What do you think?
Rate this book
boo.com: och IT-bubblan som sprack
Paperback
First published January 1, 2001
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 4 of 4 reviews
August 23, 2023
En riktigt dålig bok på det stora hela. Källmaterialet är allt för tunt, där författaren endast pratat med en handfull före detta anställda och endast en grundare - som upplagt för en snedvriden historia, särskilt eftersom det blev infekterat mellan grundartrion.
Boken har flera instanser där saker upprepas, vilket är helt oförklarligt och borde ha redigerats bort.
Dessutom - författarens egna synpunkter och reflektioner är hopplöst förlegade och inte en enda prediktion har infallit. Hade författaren lämnat ute alla egna synpunkter så hade det blivit en lite bättre bok.
Varför denna bok inte får 0 stjärnor:
1. En väldigt intressant case-studie i hur man absolut inte ska bygga bolag. Detta är som att läsa ”The Lean Startup” - fast helt tvärtom.
Bolaget byggs med en ”big-bang” launch, utan iterationer och utan att någon av grundarna sitter på den kompetensen som faktiskt behövs, nämligen teknik och plattformsbygge.
2. Avsnittet om hur IT bubblan utspelade sig och vilka tongångar som rådde är intressant
Boken har flera instanser där saker upprepas, vilket är helt oförklarligt och borde ha redigerats bort.
Dessutom - författarens egna synpunkter och reflektioner är hopplöst förlegade och inte en enda prediktion har infallit. Hade författaren lämnat ute alla egna synpunkter så hade det blivit en lite bättre bok.
Varför denna bok inte får 0 stjärnor:
1. En väldigt intressant case-studie i hur man absolut inte ska bygga bolag. Detta är som att läsa ”The Lean Startup” - fast helt tvärtom.
Bolaget byggs med en ”big-bang” launch, utan iterationer och utan att någon av grundarna sitter på den kompetensen som faktiskt behövs, nämligen teknik och plattformsbygge.
2. Avsnittet om hur IT bubblan utspelade sig och vilka tongångar som rådde är intressant
July 14, 2026
År 1995 noterades Netscape på den amerikanska börsen.
Det blev startskottet för IT-bubblan, som under de nästkommande fem åren skulle växa till en hysterisk hype innan den kollapsade våren 2000.
Med amerikanska västkust-hippies i frontlinjerna drevs tesen att Internet och den nya informationstekniken skulle sopa den “gamla” ekonomin av banan. Det var var dags för de gamla stofilerna att packa ihop och gå hem, nu skulle den “nya” ekonomin ta över.
Investerare världen över drogs med i euforin. Pengarna flödade, värderingarna trissades upp. Man förstod inte riktigt vad man investerade i, och affärsmodellerna var extremt luddiga, men man ville inte missa chansen att köpa en biljett och ta plats på tåget till framtiden.
Ett företag som kom att symbolisera den här eran var boo.com, grundat av tre svenskar.
Resan boo.com började 1998. Finanskillen Patrik Hedelin, kufen Ernst Malmsten, och före detta modellen Kajsa Leander var helt övertygade om att Internet var det nya. Radarparet Malmsten och Leander hade precis sålt sina andelar i Bokus, och nu ville de satsa ännu större, ännu djärvare. Hedelin ville hitta ett företag att ta till börsen.
Sportmode på nätet, det var framtiden.
Tesen var att i den nya tiden skulle ingen vilja handla kläder och skor i affärer. Att handla över nätet skulle bli mycket bättre. Det var mycket bekvämare, och nu kunde alla få tillgång till ett sortiment som annars bara fanns i de stora städernas fina butiker.
Marginalerna på exklusiva sportkläder var stora, och genom att lansera internationellt redan från första början skulle man etablera sig som herre på täppan. I den nya tiden fanns ingen tid att spilla — man var tvungen att satsa stort från start — vinnaren fick allt, förloraren ingenting.
Tillsammans var de ett bra team. Ernst hade visionen, Kajsa charmen, och Patrik kunskapen och kontakterna inom bankvärlden. Idén låg rätt i tiden och investerarna var hungriga. På kort tid lyckades trion dra in tiotals miljoner dollar, bland annat från Benetton och LVMH, och i slutet av 1998 började arbetet sätta fart.
