Tohtori Folke Bergman kutsutaan turvakotiin auttamaan kahta lääkärinhoitoa tarvitsevaa naista. Bergman ei arvaa, että potilaiden auttaminen repii hänessä auki kipeät muistot. Pian kuuluisa jääkiekkolegenda löydetään kuolleena, ja poliisi epäilee rikosta. Ulkoisen tutkintayksikön johtajana aloittanut Marianne Jidhoff tiimeineen kutsutaan paikalle. Aluksi vaikuttaa siltä, että uhrilla oli täydellinen elämä, menestyksekäs ura ja onnellinen avioliitto. Tutkimusten edetessä raottuu kuitenkin ruma totuus, johon liittyy väkivaltaa ja hyväksikäyttöä. Pian mikään ei ole sitä miltä aluksi näytti.
Denise Rudberg, född 1971, är bosatt i Stockholm. Hon har studerat film och dramaturgi i New York och har bland annat skrivit två löst sammanhållna romantrilogier.
Senast gjorde hon succé med Jenny S, Matilde och Åse som alla har blivit stora försäljningsframgångar. Denise Rudberg har även skrivit en svit ungdomsböcker, Tillsammans, som fick pris som 2008 års mest sålda ungdomsbok. Sommaren 2010 påbörjar hon en ny ungdomsbokstrilogi, Baristas, och hösten 2010 debuterar hon i en ny genre - elegant crime - med Ett litet snedsprång, den första i en serie, där alla böcker redan är sålda till SF för att bli film.
Luulin, että olin lukemassa dekkaria, mutta kirjassa keskityttiin kuvaamaan päähenkilön laihdutusta? Valitettavasti juoni ei edes muuten ollut kovin hyvä, ja loppuratkaisu oli aika ennalta-arvattava. Nää kirjat tuntuu muutenkin vähän fanficiltä, jossa kaikki päähenkilöt on varoissaan ammatista riippumatta ja syö joka viikonloppu hummeria ja shamppanjaa jonkun arvoalueen talon pihalla. Ei oma lemppari.
Sjokkert over at åtter'n ikke har kommet. Hva skal jeg lese nå. Torsten flytter inn i Mariannes 'palass' = viktigst. Mishandlingsfokuset er tilbake , og manglene på åtter gjør at serien aldri har framstått bedre..
Något knas är det med Rudberg. Jag gillar verkligen serien med Marianne Jidhoff och karaktärerna som liksom ska vara lite överdrivna och dricka champagne till pralinerna. Det är ju det som är själva njutningen. Tyvärr får vi inte så mycket introduktion av de nya medarbetarna Veronica och Luka Torin (bara här har vi ju en namne till en av världens mest välkända parfymörer, Luca Turin) utan boken följer Jidhoff, Torsten Ehn och Augustin Madrid precis som vanligt. Den underliggande mordhistorien gäller en känd idrottsman som hittas död medan hans fru ligger svårt misshandlad och drogad på övervåningen. I utredningen framgår det att det mesta handlar om kvinnovåld och mannens förflutna som inte är så vackert som media spelar upp. Det händer egentligen inte särskilt mycket och det hela känns en aning platt. Denna sjunde del handlar mer om Jidhoffs privatliv och hur Torsten Ehn tackar ja till att flytta in i en av lägenheterna i hennes hus. Och ingen lär heller glömma att hon behöver gå ner 5 kg, det präntas in storstilat. Men hur dog nu mannen, är det verkligen så viktigt i en elegant crime?
Denise Rudberg har gett ut drygt tjugo stycken böcker, och jag har läst dom nästan allihopa. Jag gillar hennes sätt att skriva. Tycker att hennes böcker är lättlästa, lättsmältna, snabblästa, enkla, underhållande, och läsvärda.
Den här boken är den sjunde delen om Marianne Jidhoff, i den serie böcker som Denise Rudberg kallar Elegant Crime, som är kriminalromaner i överklassmiljöer.
Jag tycker att boken De sju som såg var precis lika bra som dom sex tidigare böckerna, och jag ser redan fram emot nummer åtta i serien, som kommer i höst. Så jag kan absolut rekommendera boken, men allra helst hela serien i rätt ordning.
Marianne Jidhoff -sarja on mielestäni parantunut sitten parin ensimmäisen osan. Niissä oli mielestäni lähes vastenmielisiä seksuaalisen väkivallan kuvauksia. Kyllähän näissä seuraavissakin osissa Tukholman jetsetillä menee lujaa, tehdään typeryyksiä ja vastenmielisyyksiäkin, mutta ne eivät ole niin näkyvästi esillä. Sen sijaan meinaa tulla nälkä, kun näitä kirjoja lukee; on leivonnaisia, pullaa, voileipiä, paistettuja pihvejä, hummereita yms., yms. On se varmasti "rankkaa" olla rikas.
