, hennes forhold til datteren som er reist til Amerika. Og hennes forhold til foreldrene og broren. Mye av Mirjams liv har vært vanskelig, men nå begynner det å lysne. Hele min omtale finner du på bloggen min Betraktninger
Ihan luettava kirja kyllä. Kerronta oli hyvää puolen välin jälkeen ja koukutti lukemaan. Mutta alku tuntui melko tahmealta ja kirjoittaminen oli jotenkin hankalan oloista olevinaan. Myös murre tuolla lailla käännettynä oli hirveän teennäisen oloinen. Jos se olisi ollut sujuvampaa, olisi se ehkä voinut toimia mutta nyt se ei toiminut. Ymmärrän, että alkuperäiskielellä kirjoitetussa tekstissä on puhuttu murretta, mutta kääntäessä jos ei joku murre tule niin sanotusti sujuvasti ja luontevasti jättäisin sen kokonaan pois ja kääntäisin kirjakielellä tai antaisin jonkun sellaisen sen tehdä joka osaa ja tekee sen oikein. Varsinkin kun tekstissä mainitaan, että välillä puhutaan murretta - lukija kyllä osaa kuvitella sen murteen puhumisen. Tekstistä tuli jotenkin hirveän vanhahtava olo, vaikka kirja oli näinkin uusi. Olisi voinut olettaa, että tämä on kirjoitettu jo joskus paljon aikaisemmin ja tuntui vähän tunkkaiselta. Itse tarina ja sen idea oli ihan okei ja toimi suhteellisen hyvin.
Så kallade Feel good-böcker är inte en genre jag brukar läsa men den här boken, om den nu måste placeras i ett fack, blir vad jag skulle kalla mysdeckare fast den är så mycket mer än det. Jag fann boken i en blandlåda på Stadsmissionen och läste baksidan först, vilket säkert var tur för kopplingen till Agatha Christie gjorde att jag köpte den, för fem kronor eller om det var två böcker för fem spänn, fynd hur som helst. Rolig och spännande berättelse om två udda personer och deras vänskap, kryddat med lite mystik. Önskar lite mer av språket, som är något korthugget och hade det varit mer driv i storyn hade jag kunnat ge en fyra i betyg.
Fattade helt bra den där typiska sommarkänslan. Lite för mysteriöst, och jag väntade hela tiden på twisten som skulle göra att allt föll tillsammans. Men den är på nått sätt spännande. Visserliggen en må-bra-historia i en kul setting. Charmante personager och välskriven. Skulle ändå läsa om den här.
Jag fick inget grepp alls om den här boken. Jag antar att meningen var någon sorts svart komedi, men jag fann ingen humor - bara en bisarr berättelse som intresserade mig inte särskilt.
I have to be honest - I don't think that Ms Cedervall is a particularly gifted author. Her writing style leaves a lot to be desired when it comes to pacing and the main character Mirjam's actions are full of contradictions. However, I don't agree with one of my close friend's mum, who has been a neighbour to the author in the Nordic Swedish village known as Kuivalihavaara in the book, she claims that Ms Cedervall just "pretends" to be an author.
Anywho. I borrowed the audiobook from the library for the sole purpose of listening to talented Swedish actress Gun Olofsson reading the part of Mirjam's side-kick Hervor. I adore Hervor and I love the northern Swedish dialect. But Mirjam gets on my nerves with her dithering, her nervousness and hysteria. Towards the end of the book Mirjam questions how she could ever have become a doctor because of her lack of steady nerves and I said out loud to myself "I have wondered the same thing myself, for the better part of this book".
One thing I do like about the book is the message that life does not end for you if you are a woman who has turned 50 and encountered some difficulties down the winding path of life. You can always get back on top, with determination and hard work. I also appreciate the mentioning of scrummy food, cakes and drinks in the book - life should be enjoyed that way, I think.
This is part 1 in a series of currently 4 books about Mirjam and Hervor, and I accidentally listened to book number 2 first, so I wanted to get the back-story. Quite frankly I don't know if I will bother with the rest of the books. Will have to think about it for a while.
Unterhaltsame Geschichte über die Racher zweier Frauen. Allein durch negative Affirmationen schaffen sie es, ihre drei Widersacher in wenigen Wochen zur Strecke zu bringen. Mir war nicht immer klar, wie sie das geschafft haben und was tatsächlich passierte...
Helppolukuinen teksti, aika vanhahtavan tyylinen johtui ehkä murteesta mutta muutenkin... Juoni yksinkertainen, pyöri koston ympärillä, ehkä siksi kirjan sävy liian negatiivinen. Myös loppuratkaisu liian helppo ja turha.