What do you think?
Rate this book
Förlåten
När Ellens och Marias pappa går bort ärver de familjens sommarställe i Stockholms skärgård. I arbetet med att reda ut dödsboet tvingas de för första gången på många år tillbringa en sommar tillsammans och måste därför konfrontera sina likheter och olikheter, sin svartsjuka och längtan.
Kan det finnas förståelse och ömhet mellan dem som förväntas stå varandra närmast? Kan det förflutna hålla systrarna samman? Eller är avunden och vanmakten det enda de har gemensamt? På barndomens skärgårdsö, där alla platser och föremål är laddade med minnen och mening, ställs allt på sin spets.
Kan det finnas förståelse och ömhet mellan dem som förväntas stå varandra närmast? Kan det förflutna hålla systrarna samman? Eller är avunden och vanmakten det enda de har gemensamt? På barndomens skärgårdsö, där alla platser och föremål är laddade med minnen och mening, ställs allt på sin spets.
219 pages, Paperback
Published January 16, 2019
16 people are currently reading
333 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 72 reviews
April 11, 2019
First, I thought it was brilliant. Perfect juxtaposition of two sisters and their different perceptions of a broken family.
Then I got increasingly annoyed with them for never ever trying to solve any of the old issues, always eager to build new tension and create guilt traps.
In the end I felt it was just genuinely Swedish in its approach to conflict. We never burst out. We always swallow unfairness with a masochistic pleasure and make sure to hold a grudge. We offer "forgiveness" in order to make sure it is clear who is right and who is wrong. We suffer in visible silence.
I just hoped they would scream in the end. But they didn't. I'll do it for them, it is so good to get away from being Swedish occasionally:
"Aaaaaaaaaaaaarrrrrrrrgggggghhhh!"
Now that felt good. The pouting lip got some stretching.
Then I got increasingly annoyed with them for never ever trying to solve any of the old issues, always eager to build new tension and create guilt traps.
In the end I felt it was just genuinely Swedish in its approach to conflict. We never burst out. We always swallow unfairness with a masochistic pleasure and make sure to hold a grudge. We offer "forgiveness" in order to make sure it is clear who is right and who is wrong. We suffer in visible silence.
I just hoped they would scream in the end. But they didn't. I'll do it for them, it is so good to get away from being Swedish occasionally:
"Aaaaaaaaaaaaarrrrrrrrgggggghhhh!"
Now that felt good. The pouting lip got some stretching.
April 5, 2018
Den var ju inte som "Finna sig", men som Agnes själv säger:
Om människor vill ha ”Finna sig 2” får de väl läsa om min
första roman. Jag vill inte skriva samma sak hela tiden, jag
har medvetet valt att göra något nytt.
Och när Johar Bendjelloul i DN säger att den här boken är
mjukare, ligger närmare det faktiska livet och därför gör
mer ont svarar hon: Jag hoppas verkligen det. Ibland kan
man skära sig mer om man stoppar in ett rakblad i en kudde.
Agnes. Bara Agnes.
Om människor vill ha ”Finna sig 2” får de väl läsa om min
första roman. Jag vill inte skriva samma sak hela tiden, jag
har medvetet valt att göra något nytt.
Och när Johar Bendjelloul i DN säger att den här boken är
mjukare, ligger närmare det faktiska livet och därför gör
mer ont svarar hon: Jag hoppas verkligen det. Ibland kan
man skära sig mer om man stoppar in ett rakblad i en kudde.
Agnes. Bara Agnes.
Read
April 5, 2018Ett så väldigt ekonomiskt språk, Lidbeck vet precis vilka detaljer att inkludera för att projicera en helhetsbild: en spricka i plastgolvet skvallrar om hur resten av hushållet ser ut.
Mycket välskriven bok - väldigt annorlunda hennes debut, vilket visar på vilken bredd hon har. Jag har en känsla av att Lidbeck håller på att ta sats inför en riktigt stor roman och är fortsatt taggad på hennes författarskap.
Mycket välskriven bok - väldigt annorlunda hennes debut, vilket visar på vilken bredd hon har. Jag har en känsla av att Lidbeck håller på att ta sats inför en riktigt stor roman och är fortsatt taggad på hennes författarskap.
May 17, 2025
Svårt att betygsätta den här läsupplevelsen! Tyckte inte alls om den i början. Tror ärligt talat det berodde på mig själv? Hade precis läst ut Farväl till Panic Beach av Sara Stridsberg när jag började läsa Förlåten. Båda verken har som huvudämne svåra familjerelationer, så kanske var de helt enkelt för lika i handling för att jag skulle gilla att läsa dem back to back. Efter att jag pausat Förlåten, och läst en del engelska böcker samt Murakamis Staden och dess ovissa väggar emellan, plockade jag sen upp Förlåten igen. Och - ja, vad ska jag säga, plötsligt älskade jag den. Lidbeck har en otrolig fingertoppskänsla i att fånga de minutiösa detaljerna hos schismerna som uppstår i ett livslångt syskonskap.
