What do you think?
Rate this book
Farmor och Vår Herre
Om aftonen kommer Vår Herre och sätter sig på sängkanten och pratar med farmor. Och farmor minns hur den fattiga backstuflickan blev gift med den förmögne köpmannen Borck, och så småningom fick makt över både honom och familjen.
243 pages, Hardcover
First published January 1, 1921
3 people are currently reading
98 people want to read
About the author
Hjalmar Bergman
84 books18 followersHjalmar Bergman was a Swedish writer and playwright.
The son of a banker in Örebro, Bergman briefly studied philosophy at Uppsala University but soon broke off his studies and took up the life of a free writer. He married Stina Lindberg, the daughter of actor and stage producer August Lindberg and Augusta Lindberg, and sister of Per Lindberg. Up to his father's death in 1915 Bergman was heavily sponsored by the family patriarch; after the old man died from a stroke it turned out that the family business had become highly indebted and Bergman was forced to start making money out of his writing and court readers in a more outgoing and more entertaining manner. He rose to the challenge and in the following ten years reached the peak of his work.
Much of his output takes place in a small town in mid-Sweden, which is growing into a parallel universe in a Balzacian manner. The shameful secrets of a dozen of interwoven families gradually come out of the closet as the stories grow increasingly symbolic. A pessimistic outlook is always counterbalanced by a grotesque humour - indeed in a book like Markurells i Wadköping the latter almost succeeds in completely shading the former.
After an unsuccessful bout as a manuscript writer in Hollywood Bergman's alcoholism and narcotics abuse took over, from which he died prematurely; his final novel Clownen Jac mirrors his awareness of his drift into self-destruction as well as his belief in the honesty and purpose of artistic spectacle.
The son of a banker in Örebro, Bergman briefly studied philosophy at Uppsala University but soon broke off his studies and took up the life of a free writer. He married Stina Lindberg, the daughter of actor and stage producer August Lindberg and Augusta Lindberg, and sister of Per Lindberg. Up to his father's death in 1915 Bergman was heavily sponsored by the family patriarch; after the old man died from a stroke it turned out that the family business had become highly indebted and Bergman was forced to start making money out of his writing and court readers in a more outgoing and more entertaining manner. He rose to the challenge and in the following ten years reached the peak of his work.
Much of his output takes place in a small town in mid-Sweden, which is growing into a parallel universe in a Balzacian manner. The shameful secrets of a dozen of interwoven families gradually come out of the closet as the stories grow increasingly symbolic. A pessimistic outlook is always counterbalanced by a grotesque humour - indeed in a book like Markurells i Wadköping the latter almost succeeds in completely shading the former.
After an unsuccessful bout as a manuscript writer in Hollywood Bergman's alcoholism and narcotics abuse took over, from which he died prematurely; his final novel Clownen Jac mirrors his awareness of his drift into self-destruction as well as his belief in the honesty and purpose of artistic spectacle.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 12 of 12 reviews
February 1, 2026
Első blikkre ez a regény Balzacot idézi - igaz, egy olyan Balzacot, akinek van humorérzéke. Csak itt Rastignacot Agnesnek hívják, és nem a csillogó világvárosban, Párizsban tör a magasba, hanem egy provinciális svéd kisvárosban brusztolja ki magának azt, amit megérdemel: a cselédsorból indul, aztán éles eszére és masszív ambícióira építve Wadköping legcsicsásabb udvarházának úrnője lesz, mellesleg pedig pertuba kerül az Úristennel.
Aztán úgy a szöveg felénél-kétharmadánál megváltozik a hangulat, és átmegyünk egyfajta bűnténytelen Agatha Christie-regénybe, ahol a szereplők összegyűlnek, majd jól szembesítik Agnest azzal, hogy ambíciói mit tettek környezetével. Hjalmar Bergman rendkívül okosan építkezik - ironikus-anekdotikus stílusban megalkotja az igazi skandináv "self-made-woman" portréját, majd amit ezt készre csiszolta, borít mindent. Megmutatja a dolgok fonákját, a mellékszereplők szempontjait, igazi pszichológiai csemegévé alakítva át egy fanyarul könnyed karrierregényt. Élveztem mint olvasmányt és értékeltem mint precíz drámai szerkezetet. Dupla öröm.
