Annika och Klas har drabbats av en sorg som ingen av dem kommer igenom. I intensiv önskan om flykt köper de en begagnad segelbåt, Glädjen. Båten har en märklig förre ägaren och hans son omkom under oklara omständigheter, och när båten bärgades fanns bara hustrun och dottern kvar ombord. Annika vill veta vad som hänt familjen och de startar en segling i familjens kölvatten. I den trånga båten ställs relationen på sin spets, allteftersom de närmar sig katastrofplatsen.
Läste typ 20 sidor förra sommaren men kom av mig helt, började om nu i år! Det har gått typ en vecka sen jag läste ut den nu men vet inte hur jag ska skriva en bra recension som gör boken rättvisa. Det bara e nåt med den, har inte kunnat sluta tänka på den sedan jag läste klart. Stämningarna från boken har stannat med mig. Delarna som är ”anteckningar” går jättefort att läsa, delarna om familjen är lite mer sega för att de är så detaljerade. Ibland kan det bli lite långdraget och upprepande men ändå bra! Älskar hur hon skriver och bygger upp storyn! Ville inte läsa klart för ville inte att boken skulle ta slut, det var spännande fram till sista meningen. Hon är jättebra på att beskriva känslor och stämningar, kände verkligen ångesten av att vara instängd i en liten segelbåt. Delarna vävs ihop fint, men jag hade nästan önskat lite mer av ”anteckningar” delen, mot slutet handlar det bara om familjen så jag tappar bort lite av det andra. Ett par grejer vet jag inte om jag förstod helt, till exempel det där dagdrömmeriet Maja-Lena har om den där prinsessan hon ser utanför sitt jobb. Men det är inget som direkt stör även om det inte riktigt tillför något heller. Läsvärd! Rekommenderar!
Apparently this is a Swedish classic. I bought it because of the cover once at a book sale, but had never heard of it before. It was definitely worth the read.
It's a slow book (in a good way) about two families going on a sailing trip in the same boat, but a year apart from each other. The story mainly focuses on the relationships within the families, and touches on subjects like grief, family life, gender norms and depression. I was surprised at how modern it felt when dealing with these things considering that the book was originally published in 1979. Maybe that isn't as long ago as it feels for one born in 88.
Nej men den var väldigt spännande med intressanta karaktärer och funderingar. Om föräldrarskap och att vara kvinna. Tyckte om seglingsmiljöerna även om det också var extrem ångest.
Inger Alfvén is a pretty good author, who, as far as I'm aware, is unknown outside her native Sweden. This book tells the story of a young couple, who are just barely recovering from the traumatic death of their son. The wife believes it was her fault, and is in a state of near-suicidal despair. To try and get away from the thoughts that are constantly threatening to overwhelm her, they buy a second-hand boat, and go on an extended sailing vacation.
It turns out that the boat's previous owner also had a tragic history, which has points of contact with that of the main characters. The book alternates episodes between the two threads, and gradually puts together both psychological jigsaws. The ending is powerful and quite horrifying.
Såg en annan läsare här inleda sin recension med ”Jag kommer ALDRIG att köpa en segelbåt. Och det är Inger Alfvéns fel”. Jo tack!! Men så plågsamt skicklig hon är på att skriva fram klaustrofobi, ångest, sorg, äktenskapets torftighet, hur könsrollerna kan driva oss mot varandra, och kärnfamiljens sönderfall. Och det desperata hoppet om att livet kan och måste bli någonting mer, om bara detta så kommer allt bli annorlunda. Så otroligt svensk ångest f.ö., väldigt Bergmanskt eller Norénskt eller Alfvénskt då. Familjen Skog som hissar segel mot sin egen (fysiska) undergång och fast boken går så långsamt håller man andan. Mycket läsvärd klassiker.
Oj så bra Alfvén skriver! Hon lyckas verkligen få fram den där ångesten. Den byggs långsamt upp och jag fick ta den i mindre portioner i slutet för det blev så tjockt och tätt.. Bra beskrivningar av personer och miljöer.
Den här boken fick mig att tänka ”jag ska aldrig någonsin köpa en båt” men tror dock jag hade kunnat relatera mer om jag var en båtmänniska. Dock kändes boken inte särskilt genomarbetad för de två historiernas koppling kändes ganska lös och slutet kändes ofärdigt, som att författaren var lite lat och inte orkade hitta på något mer.
Stark berättelse om kvinnan som förlorat ett barn som försöker hitta förståelse och vilja att leva vidare. Hon söker att finna svar genom att resa den resa en annan familj gjorde med tragisk utgång.
Jag kommer ALDRIG att köpa en segelbåt. Och det är Inger Alfvéns fel. Läs boken så förstår ni vad jag menar. Familjens seglats över Biscayabukten är en mardröm man inte vaknar ifrån. Men kan man leva med en inställd skepparexamen så är boken ändå läsvärd. Den kom ut för 40 år sedan, men temat kärnfamiljens sönderfall är förstås tidlöst.
I två parallella berättelser (som utspelar sig med något års mellanrum) får vi följa båten Glädjen och dess ägare. Annika och Klas har förlorat ett barn. Genom Annikas dagboksanteckningar får vi ta del av deras torftiga äktenskap och bearbetning av sorgen. Hon utvecklar en besatthet kring en annan olycksdrabbad familj. Annika är t o m otrogen med samme gubbe som mamman Maja-Lena prasslat med. Det hela går så långt att hon, som något slags sjuk terapi, ihop med maken, köper och renoverar den båt som bär tragedins hela berättelse inom sig.
Här finns ett visst släktskap med andra skildrare av äktenskapets snårigheter, som Norén och Bergman. Men allt är ändå inte helt nattsvart. Kanske fungerar den fördömda Glädjen som ett slags katarsis som Annika måste igenom för att bli en hel människa igen. Romanen är lite småseg i början, men andra halvan håller hög klass.