What do you think?
Rate this book
En ny gud
Leila följer med pojkvännen Ludvig till hans familjegods, där salarna är magnifika och tunga tyger dämpar alla ljud och känslor. Fadern är husets självklara överhuvud, men välståndet kommer från hans fru, som sjunker djupare ner i sammetssofforna för varje glas vin; Ludvig och hans bror ska nu lära sig att sköta skogen och jorden, pengarna och slakten. Leila är främmande för den nya miljön, men växer och förvandlas när hon känner lukten av blod. Tillsammans med hembiträdet Dolores inleder hon ett märkligt spel, som snart inbegriper hela familjen. När jaktsäsongen närmar sig är det inte lika självklart vem som bestämmer.
Zara Kjellner är född 1992 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade 2019 med romanen Manhattan.
Zara Kjellner är född 1992 och bosatt i Stockholm. Hon debuterade 2019 med romanen Manhattan.
274 pages, Hardcover
Published March 15, 2022
9 people are currently reading
263 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 33 reviews
April 24, 2022
Så väldigt skum. Tidlös. Huvudkaraktären har en walk man. Poetiskt. Oklart. Vidriga karaktärer. Ändå går det inte att sluta läsa. Språket är närmast hypnotiskt
July 1, 2023
En mörk roman om klass och hierarkier där språket är den verkligt stora behållningen. För visst är boken välformulerad, men rent handlingsmässigt upplever jag den som alldeles för repetitiv. Hur många vita solar, tuggade köttbitar, döda djur, mörka salonger och svepta vinglas kan en bok rymma? I mitt tycke blev det allt för många.
June 9, 2023
Jag har befunnit mig i en lässvacka under den senaste tiden och i ett försök att bota den reserverade jag en drös med böcker som legat på min minneslista hos biblioteket. En ny gud var en av dem, en bok och författare som jag inte visste mycket om innan jag gav mig hän den.
Med relativt låga förhoppningar lade jag mig på soffan och läste 150 sidor i ett svep. Språket är mässande, suggestivt, och berättandet fluktuerar mellan att tillhöra huvudpersonen Leila och en mer allmän röst, som tar ton och ger insikt i de omgivande karaktärerna. Vanligtvis kan jag tycka att böcker som ska utspela sig i en överklassmiljö med referenser till huvudsakligen engelsk aristokrati och dess estetik kan kännas lite tungt, eller krystat, särskilt när det är skrivet i moderna Sverige. Men Kjellner undviker att gå i dessa fällor och håller kontinuerligt genom romanen en stabil nivå, som aldrig faller till att bli stereotyp eller klichéartad.
Storyn kan kort sammanfattas i att Leila, en karaktär som läsaren aldrig egentligen får veta särskilt mycket om, ankommer till godset som tillhör pojkvännen Ludvigs familj. Det har gått i arv i flera generationer och nu är det Ludvigs tur, fadern skammar honom i princip till att lämna studierna vid Handelshögskolan för att lära sig jaga och bedriva skogsbruk. Leila uppmuntrar Ludvig, utifrån ganska oklara motiv, att lyssna till fadern, och hennes tillvaro utgörs plötsligt av att bara existera på gården, att långsamt integrera sig själv i familjen. Hennes motiv till varför hon övertygar Ludvig om att stanna är aldrig uttalade och eftersom man aldrig riktigt får veta mer om Leilas bakgrund än att hon också studerar vid Handels och talar flytande spanska, drivs läsningen drivs framåt av en jakt på tydligare intentioner bakom hennes agerande.
Hon bygger snart en relation med Dolores, familjens timida och spansktalande hembiträde, som till en början framstår som hälsosam för de båda. Dolores, som tuktats av familjemedlemmarna ända sedan barnen var små, verkar finna stöd i "Morena", som hon kallar Leila, och det verkar även som att Leila på samma sätt finner trygghet i att skapa band till Dolores. Men så börjar hon, tillsammans med Ludvigs asociala och stökiga storebror Carl, driva på vad hon kallar för "Doloreslekarna", ett grymt spel som går ut på att manipulera både hembiträdet och resten av familjen till bekostnad av framförallt Dolores. Stundvis är det läsning som framkallar en klump i magen utifrån sympati med en maktlösa Dolores.
Jag hade väldigt lätt att föreställa mig miljöerna - kanske kan detta attribueras till Kjellners goda bildspråk, eller så har det mer att göra med att jag såg framför mig den stora gård i Hälsingland som vi ofta besökte när jag var barn, som tillhör en nära familjevän. Under min barndom bedrev de jordbruk och på väggarna i matsalen hängde porträtt av familjevännens mans förfäder, precis som det beskrivs att det även gör i romanens fiktiva herrgård. Eller så är det en kombination av båda.
