Stockholm 2018. Det har bara gått ett drygt år sedan det första överfallet och ingenting i Saras liv är sig likt. Flera i hennes direkta omgivning har dött under märkliga omständigheter som omöjligt kan vara en slump, även om polisen och sjukvården vill få henne att tro det.
Sorgen och rädslan håller Sara i ett stadigt grepp men djupt inom henne spirar en kraft; ett okuvligt motstånd. Sara kommer inte ge upp utan kamp om bara hennes motståndare kunde ge sig till känna.
I den avslutande delen av Motståndstrilogin tätnar intrigen runt Sara. När ingenting finns kvar att förlora måste Sara agera med övertygelse och mod. Den lilla människan får aldrig ge upp kampen mot den makt som går över lik för att bevara sina intressen.
Så irriterande. Alldeles för mycket upprepningar, ja vi har förstått att Sara har en bakgrund i det militära.. Första boken var riktigt spännande, sen gick det utför. Andra boken var bara som en enda lång transportsträcka till 3e boken och händelserna i den 3e är om möjligt ännu mer osannolika än i de föregående två.
Förra hösten läste jag första delen i den här trilogin och jag tyckte att det var lika bra att ta med de två senare böckerna i min Finish That Series-utmaning i år. Bara för säkerhets skull, så att de verkligen skulle bli lästa hyfsat nära inpå varandra alla tre. Det behövs. Det är väldigt mycket att hålla ordning på. Nu hade i alla fall turen kommit till den tredje och sista, Verkanseld. Jag såg verkligen fram emot att få svar.
De två tidigare delarna var ohyggligt spännande med ett fantastiskt driv framåt. Trots det så har jag känt mig väldigt tudelad. Det mesta har varit alldeles för överdrivet och för mycket. Detta blir ännu värre i den tredje delen. För mig hade det varit mycket bättre om man inte hade blåst på med extra allt. Hela tiden. Less är faktiskt, i många fall, more. Även om nu en del av mig uppskattar att absolut ingen går säker. Att lämna lite obesvarat i slutet hade också gjort det mer läskigt. För läskigt var det ju, egentligen. Korruption och maktmissbruk är väl något vi alla vet finns i de högre skikten.
Verkanseld känns i stort sett som en upprepning av de två första böckerna och det hade helt klart inte behövts några drygt 500 sidor för att berätta det här slutet. Ungefär halvvägs slutar jag faktiskt att bry mig. Då har det mer och mer börjat kännas som en av de där B-filmerna vi ser ibland, där det enda som betyder något är hur många slagsmål, skottväxlingar, biljakter och döda man kan klämma in.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Feuerrache ist der abschließende Band der Widerstandstrilogie von Louise Boije af Gennäs. Vorab möchte ich darauf hinweisen, dass die Vorgängerbände Blutblume (Band 1) und Scheintod (Band 2) meiner Meinung vorher gelesen werden sollten, da mir selbst an so mancher Stelle das Hintergrundwissen fehlte. Dem Lesespaß tat mein „Unwissen“ jedoch keinerlei Abbruch.
Inhalt: Monatelang wurde die 25jährige Sara von einer unbekannten Schattenorganisation an den Rand des Wahnsinns getrieben. Mehrere ihr nahestehende Personen sind unter mysteriösen Umständen zu Tode gekommen und auch Sara schwebt in höchster Lebensgefahr. Doch ihre Widersacher lassen nicht von ihr ab – zu groß ist die Gefahr, dass die junge Frau ihre dunklen Machenschaften enthüllt, denen bereits Saras Vater gefährlich nahe gekommen ist. Als ihre geheimnisvollen Verfolger ausgerechnet Saras jüngere Schwester Lina auf ihre Seite ziehen, versucht Sara alles, um ihre Widersacher ausfindig zu machen und endlich Erklärungen zu finden.
