Tillstånd : varannan gran, varannan tall och andra orimligheter

by Axel Lindén

I en östgötsk skog försöker Axel Lindén övermanna en trästock, ett stort as, tung, hal och krokig. Det går sådär. Han vill hellre se sin skog växa vilt och frodas, inte avverka den i enlighet med skogsbolagens ideal om räta rader.

Axel Lindén är en motvillig skogsägare, och en tjurskallig sådan. Men mitt bland tallar och alar, björk och asp blir slitet med motorsågen ett sätt att hantera sakernas tillstånd. Jorden som håller på att gå under, den ekologiska katastrofen. Och så familjens privata katastrof, barnet som blivit som ett av deras egna, som kanske inte ens får stanna i Sverige.

Spelar ens ansträngningar egentligen någon roll, när allt ändå verkar gå åt helvete? Men vad ska man annars göra?

Genres: Fiction

175 pages, Hardcover

First published February 18, 2020

Reviews

[Therese Granlund · Rating 5 out of 5]

Jag läste Fårdagboken för några år sedan och tyckte jättemycket om den. Så jag såg fram emot att läsa en bok till av Axel Lidén. Jag vet inte om hans böcker är idéromaner, men han har ett sätt att kombinera ideologiska tankar om hur vi lever våra liv med ett ytterst handfast, pragmatisk samtal om vad det i praktiken innebär att försöka leva lite mer enligt sina övertygelser. Den här boken är förankrad i skogen i stadigt sällskap med granen, tallen, alen, eken, aspen och motorsågen.
Det är just där, bland träden, som de stora frågorna får vara små nog att gå att hålla i handen. Vad betyder det egentligen att ta ansvar? Var går gränsen mellan att leva i samklang med något och att samtidigt bruka, påverka, förändra? I Tillstånd finns inga enkla svar, men en enveten vilja att stanna kvar i frågorna.
Lidén skriver fram skogen som en plats där konsekvenserna blir tydliga. Varje beslut, hur litet det än verkar, lämnar spår. Ett träd som fälls, ett val som skjuts upp, en övertygelse som kompromissas bort. Det stora, ideologierna, drömmarna om ett annat sätt att leva, prövas hela tiden mot det lilla: kroppen, vardagen, arbetet som måste bli gjort.
Jag tycker mycket om hur Tillstånd vägrar romantisera. Skogen är varken kuliss eller fristad, utan en plats för arbete, slit och ansvar. Och kanske är det just där boken är som starkast, i insikten om att det liv vi vill leva alltid får konsekvenser, inte i teorin utan i praktiken. För naturen. För andra. För oss själva.
Det är en lågmäld men djupt allvarlig bok, som litar på att läsaren själv orkar tänka vidare. Den stannar kvar i mig.

[Jonathan Andersson · Rating 1 out of 5]

Boken tar avstamp i (och kretsar kring) ett viktigt ämne. Åtminstone leder den mig att tro det, men som läsare finner jag mig bli motståndare mot allt vad huvudkaraktären, bokens jag, står för. Detta eftersom karaktären är så tillrättalagt självgod och liksom står över alla andra karaktärer som en omnipotent författare, fast då som karaktären jaget, förmodat alter egot. Huvudkaraktärens grannar framstår som korkade bönder, idioter rentav. Jagets barn har heller inte riktigt förstått "sanningen" då jagets åsikt står över allt. Jagets författarkompis har heller inte riktigt fattat galoppen, utan framstår som en utifrån betraktat stupid intellektuell, som "bara vill hålla i micken för stunden". Jag har sällan läst en bok där författarjaget står så högt över alla andra människor, vilket gör att jag som läsare blir fientligt inställd och börjar irritera mig på godhetsknarkandet. Trots att jag själv är miljövän vill jag bara skrika "Men håll käften någon gång, jävla miljömupp!". Dessutom, då boken är uppbruten i någon slags folkhögskole-sockerbitar, alltså som luftig prosalyrik i korta stycken, är det en hel del papper som går åt till tryck på halvtomma sidor. Men vad vet jag? Axel Lindén kanske vill få mig att tänka till genom någon slags tvärtom-logik?

[vattnet · Rating 4 out of 5]

Vi är verkligen i utdödhetens fladdrande utkanter om folk läser protagonistens kval över tillståndet som självgodhet. Och om du inte är deprimerad över människans framfart på denna blågröna sten- och eldhop som far fram spiraliskt i rymdens mörker i en hisnande fart så är du kanske inte människa, på riktigt?

Att vi, som Wägner skrev, förfar med den levande naturen som ett dött maskineri blir tydligt i denna betraktelse, introspektion och reflektion över "skogens" handhavande och bortkarvande. Att vilja och våga nåt annat än skogsföretagens skövlande praktiker är ett så stort normbrott att den som sätter stopp blir en paria. Det är inte lätt att vara människa, ändå.

[Erik Sundblom · Rating 4 out of 5]

Spännande roman, som snarast framstår som en slags personligt berättande och kärvt resonerande långessä. Trevande, trovärdigt, insiktsfullt; välfångad resignerad och kylig grundstämning i samtidsbetraktandet, med inslag där det bränner till lite mer.

[Isac Printz · Rating 4 out of 5]

En stor bok i liten fattning. Fylld av vardagliga betraktelser och civilisationskritik. Påminner ibland om att läsa poesi. En trevlig bok som utmanar samtidens dominerande tankar och bjuder in till grubbleri. Läsvärd!

[Cecke Larsson · Rating 4 out of 5]

Fin! Välskriven, lite deppig underton kanske men med twist. Tycker mig förstå tanken med titeln.

[Maria Jansson · Rating 4 out of 5]

Läskigt realistisk. Känner igen många av mina egna funderingar i författarens tankar.

[Astrid · Rating 2 out of 5]

satan va han är deprimerad (men samtidigt underligt självgod?? duality of man).
men med god jävla anledning för det här va det mest ångestladdade jag läst fy fan vi kommer alla dö

[sislasus · Rating 2 out of 5]

Långsam och deprimerad.