What do you think?
Rate this book
Den svarta månens år
Sedan han blivit avstängd från sin tjänst på universitetet finns det bara några få konstanter kvar i David Svartheds liv: en katt som kommer på regelbundna besök och ett skrivprojekt om Iliaden som han försöker fokusera på. Men en olyckshändelse löser upp tillvarons konturer och gränser – plötsligt ställs han inför en helt ny verklighet.
Ellen Mattsons nya roman handlar om en man som söker något som gått förlorat, i en värld som inte sällan tycks styras av drömmens absurdistiska logik.
Ellen Mattsons nya roman handlar om en man som söker något som gått förlorat, i en värld som inte sällan tycks styras av drömmens absurdistiska logik.
198 pages, ebook
First published August 31, 2021
9 people are currently reading
168 people want to read
About the author
Ellen Mattson
13 books1 followerEllen Mattson lives in Ljungskile, in Sweden. She has been awarded with De nios vinterpris, Selma Lagerlöfs litteraturpris, and Gerard Bonniers Award.
Since 2019 she is a member of the Swedish Academy on chair 9.
Since 2019 she is a member of the Swedish Academy on chair 9.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 25 of 25 reviews
November 26, 2022
This is a book I simply did not understand. It begins with a mystery and ends with a mystery. It does, however, have some beautiful prose between those two points, prose as beautiful as poetry. Perhaps I’ll read it again some day and try to make some sense of it.
January 24, 2022
Jag kom inte riktigt in i den. Bitvis kändes det som det fanns lite djupa tankar att ta del av och vissa reflektioner var klockrena. Men samtidigt så var energin i boken lite väl 'jag har slösat bort mitt liv och väntar på döden. Jag önskar jag varit mer party'. Jag kunde inte hjälpa att attribuera energin till personen bakom orden, och då menar jag inte huvudpersonen utan författaren, men det måste ju nästan garanterat vara orättvist.
Boken handlade om en David som är förvirrad, han får för sig saker och inte har riktigt grepp om vad som är verkligt. Jag tycker övergångsperioden mellan att man som läsare trodde att David ej var förvirrad till att man förstod att David var förvirrad var väldigt 'smooth' och välskriven.
Jag gillar idén mycket med att ha ett sånt förvirrat perspektiv. Jag vet inte om det var dåligt exekverat, jag var i fel skede i mitt liv för all livsångest, jag inte var tillräckligt sofistikerad eller om storyn bara var för ointressant. Den fick en definitivt att reflektera över att psyken blir gamla och gaggiga, sen hur träffsäker den är i att beskriva just det vet jag ej.
Att läsa den gjorde mig lite irriterad, kände mig nästan lite attackerad av skulden den la på att inte leva sitt liv till max (men skulle inte bli jätteförvånad om att det går att läsa in det motsatta i alla Davids förvirrade tankegångar). Prosan var välskriven men innehållet kändes lite tjatigt ibland, allt Davids ihärdiga grubblande. Jag önskar jag strukit under de sakerna som jag verkligen tyckte landade.
Jag vågar definitivt inte ge mig på att besvara frågan på baksidan av boken 'Vad handlar berättelsen om David om?'
Boken handlade om en David som är förvirrad, han får för sig saker och inte har riktigt grepp om vad som är verkligt. Jag tycker övergångsperioden mellan att man som läsare trodde att David ej var förvirrad till att man förstod att David var förvirrad var väldigt 'smooth' och välskriven.
Jag gillar idén mycket med att ha ett sånt förvirrat perspektiv. Jag vet inte om det var dåligt exekverat, jag var i fel skede i mitt liv för all livsångest, jag inte var tillräckligt sofistikerad eller om storyn bara var för ointressant. Den fick en definitivt att reflektera över att psyken blir gamla och gaggiga, sen hur träffsäker den är i att beskriva just det vet jag ej.
Att läsa den gjorde mig lite irriterad, kände mig nästan lite attackerad av skulden den la på att inte leva sitt liv till max (men skulle inte bli jätteförvånad om att det går att läsa in det motsatta i alla Davids förvirrade tankegångar). Prosan var välskriven men innehållet kändes lite tjatigt ibland, allt Davids ihärdiga grubblande. Jag önskar jag strukit under de sakerna som jag verkligen tyckte landade.