Problemet var bara att lika duktiga som de tre var på att charma investerare, lika dåliga var de på teknik och operativ verksamhet.
Patrik Hedelin framstår i boken som seriös och kompetent. Men han var framför allt intresserad av att ta företaget till börsen och casha ut. Malmsten och Leander verkar främst ha varit intresserade av uppmärksamhet och glamour som entreprenörer i den nya tiden — mer intresserade av imagen som nyskapare, än det faktiska arbetet.
Man öppnade kontor runt om i Europa och USA, och började anställa. Efter ett frenetisk arbete karaktäriserat av kaos och slöseri blev webbplatsen till slut färdig för lansering i november 1999, flera månader efter tidtabell.
Vid lansering var plattformen faktiskt ganska imponerande rent tekniskt, och det var nog en del duktigt folk inblandade. Men Ernst och Kajsas vision och krav på avancerad teknik var helt orealistisk, och gjorde boo.com buggig och i praktiken oanvändbar för vanliga folk med långsamma uppkopplingar. Folk var inte heller redo att börja handla på nätet, och kunderna uteblev.
Under de kommande månaderna försökte man rätta till problemen, och desperat ta in ännu mer kapital för att täcka de skenande kostnaderna. Men i mars 2000 sprack IT-bubblan, och humöret hos investerare surnade. Misslyckandet blev således ett faktum, och i maj sattes boo.com i konkurs. Man hade då bränt runt 125 miljoner dollar.
Gunnar Lindstedt har gjort ett fantastiskt arbete med den här boken.
Särskilt gillar jag hur kritisk han är mot media och journalister. Han visar hur de aktivt hjälpte till att blåsa upp bubblan, och därmed svek både sitt samhällsuppdrag och sina läsare. Istället för att kritiskt granska som de borde, lät de sig charmas av entreprenörerna och agera som deras språkrör.
Det hela har överlag åldrats bra.
Lindstedt är lite väl kritisk till nätshopping i sin slutsats. Vilket dock är helt förståeligt — han skrev trots allt boken redan 2001, precis i kölvattnet av kraschen. Så här 25 år senare med facit i hand kan vi konstatera att de tre grundarna av boo.com ju faktiskt hade rätt: mode på nätet har blivit en gigantisk marknad. Problemet var att de var för tidigt ute, att de hade noll koll på tekniken, och att de var mer intresserade av börsintroduktion, fest och glamour snarare än att faktiskt skapa ett fungerande företag.
Det var nu 26 år sedan IT-bubblan sprack i mars 2000. Men tyvärr verkar rätt lite har förändrats sedan dess. Mycket av det som hände då i slutet av 90-talet, händer just nu sommaren 2026 i AI-bubblan. Det är precis samma blinda tro på tekniken, samma persondyrkan, samma eufori hos investerare, och samma brist på förståelse och kritisk granskning från journalister.
Om ett par tre år får Lindstedt kanske skriva en bok om AI-bubblan som sprack.
Under tiden rekommenderar jag den här.
Det blev startskottet för IT-bubblan, som under de nästkommande fem åren skulle växa till en hysterisk hype innan den kollapsade våren 2000.
Med amerikanska västkust-hippies i frontlinjerna drevs tesen att Internet och den nya informationstekniken skulle sopa den “gamla” ekonomin av banan. Det var var dags för de gamla stofilerna att packa ihop och gå hem, nu skulle den “nya” ekonomin ta över.
Investerare världen över drogs med i euforin. Pengarna flödade, värderingarna trissades upp. Man förstod inte riktigt vad man investerade i, och affärsmodellerna var extremt luddiga, men man ville inte missa chansen att köpa en biljett och ta plats på tåget till framtiden.
Ett företag som kom att symbolisera den här eran var boo.com, grundat av tre svenskar.
Resan boo.com började 1998. Finanskillen Patrik Hedelin, kufen Ernst Malmsten, och före detta modellen Kajsa Leander var helt övertygade om att Internet var det nya. Radarparet Malmsten och Leander hade precis sålt sina andelar i Bokus, och nu ville de satsa ännu större, ännu djärvare. Hedelin ville hitta ett företag att ta till börsen.
Sportmode på nätet, det var framtiden.
