Vissa säger maffia, själv kallar de sig problemlösare.
I områden där samhället sviker står andra beredda att ta sig an uppgiften att skipa rättvisa och utöva makt. Som familjen Al Asim.
Under mer än ett decennium har den prisbelönta journalisten Johanna Bäckström Lerneby följt familjen från Angered utanför Göteborg. Nu berättar hon om hur de kontrollerat en hel förort med 50 000 invånare. Och vad som händer när svenska myndigheter går samman för att försöka slå ut det som kallas det »parallella samhället«.
I detta omskakande reportage får vi följa familjen, de som drabbats av deras brott och myndigheternas jakt för att sätta dit dem -- en gång för alla.
Johanna Bäckström Lerneby är journalist och författare. Hon har mottagit Stora Journalistpriset i kategorin »Årets berättare« och nominerats till en Guldspade i klassen »Bok« för Handelsvara: Kvinna.
Ett viktigt reportage som slaktas pga total frånvaro av redaktör. Uttrycket “kill your darlings” nämndes sannolikt aldrig under skrivandet. Boken är mer en sammansättning av författarens anteckningar än just en bok. Synd.
Skrämmande och intressant! En högaktuell bok i dokumentärform som alla borde läsa! Krävs enormt mod att göra det och viktigt att alla tar del av det som kommer fram! Boken hoppar lite vilket gör att det kan vara svårt att hänga med ibland.
Saknade någon typ av analys om varför den här problematiken finns och varför den uppstått. Lite mellan raderna kan man förstå att det verkar krävas ett tätare samarbete mellan myndigheterna. Men det skulle vara intressant att då ha en diskussion kring GDPR.
Lyssnade färdigt på hela trots att den här typen av bok är helt ointressant för mig. Säkert en bra research och så. Men det enda jag tar med mig är de sista orden från polisen som menar att det behövs flera socialarbetare.
Äntligen är denna bok slut . Kort bok som tog lång tid att läsa för att den var så ointressant. Inget tempo eller finess i sättet att berätta, ingen som helst ANALYS av skeenden, brott, maffiamentalitet, heder och andra relevanta ämnen i denna bok. Jag förstår inte vad boken handlar om?! Jag förstår inte syftet med att skriva den. Man lär sig följande: det finns en familj i Göteborg som tagit lagen i egna händer och det verkar gå rätt bra för dem med tanke på hur låga straff de får. Men det utgör ju inte material för en hel bok. Läs ej.
Att det här pågår idag, i Sverige är så svårt att förstå. En familj som, med järnhand, styr en hel stadsdel och det mesta går deras väg. Snacka om parallellsamhälle. Det är en skrämmande, och intressant, reportagebok som ger en inblick i både maffiametoder och polisarbete. Och ändå räcker inget av det till.
Kirja lähinnä jätti paljon kysymyksiä ilmaan. Onko tässä kuitenkaan kyse Al Asimien suvun yleisestä sekavuudesta, vai vain parin perheen sekopäisestä käytöksestä, jota suvun vanhimmat suojelevat?
Myös se, miten Al Asimien asianajaja Edip Samuelsson nukkuu yönsä, on mielenkiintoinen kysymys, johon ei juuri tässä puututtu. Uusimpien lehtitietojen mukaan häneltä on viety asianajo-oikeudet viime vuonna, joten ilmeisesti jossain toimintaan on herätty.
Tämä on varmasti Ruotsidemokraattien ja Persujen suosikkikirjana huonosta kotoutumisesta, mutta toisaalta edelleen puhutaan eniten muutamasta todella huonovointisesta perheestä. Näissä perheissä homman olisi voinut paremmin hoitaa, mutta tällaisia tarinoita valitettavasti löytyy jokaisesta maasta ja kansallisuudesta.
Mihin tämä kirja tähtää, ei ole ihan selvää. Ehkä toimimaan kritiikkinä yhteiskuntaa kohtaan ehkä johonkin muuhun. Hyvin epäselvää se on.
Jag är partisk, måste jag säga. Men ändå imponerad över modet och den journalistiska ambitionen i denna reportagebok om en familj med flera generationer brottslingar som sätter skräck i en hel göteborgsförort.
Och det här är alltså på riktigt?! Galet! Modig redogörelse över en familj i Angered som styr och ställer med maffialiknande metoder. Emellanåt lite rörig i sin presentation, vilket drar ner mitt betyg lite.
Boken är en fortsättning på ett reportage i Aftonbladet om familjen/klanen Ali Khan. Familjen försörjer sig på kriminalitet och styr Angered med maffiametoder.
Författaren har fokuserat på våldsbrott och utpressningar som familjen genomfört samt ett LVU-ärende. Författaren beskriver vidare problematiken kring den tystnadskultur som finns i området där ingen vågar vittna mot familjen.