Jag vågar definitivt inte ge mig på att besvara frågan på baksidan av boken 'Vad handlar berättelsen om David om?'
November 21, 2021
Tvekar mellan två och tre. Språket är liksom behållningen, intrigen undflyr mig. Rätt ovanligt att läsa en roman med en huvudperson som framstår som osympatisk. Jag tänker att hade David varit min kollega hade jag inte gillat honom. Vi ska tala om boken i min bokcirkel. Få se vad som händer då.
March 6, 2024
Kan enklast beskriva boken som en feberdröm.
Styckena skiljs inte åt av blankrader och författaren använder sig av långa poetiska meningar med många komman, vilket gjorde det svårt för mig att hänga med. Då jag tyckte att boken var svår att läsa har inte jättemycket information från boken fastnat i mitt minne.
Ett tag trodde jag att jag visste vad den handlade om (att hitta den röda boken) och var glad över sökandet efter en sådan konkret sak, men i slutet inser jag att jag inte hade en aning om vad berättelsen handlade om. Men det kanske är det som är meningen?
Styckena skiljs inte åt av blankrader och författaren använder sig av långa poetiska meningar med många komman, vilket gjorde det svårt för mig att hänga med. Då jag tyckte att boken var svår att läsa har inte jättemycket information från boken fastnat i mitt minne.
Ett tag trodde jag att jag visste vad den handlade om (att hitta den röda boken) och var glad över sökandet efter en sådan konkret sak, men i slutet inser jag att jag inte hade en aning om vad berättelsen handlade om. Men det kanske är det som är meningen?
December 17, 2021
Jag tyckte om att följa denna man på väg in i mental kollaps, hans surrealistiska upplevelse av tillvaron. Läser det som att kollapsen var på gång, bara fallet som får bägaren att rinna över. Började lustigt nog att lyssna på boken mitt i natten under sömnproblem pga influensa, det passade liksom in i sinnesstämningen... Roligt med litterära referenser.
December 19, 2021
Började som Solstad, slutade som en sossig filmjölks-Lynch :///
Read
July 27, 2023Orimligt ointressant
Läste inte ut
Läste inte ut
July 14, 2022
Fin, sorglig o konstig
January 11, 2022
Jag gillade inte den här boken särskilt mycket. Jag har ändå markerat ett flertal passager. En del av de tankarna som bubblar upp i huvudet på vår trista protagonist är ju allmännyttiga. Men det är samtidigt anledningen till att jag inte gillade boken – allt grubblande.
Jag lånade e-boken på biblioteket, men läste inte ut den inom mina tilldelade 28 dagar. Det går inte att låna om e-böcker så jag lånade den på nytt när lånetiden hade gått ut. Jag tyckte jag kom ihåg att jag var vid kapitel 12 och började läsa där. Inte förrän i nästa kapitel, då David faktiskt gjorde någonting, kom jag på att "men, det här har jag läst".
Att läsa om en man som står vid sin balkongdörr och spanar ut i natten är inte den mest uppiggande läsningen. Jag somnade många gånger.
Tanken David har här på sidan tre:
"Vad är det jag sörjer, tänkte han som varje natt fast tanken aldrig ledde till något..."
är banal liksom tanken han har på den sista sidan. Och där emellan hör vi endast
"...en saga, Sagd af en dåre, full af raseri
Och tomma ord, — som ingenting betyder..."*
Fastän här har vi för lite raseri och alldeles för många tomma ord. Slutsatsen är detsamma.
S. 11: "Händelsen inträffade vid ettiden när mannen, som hette David Svarthed, kom ut från kaféet där han ätit lunch och halkade på en isfläck eller något liknande... Han hade upptäckt att ryggsäcken var öppen, det var vad som hänt, samtidigt som han försökt dra igen det kärvande blixtlåset hade han tagit ett steg... i just det ögonblicket hade han känt hur något hände i hans huvud, något lossnade och öppnades och han föll genom denna öppning och vidare genom en annan, genom mörka fält och ljusa fält, tills han landade, inte särskilt hårt men med en känsla av slutgiltighet. Detta gick inte att ta tillbaka."
