Morden i Bjärred: och andra berättelser om föräldrar som mördat sina barn

by Elisabet Höglund

"Den mörka tegelvillan var helt nedsläckt. En olycksbådande känsla spred sig inom Fredrik när han stod på gräsmattan utanför den dystra villan. Det var en kuslig känsla han inte riktigt kunde ta på. Det var något med det här huset som inte stämde. Han tittade mot det fönster på bottenvåningen som låg närmast honom. Först kunde han inte se någonting eftersom allt vilade i mörker. Plötsligt stelnade han till. Han hade upptäckt något på avstånd. Något som inte såg ut som det borde göra."

I inledningen till boken skildras hur det gick till den 9 januari 2018 när en helfamilj hittades död i en villa i Bjärred i Skåne. Två minderåriga flickor hade mördats av sina föräldrar. Även föräldrarna påträffades döda. Morden iBjärred, som i polisiära termer går under benämningen utvidgade självmord ,blev snabbt ett av den svenska kriminalhistoriens mest spektakulära fall. Att det blev så beror på att det handlade om en så kallad välsituerad och lyckad familj. Föräldrarna var högt utbildade jurister med fina och välavlönade arbeten. Morddramat i Bjärred kringgärdades redan från början av ett stort hemlighetsmakeri och en nästan total mörkläggning från polisens och andra myndigheters sida. Journalisten och författaren Elisabet Höglund har i över ett års tid forskat kring morden i Bjärred och kastar nytt ljus över frågan varför dessa föräldrar dödade sina barn och därefter sig själva. Hon har upptäckt en lång rad märkliga omständigheter. Höglund ifrågasätter starkt polisens, skolans och de sociala myndigheternas agerande eller brist på agerande. Vi får även inblick i ett antal andra liknande mordfall både i Sverige och i andra västländer. Fallen visar upp ett gemensamt mönster. Det är nästan alltid papporna som dödar barnen och det är nästan alltid psykiska störningar, depressioner, psykiska sjukdomar och empatistörningar med i bilden.

Genres: True Crime, Nonfiction

330 pages, Hardcover

Published October 10, 2019

Reviews

[Mikaela · Rating 2 out of 5]

Hon spenderar en stor del av boken med att motivera för läsaren (och kanske lite för sig själv?) varför det är moraliskt försvarbart att skriva den. En stor del går också åt till att beskriva processer hon genomgår för att få information som hon blir nekad. Hon blir nästan lite konspiratorisk kring ”tystnadspakten” som hon kallar den, och verkar tro att hon står över tex patientsekretess. Hon är åtminstone märkbart irriterad när läkare inte vill bryta sekretessen för att ge henne information.
Hon går också ganska hårt på bland annat lärare och rektorn på barnens skola. Att försöka ställa folk mot väggen känns inte passande i denna situationen.
Jag uppskattar generellt true crime som genre men denna boken var ingen favorit. Mycket upprepning, ingen tydlig röd tråd och som sagt ganska lite information som egentligen kom fram.

[Janni · Rating 2 out of 5]

Ganska usel bok, där författaren (i brist på material) beskriver hur hon förgäves försöker få reda på fakta trots sekretess och nedlagda förundersökningar. Exempelvis får man läsa hennes frågor som hon alltså inte får svar på.. Jag är intresserad av orsakerna till olika brott men den här boken gav inget värdefullt alls.

[Eva Hansen · Rating 1 out of 5]

Jag brukar skippa att skriva negativa bokrecensioner, eftersom jag tänker att det alltid kan finnas någon som tycker om den, men nu gör jag det ändå. Jag läser gärna True crime, men uppskattade inte den här boken. Några få stycken är intressanta att läsa, men tycker att det mesta är spekulationer och konspirationer.

Och ja, upprepningar kan vara stilistiskt snyggt i vissa fall, men här gick det till överdrift när författaren upprepade sig själv i var och varannan mening. Då är det inte roligt att läsa längre. Jag förstår att det var svårt att få information om morden i Bjärred, men jag hade inte behövt läsa det om och om och om igen. Strunta i att skriva boken i så fall då.

[Karolina Lundmark · Rating 4 out of 5]

Oj vilken otäck skildring. Den känns dock viktig. Höglund sätter fingret på hur barnamord förminskas i beskrivningen ”familjetragedi”. Även termen ”utökat självmord” förminskar det som i realitet hänt. Vanligtvis ett självmord, de övriga mord. Det är en stark dokumentation och känsliga läsare varnas.

