Kvinnor - sluta curla för era män!Det har talats en hel del om att föräldrar curlar för sina barn, men ingenting om hur kvinnor curlar för sina män. Sina barns pappor. Gunilla Bergensten vill sätta fart på debatten och har skrivit en ARG bok som handlar om varför kvinnor blir familjens projektledare och hur man gör när man vill säga upp sig.Så här skriver hon i "Efter att länge ha irriterat mig på att jag fått en roll jag varken bett om eller ens är lämpad för, började jag se mig omkring. Och jag upptäckte att jag inte var ensam. Och när jag började prata om det med andra insåg jag att ämnet inte lämnar någon oberörd. Många, framför allt män, blir provocerade. Men ännu fler, kvinnor då, förstår precis vad jag menar. Det är rätt skönt att veta att man inte är ensam om sin frustration."Familjens projektledare säger upp sig är en väldigt personlig bok, men den skildrar samtidigt en vardag som de flesta mammor kan känna igen sig i. Gunilla Bergensten beskriver med befriande humor sin kaotiska tillvaro. Hur hon kämpar för att hålla allt i huvudet, ständigt sliten mellan jobb och familj, och hur hon, trots att hon har en "jämställd" man, är ansvarig för studiedagar, var galonbyxorna finns, inköp av sandaler, kalasinbjudningar, presentinköp, biljettbokningar, anmälningstider, sommarlovsplanering, barnvaktsbokning, tandläkartider, picknickdagar, luciakronor och så vidare i all oändlighet.Hon ställer också massor av relevanta frågor. Varför blir kvinnan familjens projektledare? Och varför tycks det alltid ske i samband med barnens födelse? Beror det på att det är något fel på mäns hjärnor? Eller är männen bara lata? Eller lider de helt enkelt av inlärd hjälplöshet?Det här är en bok för alla kvinnor som älskar sina män - men som är trötta på att vara familjens projektledare. Gunilla Bergensten skriver med frustande ilska, humor och skarpsynthet om något som många "jämställda" kvinnor har skämts över att erkänna. Hon bjuder på massor av igenkännande skratt. Och dessutom har hon en lösning.
När Gunillas man säger "Jag försöker verkligen, men det blir inte bättre än så här. Jag ser det inte. Jag tänker på annat. Jag försöker verkligen." efter månader av diskussion av det osynliga arbetet som kvinnor utför, och Gunilla ändå inte ens överväger att lämna denna usla man, förlorar hela boken sin poäng. Ämnet är supervikrigt och relevant även nu, men jag ser inte syftet med daltandet med män som erkänner att det inte blir bättre än så här. Självklart är gunilla kvar med denna man och det är verkligen worst case scenario här. Var syftet bara att få klaga lite i en bok och sen återgå till fällan? Gunilla frågar själv i boken: "Varför stannar vi kvinnor hos värdelösa män?" Nå?
Fyndigt skrivet om ett vanligt förekommande problem i heteronormativa barnfamiljer: kvinnor som curlar män. Jag är tyvärr också en av dessa, för utan mig som projektledare skulle det inte köpas några födelsedagspresenter, skickas inbjudningskort i tid eller bäddas några sängar.
Varför kan (många) män bara sätta sig och pilla med datorn/mobilen oavsett hur stökigt det ser ut hemma? Och varför behöver männen ständigt pikas att tvätta/städa/tömma diskmaskinen etc? Och varför köper så få män barnkläder? Inga svar ges i denna bok, annat än att vi kvinnor kan sluta curla så in i helsike hela tiden och dela på projektledaransvaret.
Satt nyligen på en middag där en högutbildad man i 30-års åldern drog samtliga motiveringar till undanmanövrar för hushållsarbete som nämns i boken. Tänkte efter att jag läst denna att jag borde skicka den till honom. Men sedan såg jag hur många män som 1. Läst den här på Goodreads och 2. deras rating av den, och insåg att han kommer inte (vilja) förstå i alla fall. Vem jag borde skicka den till är hans fru. Tillsammans med böckerna ”Släpp snubbar” av Tanja Suhinina och ”Liten handbok i konsten att bli lesbisk” av Mian Lodalen och Matilda Tudor.