Boken är intressant och lättläst men alldeles för grund för att kännas relevant. Jag saknar en djupare genomgång om hur familjen försörjer sig samt en redogörelse över hur detta och andra parallellsamhällen har vuxit fram i Sverige och hur myndigheterna ska agera för att komma tillrätta med problem.
Jag tycker att ämnet är så intressant, därför ger jag boken ett ganska högt betyg. Men jag håller med vad många andra har skrivit: boken är lite rörig i sitt berättande och det saknas någon slags stringens. Den hade verkligen kunnat vara så mycket bättre om den varit upplagd på ett annat sätt, istället för nu som ett enda långt reportage. Jag önskar också att författarens egen roll i historien hade tonats ner. Störde mig ganska mycket på hennes egna beskrivningar om hur hon jobbade. Beskrivningarna av familjen i dessa hänseenden kändes liksom för vurmande/fascinerande på något konstigt sätt…
Fantastisk och otroligt intressant bok. Det blev aldrig tråkig eller långdragen, alltid informativ och tydligt anvisande till källor och situation. Jag anser att detta är en väldigt samhällsnyttigt reportage och jag uppmanar alla till att läsa den.
Njäe. Research och ambition är mycket bra, men resultatet är spretigt, känns oredigerat och efter avslutad läsning undrar jag fortfarande vems berättelse det var. I fel händer kan den här boken kanske bli bränsle på brun eld.
Blev inte jätteimponerad av denna bok. Den saknare djupare analys och är i mitt tycke slarvigt skriven med många upprepningar. Som infödd göteborgare störde jag mig på att det gamla Angered beskrevs på ett så idylliserat sätt. Angered byggdes redan från början för att bevara stades socioekonomiska skillnader och för förvaring av i samhället oönskade element, precis som Biskopsgården där jag är uppväxt. De har aldrig varit några ”trevliga” områden. Det är inte dugg konstigt att det har blivit som det har blivit. Men det ursäktar naturligtvis inte kriminalitet.
I Norge snackar man om ”svenske tilstander” och det är inget fint. Det är precis vad den här boken ger sken av: kriminella ligor (familjer / maffia) som tar över hela förorter. Blir den här boken översatt så kommer Sylvi Listahaug - medlem i FRP, samma kategori som Sverigedemokraterna - att gå med den här boken i handen som en bibel och predika om att så här ska vi inte ha det i Norge. Inte för att jag heller har nån önskan om det, men allt behöver inte svartmålas.
Problemet är kanske att det säregna nordiska förtroendet för människor och samhälle gör oss naiva och dåliga på att hantera den här typen gängkriminalitet. Systemet verkar lätt att utnyttja och myndigheterna svaga i sitt umgänge med folk som inte fogar sig enligt vanlig modell.
Författaren vågar varken kommentera eller analysera det hon skriver om. Det är synd. Det hade varit lim som hållit historien ihop. Den är ganska fragmenterad, också om olustigheten är tydlig. Människor hotas och skräms till tystnad samtidigt som familjens överhuvud framstår som en real karl. Boken har inte syfte, nåt tydlig budskap eller slut.
En viktig reportagebok som visar hur en familj, eller snarare släkt, kan styra ett helt samhälle med sina maffiametoder. Det här är den typ av parallellsamhälle vi inte vill tro finns i Sverige, men Bäckström Lerneby lyfter fram det i ljuset. Hon har gjort gedigen research i ett decennium men som bok, särskilt ljudbok, blir det ibland lite rörigt och det är inte helt lätt att hänga med. Lite skissartade anteckningar över bokens upplägg emellanåt, och det drar ner läsupplevelsen. Men, innehållet är en välbehövlig reality check.
En skildring av ett kriminellt nätverk baserat på en familj, även en skildring av ett parallellsamhälle i utkanten av Göteborg. Författaren och journalisten kommer nära både brottsligheten och rättssamhället genom intervjuer, vittnesmål, utredningsmaterial - utan pekpinnar och utan en lösning. I stället berättar Johanna Bäckström Lerneby om verkligheten. Vad som styr/påverkar den får läsaren själv bedöma. Årets läsning? Inte förvånad över att boken är Augustprisnominerad. Läs!
En skrämmande samhällsskildring av hur samhället inte riktigt vet hur man ska hantera den utveckling och problematik. De olika myndigheterna har sin funktion till att hjälpa och skydda svaga i samhället och blir handfallna när någon förstår att utnyttja detta till sin fördel. På ett bedrägligt sätt.
Jag önskar att Lerneby skulle ha kunna sökt svaren på hur en släkt på runt 120 personer har kunnat få hundratals anmälningar på många av sina medlemmarna och ändå så har det varit svårt att få rätsida på detta. Skolor, polis och andra orolig har slagit larm. Man har kunnat utnyttja bostadsbidrag, a- kassa, sjukkassa och fått bostäder, allt man har kunnat hitta på varje nivå har man lyckats utnyttja. Medlemmar har haft stora tillgångar, men inga inkomster.