S. 15: "Min bok, tänkte han och kände en stor lättnad när han äntligen kom på det, för nu förstod han vad all saknad berott på..."
S. 23: "...det var som om han blivit befriad från ansvar när han låg på trottoaren, nu fick allt utvecklas som det ville, via oförklarliga händelser och budbärare som kom uppdykande med ledtrådar ur vinterkvällen..."
S.. 54: Iliaden. "Han hittade också svaret på varför de var så villiga att kriga och dö för nästan ingenting och förstod inte hur han kunnat glömma vad Sarpedon ropar från muren: Om vi kunde leva utan att åldras skulle vi inte slåss..."
Vad Sarpedon sade:
»...Käre, ja kunde vi blott, om vi komma nu undan med livet,
friade vara för alltid från död och evinnerligt unga,
varken jag skulle då själv uti drabbningen slåss bland de främste,
heller ej ställde jag dig i den mannafrejdande striden
nu däremot, då i tusendetal oss dödens gudinnor
hota i alla fall, dem ej dödlig kan fly eller undgå,
framåt att öka vår fiendes lov eller också vårt eget !«§
S. 73: "Att resa dit ned till den ljuvaste fred, i disiga solars prakt, solen är utan tvekan gud, men hans plats var för närvarande här, i den nordiska tunneln som långsamt, långsamt höll på att vidgas mot ljuset, den klara kalla våren, inget disigt över den och dess sol som spricker ut med sin vithet..."
S. 83: "Han hade bara varit ouppmärksam och låtit dagarna gå, han hade lyssnat på dem som slingor av musik och nöjt sig med det. Det hade varit lyckliga dagar, men det var inte livet, uppenbarligen inte det riktiga livet som alla talade om som som han också börjat längta efter..."
På biblioteket:
S. 49: "...han tittade efter någon att fråga, han ville inte gå fram till disken utan föredrog det lite mer avspända förhållningssättet, den framkastade frågan när man ändå hade någon på tråden, förresten, by the way..."
S. 95: "Bibliotekschefen upplyser David. 'Jag undrar vad du egentligen tror att vi har för slags ordning på Stadsbiblioteket, sa hon. Ingenting hamnar i magasinet som inte ska vara i magasinet.'
'Överallt i världen sker saker utan att man vet hur det går till.'
'Jag har själv varit med och upphandlat vårt datasystem och jag kan garantera att det inte släpper in några främlingar i källarbunkern...'"
Möjligen på grund av att han slagit huvudet i trottoaren när han ramlade ser David syner:
S. 99: "Den svarta månen hade varit ovanligt djup och genomborrad när han gick över torget på väg till restaurangen, men han skyllde det på snön, för nu kunde han inte se den. Fisken hade däremot följt med in och var på ett livligt humör den här dagen..."
S. 103: "...han skulle inte slänga saker i det här skedet av sitt liv, han var medveten om att något i kroppens kemi just nu gjorde honom otillräknelig..."
S. 108: "Han hade kunnat göra mer än han gjort, det var summan av hans liv så långt. Ett snålt och torrt litet utsnitt ur något som var så över alla gränser stort och vackert, det var vad han nöjt sig med."
S. 129: "...Det absurda är en realitet, tänkte han och kramade ihop snön mellan händerna, det har jag alltid vetat, man behöver inte skruva texten för att få fram det, det finns där hela tiden."
S. 131: "...han visste ju ingenting om morgondagen, han följde en svart måne och talade med en fisk som svängde sina långa fenor över has synfält och under tiden drog allt bort tills han var ensam på den stora slätten där han av allt att döma hörde hemma. Månen var en sorts bete, alltid en bit framför..."
S. 149: "...han också kunde höra en hel del av det som sades vid disken, det var de gamla vanliga frågorna om reparationshandböcker och kurslitteratur och i vilken ordning man skulle läsa delarna i olika romanserier..."
Bibliotekschefen förvandlas till mångudinna.
