En människa som inte kan sluta sörja: Vad är det hon sörjer, egentligen? Alla de dödas död eller bara den egna oförmågan att leva? En orättvis värld eller en gammal barndom? En förälder eller en omöjlig kärlek? Vad ska hon göra med all sorg? Gå i terapi?
"Dröm, baby, dröm" är dikter av det stoff som sorgen vävas av: kärleken, döden och längtan. Språket, molnen, husdjuren. Den oändliga barndomen.
Dröm, baby, dröm är en poesisamling som handlar om längtan, döden, jaget och sorgen.
Jag läser väldigt sällan poesi, skulle nog kunna säga att jag nästan aldrig läser det, så att hoppa in i Tunedals poesisamling var rätt svårt för mig. Inte för att det inte var fantastiskt skrivet, tankeväckande och relaterbart, utan mest för att jag är otroligt ovan vid att läsa poesi så mycket for över huvudet på mig och jag kände att jag inte förstod allt. Jag är en läsare som ständigt vill förstå allt jag läser, som inte riktigt vågar släppa på förståelsen över hur en karaktär funkar, hur en värld är uppbyggd eller hur en relation gick sönder. Men i Tunedals poesisamling fick jag släppa den tanken och bara njuta av hur svenskan kan vara så extremt vacker.
Jag skulle däremot säga att vill om du börja läsa poesi tror jag inte den här är för dig, just för att den var väldigt abstrakt. Jag vill gärna läsa mer "lättare" poesi, och när de känns som en vana hade jag kunnat plocka upp Dröm, baby, dröm igen och kanske få en ännu mer magisk läsupplevelse än vad jag redan hade.
Du kan inte ta mig, du kan inte ta ifrån mig det jag redan inte har
/
Det är bråttom härifrån till evigheten Oceaner av tid är ingen leksak
/
MY PLEASURE (s. 55-56)
/
OM MAN INTE FÅR DET MAN FÖRTJÄNAR FÖRTJÄNAR MAN DET INTE
/
Hur skulle det vara om en människa drack eld ur sin egen hand Hur skulle det vara om hon dansade / föll framstupa Om hon hade olika färger Om hon visade sig vara befriad Om hon hade ett namn som liknar mitt Hur skulle det vara om hon brann Utan att vara betraktad
Det fanns nästan aldrig någon tydlig fråga Sanningen är att den dörren är stängd Det drar kallt längs tröskeln bara Jag kan inte brinna Du brann inte
/
Sanning är en klassfråga
/
Helvetet brinner min syster
/
I mörkret syns ingen Inte ord Inga djur Rosen är i mörkret Var är du min mor och far Var är du min älskling
Det är hela drömmen
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det gick inte det här. Den är svårläst och bjuder inte in just mig att tolka. Jag försvann bort i mitt eget, aldrig i boken. Två stjärnor för den är inte dålig. Bara inte för mig.
En fantastiskt medryckande diktsamling med många nivåer, där allt är vad det verkar som men ändå inte alls. Emellanåt är det abstrakt som Frostenson och emellanåt sticker rader ut med samma mästerliga självklarhet som hos Lugn eller Malmsten. Få kan på det här sättet lyfta fraser ur vardagsspråket eller enkla kombinationer av vardagsord till självlysande helighet. Allra bäst är ”Vi försöker ha ett samhälle här”. En briljant, vindlande resa i svindlande fart genom välfärd, samhälle, sorg, hjärta, mänsklighet, empati och liv. En sex sidor lång symfonisk dikt eller lyrisk symfoni som är bokens hjärta för mig. Varje litet stycke är som ett fyrverkeri. Den dikten är berusande att läsa. Annat är mer lågmält, men alltihopa är angeläget.
kmr tvr aldrig sluta läsa om. det går ett spöke genom bredängs centrum. minns när jag bad jenny signera ett pappersark som jag skulle ge till albin. det är rätt att göra uppror. men törs inte och vet inte hur. den här boken har en utomkroppslig rytm. alla komma baby-böcker är för alltid förlåtna