Meine Meinung: Ich mag den flüssigen Schreibstil der Autorin, die es mit diesem jenen geschafft hat, mich trotz der vielen militärischen Begrifflichkeiten am Ball der Geschichte zu halten. Die Zeitungsartikel, die die Autorin innerhalb der Geschichte eingestreut hat, finde ich grundsätzlich eine gute Idee um die Leser*innen mit Fakten zu versorgen. Jedoch empfand ich die Anzahl und Länge dieser Artikel teilweise als too much. Sara, die in den Vorgängerbänden den Verlust von vielen geliebten Menschen verkraften musste, ist eine starke junge Frau, die trotz Ihrer vielen schrecklichen Erlebnisse nie den Kopf in den Sand steckt sondern einfach immer und immer weiterkämpft. Sie hat mich stark beeindruckt und ich finde, sie ist eine würdige Hauptprotagonistin dieser Trilogie, in der es um so viel mehr geht als nur Verschwörung, Korruption und Machtmissbrauch auf höchster Ebene. Wem kann Sara trauen? Allen? Niemandem? Ich habe während des Lesens ein solches Misstrauen gegenüber allen weiteren Protagonisten entwickelt, dass ich gedanklich wirklich voll und ganz in der Geschichte steckte und beim finalen Showdown sogar ein bisschen Herzklopfen hatte.
Fazit: Verschwörungstheoretiker werden mit diesem Buch ihre wahre Freude haben. UND: Bitte unbedingt die Vorgängerbände Blutblume und Scheintod vorher lesen!
Nja, den här var inget vidare. Inte direkt dålig men seg och ganska tjatig. Det var som en sådan där skräckfilm där den onda/monstret under den sista kampen vaknar upp om och om igen och överfaller hjälten ytterligare en gång. Bara att här pågår kampen i 200 av knappt 400 sidor. Alldeles för överdriven avseende action och våld, det var inte trovärdigt. Tycker också att de där insprängda nyhetsartiklarna o.d. är rätt trista att läsa - dem hade jag gärna varit utan eller i a f sett ersatta av referat.
Oh mein Gott was für ein grandioser Abschluss! Nach ein paar hundert Seiten war ich kurz davor frustriert zu werden, weil man immer noch so komplett im Dunkeln tappte, aber das durchhalten hat sich sowas von gelohnt!!! Das Ende war sehr actionreich und spannend. Jede Menge offene Enden wurden zusammengefügt. Auch jede Menge tragische und widerliche Dinge sind wieder passiert, aber die gehören eben auch in eine solche Geschichte rein. Ich bin von der ganzen Reihe begeistert und kann sie jedem Thriller Fan nur empfehlen!
Feuerrache ist der abschließende Band der Widerstandstrilogie von Louise Boije af Gennäs. Vorab möchte ich darauf hinweisen, dass die Vorgängerbände Blutblume (Band 1) und Scheintod (Band 2) meiner Meinung vorher gelesen werden sollten, da mir selbst an so mancher Stelle das Hintergrundwissen fehlte. Dem Lesespaß tat mein „Unwissen“ jedoch keinerlei Abbruch.
Inhalt: Monatelang wurde die 25jährige Sara von einer unbekannten Schattenorganisation an den Rand des Wahnsinns getrieben. Mehrere ihr nahestehende Personen sind unter mysteriösen Umständen zu Tode gekommen und auch Sara schwebt in höchster Lebensgefahr. Doch ihre Widersacher lassen nicht von ihr ab – zu groß ist die Gefahr, dass die junge Frau ihre dunklen Machenschaften enthüllt, denen bereits Saras Vater gefährlich nahe gekommen ist. Als ihre geheimnisvollen Verfolger ausgerechnet Saras jüngere Schwester Lina auf ihre Seite ziehen, versucht Sara alles, um ihre Widersacher ausfindig zu machen und endlich Erklärungen zu finden.
