»Ryssar, alla era historier om belägringen av Leningrad, om stridsvagnshindren som räddade Moskva 1941, om bärnstensrummet och den heroiska räddningen av monumenten i Tsarskoje Selo, om de nazistiska bödlarna, ni fattar väl att ni kan stoppa upp allt det där i röven nu? Ni lever i ett fascistiskt land, i Fjärde riket, som redan helt öppet bedriver en fascistisk politik med koncentrationsläger och tortyr i det egna landet och startar ett aggressivt, fascistiskt angreppskrig mot ett främmande territorium, ni bär foton av era ockupantfarfäder, den röda fascismens soldater, samtidigt som ni ropar: Vi besegrade fascismen! Fattar ni inte vilka pundare ni är?« Arkadij Babtjenko
I en rasande och förtvivlad skildring av det putinistiska Rysslands väg mot avgrunden ger den rysk-ukrainske författaren, bloggaren och krigsveteranen Arkadij Babtjenko sin syn på händelseutvecklingen före och efter den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari 2022.
Arkadij Babtjenko, född 1977 i Moskva, skickades till kriget i Tjetjenien som nittonårig värnpliktig. Hans bok om den tiden, Krigets färger (2007/2022), betraktas som en av de stora krigsskildringarna och är ett unikt vittnesmål inifrån den ryska armén. Babtjenko lever i exil sedan 2017, efter upprepade mordhot.
En briljant blandning av kristallklar klarsyn, analytisk skärpa och vitglödgat raseri. Ett måste för alla som på riktigt vill förstå vad kriget i Ukraina handlar om.
Liksom i "Krigets färger" målar Babtjenko upp en synnerligen osmickrande bild av den ryska armén. Skillnaden består i att mycket av det som beskrivits av honom förut nu går att skåda för var och en från tangentbordsparketten - lika kuvade som våldsamma ryska meniga soldater, korrumperade officerer och en krigsmakt som kanske mest av allt präglas av kleptomani. Ryssland ser inte bra ut. Faktum är att Ryssland mer och mer verkar personifiera ondskan. Ur allt detta stiger Babtjenkos ilska som ett ljus i mörkret. Han är arg på nästan allt och alla. Kängan går på högvarv, åt höger och vänster. Putin, oligarker, ryska liberaler, vanliga ryska medborgare, Navalny och till och med Zelensky får kängor, allt medan Babtjenko dagdrömmer om att köra en amerikansk Abrams-stridsvagn över Röda Torget och hämnas den ryska rötan.
Den här boken är ilsken. Väldigt ilsken. För den som delar Babtjenkos ilska är den fantastisk. Jag håller mig skeptisk till hans bild av Zelensky. Återstår att se vem som får rätt.
Jag blev fångad direkt - Babtjenko är arg, besviken, frustrerad och vass i formuleringarna. Sorgsen också, över hur hans land bara inte fungerar och kanske egentligen aldrig har fungerat. Första delen gav så mycket information om både rysk historia och hans eget perspektiv på denna.
Sen del två, från Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022... Det är fullt förståeligt, men inläggen ändrar helt karaktär. Snabba, korta kommentarer till det som händer, i realtid. Ett annat fokus. Råd till de som flyr och de som borde fly. Brandtal till de som inte lyssnade tidigare men som borde lyssna nu. Ständigt pådrivande - självklart kommer Ukraina att ta hem segern. Något alternativ finns inte. Han börjar också svamla emellanåt - frustrerad, förtvivlad och bitter - och tappar den där knivskarpa skärpan han hade i början. Återigen, fullt förståeligt, men jag saknar skärpan.
En intressant skildring i form av artiklar, inlägg och dagboksanteckningar över utvecklingen i Ryssland drygt 10 före invasionen av Ukraina fram till maj 2022.
Den första delen som beskriver utvecklingen fram till invasionen är det som är den intressanta biten enligt mig. Här finns det tydligen spår av historisk kontinuitet som visar på att kriget skulle komma för eller senare. Den andra delen innehållen en hel del intressanta analyser men om man har hängt med i nyheterna så blir det mesta en repetition.
En mycket viktig och angelägen bok för att förstå varför Ryssland invaderade Ukraina 24 februari 2022, att det är en logisk följd av Rysslands histioriska imperialistiska ambitioner och inte kommer att få ett lyckligt slut för Ryssland. Samtidigt är det en ytterst plågsam läsning, som behöver ta sin tid och varvas med andra böcker för att uthärdas. Men det är mödan värd. Rekommenderas!
Denna skrift ger lite insikter i det ryska psyket, och även ukrainska. Babtjenkos "analyser" får man ibland ta med en nypa salt, de är skrivna i stunden och kan ändras redan på nästa sida. Men det finns mycket att hämta från hans erfarenheter i Tjetjenien och Georgien. De som hoppas på en liberal framväxt i ett post-Putin-Ryssland bör nog läsa denna och fundera en gång till.