Aztán úgy a szöveg felénél-kétharmadánál megváltozik a hangulat, és átmegyünk egyfajta bűnténytelen Agatha Christie-regénybe, ahol a szereplők összegyűlnek, majd jól szembesítik Agnest azzal, hogy ambíciói mit tettek környezetével. Hjalmar Bergman rendkívül okosan építkezik - ironikus-anekdotikus stílusban megalkotja az igazi skandináv "self-made-woman" portréját, majd amit ezt készre csiszolta, borít mindent. Megmutatja a dolgok fonákját, a mellékszereplők szempontjait, igazi pszichológiai csemegévé alakítva át egy fanyarul könnyed karrierregényt. Élveztem mint olvasmányt és értékeltem mint precíz drámai szerkezetet. Dupla öröm.
January 18, 2025
Wao, ez egy igazi ínyencség volt, nagyon bírtam. Ahhoz képest, hogy vagy 100 éve íródott nagyon friss és finoman, pimaszul humoros. Számomra a humorral körbepárnázott történetek mondják a legnagyobb igazságokat az életről, mint ahogyan ez is. Mert az ellentmondások gyakran viccesek, márpedig ugyanazon szituációk egyénenkénti érzékelése és értelmezése, ill. az emberek jelleme és viselkedése nagyon is ellentmondásos, mindannyiunké.
Ezt a családtörténetet is eleinte kizárólag Nagymama szemszögéből látjuk, amibe időnként az író csepegtet egy-egy információt, amik megkérdőjelezik az addigiakat. A végére pedig meglehetősen összezavar minket, de épp ez tűnik a regény céljának: bemutatni, hogy egy történet, jelen esetben a Borck család története mennyire máshogyan néz ki különböző perspektívákból, értelmezésekben. Nagymamáé, az ő emlékezetéé és szemszögéé-e az igazság, vagy más családtagoké? Gázlángolják-e őt vagy tényleg demens vagy csak szimplán máshogy gondolkodik?
Akkora jó téma ez az életről :) A vége felé gyakran éreztem együtt Nagymamával, én is sokszor teljesen vakon vagyok, hogy én vagyok-e hülye, vagy az egész világ körülöttem (:
Keresni fogom a Hjalmar Bergman életműsorozat többi részét is - előkészületben vannak az Ampersandnál - mert ez nagyon bejött. Megemlíteném még Dió Dávid fordító nevét: nagyon jó!
Ezt a családtörténetet is eleinte kizárólag Nagymama szemszögéből látjuk, amibe időnként az író csepegtet egy-egy információt, amik megkérdőjelezik az addigiakat. A végére pedig meglehetősen összezavar minket, de épp ez tűnik a regény céljának: bemutatni, hogy egy történet, jelen esetben a Borck család története mennyire máshogyan néz ki különböző perspektívákból, értelmezésekben. Nagymamáé, az ő emlékezetéé és szemszögéé-e az igazság, vagy más családtagoké? Gázlángolják-e őt vagy tényleg demens vagy csak szimplán máshogy gondolkodik?
Akkora jó téma ez az életről :) A vége felé gyakran éreztem együtt Nagymamával, én is sokszor teljesen vakon vagyok, hogy én vagyok-e hülye, vagy az egész világ körülöttem (:
Keresni fogom a Hjalmar Bergman életműsorozat többi részét is - előkészületben vannak az Ampersandnál - mert ez nagyon bejött. Megemlíteném még Dió Dávid fordító nevét: nagyon jó!
Read
March 16, 2012En fantastisk bok skriven med otroligt mycket värme och en god portion svart humor. Jag kan förstå Delblanc som ansåg Bergman vara skaparen av den moderna svenska romanen. Här visar Bergman på en psykologsk djupsinnighet och ett mycket mer djupgående inre analys av karaktärerna än vad jag har sett i 1800-talsromaner. Det är även intressant att följa vändningarna i berättarperspektiv. En härlig bok att läsa helt enkelt, var inte rädd för att den är nästan 100 år gammal!
May 27, 2014
Denna bok åldras med värdighet, svårt att tro att det är snart 100 år sedan den skrevs.