Tesen var att i den nya tiden skulle ingen vilja handla kläder och skor i affärer. Att handla över nätet skulle bli mycket bättre. Det var mycket bekvämare, och nu kunde alla få tillgång till ett sortiment som annars bara fanns i de stora städernas fina butiker.
Marginalerna på exklusiva sportkläder var stora, och genom att lansera internationellt redan från första början skulle man etablera sig som herre på täppan. I den nya tiden fanns ingen tid att spilla — man var tvungen att satsa stort från start — vinnaren fick allt, förloraren ingenting.
Tillsammans var de ett bra team. Ernst hade visionen, Kajsa charmen, och Patrik kunskapen och kontakterna inom bankvärlden. Idén låg rätt i tiden och investerarna var hungriga. På kort tid lyckades trion dra in tiotals miljoner dollar, bland annat från Benetton och LVMH, och i slutet av 1998 började arbetet sätta fart.
Problemet var bara att lika duktiga som de tre var på att charma investerare, lika dåliga var de på teknik och operativ verksamhet.
Patrik Hedelin framstår i boken som seriös och kompetent. Men han var framför allt intresserad av att ta företaget till börsen och casha ut. Malmsten och Leander verkar främst ha varit intresserade av uppmärksamhet och glamour som entreprenörer i den nya tiden — mer intresserade av imagen som nyskapare, än det faktiska arbetet.
Man öppnade kontor runt om i Europa och USA, och började anställa. Efter ett frenetisk arbete karaktäriserat av kaos och slöseri blev webbplatsen till slut färdig för lansering i november 1999, flera månader efter tidtabell.
Vid lansering var plattformen faktiskt ganska imponerande rent tekniskt, och det var nog en del duktigt folk inblandade. Men Ernst och Kajsas vision och krav på avancerad teknik var helt orealistisk, och gjorde boo.com buggig och i praktiken oanvändbar för vanliga folk med långsamma uppkopplingar. Folk var inte heller redo att börja handla på nätet, och kunderna uteblev.
Under de kommande månaderna försökte man rätta till problemen, och desperat ta in ännu mer kapital för att täcka de skenande kostnaderna. Men i mars 2000 sprack IT-bubblan, och humöret hos investerare surnade. Misslyckandet blev således ett faktum, och i maj sattes boo.com i konkurs. Man hade då bränt runt 125 miljoner dollar.
Gunnar Lindstedt har gjort ett fantastiskt arbete med den här boken.
Särskilt gillar jag hur kritisk han är mot media och journalister. Han visar hur de aktivt hjälpte till att blåsa upp bubblan, och därmed svek både sitt samhällsuppdrag och sina läsare. Istället för att kritiskt granska som de borde, lät de sig charmas av entreprenörerna och agera som deras språkrör.
Det hela har överlag åldrats bra.
Lindstedt är lite väl kritisk till nätshopping i sin slutsats. Vilket dock är helt förståeligt — han skrev trots allt boken redan 2001, precis i kölvattnet av kraschen. Så här 25 år senare med facit i hand kan vi konstatera att de tre grundarna av boo.com ju faktiskt hade rätt: mode på nätet har blivit en gigantisk marknad. Problemet var att de var för tidigt ute, att de hade noll koll på tekniken, och att de var mer intresserade av börsintroduktion, fest och glamour snarare än att faktiskt skapa ett fungerande företag.
Det var nu 26 år sedan IT-bubblan sprack i mars 2000. Men tyvärr verkar rätt lite har förändrats sedan dess. Mycket av det som hände då i slutet av 90-talet, händer just nu sommaren 2026 i AI-bubblan. Det är precis samma blinda tro på tekniken, samma persondyrkan, samma eufori hos investerare, och samma brist på förståelse och kritisk granskning från journalister.
Om ett par tre år får Lindstedt kanske skriva en bok om AI-bubblan som sprack.
Under tiden rekommenderar jag den här.
March 3, 2024
I suppose objectively a good account of the story and what happened, but quite repetitive, no eye-catching language. It's more interesting as a time document, written shortly after the IT bubble but a long way from IT would become in 2024. Full of incorrect predictions but very interesting to see the way of thinking while "in the middle of it all".
October 6, 2020
Absolutely loved this cautionary tale for entrepreneurs and investors alike. To dream is awesome, but check your basics...! I even tried to contact Ernst back when I read this haha
Displaying 1 - 4 of 4 reviews