Katakomberna under Champignac

Pikon ja Fantasion uudet seikkailut #6

by Yann

Det är något mystiskt i görningen på slottet Champignac. En explosion har uppenbarat en tidigare okänd gravkammare under slottet, och greven ber Spirou och Nicke om hjälp med att undersöka den. Det är bara början på ett äventyr som kommer att föra de båda vännerna till en av jordklotets avlägsnaste platser.

Katakomberna under Champignac är ett extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke, gjort i en stil som påminner om André Franquins klassiska Spirou-album från 1950- och 60-talet, men med en mörkare och vuxnare ton i berättandet.

Genres: Comics, Bande Dessinée, Graphic Novels, Graphic Novels Comics

61 pages, Hardcover

First published January 1, 2007

About the author

Pseudonym of Yann le Pennetier or Lepennetier, who also publishes as Balac, is a French comics writer.

[FR]
Après ses débuts dans la publicité et l’architecture, ce Marseillais s’est lancé dans la bande dessinée en 1974 en dessinant pour Spirou à Bruxelles où il habite désormais.

Remercié par le journal pour dessins irrévérencieux, il avait noué des liens forts de franche camaraderie avec Conrad avec qui il a notamment réalisé les Innommables en 1980 et lancé la Tigresse blanche en 2005.

Ses premiers scénarios l’avaient conduit dans l’univers de Franquin avec le Marsupilami en 1989 et de Goscinny avec Lucky Luke sans oublier son one-shot sur une aventure de de Spirou. Il écrit depuis pour de nombreux dessinateurs comme Berthet (Pin Up, Yoni, les exploits de Poison Ivy), Simon Léturgie (Spoon White), Félix Meynet (les Eternels) avec ou encore Herval (Tiffany), René Hausman (Les Trois cheveux blancs, Le Prince des écureuils), Yslaire (Sambre), Joël Parnotte (Le Sang des Porphyre)...

Reviews

[Fredrik Strömberg · Rating 4 out of 5]

This is probably my favourite volume in the series of special one-shot albums featuring the classic characters from the series Spriou. Favourite as it's the one that comes closest to actually capturing that feeling of boundless adventure of the original stories by Franquin in the 1950s and 1960s. A feeling that completely captured me in the 1970s when they were first published in Sweden. That more than I thought that the writer Yann was onto something here was proven when he was given the assignment to write the next album in the official series, the 50th Spriou and Fantasio album, Aux sources du Z.

Anyway, Yann and Tarrin manages to capture the essence of the Spriou series in this volume, with mystery, adventure, Count de Champignac's crazy inventions, and the added bonus of some (slightly) more explicit sexual tensions between Spriou and the series only female character, Seccotine, made possible by this being a one-off story not being included in the Spirou canon.

I also like Tarrin's rougher and more contemporary Marcinelle style, and I actually wish that it was Yann and Tarrin that got to keep the official series going. Not that Yoann and Vehlmann (who also did a special one-shot Spirou before getting the job of doing the official, continuing series) does a bad job, but I think Yann and Tarrin's combination of the traditions of the series with modern day sensibility is more charming.

[Tim Vanhoutte · Rating 3 out of 5]

Het verhaal is een beetje dunnetjes, maar de tekeningen zijn heel erg Franquin (en beter kan niet) en er zitten enkele prima knipoogjes in.

[Bruno · Rating 3 out of 5]

De spin-off van Robbedoes en Kwabbernoot; veel knipogen, en openlijker geflirt met de relaties tussen de personages.

[Andreas Mars · Rating 3 out of 5]

Greve Champignacs förfader Palau slutade sina dagar som en enstöring som helt tappat greppet om verkligheten, bland annat lät han bygga katakomber under slottets källare vars ingång murades igen av hans arvingar. Förutom sina studier om svampar skapade Paulau de Champignac det första fotografiet (en föga smickrande avbild av självaste kejsar Napoleon I) 40 år innan tekniken officiellt uppfanns och han var även närvarande vid Napoleons fälttåg i Egypten där han lärde sig att tyda hieroglyfer. Enligt legenden hemsöks katakomberna av grevens osaliga ande men Spirou, Nicke och greve Champignac råkar som av en händelse hitta nedgången till katakomberna och ledtrådar som kastar nytt ljus på mysteriet, bland annat något märkligt som Palau förde med sig hem från Egypten, en speldosa med en falsk ton, myten om en isprinsessa begravd i Himalayas bergsmassiv och minnet av en omöjlig kärlekshistoria.

