I september 2017 polisanmäler Peter Gembäck, tidigare pastor i Knutbyförsamlingen sig själv och två andra pastorer. Den nya utredningen avslöjar hur det uppmärksammade mordet och mordförsöket i Knutby 2004 inte alls var en slutpunkt. Tvärtom blottlägger den nya rättsprocessen ett maktmissbruk som fortsatte långt efter att mediernas sökarljus slocknat.
Det här är berättelsen om pastorerna som styrde Knutby, föreställningen kring Kristi brud och sprickan i den innersta kretsen som blev början till slutet för Knutby församling. Historien är berättad ur Peter Gembäcks perspektiv och med hans minnesbilder och intryck av olika personer som grund. Han var högt uppsatt i hierarkin och men också en del av skeendet. För första gången vill han berätta hur han själv gjort fel, ljugit och kränkt. Med en unik inblick kan han berätta saker från den innersta kretsen som aldrig tidigare avslöjats.
Boken Knutby inifrån är ett försök att förklara hur en pingstförsamling med engagerade unga människor successivt blev till en sekt. Vilka mekanismer som gör att förtryck och utanförskap accepteras.
Peter Gembäck flyttade till Knutby 1997 och var under ett 20-tal år pastor och föreståndare i församlingen.
Annika Sohlander är frilansjournalist och tidigare reporter på Aftonbladets rättsredaktion där hon bevakade en rad stora rättsfall, bland annat Knutbyrättegången 2004.
Oerhört intressant och viktig läsning om Knutbysekten från ett inifrån och uppifrån-perspektiv. Som ljudbok var den lite knölig att läsa då det är lite oklart när det är direkt citat, parafras eller en tredje persons omskrivning som gäller. Ändå är själva kärnan väldigt intressant.
Helt ok. Jag trodde man skulle få vet mer saker som varit frågetecken sedan tidigare. Men tyckte inte att denna bok sa mer eller mindre än någon annan bok tidigare hade gjort.
Blev aningen besviken att jag spenderat tid att läsa denna men ändå inte fått mer kött på benen.
Bra bok kanske för folk som inte redan är insatt i Knutby dramat. Men annars skulle jag säga att den inte gav så mycket.
Det här var ganska tung läsning som tog tid att läsa. Men, det var väldigt intressant läsning och som helhet gillade jag hur den var upplagd. I bakhuvudet under läsningen gäller det att ha i åtanke att det här är Peter Gembäcks perspektiv. I en bok likt denna tycker jag att det är extra roligt när det finns bilder med som gör det hela lite mer verkligt. Den enda nackdelen med bilderna var att de låg på ett sätt som skapade ett hack i flödet. Förutom det var det intressant att se personerna i både mer kända händelser och i mer vardagliga sammanhang. I berättelsen uppkommer vissa saker flera gånger då dessa har med flera händelser att göra och det kan ibland vara lite förvirrande samtidigt som det då ger en djupare förståelse. Jag gillar verkligen att Gembäck ger sin berättelse från början till slut. Det ger läsaren en förståelse – ur hans perspektiv – på händelser innan mordet, i samband med mordet och hur det nästan blev än värre efter mordet. Den här boken är ett bra komplement och tillför något till skaran av berättelser kring Knutby församling.
Iso uskonnollinen ryhmä, jonka keski-ikä oli 25 vuotta. Vanhemmassa päässä olivat johtajat, jotka itsekin jo alunperin hyvin "erikoisista" lapsuuden lähtökohdista ja jotka olivat oppineet hyvin taitaviksi psykologisiksi manipuloijiksi ja jotka olivat kehittäneet todella toimivan ihmisen psyyken murtamisen keinon eli "murskaimen". Sitten suurin osa nuoria ja/tai jossakin elämänsä taite- tai kriisikohdassa tai muutoin puuttellisin psyykkisin selviytymis- ja käsittelykeinoin varustettu ryhmä seurakuntalaisia, niin johan on ainekset kasassa. Suurimman osan ajasta sitä vaan lukiessa on niin turhautunut, että miten ihmeessä ihmiset ei vaan lähde tai tee toisin, niin kun tässä sitä sitten juuri kerrotaan että miksi ei, niin tavallaan todella silmiä avaavaa. Pelottavallakin tavalla. Mie oon tästä Knutbysta nyt muutoinkin lukenut ja muistan tän uutisoinnin aikanaan hyvinkin sekä murhan tienoilta että sitten hajoamisen tiimoilta sekä myöhemmin tän viimeisimmän oikeudenkäynnin joten tämä kirja toi sellaista "lihaa luiden ympärille". En tiedä miten mahtaa toimia jos ei ole yhtään kartalla tapahtumista mitään muuta kautta.
Peter berättar sakligt och intressant om hur och varför det blev som det blev i Knutby. Många anklagar honom för att skylla ifrån sig, men jag tycker han både tar ansvar och förklarar på ett bra sätt. Det här är en person som lärt sig en hel del. Intressant bok för alla som är intresserade av religion, teologi, manipulation och gruppdynamik. Rekommenderas varmt!
