Många känslor kring denna. När ens tanke är att bli forskare, kanske speciellt i Sverige, ger denna bok inte precis positiva indikationer på att det bästa att göra. Även om jag inte håller med allt författaren förmedlar när hon generaliserar och tar för givet att god forskning är simpelt, utan att själv har varit i det, så tar hon upp bra poäng och faktiska problem i det hela. Slutsatserna i sig är inte heller precis starka och klara utan översiktliga och abstrakta. Inget konstigt där då det är ett komplext problem, och tro att denna bok ska ge ett fullständigt grepp om det hela är mindre troligt.
Allt som allt så lärde jag mig några saker och blev framförallt påmind om min möjliga bias till forskning och att all forskning är bra.
Väldigt intressant bok som ger en ny syn på forskning, vad forskning är, och hur mycket meningslös forskning som tydligen görs. Kjöller ger inga svar - vilket är skönt, hur skulle hon kunna göra det - men för fram gott om argument för att frågan borde diskuteras mer. Nog måste även framgångsrika forskare kunna kritiseras baserat på vad deras senaste studie beräknas kunna göra - inte baserat på vad någon annan bra studie har visat? Tydligen inte, för Kjöller skriver om en dispyt med en bröstcancerforskare vars forskning hon ifrågasätter meningen med. Han blir mycket upprörd.
Kjöller skriver bra och upplysande om den svenska inställningen till framgång eller framgångsrika personer. Bland annat kritiserar hon den svenska regeringens utdelning av forskningsmedel till olika svenska universitet. Man skulle kunna tänka sig att universitet får medel efter hur framgångsrika de är, men Kjöller skriver ganska syrligt, och ingående, om att annat också är viktigt i Sverige, som hur respektive universitet arbetar med jämställdhetsarbete t ex.
Hon skriver även om ett uppdrag till Vetenskapsrådet om att ta fram en utvärderingsmodell för att bedöma forskningskvalitet vid universitet och högskolor. Den skulle användas för att fördela resurser till universiteten senare. Det var starkt motstånd, även om de "bra" universiteten borde ha vunnit på det, och de "små" universiteten var rädda att förlora pengar, så det blev inget av det. Funkar det verkligen så i andra länder också, att "rättvisa" är viktigast?
Det här kan man bara fnissa åt: ”När det kommer till den ymniga framväxten av nya högskolor är det svårt att dra någon annan slutsats än att regionalpolitiska hänsyn övertrumfat forskningspolitiska mål. Jag betvivlar att Socialdemokraterna verkligen tror att glest befolkade lärosäten i landets alla hörn är det bästa sättet att odla fram excellenta forskningsmiljöer"
Rekommenderas. Lättläst och snabbläst, men ger mycket att tänka på.
Genomgång av blandade problem som gisslar vetenskapen, både vad gäller forskningens trovärdighet (reproducerbarthetskrisen, publikationshets, fusk, etc) och att det görs en del onödig forskning. Kjöller verkar med detta framförallt syfta på klinisk forskning utan tydlig nytta, eller där behandlingen inte är motiverad utifrån sjukdomens lidande.
Syftet är lovvärt, men framställningen är ofta grund och slutsatserna oklara. Oftast består källorna av Ted-talks, nyhetsartiklar och intervjuer. Det ger känslan av det är ett söndagsreportage i en tidning, eller en bloggpost, snarare än en välresearchad bok. Bara en sån sak som att Kjöller i bokens inledning publicerar ett mail hon skickat till en otrevlig forskare. Bespara oss.
De relativt försiktigt slutsatserna motsvarar inte riktigt den frejdigt populistiska undertiteln. Kjöller skriver vid ett tillfälle att vi behöver både mer och mindre politisk styrning: mindre politisk styrning av detaljerade forskningsfrågor, mer att politikerna bestämmer fältet, men också att den applicerade forskningen "behöver stramas upp". Jag får känslan av att Kjöller vill att politiker ska styra när forskare själva fattar dåliga beslut, men hålla tassarna borta när forskarna fattar bra beslut. Enkelt!
För den som inte läst något om frågorna tidigare kan boken kanske vara en introduktion. Men annars är Stuart Ritchies "Science Fictions" en mycket mer insatt och nyanserad översikt.
Kjöller lyfter en del viktiga frågor, och gör det överlag förtjänstfullt. Boken hade tjänat på att vara längre för att kunna utveckla vissa diskussionstrådar. Många saker lämnas bara hängande. Det dras också en del hårt dragna slutsatser baserat på litet material, vilket väl i och för sig är typiskt för journalistiska verk. Andra halvan av boken är klart stark, särskilt om forskningspolitik och statens finansiering av forskning.
Hade gärna sett att författaren skriver en liknande bok om högre utbildning. Där finns det också en del problem att nysta i, som förtjänar mer uppmärksamhet. Där är staten också den huvudsakliga finansiären, och styr mer än vad man gör över forskningen.
En viktig debattbok som vågar kliva på ömma tår i ämnet forskning och forskningspolitik. Bra utgångspunkt för diskussion. Här avhandlas allt från okunniga politiker, slarviga forskare och usla uppföljningar samtidigt som hon lyckas framhäva forskningens betydelse och värde. Två perspektiv saknade jag möjligen: Asiens framgångar som resultat av just mera pengar problematiserades inte, endast jämförelser i väst gjordes, och det faktum att utan bredd i botten har man ingen rekryteringsbas till excellens. Och internationellt konkurrenskraftiga löner. Men svårt att vara heltäckande.
Väldigt misstänksam när jag började läsa, men otroligt bra och grundlig genomgång av många av de finansierings- och karriärutmaningar forskaren möter. Håller kanske inte med om allt och ibland en väldigt självsäker ton, men skulle vilja ha bokklubb med kollegorna och diskutera.