Mycket hög igenkänning. Hade önskat fler tips och trix egentligen på hur man kan förändra mönstren men det är ju en svår uppgift och kanske tar det generationer att verkligen få den där jämnställdheten man önskar. En viktig nutidsskildring över kvinnans roll i familjen, som också tillåter mansbebisars existens. Absolut inte kvinnans fel, men kanske också möjliggör för männen att sitta i passagerarsätet i livet.
Haha hon är verkligen ursinnigt förbannad på ett roligt och lite överdrivet sätt. Kändes härligt när jag själv är förbannad. Men mycket mer än ett raseriutbrott med igenkänning är det ju inte. Kanske blev jag lite stärkt i att låta saker falla här hemma.
En bok fylld av humor och exempel som alla kan känna igen sig i. Jag gillar den skarpt! Däremot måste man vara medveten om att den väldigt ensidigt beskriver ena sidan av ett heterosexuellt förhållande. Inte ALLA män kommer gilla den här boken. Kanske är det till och med så att de flesta män inte kommer gilla den för att den så ensidigt beskriver något som det alltid finns två sidor på. Däremot tycker jag att ALLA män borde läsa den - och kvinnor med!
Nog för att jag gillar att prata skit om män och uppskattar exempelvis the scum-manifesto. Men någonting med den här boken skriker "OK BOOMER" och det heteronormativa i att man ska gifta sig med en man som beter sig som sitt barn. Hela den här grejen med att spy galla över sin partner men samtidigt vara kvar i relationen känns så himla uttjatat. Tvåsamma heterorelationer där man skaffar barn är sämst och den informationen är tillgänglig för oss
Pendlar mellan väldigt behövlig påminnelse om att en inte är ensam om att projektleda, och evinnerliga upprepningar av att män är skräp och kvinnor måste sluta curla dem - fast utan att författaren de facto verkar sluta curla sin familj. Jag gillar inputen från vännerna och ibland är boken väldigt rolig - men boken är väldigt repetitiv och kunde kortats ner rejält. Jag är, som synes, ytterst kluven och i ärlighetens namn blir jag alltid jäkligt avig när någon pratar om stora rumpor som om det vore något "förnedrande" (och ja, författaren säger rakt ut att det är förnedrande att erkänna att hennes rumpa är större än hennes mans... eh. Hallå? Kanske ska ta en titt på dina kommentarer om kropp och vikt, också, om du nu vill påverka dina barn positivt?). Lyssningsvärd? Ja, det tycker jag att den är. Den erbjuder dock absolut noll i form av lösningar och jag hade nog kunnat skippa andra halvan helt.
Uppdatering: efter en dags funderande och klurande har jag bestämt mig för att ge boken nånstans runt 3.5 stjärnor, om inte annat så för att den startade upp en massa tankeprocesser i huvet på mig. Avrundar till 4.
Det är en sån härlig bok att lyssna på. författaren känns så jordnära och beskriver situationer och tankar och känslor som det är sån otrolig igenkänning på att man undrar om man inte själv kunnat skriva denna bok. Jag tror ju att den är skriven lite med glimten i ögat och mannen(Magnus) beteende draget till dess spets - Mycket för att väcka tankar och funderingar och känslor. Att lyssna på hur hennes man fungerar gör ju att man blir mörkrädd över att de faktiskt finns män som är så... handlingsförlamade! Det gör mig än mer tacksam och glad över den man jag är gift med och hur jag uppfostrar våra söner och vår dotter. men jag tycker författarens slutord är något att ta i beaktande - att inte uppfostra sina döttrar till "Duktiga flickor" utan faktiskt uppmuntra och uppmana de till att vara "lata" och istället uppfostra sina pojkar till handlingskraftiga och "duktiga pojkar" som är/blir problemlösare och lösningsorienterade män istället för handfallna och handlingsförlamade pojkar som behöver någon säger vad som ska göras, när, hur och varför.