Meine Meinung: Ich mag den flüssigen Schreibstil der Autorin, die es mit diesem jenen geschafft hat, mich trotz der vielen militärischen Begrifflichkeiten am Ball der Geschichte zu halten. Die Zeitungsartikel, die die Autorin innerhalb der Geschichte eingestreut hat, finde ich grundsätzlich eine gute Idee um die Leser*innen mit Fakten zu versorgen. Jedoch empfand ich die Anzahl und Länge dieser Artikel teilweise als too much. Sara, die in den Vorgängerbänden den Verlust von vielen geliebten Menschen verkraften musste, ist eine starke junge Frau, die trotz Ihrer vielen schrecklichen Erlebnisse nie den Kopf in den Sand steckt sondern einfach immer und immer weiterkämpft. Sie hat mich stark beeindruckt und ich finde, sie ist eine würdige Hauptprotagonistin dieser Trilogie, in der es um so viel mehr geht als nur Verschwörung, Korruption und Machtmissbrauch auf höchster Ebene. Wem kann Sara trauen? Allen? Niemandem? Ich habe während des Lesens ein solches Misstrauen gegenüber allen weiteren Protagonisten entwickelt, dass ich gedanklich wirklich voll und ganz in der Geschichte steckte und beim finalen Showdown sogar ein bisschen Herzklopfen hatte.
Fazit: Verschwörungstheoretiker werden mit diesem Buch ihre wahre Freude haben. UND: Bitte unbedingt die Vorgängerbände Blutblume und Scheintod vorher lesen!
Moet zeggen dat ik toch wel wat herhaling in de drie delen zag, maar uiteindelijk eindigde het wel met een goed uitgewerkt plot. Zweden is wel geinig, corruptie maakt het leven spannend. Samenvatting genoeg volgens mij?
Nach dem plötzlichen Tod ihrer Mutter wohnen die Schwestern Sara und Lina in Stockholm. Die beiden gehen sehr unterschiedlich mit ihrer Trauer um. Es sieht so aus, als würden sich Sara und Lina entzweien. Doch das Leben muss weitergehen und Sara nimmt ein Stellenangebot bei der Armee an. Schließlich hat sie den Militärdienst abgeleistet und damit eine gewisse Vorbildung. Sara ist sogar froh, dass sie zunächst in der Poststelle landet, denn für komplizierte Aufgaben fühlt sie sich noch nicht wieder gewappnet. Sara hofft, dass sie endlich Ruhe hat vor den unheimlichen Mächten, die ihr in letzter Zeit nach dem Leben getrachtet haben.
Ob dieser Traum zur Wahrheit wird? Zu Beginn dieses Abschlussbandes der Widerstandstrilogie sieht es nicht so aus. Noch immer weiß Sara nicht, wieso verschiedene Organisationen sie und genau genommen alle, die sie liebt, bedrohen. Sie weiß nur, dass sie manchmal nicht mehr sicher ist, ob sie ihre sieben Sinne noch beieinander hat. Es ist einfach zu mysteriös, wie ihre Widersacher wieder und wieder an sie herankommen. Sara sieht nur noch ihre engen Freunde Sally und Andreas als Vertraute an. Sonst herrscht in ihrem Leben keine Sicherheit mehr. Kann sie überhaupt noch jemandem vertrauen?
Der Abschlussband der Trilogie um die unheimlichen Erlebnisse der jungen Sara ist wirklich gelungen. Auch wenn die Informationen zu Beginn etwas langsam sprudeln und auch eher fragmentarisch erscheinen, gelingt es der Autorin immer wieder über strecken zu packen und zu konsternieren. Tatsächlich fängt man an, sich zu fragen, welche Informationen möglicherweise gesteuert gestreut werden. Dieses Wecken des Zweifels ist ausgesprochen gelungen. Da ist man mitunter beinahe froh, wenn es Momente zum Durchatmen gibt. Zum Finale hin wird es nochmal mächtig spannend. In einem furiosen Showdown treffen die Widersacher aufeinander und man kann lange nicht erahnen, wer schließlich am längeren Hebel sitzt.