Vad jag fann väldigt intressant med boken är att den nästan helt ignorerar Ludvigs närvaro. Istället för att (som i många andra romaner som just ska handla om en kvinna som måste hantera en partners familj som befinner sig på en annan plats i den sociala hierarkin än hon själv) lägga fokus på att hon måste tukta sig själv för att tillfredsställa partnern och dess familj, finns Ludvig mest till som en anledning till varför Leila befinner sig på gården i första hand, hellre än något annat. Det är istället familjen, och Leilas begynnande relationer med dessa olika individer, som är intressanta för berättelsen. Istället för någon slags fysiskt eller mental självspäkning för att passa in för att göra honom glad agerar Leila på ett sätt som får det att framstå som att hennes handlingar motiveras av något annat, kanske en längtan efter makt, efter att bli något i familjen som är skilt från att bara vara Ludvigs flickvän. Det ger också syfte till hennes agerande som inte nödvändigtvis måste utgå ifrån honom hela tiden, vilket är uppfriskande.
Som sagt så visste jag inte mycket om varken Kjellner eller romanen innan jag påbörjade läsningen, men jag kände mig ändå positivt överraskad av En ny gud. Just för att jag hade en tanke om var berättelsen skulle ta vägen när jag inledde läsningen, baserat på tidigare läsupplevelser i liknande miljöer och med liknande teman, men Kjellner lyckas ändå överraska, utan att det blir pastischartat eller drivet av någon form av shock value. Hon balanserar på gränsen, utan att falla dit, vilket är roligt, och innebär också en läsupplevelse som känns någorlunda fräsch, för att komma ur den svenska samtidslitteraturen.
Med relativt låga förhoppningar lade jag mig på soffan och läste 150 sidor i ett svep. Språket är mässande, suggestivt, och berättandet fluktuerar mellan att tillhöra huvudpersonen Leila och en mer allmän röst, som tar ton och ger insikt i de omgivande karaktärerna. Vanligtvis kan jag tycka att böcker som ska utspela sig i en överklassmiljö med referenser till huvudsakligen engelsk aristokrati och dess estetik kan kännas lite tungt, eller krystat, särskilt när det är skrivet i moderna Sverige. Men Kjellner undviker att gå i dessa fällor och håller kontinuerligt genom romanen en stabil nivå, som aldrig faller till att bli stereotyp eller klichéartad.
Storyn kan kort sammanfattas i att Leila, en karaktär som läsaren aldrig egentligen får veta särskilt mycket om, ankommer till godset som tillhör pojkvännen Ludvigs familj. Det har gått i arv i flera generationer och nu är det Ludvigs tur, fadern skammar honom i princip till att lämna studierna vid Handelshögskolan för att lära sig jaga och bedriva skogsbruk. Leila uppmuntrar Ludvig, utifrån ganska oklara motiv, att lyssna till fadern, och hennes tillvaro utgörs plötsligt av att bara existera på gården, att långsamt integrera sig själv i familjen. Hennes motiv till varför hon övertygar Ludvig om att stanna är aldrig uttalade och eftersom man aldrig riktigt får veta mer om Leilas bakgrund än att hon också studerar vid Handels och talar flytande spanska, drivs läsningen drivs framåt av en jakt på tydligare intentioner bakom hennes agerande.
Hon bygger snart en relation med Dolores, familjens timida och spansktalande hembiträde, som till en början framstår som hälsosam för de båda. Dolores, som tuktats av familjemedlemmarna ända sedan barnen var små, verkar finna stöd i "Morena", som hon kallar Leila, och det verkar även som att Leila på samma sätt finner trygghet i att skapa band till Dolores. Men så börjar hon, tillsammans med Ludvigs asociala och stökiga storebror Carl, driva på vad hon kallar för "Doloreslekarna", ett grymt spel som går ut på att manipulera både hembiträdet och resten av familjen till bekostnad av framförallt Dolores. Stundvis är det läsning som framkallar en klump i magen utifrån sympati med en maktlösa Dolores.
Jag hade väldigt lätt att föreställa mig miljöerna - kanske kan detta attribueras till Kjellners goda bildspråk, eller så har det mer att göra med att jag såg framför mig den stora gård i Hälsingland som vi ofta besökte när jag var barn, som tillhör en nära familjevän. Under min barndom bedrev de jordbruk och på väggarna i matsalen hängde porträtt av familjevännens mans förfäder, precis som det beskrivs att det även gör i romanens fiktiva herrgård. Eller så är det en kombination av båda.