S. 153: "Någonstans från mitten av rummet där glaslådorna stod placerade närmade sig en kvinna i midnattsblå klänning med det mörka håret format till ett torn mitt på huvudet och krönt av en månskära i silver...
...kvinnan med halvmånen stannade nedanför trappan och han såg att det i alla fall bar bibliotekschefen, i silverfärgade platåskor och med silverfärgade fingertoppar som hon sträckte fram mot honom..."
Slutet:
*Macbeth. Sorgespel / Öfversatt af ERIC GUSTAF GEIJER. Upsala, 1813.
§Iliaden; Tolfte sången. rader 322-328. Översättning av Erland Lagerlöf, 1912.
Jag lånade e-boken på biblioteket, men läste inte ut den inom mina tilldelade 28 dagar. Det går inte att låna om e-böcker så jag lånade den på nytt när lånetiden hade gått ut. Jag tyckte jag kom ihåg att jag var vid kapitel 12 och började läsa där. Inte förrän i nästa kapitel, då David faktiskt gjorde någonting, kom jag på att "men, det här har jag läst".
Att läsa om en man som står vid sin balkongdörr och spanar ut i natten är inte den mest uppiggande läsningen. Jag somnade många gånger.
Tanken David har här på sidan tre:
"Vad är det jag sörjer, tänkte han som varje natt fast tanken aldrig ledde till något..."
är banal liksom tanken han har på den sista sidan. Och där emellan hör vi endast
"...en saga, Sagd af en dåre, full af raseri
Och tomma ord, — som ingenting betyder..."*
Fastän här har vi för lite raseri och alldeles för många tomma ord. Slutsatsen är detsamma.
S. 11: "Händelsen inträffade vid ettiden när mannen, som hette David Svarthed, kom ut från kaféet där han ätit lunch och halkade på en isfläck eller något liknande... Han hade upptäckt att ryggsäcken var öppen, det var vad som hänt, samtidigt som han försökt dra igen det kärvande blixtlåset hade han tagit ett steg... i just det ögonblicket hade han känt hur något hände i hans huvud, något lossnade och öppnades och han föll genom denna öppning och vidare genom en annan, genom mörka fält och ljusa fält, tills han landade, inte särskilt hårt men med en känsla av slutgiltighet. Detta gick inte att ta tillbaka."
S. 15: "Min bok, tänkte han och kände en stor lättnad när han äntligen kom på det, för nu förstod han vad all saknad berott på..."
S. 23: "...det var som om han blivit befriad från ansvar när han låg på trottoaren, nu fick allt utvecklas som det ville, via oförklarliga händelser och budbärare som kom uppdykande med ledtrådar ur vinterkvällen..."
S.. 54: Iliaden. "Han hittade också svaret på varför de var så villiga att kriga och dö för nästan ingenting och förstod inte hur han kunnat glömma vad Sarpedon ropar från muren: Om vi kunde leva utan att åldras skulle vi inte slåss..."
Vad Sarpedon sade:
»...Käre, ja kunde vi blott, om vi komma nu undan med livet,
friade vara för alltid från död och evinnerligt unga,
varken jag skulle då själv uti drabbningen slåss bland de främste,
heller ej ställde jag dig i den mannafrejdande striden
nu däremot, då i tusendetal oss dödens gudinnor
hota i alla fall, dem ej dödlig kan fly eller undgå,
framåt att öka vår fiendes lov eller också vårt eget !«§
S. 73: "Att resa dit ned till den ljuvaste fred, i disiga solars prakt, solen är utan tvekan gud, men hans plats var för närvarande här, i den nordiska tunneln som långsamt, långsamt höll på att vidgas mot ljuset, den klara kalla våren, inget disigt över den och dess sol som spricker ut med sin vithet..."
S. 83: "Han hade bara varit ouppmärksam och låtit dagarna gå, han hade lyssnat på dem som slingor av musik och nöjt sig med det. Det hade varit lyckliga dagar, men det var inte livet, uppenbarligen inte det riktiga livet som alla talade om som som han också börjat längta efter..."