Upplägget är inte helt olikt det i en annan av mina favoritböcker, Buddenbrocks. Vi följer en borgerlig familjs uppgång och fall. I centrum är farmor, en mycket driven kvinna som jag känner stor ömhet inför.
Första delen utspelar sig under ca 60år, andra delen under en dag, farmors födelsedag. En dag som hon vaknar förväntansfull inför, men som går åt skogen.
Upplägget är inte helt olikt det i en annan av mina favoritböcker, Buddenbrocks. Vi följer en borgerlig familjs uppgång och fall. I centrum är farmor, en mycket driven kvinna som jag känner stor ömhet inför.
Första delen utspelar sig under ca 60år, andra delen under en dag, farmors födelsedag. En dag som hon vaknar förväntansfull inför, men som går åt skogen.
March 6, 2023
Flera intressanta aspekter. Klassresan Agnes gör. Hur hon ser på saken (rättfärdigar sina ageranden) och hur det setts och påverkat andra. Ofta får man en beskrivning av en människa utifrån. Här får Agnes version ta plats. Så man får läsa med två perspektiv i huvudet. Ett tidsdokument språkligt, självklar antisemitism, normer och värderingar. Torde varit fräckt på den tiden hur du o tjena Agnes är med Gud. Intressant utforskande om rannsakan, göra upp med det förflutna, förväntan av förlåtelse vs samvetet ånger. En fin bok som kommer finnas kvar hos mig.
August 16, 2024
Mycket bra! Så roligt att läsa om den tiden. Man riktigt förstår hur författaren tyckte att det var mycket hyckleri. Också intressant med hur en person kan uppfatta sig själv så annorlunda. Också intressant med en gammals perspektiv, där roller ändrats och man inte behövs på samma sätt.
September 27, 2024
På ytan är det här en historia om otillförlitligheten i minnen, och hur olika olika personer kan se på samma företeelser och händelser. Håller gumman på att bli senil? Eller handlar det om illusioner, att man bara ser vad man vill se? Att medvetet glömma det osköna i ens liv, eller viljan att medvetet nedsvärta andra människor för att må bättre själv. Sens moral. Ingen sitter inne med hela sanningen.
Bergman skriver med driv och flyt, och ofta så glest att man ofta undrar om han bara kastat ner en mängd idéer, och litar på att läsaren kan fylla ut resten själv. Oftast är luckorna ett medvetet stildrag. Det blir lättlästa för läsare som bara vill ha en god historia. Persongalleriet är alltid rikt och levande gestaltat. Just i den här romanen kände jag också influenser av att han samtidigt arbetade med filmsynopsis åt Victor Sjöström. Vi får veta att farmor Agnes sonson Nathan vistas flera år i Amerika och försörjer sig som clown. Och får höga dollar-gager. (Referens till Chaplin tycks gömma sig mellan raderna, om den 'dumme guldgrävaren' som blir lurad.)
Hjalmar Bergmans dialoger har alltid varit teater, persongalleriet filmiskt tydliga. Den här romanen tilldrar sig dessutom under en enda dag, och huvudsakligen i Agnes Borcks tankar, där hon förflyttar sig fram och tillbaka i livet i sina samtal med Vår Herre, dvs med sitt eget samvete, sina egna inre försök att tolka sitt liv och sin omgivning. Och det är inte alltid lätt. Och jag kan inte alltid hålla med om sensmoralen.
Men det går att hitta ett djupare lager av symboler. Agnes har gjort en klassresa från sin enkla barndom som dotter till en knekt, till att bli gift med Jonathan Borck och hans förmögenhet. Gift med honom blev hon efter att ha skrattat åt grundfelet i den fastighet Jonathan låtit bygga. Ett rum utan fönster, ventilation eller ljus i husets mitt, 28x12 (meter eller fot?). En Skamfläck utan användningsområde. Jonathan menar att det fick bli 'skamvrå' till framtida barn. Agnes skrattade våldsamt - så dumt! - men ändå verkar hon ha tagit till sig idén och använt rummet så åt sina fyra barn och även barnbarnet Nathan.
