Edith följer ett nystan av finaste silvertråd. Tråden leder henne till en spegel, och till Lyckokatten med guldgul päls. Spegeln är en port till en vidunderlig värld full av rum att leka i. Där träffar Edith en systersjäl och i deras trädgård blir skrattet till fjärilar. Men de tvingas också spela tärning med den rysliga Tärningskasterskan.
Landet som icke är är en av de sista dikterna som den världsberömda poeten Edith Södergran hann skriva innan hon dog för ett sekel sedan. Författaren Kristina Sigunsdotter och illustratören Clara Dackenberg har tillsammans skapat ett poetiskt och färgsprakande verk som utgår från Södergrans liv och dikter.
Landet som icke är är en hommage till Edith Södergran och samtidigt en blinkning till klassiker som Astrid Lindgrens Allrakäraste syster, C.S. Lewis Berättelsen om Narnia och Lewis Carrolls Alice i Underlandet. En bok för läsare i alla åldrar som vill förundras över fantasins och vänskapens kraft.
Så fint att Kristina Sigunsdotter skrivit en historia utifrån Edith Södergrans sista dikt, Landet som icke är som både tar avstamp i dikten och poetens eget liv. Clara Dackenbergs bilder är drömska. Boken kan ses som ett syskon till Astrid Lindgrens Min allra käraste syster och Sara Lundbergs Fågeln i mig flyger vart den vill.
En mycket vacker bok, både språkligt och visuellt. Förutom att den förstås speglade mycket av det stoff som finns i Edith Södergrans dikter, (och även motiv direkt ur hennes liv), påminde den mig mycket om Astrid Lindgrens sagor, mer specifikt Mio, min Mio och Allrakäraste syster. Den passar kanske inte de riktigt yngsta barnen, med sina något skrämmande illustrationer och svårgreppade metaforer, men för barn ungefär tio år uppåt tror jag det kan vara en tankeväckande läsupplevelse.
Vackert verk. Som en hyllning till Södergrans sista dikter. Jag ser det inte som en barnbok alls egentligen, däremot en perfekt bok för äldre att analysera. Illustrationerna ger texten ännu mera liv. Tankarna dras till Lindgrens Bröderna Lejonhjärta. En komprimerad bok som rymmer så mycket. Borde nog läsa den en gång till.
En illustrerad barnbok baserad på dikter av Edith Södergran. Boken har lite Alice i underlandet tema och är skriven i poetiskt format. Familj, vänskap, liv och död är teman som behandlas, boken går snabbt framåt, vi får veta väldigt lite om den andra världen och vad som är på gång, vilket drar ned lite på bokens vitsord för mig. Men överraskande många intressanta teman behandlas, varav flera är relativt tunga teman, men hade man varit mer bekant med Edith Södergrans dikter skulle man kanske också ha haft mer nöje av att hitta alla referenser som finns i boken
En helt underbar liten bok, komponerade som en spännande saga, komplett med elak häxa och ett farligt uppdrag för hjältinnan. Samtidigt känns det som att vistas i Södergrans dikter. Igenkänningen är hög: Lyckokatten, trädgården full av skärvor, landet som icke är, systerskapet. Fantasieggande, drömskt och estetiskt.
Vem är målgruppen? Jättesvårt för mig att välja. Barn? Unga? Vuxna? Säkert alla som är intresserade av Edith Södergran. Bilderna var alldeles lagom underliga. Påminner om Astrid Lindgrens Allrakäraste syster. Bra med fakta i slutet men jag ville ha klarhet i direkt vad som är från ES texter.
Det här är en mycket fin bok baserad på Edith Södergrans dikter, brev och liv. Till det kommer vackra illustrationer som väcker fantasin till liv. Det är en bra ingång inte bara till Södergrans författarskap, utan även till lyrik i stort. Jag tänker att det är svårt att säga någon rekommenderad läsålder för den här boken – den funkar lika bra för såväl barn som för vuxna. Min sexåring, som i och för sig tycker mycket om poesi, älskade den här boken och läste den två gånger på raken (med en kort paus mellan för att läsa några av Södergrans dikter – man blir ju nyfiken!)
Boken gav några av dom finaste lässtunder jag och min sexåring har haft tillsammans. En magisk berättelse som leder läsaren framåt på et fint sätt. Bilderna, rytmen och språket drog in oss båda. Jag har dålig koll på Södergran sedan tidigare men fick själv mersmak efter att ha läst boken.