[Valdemar Atterdag · Rating 1 out of 5]

Man kan lätt få för sig att en bok med titeln "Morden i Bjärred" ska handla om morden i Bjärred. Så är dock inte fallet. Den här boken handlar om en hel massa olika saker, men kanske främst om Elisabet Höglund.

Jag har ingenting emot att Elisabet Höglund har åsikter om morden i Bjärred. Däremot har jag en hel del emot att dessa åsikter förpackas i ett format som gör anspråk på att vara något slags faktabok. Att sätta sina egna upprörda känslor i första rummet när man skriver en bok om mordet på två små barn är inte heller en särskilt god idé. Missförstå mig rätt här: det är klart att alla blir känslomässigt påverkade av en sådan händelse som den i Bjärred. Däremot är det inte, eller bör åtminstone inte vara, normalt att sätta sig själv i händelsernas centrum på sättet som Elisabet Höglund gör. Författarens sätt att ta sig an det redan känsliga ämnet "föräldrar som mördar sina barn" lämnar mycket övrigt att önska. Visst säger hon sig vilja framstå som en seriös och trovärdig journalist, men hon gör inte mycket för att leva upp till den bilden. Snarare tvärtom.

Höglund ägnar stora delar av boken åt att redovisa sin mejlkorrespondens med ett stort antal personer. Detta är problematiskt av flera skäl: För det första är det extremt ointressant läsning. Ingenting nytt avslöjas. Är detta ett försök till facklitterär filler, eller vad är det som pågår? För det andra utelämnar hon flera privatpersoners namn och yrkesroller på ett sätt som är helt omotiverat. Höglund hade kunnat förmedla samma information utan att namnge enskilda läkare, tjänstemän med mera. För det tredje citerar hon anhöriga, trots att de uttryckligen ber henne låta bli. Detta, i kombination med den generellt manipulativa tonen i Höglunds egna mejl får henne att framstå som ett, med förlov sagt, rövhål.

En annan sak som får Höglund att framstå som oprofessionell är det faktum att hon IVO-anmäler läkaren som diagnosticerade den ena flickan med ME. I och med detta faller hon ur rollen som granskande journalist, och hennes arbete förlorar det lilla uns av trovärdighet som det en gång hade.

Höglund rättfärdigar ofta sitt gränslösa, respektlösa och påträngande beteende genom att hänvisa till "samhällsintresset". Det ligger i "samhällets" intresse att läkare bryter mot patientsekretessen, att poliser ger ut känslig information om brottsoffer, samt att sörjande anhöriga talar ut i media. När de vägrar tolkar Höglund detta som en "tystnadspakt", snarare än den naturliga konsekvensen av svensk lagstiftning, respektive sorg och trauma. Som läsare blir jag illa berörd av detta. Att likställa patientsekretess med "mörkläggning" eller "locket på" är i bästa fall okunnigt, och i värsta fall intellektuellt oärligt. Inget av det ger en smickrande bild av författaren.

Utöver bokens många moraliska tvivelaktigheter finns det även en hel del författartekniska problem. Till exempel är bokens innehåll alldeles för spretigt. Det känns mer som att läsa en samling blogginlägg än en genomarbetad bok. Upprepningarna är många och i de flesta fall helt omotiverade. Efter att ha läst 3/4 av boken får jag anstränga mig för att inte dunka huvudet i väggen varje gång Höglund påminner mig om att 'mordet i Bjärred var det där mordet då en pappa och en mamma gemensamt bestämde sig för att ta sina och sina båda döttrars liv' (ej ett direkt citat, men nära nog).

De talrika stickspåren är lika förbryllande. Många av dem hade kunnat leda någonstans, förutsatt att de hade utvecklats på ett mer fokuserat sätt. I stället för att kritisera enskilda tjänstemän och försöka konfrontera dem angående hemundervisning (som de inte var med och tog beslut om) och skolans budgetunderskott (som inte har någon relevans i sammanhanget) hade Höglund till exempel kunnat undersöka om det finns en koppling mellan hemundervisning och barnmisshandel. Det hade också varit intressant att utreda hur vanligt det är att föräldrar mördar barn med funktionsnedsättningar. Ja, det hade till och med varit spännande att få veta mer om varför vi har patientsekretess! Vad som helst, utom dessa halvtänkta tankebanor utan mening eller mål.

Att läsa den här boken är som att bada i en pool full av bouillabaisse: inte att rekommendera.

[Cornelia Larsson · Rating 1 out of 5]

Jag tror helt enkelt att jag tycker att Elisabet Höglund är en ganska dålig författare.

