Långt från ögat långt från hjärtat

by Merima Dizdarević

nu är de här
den ena heter Hamn den andra Adriatiska Havet


långt från ögat långt från hjärtat är en maximalistisk poetisk hybridtext som rör sig fram och tillbaka mellan Hercegovina och norra Sverige, mellan Malmö och Adriatiska havet. Den skildrar ett tillstånd av att vara överallt och ingenstans samtidigt – både här och där, då och nu. Vatten är centralt i boken, som den stora bädden eller graven för allt; det som kan bära allt, ta allt och ge allt. Texterna arbetar samtidigt med det motbjudande och vackra, det smärtsamma och njutningsfulla, med det komplexa i relation till det inordnade, som ett sätt att möjliggöra ett polyfont uttryck. Smärtpunkterna är inlemmade i form och natur, men innebär det att de går att uthärda?

Genres: Poetry

150 pages, Hardcover

Published November 11, 2022

Reviews

[Mirza · Rating 5 out of 5]

"alla
de våra
är poeter
visste jag väl"

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

Om en längtan/saknad och resignation inför, Bosnien & Herzegovina och Adriatiska havet. Resignation inför att befinna sig här, i Sverige, i norr. Att det liksom inte går att återvända? Läser in något sådant, en viss ambivalens. Resan hit, flykten, som minnen. Andra minnen, innan. Havet, blommorna, cikadorna man inte kan skriva om. Det sorgliga/onödiga/fruktansvärda i att grannar vänds mot grannar. Inte det centrala i samlingen, men det finns med som ett stråk. Blir stundtals avundsjuk på rikedomen som jaget räknar upp, minnena från hemlandet, från havet (och kalla inte havet för vatten!). Jag tänkte mycket på en tidigare deltagare som skrivit om att migrera hit från Kroatien.
Men det är en diktsamling vars rytm jag inte hittar, vars tolkningstrådar jag tappar här och där, känner mig utesluten från. Och det är kanske så det ska vara, kanske kan man bara förstå den om man har samma eller liknande erfarenhet? Många fina formuleringar/bilder som fastnade, men också hopp och hack. Vilket kanske är meningen, men inte gjorde min läsning lättare.