Alkuun lukeminen oli hidasta, mutta lopulta luin tämän unettomana aamuyönä loppuun. Aihe oli ahdistava, mutta se käsiteltiin kiihkottomasti. Varsinainen murhenäytelmä ratkaistiin vähän kuin vahingossa ja kaiken sivussa. Tämä tuntui sivutyöltä, tässä keskityttiin mukavasti Mariannen elämään ja siitä toki pidin.
Riktigt lättläst som Denises böcker brukar vara. Bra story och som vanligt rätt mycket om huvudpersonernas privatliv. Ibland lite "tunnt" berättat. Inget speciellt, men trevlig att läsa någonstans medel 3a till 3+.
En feelgood och kriminalroman med mycket Stockholmiana. Den här gången var också mordhistorien bra. Det som är bra med att bo på Östermalm är närheten till Djurgården. I övrigt måste man som Marianne äta praliner, dricka mycket vin och dagligen handla på bagerier.
I den här delen återvänder Rudberg till temat misshandlade kvinnor, vilket känns mer som hennes hemmamarker och det är primärt den här delen som lyfter boken medan det privat är lite stiltje. Att läsa snarare än lyssna på Jidhoff-serien är generellt bättre, har jag upptäckt.
Hade gärna set att den var lite längre, men till skillnad från förra, så höll den jämn kvalitet rakt igenom. Hade önskar mer av Torstens och Mariannes relation, men hoppas på en fortsättning....
Ännu en spännande bok om Stockholm och Marianne Jidhoff och hennes polisgäng. I denna bok hittas en sportprofil mördad. Det framgår att han dessutom är en hustrumisshandlare.
När Denise Rudberg kommer ut med något nytt är jag inte sen med att läsa. Hennes böcker brukar vara lätt(sam?) läsning och kanske är det något nostalgiskt över det hela, eftersom jag vart en trogen läsare i över ett decennium.
Den sjunde boken i hennes elegant crime -serie känns dock lite som en miss. Intrigen är plattare och mer förutsägbar än de tidigare, och onödigt mycket fokus lades på Ejes chokladpraliner och namedropping av andra ställen och varumärken på bekostnad av andra aspekter.
Men vill man hänga en del av hjärnan på knaggen och läsa en lite mer deckaraktig chicklit är det bara att köra.
Häromdagen hamnade jag och mannen framför "Nyheter på lätt svenska". Lite så känns den här boken. Minus det goda syftet och nyhetsbiten... Det kan ju ändå vara lite skojsigt eller mysigt, men med ett viktigt ämne som mäns våld mot kvinnor känns det faktiskt smått kränkande. Och av 184 sidor ryms de viktiga samtalen och skeendena på kanske max 50 (och då kommer de ofta från ingenstans och utan att utvecklas som de borde). Men med sig själv som omslagsbild, idel produktplacering och insparande av redaktörstid antar jag att det blir bra värde per sida ändå. Kanske det kan gå till de där kvinnojourerna som inte får de utrymme de borde i boken...? 😊 (Grejen är att jag gillar Rudberg i intervjuer, krönikor o.s.v., så det det tar emot varje gång jag känner så här inför en av hennes böcker. Jag väljer därför att tänka att hon är en smart tjej som hittat en egen nisch på deckarmarknaden och kör med den. På lätt svenska 😉)
Jidhoffböckerna är lite som att beställa en whopper på Burger King. Man vet vad man får, helt ok för stunden men kanske inget man lägger på minnet. Just den här boken känner jag mig beklämd över, så mycket våld och förakt med kvinnomisshandel. Boken kom bra tinad med Metoo-kampanjen. Fiktionen är här lite för nära verkligheten som gäller för vissa.... skulle önska lite nedtoning av Jidhoffs plötsliga träningsfokusering och lite mer fokus på habdlingen.
Lika bra som de andra i serien! Älskar att hänga med Jidhoff och gänget.
Det är en riktigt bra feelgood crime-serie som är spännande men samtidigt inte ”en typisk deckare”. Tycker verkligen så mycket om Rubergs skrivsätt, hennes karaktärer och hur böckerna är upplagda. Man blir alltid lika chockad på slutet när man får höra hur allt hänger ihop!