Skamvrån är som det undermedvetna, svart och skrämmande. Nästan onåbart. All kärlek och passion uppslukas i det tomrummet. Skaparen, byggmästare Grundholm (Arkitekten!) kan sägas vara ansvarig, för att ha skapat detta omedvetna rum. Agnes var piga åt honom i flera år. Både han och hans anställda var pilska, men Agnes hade alltid något listigt knep för att klara sig undan inviterna. De fick stanna i det omedvetna. Hennes ungdoms fästman, Axelsson, insåg att Agnes gjort klokt i att gifta in sig i Borck-klanen. Men han stannar hos henne livet ut, som dräng. Ett strikt platonskt hierarkiskt samarbete.
Sonsonen Nathan har skaffat sig sina clown-erfarenhet, genom rädslorna i den skamvrån, och därigenom lärt sig tjäna pengar på att publiken skrattar ut honom och hans rädslor. Ungefär som en författare kan känna sig utskrattad åt sina fantasier, grovt kritiserade. Liksom alla olika synvinklar är det arbete som en författare dagligen ägnar sig åt att klura ut. Och vi läsare får som publiken välja om vi vill tolka det eller skratta åt det. Men någon komedi är inte den här romanen, det är en mycket dyster historia i mina ögon. Författaren börjar få en allt mörkare svartsyn på livet.
Bergman skriver med driv och flyt, och ofta så glest att man ofta undrar om han bara kastat ner en mängd idéer, och litar på att läsaren kan fylla ut resten själv. Oftast är luckorna ett medvetet stildrag. Det blir lättlästa för läsare som bara vill ha en god historia. Persongalleriet är alltid rikt och levande gestaltat. Just i den här romanen kände jag också influenser av att han samtidigt arbetade med filmsynopsis åt Victor Sjöström. Vi får veta att farmor Agnes sonson Nathan vistas flera år i Amerika och försörjer sig som clown. Och får höga dollar-gager. (Referens till Chaplin tycks gömma sig mellan raderna, om den 'dumme guldgrävaren' som blir lurad.)
Hjalmar Bergmans dialoger har alltid varit teater, persongalleriet filmiskt tydliga. Den här romanen tilldrar sig dessutom under en enda dag, och huvudsakligen i Agnes Borcks tankar, där hon förflyttar sig fram och tillbaka i livet i sina samtal med Vår Herre, dvs med sitt eget samvete, sina egna inre försök att tolka sitt liv och sin omgivning. Och det är inte alltid lätt. Och jag kan inte alltid hålla med om sensmoralen.
Men det går att hitta ett djupare lager av symboler. Agnes har gjort en klassresa från sin enkla barndom som dotter till en knekt, till att bli gift med Jonathan Borck och hans förmögenhet. Gift med honom blev hon efter att ha skrattat åt grundfelet i den fastighet Jonathan låtit bygga. Ett rum utan fönster, ventilation eller ljus i husets mitt, 28x12 (meter eller fot?). En Skamfläck utan användningsområde. Jonathan menar att det fick bli 'skamvrå' till framtida barn. Agnes skrattade våldsamt - så dumt! - men ändå verkar hon ha tagit till sig idén och använt rummet så åt sina fyra barn och även barnbarnet Nathan.
Skamvrån är som det undermedvetna, svart och skrämmande. Nästan onåbart. All kärlek och passion uppslukas i det tomrummet. Skaparen, byggmästare Grundholm (Arkitekten!) kan sägas vara ansvarig, för att ha skapat detta omedvetna rum. Agnes var piga åt honom i flera år. Både han och hans anställda var pilska, men Agnes hade alltid något listigt knep för att klara sig undan inviterna. De fick stanna i det omedvetna. Hennes ungdoms fästman, Axelsson, insåg att Agnes gjort klokt i att gifta in sig i Borck-klanen. Men han stannar hos henne livet ut, som dräng. Ett strikt platonskt hierarkiskt samarbete.
Sonsonen Nathan har skaffat sig sina clown-erfarenhet, genom rädslorna i den skamvrån, och därigenom lärt sig tjäna pengar på att publiken skrattar ut honom och hans rädslor. Ungefär som en författare kan känna sig utskrattad åt sina fantasier, grovt kritiserade. Liksom alla olika synvinklar är det arbete som en författare dagligen ägnar sig åt att klura ut. Och vi läsare får som publiken välja om vi vill tolka det eller skratta åt det. Men någon komedi är inte den här romanen, det är en mycket dyster historia i mina ögon. Författaren börjar få en allt mörkare svartsyn på livet.