Vad jag fann väldigt intressant med boken är att den nästan helt ignorerar Ludvigs närvaro. Istället för att (som i många andra romaner som just ska handla om en kvinna som måste hantera en partners familj som befinner sig på en annan plats i den sociala hierarkin än hon själv) lägga fokus på att hon måste tukta sig själv för att tillfredsställa partnern och dess familj, finns Ludvig mest till som en anledning till varför Leila befinner sig på gården i första hand, hellre än något annat. Det är istället familjen, och Leilas begynnande relationer med dessa olika individer, som är intressanta för berättelsen. Istället för någon slags fysiskt eller mental självspäkning för att passa in för att göra honom glad agerar Leila på ett sätt som får det att framstå som att hennes handlingar motiveras av något annat, kanske en längtan efter makt, efter att bli något i familjen som är skilt från att bara vara Ludvigs flickvän. Det ger också syfte till hennes agerande som inte nödvändigtvis måste utgå ifrån honom hela tiden, vilket är uppfriskande.
Som sagt så visste jag inte mycket om varken Kjellner eller romanen innan jag påbörjade läsningen, men jag kände mig ändå positivt överraskad av En ny gud. Just för att jag hade en tanke om var berättelsen skulle ta vägen när jag inledde läsningen, baserat på tidigare läsupplevelser i liknande miljöer och med liknande teman, men Kjellner lyckas ändå överraska, utan att det blir pastischartat eller drivet av någon form av shock value. Hon balanserar på gränsen, utan att falla dit, vilket är roligt, och innebär också en läsupplevelse som känns någorlunda fräsch, för att komma ur den svenska samtidslitteraturen.
March 2, 2023
Tyckte om obehagliga stämningen i boken som trappades upp åtminstone fram tills halva boken. Hade hoppats på något större klimax i andra halvan. Vackert språk och svår att slita sig från men önskar att berättelsen hade nåt slags crescendo!
June 19, 2023
Skickligt skriven och mycket bra stämning men det hade krävts något mer. Det här är inte den typ av bok man kommer minnas i framtiden.
January 18, 2024
Symfoni orkestrar som dånar i alla rummen och tränger in i deras blod. På ett psykotiskt återhållsammat sätt lever berättelsen i ett vakum som går att ta på. Det finns inga frågor trorts allt utelämnat. Ett selektivt jag som är lika störd som de andra. Huset och familjen skådespelar utan någon pubilk och ingenting ifrågasätts, inte hos mig och inte hos dem.
Boken är som en film. En sån jag inte vet om jag ska ge en 3:a eller 5:a för. Du blir aldrig en del av romanen, utan allt sker i en tidlös mani. Muskler och blodådror, gevär och jord. Mycket vibrerande men inte mer än det.
All figurativ närvaro genom kyrokor av gevär och krigsspel om nätter gör att du, likt familjen sväljer kött, sväljer alla ord och låter de bilda massa poetiska drömmar om kärlekslösa herrgårdar med vin, skog och bedövande tyger.
De kan inte tänka klart och jag låter mig dras med i den subjektiva tonen.
Jag tror alla upplever denna roman på samma sätt, den är inte så djup men den är poetiskt lekfull och flörtar på ett konventionellt sätt med elitism och fascism.
Its up to u. Jag tänker gilla den.
Boken är som en film. En sån jag inte vet om jag ska ge en 3:a eller 5:a för. Du blir aldrig en del av romanen, utan allt sker i en tidlös mani. Muskler och blodådror, gevär och jord. Mycket vibrerande men inte mer än det.
All figurativ närvaro genom kyrokor av gevär och krigsspel om nätter gör att du, likt familjen sväljer kött, sväljer alla ord och låter de bilda massa poetiska drömmar om kärlekslösa herrgårdar med vin, skog och bedövande tyger.
De kan inte tänka klart och jag låter mig dras med i den subjektiva tonen.
Jag tror alla upplever denna roman på samma sätt, den är inte så djup men den är poetiskt lekfull och flörtar på ett konventionellt sätt med elitism och fascism.
Its up to u. Jag tänker gilla den.
January 4, 2024
Hörrni… jag vet faktiskt inte riktigt. Bevisligen var den lätt att sluka, den har ett språk som biter tag direkt och sen är man fast, stämningen är direkt tryckt och otäck… men sen händer det något. Jag vänjer mig. Dessa fruktansvärda människor fascinerar mig först men efter 150 sidor känns de bara så tråkiga? Den behövde nåt mer. Nåt att greppa tag i. Den förlitar sig så mycket på att det ska kännas obekvämt hela vägen igenom, men jag får inte ut nåt av det, jag känner ingen motivation att fortsätta läsa mer än att bli färdig. Bortkastat va det inte, men lite besviken vart jag allt.