Acceptabelt spökskriven med verkligt innehåll som visar hur det mimetiska begäret skapar nya religioner som manifesteras i blodtörstiga våldsdåd. Det är skrämmande och obehagligt- ockult i ordets sanna bemärkelse, ett vittnesbörd om det hemliga våldet som rör sig i människorhjärtat
Läste den på finska och tyckte inte att det var den bästa översättningen. Ibland blev det lite repetitivt och rörigt i redogörelsen, men innehållsmässigt en mycket viktig bok. Man får en förståelse för hur det kan gå så otroligt snett och hur farligt det är att ge vissa människotyper för mycket makt.
Först av allt; kudos till Peter som polisanmälde sig själv och de andra pastorerna. Detta är en intressant redogörelse av hans bakgrund och erfarenhet av Knutby filadelfiaförsamlings eskalerande destruktivitet och kollektiva galenskap vars epicentrum fanns på Kullen hos ”Kristi brud”. Men varför byter författaren hela tiden mellan första- och tredjepersonsperspektiv? Exempel: ”Det gjorde Peter väldigt arg. Men jag kände att det juridiska straffet var mindre än det moraliska”. Är det slarv? Förvirrande är det hur som helst, och det stör läsningen tyvärr. Berättelsen är även lite repetitiv och skulle ha vunnit på en hårdare redigering. Med det sagt, intressant läsning.
Jag må vara hård och förmodligen elak. Men jag tror inte att Gembäck varken ångrar eller är särskilt ledsen för det som hände, det han var med och skapade. Allt är bara ett spel för gallerierna från hans sidan. Läs hellre "Knutbyflickan".
Helluntailaislahko, joka alkaa uskoa ylimmän johtajansa olevan Jeesuksen morsian, perinteitä kunnioittaen seksuaalisella hyväksikäytöllä ynnä muulla vastaavalla mikä näihin tuntuu elimellisenä osana aina kuuluvan. Niin ja ainakin yhdellä murhalla, koska yhden seksihurjastelijan piti päästä vaimostaan eroon, jolloin tuo aivopesi yhden rakastajattaristaan suorittamaan teon... jonka tutkintakin oli ilmeinen antikliimaksi; poliisi ei oikeastaan edes tutki koska nämä ovat uskovaisia ja lahkolaiset pesevät verisen kylpyhuoneenkin kait osapuilleen samantien. Ja totta kai Jeesuksen morsian vaatii luksusvaatteita, meikkejä ja ulkomaanmatkoja.
Ja tämä siis 2000-luvun Ruotsissa. En tiedä, ärsytti vaan lukiessa ihmisten loputon typeryys milloin on uskonasioista kyse. Kuten myös se että... no, kirjailija on yksi lahkon ylimpiin kuuluneista ja hieman turhan usein kirjassa törmää sellaiseen "nyt olen äärimmäisen pahoillani MUTTA..." tyyliin. Että ollaan ikään kuin pahoillaan muttei oikeasti ehkä kuitenkaan oteta varsinaista vastuuta. Siltä ei tunnu edes lopussa, missä äijä tekee lahkon touhuista rikosilmoituksen ilmiantaen myös omat tekonsa... ja tuomion saatuaan valittaa siitä.
Melkein 400 sivua silkkaa tylsyyttä ja ihmisten typeryyttä. Ei toiminut ainakaan minulle.
Lukijana sitä pääsee kärpäseksi kattoon Jeesuksen morsiamen lahkon suljettuun kabinettiin. Kyseessä on tositapahtumiin perustuva muistelmateos, jossa Peter Gembäck kertoo avoimesti ajastaan helluntailaiskultin sisäpiirin jäsenenä. Hän tunnustaa myös omia lievemmästä päästä olevia väkivaltarikoksia, ja katuu monia tekojaan. Hän on saanut teoistaan tuomion ja kärsinyt ne. Aiemmin samasta lahkosta kirjan on jo julkaissut itse Kristuksen morsian, Åsa Waldau. Murhia tehneet taitavat olla yhä linnassa.
Tässä kirjassa kerronta on tosi lähellä päähenkilöitä, mutta tapahtumien kuvailu tapahtuu Peter Gembäckin näkökulmasta. Hän oli mukana lahkossa melkein 20 vuotta, ja hän itse tuli helluntaiuskoon jo 90-luvun alussa ollessaan vasta lapsi. Kirja kertoo kehityskaaren, millä päädyttiin sairaaseen tottelevaisuuskulttuuriin, jossa esiintyi paljon vallan väärinkäyttöä, psykologista alistamista, väkivaltaa ja jopa murhia...
Swedish christian cult told by one of the leaders. Twisted sexuality and power- tripping led to a murder. This book kind of tells what happened but does not open how the logic turned out so pervert. Bride of jesus- gimme a break! Psychic manipulation and seclusion are only partly explained. Still can not understand how all the lies passed false detection. As if nobody asked any questions and just obeyed. But still this book is worth reading because it is important to realize this can happen in a very secular and liberal community under our very eyes. Literal virtues not that good but generally educational.
