Once there was an older sister who was always biggest and oldest and tallest and strongest, and who knew better than anyone that little sisters don't know anything at all. She got to stay up late and watch TV, and naturally, she was never wrong. Still, there was one thing that the older sister could never be, and sometimes that was what she wanted most of all.
Lively illustrations add to the charm of this witty look at the ever present rivalry between all siblings.
Siv Widerberg, född 12 juni 1931 i Bromma,[1] är en svensk författare och journalist.
Widerberg arbetade som småskollärarinna 1951–1955. Hon var journalist i Arbetaren 1955–1956 och i tidningen Vi 1956–1965. Därefter verkade hon som frilansjournalist, debattör och författare.
Widerberg belönades 1978 med Nils Holgersson-plaketten för sin samlade produktion. Hon har medverkat i ett flertal antologier som till exempel versantologin I denna vida värld, 1993, tillsammans med Gunilla Lundgren, Barnens första bok och diktantologin Kärlek och uppror, 1989, tillsammans med Anna Artén. Widerberg erhöll Gulliverpriset 2001 och promoverades 2002 till hedersdoktor vid fakulteten för lärarutbildning vid Umeå universitet.[2] Hon har även suttit i Svenska barnboksakademien.
The big sister writes the story of her life, telling how she does everything right and helps everyone and does things better than anyone else, casting aspersion on her little sister in the process and antagonizing her and provoking her little sister into anger. It's a picture book about sibling rivalry, I think, though I thought something might have been lost in the translation into English as parts of it felt unclear to me.
A book that says more with its pictures than with its words. It describes silly by rivalry/dynamics from the point of view of the older sister having a much better time with things, until the end when the narrative flips. Interesting!
Fin och enkel berättelse skriven av Siv Widerberg och illustrerad av Cecilia Torudd. Absolut en högläsningsbok då text och bild tillsammans ger oss en möjlighet att prata om hur det är att ha dubbla känslor.
Tillsammans med text och bild visualiserar Widerberg och Torudd hur det är att vara både ett småsyskon och ett äldre syskon. Medan texten till stor del berättar om hur ett äldre syskon alltid är och känner sig störst, bäst och vackrast visar illustrationerna det yngre syskonets irritation och avundsjuka. Text och bild får oss också att förstå hur det äldre syskonet känner sig duktig och bra. Storasystern hjälper gärna till, gör saker åt vuxna men får också göra roliga saker ihop med de vuxna. Men är de här sakerna verkligen så roliga som barnen tror? Är det alltid så roligt att vara störst bäst och vackrast? Kan man få känna sig stor och liten på en och samma gång?