[Elin · Rating 1 out of 5]

Tyvärr en av de sämsta böcker som jag har läst på länge. Författaren spekulerar på ett sätt som känns obehagligt och respektlöst mot de anhöriga. Boken är slarvigt skriven och känns inte genomarbetad. Rekommenderas inte.

[Motvalls · Rating 1 out of 5]

Lyssnade på halva men gav den upp. Materialet hade funkat för ett längre tidningsreportage men var långt ifrån tillräckligt för en bok. Det blev en höna av en fjäder. Och direkt osmakligt spekulativt och tolkande av vad avlidna kan ha tänkts tänka emellanåt.

[Carina Haugen · Rating 1 out of 5]

Kunde inte ta mig igenom den. Författaren verkade tycka att hon hade ensamrätt om vad som var sanningen och uppläsaren (lyssnade på ljudbok) försökte inte ens utala de skånska städer och byar rätt.

[Matilda Persson · Rating 1 out of 5]

Jag köpte Morden i Bjärred under bokrean 2022 och sedan dess har den legat i min ”att läsa”-hög. Och vad har då hänt under det gångna året? Jo, dåliga recensioner har strömmat in. Och vad gör man då? Jo, man sätter sig ner och läser boken; för så dålig kan den väl inte vara? Men oj oj oj. För kanske första gången i mitt liv blev jag på riktigt irriterad på författaren. Höglund tycker av någon anledning att hon har rätt att få veta information som enligt lag är sekretessbelagt. Vad tycker Höglund om denna sekretess? Det är en total mörkläggning och ett mord som systematiskt tystats ner. Hon kallar detta för tystnadspakten och tycker att morden i Bjärred borde frångå praxis. Varför? För att det är viktigt för samhället att få veta. Men lagen om sekretess då? Höglund vill att myndigheterna ska göra ett undantag i detta fall då det finns ett allmänintresse. Lyckas hon få fram någonting på 200 sidor? Nej. För det finns ju en tystnadspakt. Höglund fyller 200 sidor med ytterst lite fakta om fallet men framförallt med hennes irriterande försök att kontakta olika personer och myndigheter. Jag vet inte riktigt vad meningen med den här boken var?

På ett sätt blir det ju märkligt att klanka ner på en författare som vill gräva i ett fall när jag uppenbarligen vill läsa om fallet. Men jag tänker någonstans att det finns en skillnad i att vilja läsa fakta om ett fall och att försöka gräva fram fakta som uppenbarligen är hemligstämplad och sen hävda att ”samhället kräver att få veta”. Jag känner inte att samhället kräver det? Jag nöjer mig gladeligen med att enbart läsa om det vi vet.

Det finns två saker till jag skulle vilja nämna. Det ena är att Höglund skriver klart och tydligt att hon inte gottar sig i mordfall men jag får ändå en känsla av att det är just det hon gör. Framförallt de första sidorna där det är väldigt detaljerat och utfyllt med uttryck som ”tänkte polisen”. Hur vet du vad de tänkte? Att fylla ut en text på det sättet blir till att göra en berättelse av det istället för att enbart lägga fram fakta. Sen att bara lyfta fall där männen/pappan mördat sina barn blir väl lite väl vinklat? Varför inte vara objektiv och visa på lite variation? Det blir lite confirmation bias att Höglund enbart lyfter fakta som bekräftar det hon själv tänker och tycker.

Med det sagt. Det som faktiskt är ren fakta har jag inget emot. Resten? Det är en helt annan femma.

[Carola Paro · Rating 4 out of 5]

Jag följde detta fall när det inträffade, det kändes som ett konstigt fall. Hur kunde två föräldrar tillsammans bestämma sig för att avsluta sina barns liv på det där sättet? Ville barnen det själva? Kunde de inte få någon hjälp från samhället? Det var ingen fattig familj utan kontakter, de hade säkerligen kunnat få stöttning och hjälp, om inte annat hade de möjlighet att betala för det.
Fallet föll snart i glömska, locket lades på. Och det ligger där fortfarande. I princip har flickorna och deras mamma utraderats från internet, pappan finns dock fortfarande kvar att finna en del information om.
Boken är intressant och bra, författaren är engagerad i fallet. Dock stör jag mig på att det blir en del upprepningar ibland, det känns som att författaren verkligen vill trycka på vissa händelser, på vissa av sina åsikter, hellre än att låta mig bilda mig en egen uppfattning. Boken kan också uppfattas som spekulativ, i och med att det inte finns särskilt mycket information om fallet, samtidigt som majoriteten av de som tillfrågats om det väljer att avstå från att uttala sig. Men det är en viktig bok, fallet får inte glömmas bort. Att föräldrar väljer att ta sina barns liv samt sina egna händer, och kommer hända igen. Med information kanske omgivningen kan se tecknen i förväg och agera.