De har även blivit dömda för många olika handlingar, allt ifrån mord, utpressning, ordningsböter och skattefusk. Men ändå kunna fått tillgång till samhälletsskyddsänät för utsatta. Man har inte visat någon ånger eller vilja till ändring, bara fortsatt med sin livsstil. Samhället har tillåtit detta.
En berättelse med potential som tyvärr inte får vad den förtjänar genom denna reportagebok. Det som framförallt blir störigt för mig under läsningen är att författaren själv är framträdande i boken, men det känns inte som att det finns särskilt mycket egen reflektion. Jag vill veta mer om hur författaren förhåller sig till allt runt omkring, istället känns det som en anonym närvaro. Trådarna är många och fördjupas sällan vilket gör läsningen hackig och jag tycker inte heller att det fungerar med den fiktiva ”Maria”, även om hon är inspirerad av verkligheten. Säkert svårt att lösa skrivprocessen på annat sätt men det blir märkligt när jag delvis läser något som är ett reportage, delvis läser något som är… inspirerat av verkliga händelser? Eller något i den stilen? Med det sagt så är det en bok som för mig gav ny kunskap och det är jag glad för även om den inte levde upp till hypen
Denna var min först bok jag läst på svenska. Det var väldigt intressant. Jag ha lärde många ord om brottslighet och Sveriges myndigheter. Jag tycker att journalisten gjorde en bra jobb att utrycka olika sidor.
Ett gedigt arbete om en familjskröckvölde över en hel befolkning. Boken bör väcka debatt om kriminalitet och dess orsaker och vad kan man göra som för under och efterarbete.
Boken var väldigt intressant och bra men jag upplever att den hoppar fram och tillbaks en del och det är väldigt mycket namn. Trots det rekommenderar jag den absolut!!
The Swedish journalist Bäckström Lerneby describes the problems of the city of Gothenburg dealing with a huge Lebanese-Swedish family clan that is more or less ruling in parts of the city. She also takes up the efforts of the city coping with that problem, but never really being able to take a grip on things due to weak laws and fear as a means of suppressing witnesses on the other side. Bäckström Lerneby has even interviewed the family's leader a few times, but not really gained a deeper insight into the hows and whys. What striked me was when the author discusses with the clan leader and she admits into falling a position where she defends the Swedish authorities and their actions. That is still an obvious way of acting by media during thr COVID-crisis where journalists instead of being neutral defend and support the position of the authorities. That says a lot about journalism in our country that is regarded as an arm of supporting the state and its authorities. The language of the book is very simple. American true crime accounts often play with the literary opportunities the book gives them instead of writing a newspaper article, but Bäckström Lerneby is writing as simple as it was for the readers of her yellow press newspaper.
En fascinerande bok som ger djupt insikt i ett samhällsproblem, som är mycket mer komplex än man kan tro:
Klanstrukturer som krokar med deras handlingarna med vara västerländska värderingar, samt ett rättsystem som inte är konstruerat för att kunna bekämpa de kriminella handlingar på ett effektivt sätt.
Boken bjuder in att titta närmare i polisens arbete och i de olika strukturerna inom den svenska rättsystemet. Jag avslutar boken med många funderingar:
Hur bra verktyg har egentligen alla involverade myndigheterna och hur snabbt kan en statlig organisation anpassar sig och förändras med nya strukturer som växer inom ett samhälle?
Vad krävs det för att de svenska myndigheterna skulle kunna minimera allt utnyttjande av ett rättsystem som ska skydda deras samhället effektivt?
Hur enkelt är det egentligen att hamnar i konflikt med kriminella nätverk eller bli indirekt påverkad av deras handlingar?
Valta on aina jollakulla, on se mikä tahansa yhteisö, iso tai pieni. Moni on ollut esim. sellaisessa työpaikassa, jossa esimies on ns. "nahjus" tai muuten saamaton tai sitä ei kiinnosta, joten työyhteisössä on kaikessa hiljaisuudessa joku ns. rivityöntekijä sen vallan sitten ottanut ja vie työyhteisöä omien tavoitteidensa ja halujensa mukaisesti ja muut vikisee, kun ei ole edes sitä esimiestä kelle väärinkäytöksistä, epäreiluuksista tms voisi kertoa. Nyt on vaan sama käynyt vähän isommassa mittakaavassa. Todella karmaisevaa. Ja ei tästä ole kuin pari vuotta kun lehdissä oli Ruotsissa tapahtuneista autopoltoista, mellakoista yms, jossa samassa yhteydessä todettiin, että Tukholmassakin on lähiöitä, jonne poliisi ei enää mene. Tässä nyt sentään yritettiin ratkoa asioita, mutta on se vaan vaikiaa kun rinnakkaisyhteiskunta on JO ehtinyt muodostua ja saanut vankan jalansijan. En tiedä mitä ihmettä tähän voi edes sanoa.