June 23, 2024
Att läsa den här kändes som att vara instoppad i ett. rådjur
omvirad av. kött. och. blod. och. tarmar.
Omsluten av värme
omgiven av något
som kan förväxlas med trygghet.
Något kvävde mig inifrån
Åt upp min magsäck
och
vände den
ut och in. Det var äckligt
och
underbart
omvirad av. kött. och. blod. och. tarmar.
Omsluten av värme
omgiven av något
som kan förväxlas med trygghet.
Något kvävde mig inifrån
Åt upp min magsäck
och
vände den
ut och in. Det var äckligt
och
underbart
January 26, 2024
Påminner mig om saltburn. Märklig och mörk om rika och vidriga människor och hierarkier. Man hålls alltid på avstånd från karaktärerna men det gör inget för språket är bra och berättelsen annorlunda och spännande. Kanske lite repetitiv men det gör inte något för mig.
February 11, 2024
Står mellan 3a o 4a - bra språk o miljöbeskrivningar men tyvärr lite för mycket ”No plot, only vibes”. Tänk dig Gruppen / Talented mr Ripley möter Succession på en sörmländsk herrgård.
October 16, 2022
4,5. Älskade den här. Det mystiska, det självklara. Hur temperaturen sakta sakta stiger genom berättelsen. Det är nästintill omöjligt att lägga ner boken och språket är hänförande, melodiskt, trollbindande.
May 20, 2023
2,5? uppskattade jorden och skogen, men djurisk-pervers-blodig-överklass-maktkamp är inte min favoritgenre. äckligt, ville egentligen inte läsa klart, förvånansvärt grund trots lovande uppbyggnad.
August 4, 2023
Tosi outo mut ei pysty lopettamaan lukemista, jännä ja jää koukkuun about heti
April 23, 2024
Språket är rent och vackert, orden förvandlas till tydliga bilder. Det känns tyvärr som något saknas, känner mig inte mätt efter att jag läst ut boken.
August 17, 2023
nej. bara nej.
April 2, 2023
Vackert skriven, känns dock som att språket är det enda som driver storyn någorlunda samt bidrar till den obehagliga stämningen i boken. Men själva handlingen i boken känns otroligt platt. I början av boken känner man att den kanske bygger upp till något klimax som sen aldrig riktigt kommer utan karaktärerna står bara och stampar med konstiga vändningar och beslut. Inget känns riktigt trovärdigt förutom möjligtvis miljön, skogen och jorden.
October 1, 2023
Intressant, gripande, poetisk, mörk, anrik och lysten, men känner också att den saknar en hel del.
July 19, 2025
3,5 stjärnor. Med suggestivt och poetiskt språk gör Kjellner det här till en bladvändare som griper fast i en. Handlingen är inte självklar, premisserna som är givna är en släktgård i Sörmland med en familjefader som tvingar sina två söner att ta hand om arbetet på gården för att förankra sig mer i sitt arv och sin historia. Ludvig och hans flickvän Leila flyttar således in och boken cirkulerar sedan kring markerna och kring familjen. Det är svårt att besvikna handlingen för det är inte det som är centrum. För mig handlar det om hur huvudkaraktärerna Leila blir mer och mer galen. Berusad av makt eller en begynnande psykos… Svårt att säga.
Tycker boken var oväntat bra och kan rekommendera den men den blev också alltför repetitiv och att det tillslut inte blev ett tydligt slut, utan att det cirkulerade runt samma tema av att äta kött, dricka vin, känna pulsar och andras blodomlopp, det drog ner betyget på totalen ändå.
Tycker boken var oväntat bra och kan rekommendera den men den blev också alltför repetitiv och att det tillslut inte blev ett tydligt slut, utan att det cirkulerade runt samma tema av att äta kött, dricka vin, känna pulsar och andras blodomlopp, det drog ner betyget på totalen ändå.
