What do you think?
Rate this book
Mina åtta år i Kality: Hur småstadstjejen Ingela blev ”Storbedragerskan” och hamnade i Etiopiens mest fruktade fängelse
I väntan på fängelsedom flyr Ingela Jansson rättvisan i Sverige tillsammans med sin sjuåriga dotter. Efter tre år på fri fot fängslas hon i ökända Kality i Etiopien. Hon döms till lagens strängaste straff, 55 år. I det hårda fängelset genomlider hon umbäranden som få kan föreställa sig. Långt borta är drömmen om glänsande framgång och ett idylliskt familjeliv. I Kality upplever hon misär och förnedring. De mest basala behoven blir allt som räknas och hon är nära att dö när kroppen försvagas i brist på mat och sjukvård. Men hon hittar också oväntad vänskap och värme bland de prövade etiopiska kvinnorna som delar hennes liv i Kality. Helvetet blir vardag.
Hur hamnade hon där? Vilka val i livet ledde henne dit?
Det här är Ingelas egen berättelse.
Hur hamnade hon där? Vilka val i livet ledde henne dit?
Det här är Ingelas egen berättelse.
368 pages, Hardcover
First published December 15, 2020
7 people are currently reading
71 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 10 of 10 reviews
June 28, 2021
Vet inte exakt var jag ska börja. Men för det första låg jag uppe halva natten och lyssnade klart de 11 timmars ljudboken på knappt två dygn. Denna bok har så mycket av det jag uppskattar och finner intressant. Livsval/öden och lärdomar i en kontext av det ökända Kalityfängelset och tillbakablickar från ett minst sagt händelserikt liv kantat av, ja hur ska man ens kunna sammanfatta? Fint avslut på boken och kan inte annat än önska Ingela och nutida och framtida Angelinor lycka till. Är mycket glad över att denna bok tog platsen som den sista boken på mitt års bokutmaning på 50 böcker, det förtjänar den.
February 26, 2021
På det hela taget helt klart över förväntan. Man fick veta mer om vad som ledde fram till flykten och gripandet än jag hade väntat mig, men jag hade ändå velat ha mer fokus på det. Hur hamnade hon där? Varför gjorde hon de val hon gjorde? Det är mycket om att det var hennes eget fel och att hon inte har någon annan att skylla på, men sättet allt beskrivs på gav mig ändå känslan att allt bara hände henne, att hon inte var aktiv i sina val.
Jag gillar upplägget med de parallella berättelserna, men det känns som att de blev stressade i slutet och i princip hoppade över den sista tiden i Sverige, som är just den man hade behövt för att få svar på frågan ”Hur hamnade hon där?”. Beskrivningarna blir slarvigare och allt känns hastigt och ihopslängt. Tyckte tyvärr att slutet var mycket sämre än resten av boken, så det blev ändå en negativ känsla när den var slut.
Jag gillar upplägget med de parallella berättelserna, men det känns som att de blev stressade i slutet och i princip hoppade över den sista tiden i Sverige, som är just den man hade behövt för att få svar på frågan ”Hur hamnade hon där?”. Beskrivningarna blir slarvigare och allt känns hastigt och ihopslängt. Tyckte tyvärr att slutet var mycket sämre än resten av boken, så det blev ändå en negativ känsla när den var slut.
March 2, 2021
En mycket fängslande bok. Hur man dock kan göra sådana val som förälder förstår jag inte.
April 25, 2021
Det här är absolut en fruktansvärd och intressant historia på en och samma gång. Det var tillfredsställande att kunna djupdyka ner i en historia som jag redan var hyfsat bekant med, där jag ändå kunde få en bättre förståelse för hur det blev som det blev.
Det jag tyckte var jobbigt med boken är att det hela tiden kändes som att Jansson beskyllde en stor del av sina brott på andra människor och/eller omständigheter. Som att hon bara råkade vara på fel plats vid fel tid och allt bara hände henne. Detta störde mig mycket, eftersom faktum är att hon förstörde ett antal liv med sina gärningar. Med det sagt så är det inte många som förtjänar det hemska straff hon fick, och det måste ha varit fruktansvärt traumatiskt.
I övrigt så är det en fängslande bok med ett bra upplägg, även om språket ibland lämnade något att önska.
Det jag tyckte var jobbigt med boken är att det hela tiden kändes som att Jansson beskyllde en stor del av sina brott på andra människor och/eller omständigheter. Som att hon bara råkade vara på fel plats vid fel tid och allt bara hände henne. Detta störde mig mycket, eftersom faktum är att hon förstörde ett antal liv med sina gärningar. Med det sagt så är det inte många som förtjänar det hemska straff hon fick, och det måste ha varit fruktansvärt traumatiskt.
I övrigt så är det en fängslande bok med ett bra upplägg, även om språket ibland lämnade något att önska.
September 24, 2021
Jag fortsätter att läsa böcker som jag vanligen inte skulle ha valt. Senast ut är Mina åtta år i Kality, Ingela "Storbedragerskan" Janssons självbiografi (Lena Lindehag är medförfattare).