[Ljudbok] Intressant inblick i toppskiktet i det som var Pingstförsamlingen i Knutby. En bra genomresa genom historien från församlingens grundade, hur det eskalerade och det som slutligen blev deras fall. Hade dock gärna velat se mer personlig reflektion från Peters håll gällande hans roll i de övergrepp som begicks mot församlingens medlemmar. Han tycks tro faktumet att han anmälde sig frivilligt till Polisen skulle beta av den delen. Oftast kom det endast ett tillägg eller korta inslag om att han var medveten om de brott som begicks, innan det snabbt gick vidare. Speciellt i slutet där det även framkom att hans beteende gentemot hans fru var uselt.
Sisäpiiriläisen näkökulma Knutbyn kultin kauheuksiin. Gembäck on paikoin ihailtavan avoin, vaikka ilmoittaakin alussa, ettei kerro kaikkea. Omaelämäkerrassa se lienee sallittua.
Suomennoksen köpöisyys ärsytti. Alkuperäisteksti lienee osittain puhekielisesti kirjoitettu, osittain teknisempää tekstiä (rikos- ja psykologiset asiat). Ehkä se ruotsiksi toimii, mutta suomeksi epätasaisuus oli häiritsevää.
Jag lyssnade på den här boken vilket jag kanske inte borde ha gjort. Eftersom boken är uppläst av Peter pratar han om sig själv i tredje person vilket jag upplevde som irriterande. Framkom egentligen ingenting nytt men det hela är ju fascinerande vilket gör att den ändå får två stjärnor av mig. Finns andra böcker om Knutbysekten som jag skulle rekommendera istället. Men om man vill läsa denna så skippa ljudboken!
Velade länge om jag skulle ge två eller tre stjärnor. Det blev tre, eftersom Gembäck är så fasansfullt ärlig och modig. Boken beskriver skeendena i Knutby och varför det gick som det gick ut ex-pastor Peter Gembäcks perspektiv, med fokus på tiden efter mordet 2004. Vill man ha en kronologisk översikt över Knutby får man läsa en annan bok - stundvis rörigt skriven, vilket drar ner på betyget.
Det är en bra bok som, utifrån Peters perspektiv, lyfter frågan om Knutby. Hur det blev som det blev och vad som föregick i församlingen. Det verkar som en ärlig presentation av Peters roll och upplevelse och erfarenhet av församlingens liv och sekt.
Informativ och förundrande, hur kan det bli så illa. Hur kan man tro på sådana konstiga saker? Peter förklarar och berättar på ett sätt som berör utan att dra med en ner på djupet.
Lyssnade på en till bok om Knutby. Jag undrar om den varit lättare att ta till sig som fysiskt bok? För jag stör mig på att berättaren ändras genom boken, vissa avsnitt berättas ur ett jag-perspektiv, medan andra berättas ur tredje person. Den tog en god stund att "vänja" sig vid det, och jag undrar om inte detta är tydligare om man ser det i text. Det förstärkes dessutom av att Peter själv läst in boken, vilket gjorde att det blev konstigt att han läste om sig själv i tredje person.
Men annars var boken helt bra. Är väldigt inne i just Knutby just nu så allt man hör och läser gör ju att man får en större bild av vad det hela handlade om. Det som jag tycker är speciellt med denna bok är hur han ser på sin egen uppgift och sitt eget ansvar i backspegeln. Han försöker verkligen själv förstå hur det kunde bli som det blir, och det bilden han målar upp känns trovärd. På samma gång som han aldrig förminskar sitt eget ansvar.
Formatet (i ljudboken) är lite förvirrande på grund av två saker: delvis tidshopp som gör att det kan vara svårt att orientera sig, detta upplevde jag främst inledningsvis. Vidare är det lite märkligt att lyssna på Peter prata om sig själv i tredje person, bara för att ibland citera sig själv. Boken är i och med detta absolut betjänt av att läsas och inte lyssnas på. Annars är Peters röst mycket behaglig och lättlyssnad, kan man bortse från tredje person-pratet är ljudboken mycket bra.
Jag uppfattar Peters berättelse som respektfull och redogörelsemässig. Det saknas frossande i smaskiga detaljer, vilket är skönt. Ödmjuka förklaringsmodeller presenteras, personer målas upp som både offer och förövare på ett nyanserat sätt. Med Peters ord är blir sekten förståelig, men inte mindre skrämmande för det. Det som biter mest är det fruktansvärda kvinnohat och parallella destruktiva machokultur som präglade sekten. I och med detta önskar jag få läsa en kvinnas perspektiv på sekten, jag ser fram emot att få läsa Frankners bok om sin upplevelse.
Aina silloin tällöin uppoudun johonkin aiheeseen pitemmäksi aikaa ja tänä talvena se oli Knutby.
Tätä kirjaa kuuntelin, kun kävelin töihin. Monta kertaa tuli ääneen ihmeteltyä, kuinka helposti ihmisiä voidaan manipuloida ja kuinka häikäilemättömiä jotkut valtaan nousseet ihmiset saattavat olla.
Tähän ilmiöön kannattaa tavalla tai toisella tutustua, jotta tunnistaa manipuloinnin.