En solig, rolig, skarp historia i sann Ingelman-Sundberg-anda. Om att våga sätta ner foten när det har gått för långt. Och på alla tänkbara och icke tänkbara sätt verka för fred.
Två systrar och ett gäng kvinnor, 70 plus, har fått nog av vapenskrammel och galenskaper från världens ledare. Med finess och påhittighet slår de till mot vapenindustrin på de mest dråpliga sätt. Från basen på den skånska kursgården drar de upp riktlinjerna för sitt motstånd och tränar sig flitigt i civil olydnad.
Deras trevliga och driftiga grannar försörjer sig på äppelodling, must- och champagnetillverkning. Säger de. Och de låter sig gärna bjudas på mat och fika. Tills det en dag uppenbaras att skenet bedrar - i källaren lagerför de helt andra produkter, nämligen vapen och drönare. Och i själva verket gör grannarna lönande affärer med militärer och krigförande länder.
Kvinnorna är smarta nog att inse att de behöver hjälp av yngre förmågor för att rå på dessa samvetslösa krigshetsare. De anlitar en femtonårig grabb som är bra på att hacka sig in i större datasystem. Och konsekvenserna blir minst sagt dramatiska.
Catharina Ingelman-Sundbergs böcker har sålt i över 400 000 exemplar. 1999 belönades hon med Widdingpriset som årets författare av historiska romaner och populärhistoria i Sverige. Hennes böcker är hittills sålda till 14 länder.
Catharina ägnade femton år av sitt liv att som arkeolog söka efter vår historia på havets botten runt om i världen. Denna tid har hon skildrat i boken Bland hajar, karlar och vrak. I Norge har hon bland annat deltagit i utgrävningen av fregatten Lossen och har även varit anställd vid Norsk sjöfartsmuseum.
Som marinarkeolog dök hon på allt från vikingaskepp och ostindiefarare till slavskepp och försvarsspärrar utanför vikingastaden Birka i Mälaren.
Hon var även anställd vid Western Australian Museum i Perth där hon ledde arbetet med att bärga och utforska den holländska ostindiefararen "Zeewijk" från 1727. Om detta kan man läsa i den sjöhistoriska romanen Kampen mot bränningarna, klassad som en av de bästa sjöromanerna som skrivits på svenska.
Efter några år som marinarkeolog i Australien återvände hon till Sverige där hon arbetade flera år vid Malmö sjöfartsmusem och bärgade det vikingatida Fotevikskeppet utanför Skåne.
Därefter utbildade sig Catharina Ingelman-Sundberg till journalist vid Journalisthögskolan i Göteborg parallelt med att bokskrivandet kom igång. Förutom Kampen mot bränningarna och romantriologin Vikingablot, Vikingasilver och Vikingaguld har Catharina Ingelman-Sundberg även gett ut populärvetenskapliga faktaböcker, bl.a Boken om vikingarna och underhållningslitteratur som Tantlexikon.
Vikingaromanerna skildrar vad som hände när missionären Ansgar kom till Skandinavien för att kristna hedningarna, om vikingarnas härtåg i västerled och österled och om den starka vikingakvinnan. Böckerna har publicerats i flera länder.
Hon har även skrivit om vikingafurstinnan Ingegerd i romanen Mäktig mans kvinna och tre böcker från medeltiden. I romanerna Brännmärkt, Förföljd och Befriad berättar hon bland annat om Östersjöns sjörövare vitaliebröderna, den tyska Hansan och drottning Margareta. I Tempelbranden berättar hon om när Sverige kristnades och förstörelsen av Uppsalatemplet.
Idag delar Catharina Ingelman-Sundberg sin tid mellan det egna författandet och arbetet som frilansjournalist.
Snabbfakta om Catharina: Utbildning: * Adolf Fredrik musikgymnasium, student 1967 * Fil. kand i Historia, Konsthistoria och Nordisk och jämförande folklivsforskning 1970, Uppsala universitet. Därtill betyg i arkeologi och nordiska språk. * Svenska sportdykarförbundets 1:a klassbrev 1971 * Skepparexamen 1981 * Journalistexamen 1986
Anställningar: Dykinstruktör, AB Dyksport, Uppsala Marinarkeolog och amanuens på Statens sjöhistoriska museum och Oslo Sjöfartsmuseum, Marinarkeolog och museiintendent på Western Australian museum, Perth och Malmö sjöfartsmuseum Journalist på GT, Göteborgsposten, SVT Västnytt i Göteborg och Svenska Dagbladet, Stockholm.
