Det här var en svår bok att kategorisera. Å ena sidan – en personlig berättelse om den diskriminering/rasism som författaren återkommande upplever i sitt liv i Sverige. Å andra sidan – ett försök att skriva en faktabaserad bok om vad rasism är, hur det påverkar alla och hur alla bör motarbeta den.
Jag upplever inte att boken håller måttet vare sig på det ena sättet eller det andra. Personliga berättelser är precis vad de är: personliga erfarenheter, tolkningar och tankar, som kan vara mer eller mindre intressanta. Att upphöja dem till lag håller ofta inte. Den fakta som boken förmedlar är inte heller uppbyggd tillräckligt för att kunna hålla som lag. Det hade kanske varit bättre att hålla sig till den ena eller andra genren.
Det känns som att författaren har försökt skapa en svensk version av White Fragility eller Why I don’t talk to white people about race. Nog skulle en sådan behövas, utan amerikanskinspirerade ”omöjliga” tolkningar på svenska förhållanden, men jag tror inte det är denna bok som behövs.
Snabbläst och lättläst och ger självklart en del intressant information och tänkvärda anekdoter.