Ingela Jansson höll under flera år på och lurade banker och kreditinstitut på stora summor pengar. Hon fick också olika socialkontor att betala ut socialbidrag till henne. Efter att ha lurat till sig miljoner blev hon dömd till två och ett halvt års fängelse, men innan rättegången var avslutad tog hon sin äldsta dotter och smet till Etiopien med sin senaste man. Väl där fortsatte hon sin kriminella bana och när hon åker fast i Etiopien döms hon till femtiofem års fängelse. Mina åtta år i Kality växlar i tid mellan Ingelas år i Kalityfängelset och hennes liv i Sverige (uppväxten och den kriminella karriären).
Ja... vad ska man säga? Hur blir ett liv så här? Varför väljer vissa en snabb dålig väg (som typ aldrig går bra), medan andra beter sig som maskrosor och kämpar sig upp genom den hårdaste asfalt?
Ingela verkar ha haft en karg barndom. Pappa var alkis värdesatte pengar över allt annat, var våldsam ibland och spelade gärna ut syskonen mot varandra. Han är, enligt Ingela, en slags motor i hennes kriminella karriär. Hon vill visa pappa att hon kan! Att hon är bra på att sälja, på att tjäna pengar.
Eftersom det här är Ingelas berättelse är det hennes perspektiv och känslor vi får ta del av. Hennes barn, män, familj eller offer vet vi inget om utan fokus är på henne. Och min känsla är att det är lite så hennes liv varit? Det handlar om MIG! Det jag tänker genom hela boken är att Ingela verkar vara en självisk person. Kanske till viss del på grund av sin barndom? Visst är hon "smart" på vissa sätt, men samtidigt otroligt korkad och utan förmågan att kunna se konsekvenserna av sitt handlande.
Det är många omtagningar om hur hon svikit barnen, men de verkar bara vara en prioritet när de är någon annanstans. I fängelset funderar Ingela hur de ska klara sig utan henne, och jag tänker att det så klart inte går att veta säkert, men bättre? Äldsta dottern (Michelle i boken) blir ju fruktansvärt traumatiserad och det, indirekt, av Ingela själv. Det är våldsamma män, narkotika och vapen i samma hus som där hon bor och en mamma som till sist av socialen avgörs vara skadlig för sina barn. Så... barnen hade kanske klarat sig fint? Blodsband är trots allt inte det enda sättet till familj och trygghet.
Jag förstår att det väckte reaktioner när Ingela Jansson blev inbjuden till morgonsoffor och "fick göra reklam" för sin bok och gråta lite klädsamt (ni hör ju att det stör mig också) men samtidigt är det utan tvekan så att Kalityfänelset är ett hemskt ställe. Ganska få förtjänar att sitta åratal på ett sådan plats, och dessutom i en slags limbo när det kommer till hur långt straffet kommer att pågå.
Jag tycker Mina åtta år i Kality brister när det kommer till Ingela Janssons handlande. Ja, jag vet att det är hon som berättar ur sitt perspektiv, men det är väldigt mycket jag-var-ung-och-kär/dum/godtrogen/naiv-och är heeemskt-ledsen MEN hon måste ha förstått vad hon höll på med. Nu låter det mer som om saker bara hände henne lite oturligt. Hon upprepar ju hundra gånger att hon är ledsen över vad hon gjort. Då är det väl okej att också erkänna att man fattat vad man gjort?!
Nu låter jag kanske lite grinig, men jag tyckte Mina åtta år i Kality var en intressant läsning. Trots att jag tycker Ingela Jansson verkar vara en osympatisk person blev jag berörd över hennes berättelse. Hennes liv har varit hårt. Jag blev lite tårögd när hon blev benådad och tänker att straffet var orimligt högt. När jag ser "Ingelor" här på skolan, unga tjejer som är socialt utsatta och agerar destruktivt, skulle jag vilja högläsa för dem. Som varning typ. Som i det där gamla barnprogrammet: "...du stackars barn som lyssnar nu, gör lite annorlunda du, så ska bekymren lätta och du ska bättre må."
Jag hoppas Ingela från och med nu håller sig till the straight and narrow. Jag hoppas att hennes barn får bra liv och jag skulle önska att osympatiska fäder, våldsamma män och andra idiotiska karlar i Mina åtta år i Kality hade fått dela på straffet.
Ingela Jansson höll under flera år på och lurade banker och kreditinstitut på stora summor pengar. Hon fick också olika socialkontor att betala ut socialbidrag till henne. Efter att ha lurat till sig miljoner blev hon dömd till två och ett halvt års fängelse, men innan rättegången var avslutad tog hon sin äldsta dotter och smet till Etiopien med sin senaste man. Väl där fortsatte hon sin kriminella bana och när hon åker fast i Etiopien döms hon till femtiofem års fängelse. Mina åtta år i Kality växlar i tid mellan Ingelas år i Kalityfängelset och hennes liv i Sverige (uppväxten och den kriminella karriären).