På biblioteket:
S. 49: "...han tittade efter någon att fråga, han ville inte gå fram till disken utan föredrog det lite mer avspända förhållningssättet, den framkastade frågan när man ändå hade någon på tråden, förresten, by the way..."
S. 95: "Bibliotekschefen upplyser David. 'Jag undrar vad du egentligen tror att vi har för slags ordning på Stadsbiblioteket, sa hon. Ingenting hamnar i magasinet som inte ska vara i magasinet.'
'Överallt i världen sker saker utan att man vet hur det går till.'
'Jag har själv varit med och upphandlat vårt datasystem och jag kan garantera att det inte släpper in några främlingar i källarbunkern...'"
Möjligen på grund av att han slagit huvudet i trottoaren när han ramlade ser David syner:
S. 99: "Den svarta månen hade varit ovanligt djup och genomborrad när han gick över torget på väg till restaurangen, men han skyllde det på snön, för nu kunde han inte se den. Fisken hade däremot följt med in och var på ett livligt humör den här dagen..."
S. 103: "...han skulle inte slänga saker i det här skedet av sitt liv, han var medveten om att något i kroppens kemi just nu gjorde honom otillräknelig..."
S. 108: "Han hade kunnat göra mer än han gjort, det var summan av hans liv så långt. Ett snålt och torrt litet utsnitt ur något som var så över alla gränser stort och vackert, det var vad han nöjt sig med."
S. 129: "...Det absurda är en realitet, tänkte han och kramade ihop snön mellan händerna, det har jag alltid vetat, man behöver inte skruva texten för att få fram det, det finns där hela tiden."
S. 131: "...han visste ju ingenting om morgondagen, han följde en svart måne och talade med en fisk som svängde sina långa fenor över has synfält och under tiden drog allt bort tills han var ensam på den stora slätten där han av allt att döma hörde hemma. Månen var en sorts bete, alltid en bit framför..."
S. 149: "...han också kunde höra en hel del av det som sades vid disken, det var de gamla vanliga frågorna om reparationshandböcker och kurslitteratur och i vilken ordning man skulle läsa delarna i olika romanserier..."
Bibliotekschefen förvandlas till mångudinna.
S. 153: "Någonstans från mitten av rummet där glaslådorna stod placerade närmade sig en kvinna i midnattsblå klänning med det mörka håret format till ett torn mitt på huvudet och krönt av en månskära i silver...
...kvinnan med halvmånen stannade nedanför trappan och han såg att det i alla fall bar bibliotekschefen, i silverfärgade platåskor och med silverfärgade fingertoppar som hon sträckte fram mot honom..."
Slutet:
*Macbeth. Sorgespel / Öfversatt af ERIC GUSTAF GEIJER. Upsala, 1813.
§Iliaden; Tolfte sången. rader 322-328. Översättning av Erland Lagerlöf, 1912.
November 15, 2021
Det är övertygande, i sin drömska absurditet. Men det fastnar inte.
May 16, 2024
Jag vill inte påstå att jag direkt hängde med i någon slags handling, inte heller förstod riktigt vad som hände. Samtidigt så ville jag få fortsätta ta del av alla vackra, finurliga och märkliga tankegångar.
Något från boken fastnade hos mig som jag inte riktigt kan sätta fingret på, något bra och tankeväckande.
Jag både önskar få boken förklarad för mig samtidigt som jag uppskattar dess rörliga mystik och dynamik och att inget nödvändigtvis är vad en först tror. Förvirringen är en del av charmen.
Något från boken fastnade hos mig som jag inte riktigt kan sätta fingret på, något bra och tankeväckande.
Jag både önskar få boken förklarad för mig samtidigt som jag uppskattar dess rörliga mystik och dynamik och att inget nödvändigtvis är vad en först tror. Förvirringen är en del av charmen.
January 4, 2022
Välskriven och tråkig. Finns en del vackra och tänkvärda meningar, liksom titeln och slutraderna. Är det inte just David Svartheds "resa" jag gjort fast utsträckt över nästan 30 år och betydligt mer skräckfylld? Samma besatta, ombytliga, men i mitt fall mer hängivna, sökande?
Samma slutpunkt, fast i sängläge och mörker?
