What do you think?
Rate this book
Harry Friberg
Dockan till Samarkand
255 pages, Paperback
First published January 1, 1959
10 people want to read
About the author
Stieg Trenter
85 books10 followersBorn Stig Ivar Johansson, and using Stieg Trenter as a pseudonym. After Stieg Trenter became well known he changed his name to match.
Stieg Trenter's books are good capturing the mood of the time they were written.
After his death, his wife, Ulla Trenter kept writing books about Harry Friberg, Trenter's main protagonist.
Stieg Trenter's books are good capturing the mood of the time they were written.
After his death, his wife, Ulla Trenter kept writing books about Harry Friberg, Trenter's main protagonist.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
December 14, 2020
Totalt omöjlig intrig, en alltmer hjälplös kvinnlig huvudkaraktär som älskar att kalla saker och ting 'larviga', och en irriterande Friberg som bara dyker upp för att bjuda folk på kaffe.
Men! Miljön är fantastiskt välmålad och intressant. Vesper och Harry smågnabbas trivsamt. Och vissa delar av handlingen har riktig skräckfilmsstämning över sig.
Särskilt inledningen är starkt berättad. Huvudfiguren Ulla kör taxi åt sin morbror i smyg, medan hon egentligen jobbar på postverket. Samtidigt sitter hon i styrelsen för handbollslaget och hinner ibland med dans på kvällen. Hon är en ung kvinna med många (hand)bollar i luften.
Öppningsscenen där hon kör upp till trottoarkanten med taxin för att plocka upp en kvinna i regnet - där är tonen precis rätt. Utan att Ulla vet hur det gått till, har en man glidit in i baksätet bredvid kvinnan. Hon inser att hon känner kvinnan, men vill inte avslöja sitt dubbeljobb, utan håller ansiktet vänt mot framrutan. Då och då stjäl hon blickar i backspegeln, och håller på att hoppa ur skinnet när hon får syn på ett tredje ansikte där. Ett otäckt, rödhårigt huvud med döda ögon. En docka. En docka som ska komma att spöka hela boken igenom...
Det som stör mig är att scener som den här är så lovande. Ulla är en tjej med attityd, som är van att greja med allt själv. Hur många kvinnor körde stockhomstaxi på 50-talet? Hon börjar nysta i mordgåtan på egen hand, men som alltid i Trenters böcker, måste någon annan komma in och lösa alltihop i slutet. Samma sak händer ibland hos Christie, där Poirot dyker upp först i slutkapitlen för att knyta ihop trådarna - som om författaren varit kontraktsförpliktigad att inkludera sin detektiv någonstans i boken. Undrar vad som hade hänt om det här varit en fristående historia istället. Om Trenter fokuserat på att låta Ulla sköta deckandet den här gången. Vesper och Harry kunde visst vara med på ett hörn, men det är irriterande när huvudpersonen inte löser mysteriet. Särskilt när hon i början verkar kapabel till det.
Nåja. Stundvis stämningsfull läsning, och en spännande inblick i en helt annan värld.
Men! Miljön är fantastiskt välmålad och intressant. Vesper och Harry smågnabbas trivsamt. Och vissa delar av handlingen har riktig skräckfilmsstämning över sig.
Särskilt inledningen är starkt berättad. Huvudfiguren Ulla kör taxi åt sin morbror i smyg, medan hon egentligen jobbar på postverket. Samtidigt sitter hon i styrelsen för handbollslaget och hinner ibland med dans på kvällen. Hon är en ung kvinna med många (hand)bollar i luften.
Öppningsscenen där hon kör upp till trottoarkanten med taxin för att plocka upp en kvinna i regnet - där är tonen precis rätt. Utan att Ulla vet hur det gått till, har en man glidit in i baksätet bredvid kvinnan. Hon inser att hon känner kvinnan, men vill inte avslöja sitt dubbeljobb, utan håller ansiktet vänt mot framrutan. Då och då stjäl hon blickar i backspegeln, och håller på att hoppa ur skinnet när hon får syn på ett tredje ansikte där. Ett otäckt, rödhårigt huvud med döda ögon. En docka. En docka som ska komma att spöka hela boken igenom...
Det som stör mig är att scener som den här är så lovande. Ulla är en tjej med attityd, som är van att greja med allt själv. Hur många kvinnor körde stockhomstaxi på 50-talet? Hon börjar nysta i mordgåtan på egen hand, men som alltid i Trenters böcker, måste någon annan komma in och lösa alltihop i slutet. Samma sak händer ibland hos Christie, där Poirot dyker upp först i slutkapitlen för att knyta ihop trådarna - som om författaren varit kontraktsförpliktigad att inkludera sin detektiv någonstans i boken. Undrar vad som hade hänt om det här varit en fristående historia istället. Om Trenter fokuserat på att låta Ulla sköta deckandet den här gången. Vesper och Harry kunde visst vara med på ett hörn, men det är irriterande när huvudpersonen inte löser mysteriet. Särskilt när hon i början verkar kapabel till det.
Nåja. Stundvis stämningsfull läsning, och en spännande inblick i en helt annan värld.
Displaying 1 of 1 review