Ja... vad ska man säga? Hur blir ett liv så här? Varför väljer vissa en snabb dålig väg (som typ aldrig går bra), medan andra beter sig som maskrosor och kämpar sig upp genom den hårdaste asfalt?
Ingela verkar ha haft en karg barndom. Pappa var alkis värdesatte pengar över allt annat, var våldsam ibland och spelade gärna ut syskonen mot varandra. Han är, enligt Ingela, en slags motor i hennes kriminella karriär. Hon vill visa pappa att hon kan! Att hon är bra på att sälja, på att tjäna pengar.
Eftersom det här är Ingelas berättelse är det hennes perspektiv och känslor vi får ta del av. Hennes barn, män, familj eller offer vet vi inget om utan fokus är på henne. Och min känsla är att det är lite så hennes liv varit? Det handlar om MIG! Det jag tänker genom hela boken är att Ingela verkar vara en självisk person. Kanske till viss del på grund av sin barndom? Visst är hon "smart" på vissa sätt, men samtidigt otroligt korkad och utan förmågan att kunna se konsekvenserna av sitt handlande.
Det är många omtagningar om hur hon svikit barnen, men de verkar bara vara en prioritet när de är någon annanstans. I fängelset funderar Ingela hur de ska klara sig utan henne, och jag tänker att det så klart inte går att veta säkert, men bättre? Äldsta dottern (Michelle i boken) blir ju fruktansvärt traumatiserad och det, indirekt, av Ingela själv. Det är våldsamma män, narkotika och vapen i samma hus som där hon bor och en mamma som till sist av socialen avgörs vara skadlig för sina barn. Så... barnen hade kanske klarat sig fint? Blodsband är trots allt inte det enda sättet till familj och trygghet.
Jag förstår att det väckte reaktioner när Ingela Jansson blev inbjuden till morgonsoffor och "fick göra reklam" för sin bok och gråta lite klädsamt (ni hör ju att det stör mig också) men samtidigt är det utan tvekan så att Kalityfänelset är ett hemskt ställe. Ganska få förtjänar att sitta åratal på ett sådan plats, och dessutom i en slags limbo när det kommer till hur långt straffet kommer att pågå.
Jag tycker Mina åtta år i Kality brister när det kommer till Ingela Janssons handlande. Ja, jag vet att det är hon som berättar ur sitt perspektiv, men det är väldigt mycket jag-var-ung-och-kär/dum/godtrogen/naiv-och är heeemskt-ledsen MEN hon måste ha förstått vad hon höll på med. Nu låter det mer som om saker bara hände henne lite oturligt. Hon upprepar ju hundra gånger att hon är ledsen över vad hon gjort. Då är det väl okej att också erkänna att man fattat vad man gjort?!
Nu låter jag kanske lite grinig, men jag tyckte Mina åtta år i Kality var en intressant läsning. Trots att jag tycker Ingela Jansson verkar vara en osympatisk person blev jag berörd över hennes berättelse. Hennes liv har varit hårt. Jag blev lite tårögd när hon blev benådad och tänker att straffet var orimligt högt. När jag ser "Ingelor" här på skolan, unga tjejer som är socialt utsatta och agerar destruktivt, skulle jag vilja högläsa för dem. Som varning typ. Som i det där gamla barnprogrammet: "...du stackars barn som lyssnar nu, gör lite annorlunda du, så ska bekymren lätta och du ska bättre må."
Jag hoppas Ingela från och med nu håller sig till the straight and narrow. Jag hoppas att hennes barn får bra liv och jag skulle önska att osympatiska fäder, våldsamma män och andra idiotiska karlar i Mina åtta år i Kality hade fått dela på straffet.
March 11, 2021
Intressant, gripande, sorglig, kärleksfull och hoppfull. Även om Ingela inte alltid hållit sig inom lagen så har hon nu mer än nog sotat för sitt brott. Imponerande att hon klarat av så mycket motstånd och ändå kommit levande ur ett helvete med visserligen ärr både inom och utanpå kroppen men ändå med en tro på framtiden. Väldigt modigt att berätta sin historia på detta sätt. Heja dig, Ingela!
May 9, 2023
Fängelseförhållandena i Kality är naturligtvis under all kritik och att Ingela for illa där råder det ingen tvekan om. Hon har avtjänat sitt straff och jag önskar henne lycka till med att hålla sig på rätt sida lagen, oavsett vilket land hon befinner sig i.
Det jag saknar i den här boken är det personliga ansvaret. Det känns som att det hela tiden är någon annans fel att det blev som det blev.
Det jag saknar i den här boken är det personliga ansvaret. Det känns som att det hela tiden är någon annans fel att det blev som det blev.
May 27, 2021
Intressant skildring över en lång fängelse vistelse, något långrandigt emellanåt, vilket sänkte betyget lite.
January 25, 2023
Intressant skildring av ett livsöde. Hur de kan gå så snabbt. En gripande historia, skriven på ett intressant sätt. Läsvärd bok.
June 4, 2025
Helt ok bok men lite hoppig. Och man blir förbannad på henne.
Displaying 1 - 10 of 10 reviews