Betyg: 7/10

[Kim Palonen · Rating 1 out of 5]

I'm an autistic person. Scientific methodology, task completion and evidence matters to me as it often separates fact from fiction when recorded carefully, but somewhere beneath my diagnosis I'm a person too. I'm horrified by the lack of discretion and brute verbal force by which Höglund approached the Bjärred incident. Compared to an entirely different coverage by Swedish DN and an entirely different journalist, the evidence disclosed as to what we accept to have happened is rather clear, but Höglund marched on claiming there was a public interest to the tragedy that warranted a lack of respect for the agreements and procedures put to manage the tragedy. Höglund has made it painfully clear there's neither public concern or legal warranty to barge forward into an investigation at such a barbaric speed. Höglund doesn't care about the children that died, she doesn't care about the families she portrayed and she certainly doesn't care about integrity or journalism. Höglund has in this volume presented the closest real life resemblance to Rita Skeeter I've seen so far and she gives journalism at large a bad name by her very approach.

[Hana Aiko · Rating 1 out of 5]

Hon säger ständigt att hon ska besvara frågan varför föräldrar mördar sina barn och sen berättar hon bara om föräldrar som mördat sina barn. Om boken handlar om en frågeställning förväntar man sig ett svar (?!)

Var också ganska skockad över att hon tror att hennes reportage är viktigare än tystnadsplikten mellan läkare och patient (?!x2). Hon tillägnar dessutom boken till offren i Bjärred men är såå respektlös mot flickorna. Hur kan hon tycka att det är lämpligt för läkare att dela med sig av en död flickas journaler? Hon frågar dessutom rektorer om hur det gick för flickorna i skolan, och om betyg? Vissa saker är privata av god anledning.

[Ellis Skoug · Rating 3 out of 5]

En mycket intressant bok med bra synpunkter, däremot anser jag att författaren var till en viss del lite för subjektiv, men med tanke på att det är hennes bok och hennes val att skriva om morden, anser jag att det är rätt att den skrivs på det sätt hon vill.
Jag uppskattade att vi fick höra utifrån olika synpunkter om morden i Bjärred och att fallet beskrevs djupt, inte lika övergripligt som senare fall i boken.
Med tanke på att jag har tankar om att bli kriminolog i framtiden, kändes det som en bra bok att introducera mig inom kategorien om just sanna mord inom bok genres.

[Anna Svensson · Rating 2 out of 5]

Intressant att läsa om händelsen.
Men.
Oerhört obehagligt hur författaren gör för att få tag på "information", dvs spekulationer. Hon anser sig i princip kränkt som inte får ut mer information från skola, kommun och vården. Trots att sekretessen är hård i sådana här fall.
Jag tror att jag hittar ungefär samma information på Flashback, men tack Elisabeth för att du sammanställt information från det forum du säger dig förakta.

[Ann-Charlotte Sternefält · Rating 3 out of 5]

Mycket intressant innehåll, men alla upprepningar gör att betyget sjunker. Det är drygt att lyssna när så mycket upprepas flera gånger om med olika mellanrum.

[Lina Ydrefelt · Rating 1 out of 5]

Dåligt skriven med mycket upprepningar. Diverse vaga spekulationer och lite fakta.
Svårt att tro att författaren är van skribent och journalist.

[Erica Moberg · Rating 1 out of 5]

Gränslöst gräslig läsning. Jag tycker att författaren gottar sig i eländet. Tycker inte om.

[Eva Olin · Rating 3 out of 5]

Halvdan bok.

[Reed Shi · Rating 1 out of 5]

Kass bok. Dåligt skriven!

[ems · Rating 3 out of 5]

mörkt

[Allis Steinwall · Rating 4 out of 5]

Detta var den första boken jag lyssnade på i ljudbok. Tycker att just detta fall är så intressant och samtidigt så hemskt, hur det kunde sluta som det gjorde. Jag har även valt att skriva mitt gymnasiearbete om detta fall och kring andra mord på barn som begåtts av deras föräldrar. Är väldigt impad av Elisabeth Höglund, hur hon lagt upp denna bok och om du är intresserad av true-crime eller är allmänt intresserad av detta tragiska fall, rekommenderar jag starkt denna bok.