ÄNTLIGEN klar med den här boken! 😅 Eftersom jag är som jag är och ytterst sällan avbryter läsandet av en bok (minns att jag gjorde det en gång i lågstadiet och det tog sannerligen emot), så knegade jag mig igenom den här boken trots att jag upprördes av i princip varenda kapitel.
Att bibliska personer tas upp och reflekteras kring är intressant och kan vara givande, extra berörande dessutom när det är kvinnoöden och man själv är kvinna. Med hjälp av frågor och funderingar kring deras vardag breddas ens bild av vem de kända och mindre kända personerna var.
Men här upplever jag att man går alldeles för långt. Det blir på tok för mycket gissningar och spekulationer. Man försöker fylla hål som inte går att fylla, som kanske måste få vara tomma och bära på frågetecken. Livsöden proppas fulla med tankar och idéer som kanske aldrig skedde.
Dessutom känns det som att man krampaktigt och bestämt försöker finna ett genomgående ont patriarkat som mosat stackars, svaga kvinnor. Med det sagt menar jag inte att kvinnor inte lidit och att män aldrig gjort ont, men det blir en irriterande överdrivenhet och en osund och vacklande feminism, som dessutom är svagt motiverad då den bygger på så vida spekulationer.
Mot slutet blir bilden lite mer balanserad och även män ”får” ha varit vettiga, men det hela hade tyvärr hunnit bli lite tillplattat då.