Adrian är en 13-årig kille som är så duktig på hockey att han får spela med de som är ett år äldre och trots det är han lagets stjärna. Hans framtid är redan utstakad, av honom själv, hans föräldrar och tränarna. Pressen på honom är stenhård och han gör allt för att lyckas nå upp till alla förväntningar.
Men hur ska det gå med den nya killen i laget, som vill spela på samma position som Adrian och vad betyder Adrians drömmar och känslor för sin bästa kompis Robin? Kan man vara 13 år, homosexuell och hockeyspelare?
I omklädningsrummet och med kompisarna är Adrian kaxigast av alla. Han drar sig inte för att säga nedvärderande saker om både homosexuella och andra hockeyspelare, men inombords mår han allt sämre.
För att inte behöva erkänna de känslor han har för Robin blir han tillsammans med My, den snyggaste tjejen i sjuan, men hjälper det verkligen?
For hockey-fans there's plenty of that. There's talk about tactics, how to join a club, etc... And there's also a lot of talk about bullying from the bullies perspective.
All this is pretty good.
But when it comes to the fact the main character discovers he is gay, it's not very good. He and his best friend are like best friends are mostly. There's no hint of any other feelings. Until suddenly, right out of the blue, he has a hot dream about his best friend.
No hint before that, nothing like that at all. And all of a sudden he starts thinking about being gay and discovers the homophobia around him (which I'm sure was there before said hot dream to).
It's just to sudden! It doesn't quite work.
And the ending... BAH! It wasn't very good either. I could see what the writer tried to do, but it just ended to suddenly. It felt like I read half a book.
Points for effort, but this just wasn't very good.
Jag blev SÅ glad när jag hittade den här, en bok för 9-12 år med sport och queerläggning, omg! Sen läste jag den och ... jag vet inte riktigt ... den har en bra tanke, men den känns rätt krystad. Jag kan se att det är en vuxen bakom sidorna som försöker visa vad som är rätt och fel. Den kommer aldrig heller till att faktiskt ta konflikten med att komma ut och det känns faktiskt ganska jobbigt. Engelsk litteratur har redan det här, när ska svensk litteratur hinna ikapp? När jag står och boktipsar om HBTQ-böcker på svenska så blir utbudet bräckligt och skört.
Så, tre stjärnor för att jag vill se mer av den här sortens böcker, två stjärnor för att jag vill se dem bättre genomförda.
Har vi redan fått en frontrunner till värsta boken som jag läst 2023!? Nästan rekord faktiskt. Jag är så sjukt frustrerad på att Adrian fick ett ”lyckligt slut” utan att behövt göra ett piss, sen att vi som läsare förväntas få en viktig läxa utav det hela som om Adrian faktiskt gjorde rätt på slutet 😩😩
(jag känner mig extremt gaslightad)
Denna bok känns som ett stort jävla ”fuck you” till både hbtq-comunityn och mobboffer världen över. Är så kopiöst less på stereotypen att homofober ska målas upp som ”i hemlighet är bögar”. Its been done let’s move on 🙄
Jag hade höga förväntningar på denna boken, men tyvärr var den inte så bra som jag hade hoppats på. Mitt största problem med boken är att det känns väldigt tydligt att den är skriven av en vuxen. Det blir lite extra märkligt då boken är skriven utifrån första persons perspektiv. Huvudpersonen kändes dessutom väldigt osympatisk och även när han gjorde rätt på slutet kändes det inte som tillräckligt.