May 28, 2024
Érdekes könyv volt, ami sokrétűen megmutatta egy svéd család életét sok évvel ezelőtt. Azonban engem valamiért nem húzott be annyira a könyv, mint szerettem volna.
April 15, 2022
Jag gick in i den här berättelsen utan förväntningar och utan några egentliga förkunskaper, och blev trevligt överraskad. Vad som börjar i en livsberättelse om Agnes och hur hon gjort en klassresa, från soldattorp till välboren fru Borck, får en snygg vändning i slutet. I början är vi i Agnes, Farmors huvud, det är hennes berättelse som berättas utifrån att hon levt ett långt liv och "håller räfst" med Vår herre på äldre dar, och vi förstår att hon står i begrepp att sälja gården. Hennes berättelse genom åren gestaltas, från hur hon sände länsman på sin far för att han stal hennes sparade pengar (och alltifrån den stunden hejar man ju på Farmor), till det lite oväntade giftermålsanbudet från Jonathan Borck och hur hon passar sig in i livet som matmor och fru i borgerligheten, hennes barn, dusterna med släkten och hur hon "tar över" företagandet eftersom Jonathan blir mer och mer driftkucku. Så långt är man ju på Farmors sida, visst, hon verkar lite barsk och så, men hon handlar alltid rätt. Det är ju bara det att vi har att göra med en opålitlig berättare...
I själva verket har det inte riktigt gått till som Farmor vill minnas det, hon gör sig i minnet godare och rättfärdigare än hon faktiskt är, vilket visar sig då allt börjar smulas sönder, den dagen då barnen kommer till henne och hon säljer gården. Det finurliga är att jag är så inne i Farmors version att det tar bra länge innan jag låter mig övertygas om att allt inte står rätt till. Och det är banne mig skickligt, på en läsare som är grundligt van med dylika historier.
Minus i läsningen är det som skildrar en inte så vacker samtid, dvs synen på judar. Den biten har inte stått emot tidens tand, och kändes olustig. Man får läsa i kontext (utgiven 1921).
Blir också nyfiken på att läsa mer Bergman, det är lite av en lucka i min litteraturhistoriska bakgrund. Clownen Jack kanske, ser ju element här som uppenbart kommer igen.
Upptäckte också att jag snott mitt exemplar från mitt ex, boken har hans mammas namnlapp inuti... Välförtjänt, kan jag tycka.
Läsprojekt: slumpmässigt från olästhyllan
I själva verket har det inte riktigt gått till som Farmor vill minnas det, hon gör sig i minnet godare och rättfärdigare än hon faktiskt är, vilket visar sig då allt börjar smulas sönder, den dagen då barnen kommer till henne och hon säljer gården. Det finurliga är att jag är så inne i Farmors version att det tar bra länge innan jag låter mig övertygas om att allt inte står rätt till. Och det är banne mig skickligt, på en läsare som är grundligt van med dylika historier.
Minus i läsningen är det som skildrar en inte så vacker samtid, dvs synen på judar. Den biten har inte stått emot tidens tand, och kändes olustig. Man får läsa i kontext (utgiven 1921).
Blir också nyfiken på att läsa mer Bergman, det är lite av en lucka i min litteraturhistoriska bakgrund. Clownen Jack kanske, ser ju element här som uppenbart kommer igen.
Upptäckte också att jag snott mitt exemplar från mitt ex, boken har hans mammas namnlapp inuti... Välförtjänt, kan jag tycka.
Läsprojekt: slumpmässigt från olästhyllan
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 19, 2021
Farmor är en intressant person, som styr och ställer i släkten med järnhand. Hälften av boken utspelar sig under farmors uppväxt och vuxenliv, och andra delen under en dag då farmor har födelsedag. Plus för det härliga språket och den burleska stämningen som Bergman lyckas måla upp.
August 23, 2011
Helt ok, men ingen av hans bästa. (0401)
Displaying 1 - 12 of 12 reviews