Cobolts senaste Extraordinära äventyr med Spirou och Nicke är en gripande kärlekshistoria som tar oss runt halva världen och tillbaka igen på grund av det vännerna hittar i katakomberna under grevens slott. Skaparna bakom detta album är två Spirou-veteraner, nämligen Yann och Fabrice Tarrin och Katakomberna under Champignac är sprängfylld med härliga referenser ur Spirous egna universum. Bland använder sig vännerna av Zafirmobilen och hamnar i trubbel på grund av den lömska zafir-strålen men de får också sällskap av en dynamisk karaktär känd från flera tidigare äventyr, nämligen reportern Sickan.

Sickan är det flitigast använda namnet på karaktären på svenska (Seccotine i original) men hon har också dykt upp som Veronica, Tina samt med det lätt daterade smeknamnet Lilla Tårtsmulan. Hon retar för det mesta gallfeber på Nicke (på grund av hennes konkurrerande profession och det faktum att hon ständigt är på jakt efter det ultimata scoopet) och väcker samtidigt överraskande romantiska känslor hos den unge Spirou.

Berättelsen innehåller en sedvanlig mix av äventyr, dråpligheter och historiska referenser i sann Franquin-anda men ibland blir det lite för mycket av det goda. Albumet griper inte riktigt tag hos mig och det mesta går på autopilot med en hel del logiska fallgropar vilket drar ner betyget. Katakomberna i Champignac är dock trots allt ett helt okej Extraordinärt äventyr med Spirou och Nicke och ett måste för alla Spirou-älskare i vårt avlånga land.

[Aurelio · Rating 4 out of 5]

Divertido y fantástico, he pasado un buen rato

[La Gran Biblioteca de David · Rating 4 out of 5]

Me gusta mucho Spirou y he disfrutado mucho con esta aventura. Este libro tiene una dosis de misterio, otra de aventuras, una más grande de locura y una parte graciosa. Con este tomo encontramos por primera vez a Yann. La estética que este dota al volumen es la tradicional de Franquin, pues era un homenaje a él. Por lo tanto comprobamos que los personajes actúan como lo hacían en la primera época.

La historia empieza con mucha acción y esto es algo que se va a mantener hasta el final. Es muy al estilo de "Indiona Jones" y eso me ha gustado. En esta trama tienen protagonismo todos los personajes (Spirou, Fantasio, el Conde y Seccotine), aunque la ardillita Spip queda totalmente fuera de esta historia. De todos ellos me ha resultado más curioso Seccotine y como esta intenta manipular a todos los demás para sus propios fines. También los numerosos inventos locos del Conde de Champignac, que me han recordado al Inspector Gadget.

Si tuviera que poner una pega es la de que Tarrin y Yann meten muchas cosas del pasado, lo que hace que un lector novel se pierda en numerosas ocasiones o no disfrute este tomo como lo haría un antiguo fan de Spirou.

En resumidas cuentas, este álbum sigue la tradición de Spirou en cuanto a su formato. Es una historia llena de aventuras al estilo "Indiana Jones", de misterio y con toques de humor. Disfrutaréis mucho con los inventos locos del Conde y con el viaje a Nepal. ¿Qué esconderá la tumba de los Champignac?

Más en mi blog La Gran Biblioteca de david (https://lagranbibliotecadedavid.blogs...)

[Fabulantes · Rating 3 out of 5]

Reseña: https://www.fabulantes.com/2019/02/la...
"La tumba de los Champignac es un cómic pensado para pasárselo bien: posee un humor bien introducido, especialmente en las réplicas quejicas de Fantasio y en su entrañable torpeza, una generosa abundancia de viñetas por página, necesarias para reflejar la imparable acción del guión, y muchos secretos susurrados que contribuyen a mantener el suspense. Si quisiéramos leer entre líneas, por el solo hecho de querer ponernos estupendos, podríamos añadir además que es un cómic que habla de la posteridad, la ambición y el amor (desprovisto éste de toda la carga dramática y pesimista de Vito el cenizo [1991, Dibbuks, ídem, 2016])".

[Santiago Gª Soláns · Rating 3 out of 5]

Casi es mejor la lectura soterrada, el ambiguo cruce de mensajes entre Secotine y los protas, que la directa. Aún así, bastante entretenido. El dibujo muy adecuado y respetuoso para con la serie general.

[Frank · Rating 3 out of 5]

Zwakke vertalingen hier en daar.

[Pedro Marroquín · Rating 3 out of 5]

Historia normalita sobre un antepasado de Champagnac, a la que no ayuda mucho el dibujo. C