Böcker: Marinarkeologi, dykaren, arkeologen fynden, 1985 Kampen mot bränningarna, 1991 Den svarta ejderungen (illustrationer S. Hellmark), 1991 Bland hajar, karlar och vrak, 1995 Vikingablot, 1995 Vikingasilver, 1997 Vikingaguld, 1999 Boken om vikingarna, 1998 Stockholms dolda museer, 2000 Mäktig mans kvinna, om vikingafurstinnan Ingegerd, 2001 Forntida kvinnor, 2004 Tantlexikon, 2004 Brännmärkt, 2006 Förföljd, 2007 Befriad, 2009 Tempelbranden, 2010 Kaffe med Rån, 2012
Dagny och Marie, två systrar som driver en kursgård i Skåne, har fått nog av krig och vapenskrammel och bestämmer sig för att agera. De samlar ihop ett gäng kvinnor, 70+, och bildar Mormödrar för fred. De anlitar Stefan, som länge demonstrerat och jobbat för fred, att hålla en kurs i civil olydnad. När de får ett par nya grannar, Mark och John, försöker systrarna även få dem engagerade, men de svarar undvikande att de har fullt upp med sin äppelodling och vintillverkning. Dagny och Marie tycker att deras grannar beter sig underligt och det förekommer konstiga ljud och ljussken från granngården under nätterna. När de bestämmer sig för att undersöka Mark och John närmare så upptäcker de till sin bestörtning att de tillverkar vapen!
Jag hade ärligt talat inga förväntningar på den här boken (en bokcirkel-bok), men jag blev positivt överraskad! Jag satt flera gånger med ett småleende på läpparna och i slutet skrattade jag till och med högt! Författaren har verkligen fantasi när hon kommer på vad Mormödrar för fred ska hitta på för spektakel. Det går förstås inte alltid som planerat, men deras entusiasm och engagemang är smittande och jag får nästan lust att gå ut och demonstrera på stört!
Flera av de äldre damerna är härliga karaktärer som man inte kan låta bli att gilla. Åtminstone i bokform - jag vet inte riktigt hur jag skulle ställa mig om jag träffade dem i verkligheten... Jag blir också väldigt förtjust i Pluto (Gustav), Stefans 15-årige son, som är en skicklig datahacker. Eftersom damerna själva inte är jätteduktiga på datorer så anlitar de honom. Tack vare deras tro på honom så kryper han ur sitt skal och snart är han en permanent del av deras grupp. Det är värmande att se hur vänskap kan knytas i de mest oväntade konstellationer!
Det här ska vara första delen i en serie, men trots att den kom ut 2018 så har det fortfarande inte kommit någon uppföljare. Hittar heller ingen information om att det skulle vara någon på gång. Boken känns avslutad, men visst skulle jag kunna tänka mig att hänga med Mormödrar för fred och ta del av deras upptåg i ännu en bok!
En smårolig berättelse om systrarna Dagny och Marie som startar "Mormödrar för fred". De ordnar kurser för 70+ damer i bl a civil olydnad samt hur man hackar in sig på sajter med hotfulla uttalanden. När de lärt sig tillräckligt mycket ger de sig ut och demonstrerar på vapenmässor och där nya vapen testas. Rolig, avkopplande läsning som ger många leenden!
Boken är rolig och mysig att läsa, jag drog på munnen flera gånger och det var en behaglig läsning. Men i jämförelse med böcker som 100-åringen, Kaffe med rån och flera andra böcker om roliga pensionärer som jag har läst och skrattat med till så var den här inte lika rolig, händelsefull och dessutom tycker jag att den var lite för lång. En mysig bok, helt klart, men ingen jag skulle läsa om.
Nej, detta var inget för mig. Redan efter 24 sidor (= 7 %) ger jag upp. Jag tror att jag hade förväntat mig något annat, något mer. Det jag har läst hittills känns oengagerande och jag sitter istället och funderar på vad jag ska läsa härnäst.
Hade förväntat mig att få skratta och verkligen tycka om karaktärerna i denna bok men det kom aldrig. Det var för många personer inblandade med olika historier och personligheter som jag aldrig förklarades ordentligt. Det var också mycket som kändes hastigt och ouppklarat när boken väl var slut.
Kom fram till sida 140 och sa hit men inte längre. Läste boken under småtimmarna på nattskift och önskade att en arbetsuppgift skulle visa sig så att jag kunde lägga ner boken.
Dåligt skriven, stundtals barnslig. Ogillade huvudpersonerna och fick tvinga mig att läsa utan boken, även om jag inte brydde mig särskilt om de lyckades med sitt uppdrag eller inte.