Der Abschluss der Widerstandstrilogie fesselt mit politischen und ökonomischen Zusammenhängen und die Wahrheit hinter den vielen Lügen zu entschlüsseln, fasziniert ungemein.
Verkanseld är en välskriven och lättläst bladvändare. Louise Boije af Gennäs har fått till en imponerande uppbyggnad, där jag som läsare låter mig dras med i de mest osannolika händelseförlopp. Mitt intresse hålls uppe av berättarstilen och tonläget. Jag gillar inslagen av tidningsartiklar, även om de i Verkanseld inte är lika tätt kopplade till berättelsen och driver den framåt som i tidigare delar i trilogin. Det är tempo från början till slut, men det finns också starka känslor som handlar om de som Sara står nära och bryr sig om. I Verkanseld blir jag i synnerhet berörd av vad som händer med Saras syster Lina.
Karaktärsteckningarna är bra, och ända till slutet så är jag inte helt säker på att man inte ska få se oanade sidor av personerna. Lite väl många olika personer och namn som gör att jag bitvis har svårt att skilja personerna. Sara, som jag tyckt varit naiv och oberäknelig i tidigare böcker, visar här en starkare sida som jag gillar. En annan sak som jag uppskattar är att det är många kvinnor som är framträdande i den här berättelsen.
Precis som i tidigare delar så utspelar sig en del av berättelsen i Örebro med omnejd, vilket jag tycker är ett plus. Vilket möjligen beror på att jag känner till Örebro rätt väl.
Även om jag gillade Verkanseld så tyckte jag den inte var lika stark som de två tidigare. Jag har efter avslutad läsning funderat en del på vad det kan bero på och kommit fram till några skäl. Det främsta skälet är konspirationsteorin som hela trilogin bygger på. Det finns något fascinerande i en konspirationsteori, även om jag i grunden har svårt att förstå de som i verkligheten är helt övertygade om att det finns en stor samhällelig konspiration. I fiktionen däremot fungerar det. Men för att det ska fungera för mig ska allt inte vara uttalat, utan man ska som läsare undra vad det är man inte får reda på. I Blodlokan och Skendöda var det så, som läsare undrade jag hela tiden vad som var sanning och framförallt vilka man kunde lita på. I Verkanseld får vi en dramatisk upplösning, men inga lösa trådar eller oklarheter. Alla personer är kategoriserade, och vi får tydligt reda på vad som är konspirationen och vem som står på vilken sida (eller någonstans mittemellan). För mig innebär det att en del av spänningen går förlorad. Förklaringen och upplösningen är också för mycket ”extra allt” för mig.
En annan skillnad är tidsspannet. Det är dagsaktuella händelser, vilket på sätt och vis är en styrka. Samtidigt så kryper Verkanseld in i nutiden, upplösningen hamnar i början av 2019. Det gör att mitt minne av den tiden är tydligare. De tidningsutdrag som finns med i Verkanseld är heller inte lika omfattande och kittlar inte fantasin på samma sätt. Det är gott om tidsmarkörer, och kopplingar till dagshändelser. Ju längre tiden går, desto svårare tror jag det kommer att bli för läsare att känna igen sig i en del av dessa.
Ett extra plus till designen och omslagen till den här serien. Först nu ser jag också en helhet och en anspelning till hela berättelsen!
Trots en del invändningar så tycker jag helheten är imponerande. Motståndstrilogin är en mycket läsvärd och spännande serie, som jag starkt rekommenderar att ni läser.
Omdöme: Välskriven bladvändare om en gigantisk konspiration Betyg: 4
För lång, för osannolik, för många namn/inblandade, lite löjligt våldsam.. skriven i jag-form men ändå får man inte ta del särskilt mycket av huvudpersonens känslor.. Typiskt (fejk)scenario: "Jag klev på bussen och såg Nisse sitta där..eller hette han Nisse? Bussen passerade ett café där Nanna och Rutger satt tätt ihop. De två?? Till slut nådde jag min hållplats och innan jag klev av tittade jag bort mot Nisses plats. Han var borta. Jag satte nyckeln i porten men dörren öppnades innifrån. -Hej Sara, så Bodjan och log. I hans hand glimmande en kniv."