Jag hade definitivt kunnat bli David Svarthed om jag inte lyckats ta mig ur min ungdoms ensamhet.
Samma slutpunkt, fast i sängläge och mörker?
Jag hade definitivt kunnat bli David Svarthed om jag inte lyckats ta mig ur min ungdoms ensamhet.
February 28, 2022
En fin liten berättelse om David Svarthed, som halkar på en isfläck och sedan är ingenting mer sig likt. Hans tankar är många och osammanhängande. De går högt och lågt, akademiskt och märkligt. En finurlig bok vars långa meningar var svåra att komma in i, men lätta att dröja sig kvar hos. Boken är ett svarslöst mysterium med en saklighet som ofta hittas i japansk skönlitteratur. Jag vet inte vad jag tyckte om handlingen, i grund och botten, men språket och tankarna kommer finnas med mig länge.
June 13, 2025
Det är andra boken av den prisbelönta akademiledamoten, och jag är precis lika föga imponerad. Jag hade från början problem med den idiosynkratiska satsbyggnaden, accepterade den så småningom som en intressant, fast inte övertygande berättargrepp, men huvudpersonens dilemma engagerade mig inte. De sista 20-30 sidorna ögnade jag bara genom. Jag säger sällan att en bok är dålig (förutom när den obestridligen ÄR dålig) så jag säger: Inte för mig.
June 23, 2025
En man som tappat fotfästet, i dubbel bemärkelse. Mist jobbet och halkat på en isfläck med hjärnskakning som resultat. Vi får följa hans förvirrade sökande efter mål och mening. Delvis i drömska landskap som upplevs ångestframkallande. Man förvirras själv av läsningen men känner också med honom. Vad är det som händer? Det ligger i stor utsträckning i läsarens hand att tolka.
November 5, 2022
David söker något som han förlorat i en värld som han inte förstår. Det snöar, blåser och viner ord och tankar hit och dit. Det snirklar sig i en värld som både är verklig och inte verklig. Lite osammanhängande och lite virrigt, djupt men ändå inte. Jag blev en aning besviken. Hade hoppats på mer.
April 16, 2023
Vilken otroligt speciell bok. Längesedan jag läste något med en sådan överhängande känsla av obehag. Trots att jag inte tyckte om den jättemycket vill jag rekommendera den till typ alla. Språket är fantastiskt och berättelsen hänger sig kvar. Vad var det egentligen som hände? Vad var på riktigt?
August 10, 2024
3,5. Uppskattade boken, den är dock lite galen. Läsaren följer huvudpersonens liv utifrån hans egna tankevärld utan att få andra perspektiv. Det är lite mörkt och förvirrat/skevt ibland, precis som det kan vara i ens egna huvud.
December 29, 2022
Den stora frågan är inte vad den handlar om, utan hur den kunde Augustnomineras.
April 2, 2023
Boken har många fina inslag och fina formuleringar. Berättelsen är en väv av undran som oftast eggar läslusten, men ibland blir tröttsam.
September 12, 2023
Jag tyckte den var tråkig och ointressant men språket var trevligt
Read
November 6, 2023Hängde inte med - men jag tar mig på den trött som jag är.
January 13, 2024
Svårförståelig. För mig i alla fall.
February 1, 2024
Förstod jag den till fullo? Nä
Var det en fin och underhållande och tankeväckande resa? Ja
Var det en fin och underhållande och tankeväckande resa? Ja
September 10, 2022
En förrädisk isfläck blir startskottet på David Svartheds jakt på att laga sitt minne, att fylla igen dess många luckor och hål. Han grubblar och filosoferar sig runt i vardagen och har till hjälp två ungdomar som tycker det är mer spännande att jaga boktjuvar än att gå i skolan. Den mentala kollapsen är överhängande. Upplevelsen är absurd och somliga passager är riktigt bra, men ofta kan jag inte få fatt i vad jag läst. Efteråt är jag lite osäker på vad som skett. Ett tillägg är att jag av någon anledning läser boken med finlandssvensk brytning för mitt inre - oklart om det bidragit till en bättre eller sämre upplevelse.
Displaying 1 - 25 of 25 reviews