Kan inte låta bli att skratta åt det mesta som tas upp trots att nästan inget stämmer överens med hur jag och min man har det. Jag är istället den som helt klart är den lata, som kan gå förbi en sak i hallen i flera veckor fast jag vet att den inte borde ligga där. Och det enkla svaret är, den kommer inte att ligga där i veckor för min man kommer att flytta på den. Det enda jag har att klaga på är att den kanske inte kommer att läggas där jag egentligen vill ha den. Men jag är på sätt och vis ändå en kvinna som curlar både mannen och sonen. Jag ger dem allt de vill ha, jag kokar kaffe, kokar ägg och brer smörgåsar. Ibland tar jag mig inte ut ur köket på en hel dag känns det som. Jag tycker ändå synd om alla dem som fått rollen som projektledare där hemma utan att be om det. Det verkar inte hjälpa att säga upp sig...eller att klaga...eller att veta att fler lever i en liknande situation. Det finns nog inte en lösning som fungerar perfekt för alla.
Stundvis rolig, med viss igenkänningsfaktor. Men på det stora hela fick mig nog ändå boken mest att känna att vår familj faktiskt har två projektledare. Med det inte sagt att det inte finns utvecklingspotential i det dubbla ledarskapet.
Dock tror jag att boken har en viktig roll att spela och att det är bra att dessa frågor lyfts och diskuteras. Det som jag fastnade mest för var hennes resonemang om att hon inte lät sin man göra vissa saker för att de skulle bli för dåligt gjorda. Däri ligger en dubbel problematik. 1. Saker och ting görs för dåligt, objektivt sett. 2. Saker och ting görs för dåligt, sujektivt sett. Det är nog viktigt för båda i ett förhållande att särskilja dessa och jobba på att bättra sig, vad gäller ettan, och bli mer accepterande, vad gäller tvåan.
Igenkänningshumorn var klockren för min del. Pang på. Jag streckläste den och både skrattade och blev arg på samma gång. Önskar att den hade rundats av med lite mer konstruktiva tips, det arga raljerandet ger ingen fullpoängare från mig trots att jag gillade den. Betygsnivån ligger väl mer på ”superrolig blogg” snarare än litterärt mästerverk.
#familjensprojektledaresägeruppsig från 2008 av @gunillabergensten. En toppenbok som jag (tyvärr) tror passar in på många kvinnor. Jag både skrattade och grät igenkännande när jag läste den. Absolut 📒📕📗📘📙av 5📚 @bokforlagetforum
Det är precis såhär det är, varje dag! Hur fasen orkar vi? För barnens skull, de blir lidande om vi inte gör det vi måste göra. Läste ut den i ett nafs, kände igen mig i allt! Jag har sagt upp mig som projektledare, det förändrade ingenting.....
Snabbläst bok i dagboksformat. Stor igenkänning! Drar fram gruskornet i skon så det ligger under hälen och skaver, varför är det såhär? Varför känner så många igen sig i det hon beskriver?
Jag trodde det här var en roman, ända tills jag läst klart den och såg att det stod "Månpocket Fakta" på den... Det här är en bok i dagboksform som handlar om varför det ska vara så förbaskat naturligt att kvinnan blir den som är ansvarig över familjen. Mycket insiktsfull, och jag tyckte det var lite otäckt att känna igen sig i allt författaren skrev om och faktiskt kunna bekräfta att det ser ut så här på många ställen. Det här är nog en bok alla kvinnor och män borde läsa, för någon sorts lösning på de här problemen borde man väl kunna finna?
I read this in the Danish translation and thought it was a funny, insightful look at how both women and men, aren't helping society to be a full equality between the sexes.
Skriven på ett humoristiskt sätt och snabbläst. Igenkänningsfaktor ibland, men maken i boken verkar ju överdrivet inkompetent. Synd att det saknas lösningsförslag på problematiken som boken tar upp.