October 16, 2022
Välskriven bok och allt sånt men helt ärligt rätt trist. Har börjat tröttna på denna litteratur som skrivs av ett gäng författare i sthlm, där det känns som att det stora fokuset ligger på att skriva text som är vacker. Den här boken är absolut vacker men jag tycker inte den har någon agens, något syfte, den bränner aldrig till. Den är sval och distanserad, vill bara banka in en viss miljö i läsaren där grundbultarna är stora salonger, klassisk musik som spelas ur högtalare, middagar med kött, jakt i skogen, dricka kallt vitt vin. Det blir repetitivt och ointressant. Huvudpersonen verkar inte tänka eller känna något, är helt kall i miljön hon befinner sig. Ska försöka undvika dessa apatiska böcker framöver
October 16, 2022
En riktigt otäck stämning byggs upp i den här romanen. Tänk dig ett murrigt överklassgods där ljuden är dova, tavlorna många. Vi följer en flickvän som maniskt iakttar familjen och deras manér, blir ett med dem i tanken, alltmedan hon spelar samma klassiska musik igen och igen. Och så är det jaktsäsong, kött och blod. En skjutgalen bror. Ett hembiträde. Men, lite mer än halvvägs hoppas jag på att romanen ska utvecklas till något mer. Istället rundas den av, på ett ganska förutsägbart sätt. Boken blir i sin helhet som en riktigt snygg filmscen, men en riktigt bra roman är det inte.
March 5, 2023
Två ord: obehaglig och pervers.
Aningen långsam början men sen drar obehaget igång. Hela familjen är rubbad på olika sätt men huvudpersonen axlar den rollen allra bäst. Skickligt att väcka ett sånt starkt obehag hos mig som läsare och göra mig så pass trollbunden att sida efter sida plöjdes. Boken har en genomgående mörk ton och visar på att olika sammanhang kan dra fram onda sidor hos människor. Jämförelsen mellan Dolores och djuren dom jagade var otäck och påminner så starkt om det avhumaniserande som görs av människor i krig och konflikter.
Aningen långsam början men sen drar obehaget igång. Hela familjen är rubbad på olika sätt men huvudpersonen axlar den rollen allra bäst. Skickligt att väcka ett sånt starkt obehag hos mig som läsare och göra mig så pass trollbunden att sida efter sida plöjdes. Boken har en genomgående mörk ton och visar på att olika sammanhang kan dra fram onda sidor hos människor. Jämförelsen mellan Dolores och djuren dom jagade var otäck och påminner så starkt om det avhumaniserande som görs av människor i krig och konflikter.
August 2, 2022
Nja. Stundtals hypnotiskt upprepande scener och obehaglig stämning. Men jag lämnar boken med fler frågor än svar och utan att riktigt ha fått grepp om berättelsen karaktärer.
Men en tydlig bild – eller doft tar jag med mig; den av lukten av höstens första dagar. När jag läste om Leilas springtur en oktoberkväll (tror jag, det känns så i alla fall) kände jag hur jag förflyttades till Sundsvall och de enstaka försök jag gjorde till att springa i skogen där. Det doftminnet är en behållning i sig.
Men en tydlig bild – eller doft tar jag med mig; den av lukten av höstens första dagar. När jag läste om Leilas springtur en oktoberkväll (tror jag, det känns så i alla fall) kände jag hur jag förflyttades till Sundsvall och de enstaka försök jag gjorde till att springa i skogen där. Det doftminnet är en behållning i sig.
September 23, 2024
Gillade boken! Den var spännande med intressanta huvudpersoner. Samtidigt kände jag att det hade kunnat hända mer, och jag saknade fler vändpunkter. Även om handlingen ibland gick långsamt, var det ändå svårt att lägga boken ifrån sig. Språket var riktigt bra, och det var lätt att föreställa sig miljöerna, vilket verkligen lyfte hela romanen.
September 3, 2025
En mörk roman fylld av klass, hierarkier och märkliga maktspel. Efter att ha läst Kjellners debutroman "Manhattan" var förväntningarna minst sagt skyhöga på den här. Och visst känns lite av det poetiska, naturlyriska språket igen. Även beskrivning av kropp och kött var bekant. Men det är tyvärr upprepningen som gör den här boken till en besvikelse. Det är klassisk musik, mörka salonger, krig och tuggade köttbitar, men inte mycket mer än så. Läsningen känns som att trampa vatten.
July 10, 2023
Tyckte verkligen om språket och beskrivningarna. Obehaglig på ett bra sätt med störiga karaktärer som man vill veta mer om. Älskar kvinnliga huvudkaraktärer som är moraliskt tvivelaktiga!! Vill veta mer om allt men tycker också om att man inte får det.
April 20, 2022
Ratingen till trots har jag inget särskilt att säga. Och det är inte för att jag är mållös. Betänk det. Och så torka väck flinet!
May 24, 2023
mystisk, litterär, pervers, äcklig. Elak! bästa var hur maten fick spela så viktig roll
November 5, 2025
4:a för språket!
Displaying 1 - 30 of 33 reviews