Då var vi i mål! Vilken häftig resa och snyggt byggd trilogi där cirkeln efter mycket, mycket, MYCKET om och men slöts.
Med tanke på hur lång tid man spenderade med konspiratoriska hintar och en paranoid huvudperson kändes det knappt som man hann reagera innan upplösningen och slutstriden redan var över.
Jag tyckte detta var en väldigt välgjord berättelse och blandningen av fiktion och de autentiska artiklarna och händelserna gjorde att man sögs tag ännu mer, även om det emellanåt kändes som Sara var lite väl utsatt för att det skulle vara trovärdigt.
Som jag har pendlat kring denna trilogi. Från att ha nästan gett upp den i del två så förstår jag nu helheten och dess briljanta upplägg. Visst har jag fortfarande synpunkter om dessa ständiga upprepningar som fanns i del ett och två och den smått irriterande segheten. Med med denna knyter hon ihop säcken ,och berättelsen får fart och jag kan förstå nödvändigheten i alla upprepningar. Mkt intressanta teorier och tankesätt . Ett plus för de litterära verk som hon ibland citerar från.
Boije af Gennäs erbjuder en möjlig alternativ förklaring till många samhällsomvälvande situationer. Jag får en hisnande känsla av hur det skulle kunna vara att leva i det åsiktsregistrerande och övervakade samhälle som vi … faktiskt redan lever i.
Verkligen obehagligt spännande hela boken igenom. Vem kan Sara lita på? Överallt finns personer som inte är dem de utger sig för att vara och den enda person Sara kan förlita sig på är sig själv. Otroligt att hon har kraft att bjuda motstånd. Läser o håller andan nästan hela boken igenom. Puh, vilken nervpers Louise bjuder sina läsare på. Väldigt välskrivet och snyggt avslut.
Första delen i trilogin gillade jag men nummer två mindre bra och sista delen en stor besvikelse. Det hade räckt att skriva en bok. Upplösningen på historien avslutas slarvigt och hafsigt på ett par sidor i slutet, saknar all form av finess. Det enda jag tycker vara intressant att läsa i böckerna är de olika utdragen från tidningarna. Nä inget jag kan rekommendera att läsa, slöseri med tid.
Gillade denna trilogi skarpt, hur den vävde ihop fiktion med verklighet.
Sista boken var, såklart, åter igen full av mysterier, fällor osv osv, som dem innan - ibland kanske lite tjatigt i och med de två tidigare böckerna, men är ju också det de handlar om - men det var så skönt att få svar!
Intensivt slut; väldigt sorgligt men också bra, kändes liksom rimligt.
Upplösningen i trilogin. Ett mecka för alla konspirationsteoretiker! En del pusselbitar faller på plats, framförallt varför just Sara blir så indragen. I denna del prövas vänskap och Sara inser hur högt upp i samhället BSV faktiskt verkar. Bra upplösning på serien!
Me ha costado terminarlo, no recomiendo la trilogia, demasiada política y demasiada conspiración para mí. Como indiqué en el segundo libro, con un libro era suficiente, darle tantas vueltas y meter tanto personaje para luego matarlo, no mejora la historia.
Spänningen höll i sig mot slutet och det var intressanta teorier och diskussioner som togs upp. Men enligt mig lite väl mycket våld och många som strök med längs vägen.
Jag gillade första boken bäst, men så kan man ju inte sluta där eftersom den inte slutar, men tycker att det spårade ur mot slutet i sista boken. Svag 3:a.
Man var tvungen att läsa klart triologin. Bitvis något komplicerad, lite för många som dog samt att dikten hela tiden överträffade verkligheten. Ändå väldigt spännande.