January 20, 2019
Typisk bok som jag älskar: stramt språk, smärta, mycket mellan raderna, krångliga relationer.
Vi följer syskonen Ellen och Maria ett par veckor i sommarhuset efter att pappan gått bort och luften är tung av besvikelse, anklagan och vassa kommentarer.
Det är inte mycket som är glatt i den här och guu vad jag älskar det.
Vi följer syskonen Ellen och Maria ett par veckor i sommarhuset efter att pappan gått bort och luften är tung av besvikelse, anklagan och vassa kommentarer.
Det är inte mycket som är glatt i den här och guu vad jag älskar det.
August 25, 2019
Ok, ännu en roman om syskonbråk om en sommarstuga på en ö, kan man tänka, men också den här är bra. Riktigt ingående psykologiskt porträtt av kommunikationen mellan syskon, verbalt eller icke. Glänta på förlåten, var det ja. Mycket städning och sortering, mer eller mindre symbolisk, förekommer. Sommarläsning av hög kvalitet, passar som 'stuglitt', vilket är namnet på en av mina otaliga och oöverskådliga goodreads-bokhyllor.
Den här blev min sista öbok och därmed sista sommarboken på ett sätt. Så glad för att sommarens läsning generellt hållit fyraplusnivå. Tänker på En varg söker sin pod och samtalet om treplusnetflixlivet. Så, låt oss fortsätta vårt selektiva bokslukande...
Den här blev min sista öbok och därmed sista sommarboken på ett sätt. Så glad för att sommarens läsning generellt hållit fyraplusnivå. Tänker på En varg söker sin pod och samtalet om treplusnetflixlivet. Så, låt oss fortsätta vårt selektiva bokslukande...
May 29, 2018
Lidbeck skriver så bra. Älskar de stämningar hon skapar och hur hon använder det outtalade för att berätta. Tystnaderna är på sätt och vis viktigare än händelserna. En gåva till läsarna!
April 15, 2018
Med ett sparsmakat och precist språk beskriver Lidbeck syskonrelationer, sorg och identitet. Jag var inte lika tagen som av debuten, Finna sig, men det är ett författarskap som jag kommer att följa noga i framtiden.
November 4, 2022
4.2⭐️
Kod nas je roman objavljem pod naslovom "Oproštaj". Izdavač Treći Trg & Srebrno drvo, prevod sa švedskog Svetlana Tot.
Meni baš prijatno iznenađenje!
Kod nas je roman objavljem pod naslovom "Oproštaj". Izdavač Treći Trg & Srebrno drvo, prevod sa švedskog Svetlana Tot.
Meni baš prijatno iznenađenje!
June 3, 2018
Så otroligt bra skriven! Om relationen mellan två systrar, avundsjukan, maktförhållandet, det obrytbara bandet, de gemensamma och ända så olika minnen från barndomen. En smärtsam händelse för länge sedan som genomsyrar livet för en av dem. Mycket förblir osagt, mycket lämnas åt läsaren att avgöra. Det gillar jag!
April 9, 2018
Det här är Agnes Lidbecks andra roman. Debutromanen, Finna sig, kom för ett år sedan och precis som den präglas Förlåten av en hel del svärta. Bokens titel kan antagligen tolkas dels som förlåten med betoning på sista stavelsen, dels med betoning på första stavelsen, som för att skildra det som finns bakom den tunna slöja som döljer det som varit och är.
Två systrar, Maria och Ellen, som lever helt olika liv förlorar plötsligt sin pappa. Skärgårdshuset där de tillbringade sin barndoms somrar måste städas ur och säljas. Under tiden det pågår minns och funderar systrarna över det som hände den där sommaren för många år sedan, då deras halvbror Jakob hängde sig i skärgårdshuset, och över sina egna och varandras livsval.
Enligt den senaste mätningen är människorna i Sverige lyckliga, bland de lyckligaste i världen. Men det är inte de lyckligas liv som Agnes Lidbeck har valt att skildra. I sin debutroman beskrev hon en kvinna som var missnöjd med sitt liv. Inte heller systrarna i den här historien är nöjda. Men till skillnad från Anna i debutromanen har Maria och Ellen självinsikt och erkänner för sig själva att livet inte blev som de hade tänkt sig och hoppats på.
”Hon är smalast till dess att sommarvikarierna kommer, varje år, de som är mycket unga och bara här tillfälligt. Då blir Maria en av alla dem som inte är här tillfälligt, utan alltid, och som inte är smal utanför äldreboendet, utan bara i jämförelse med de andra här. Hon påminns om att hon är här för alltid, att hon inte är här tillfälligt eller på väg bort. Vikarierna kommer, de blir yngre för varje år. Viktnedgången har inte blivit av det här året heller, inget år.”
Språket är kyligt, rakt och osentimentalt. Systrarna i berättelsen är konstlade och säger en sak, men menar en annan. De ger varandra elaka små nålstick och deras besvikelse och avundsjuka på varandra präglar historien. Kritik lindas in som vardagliga kommentarer och yttras med len stämma. Kanske syftar bokens omslag med en köttätande växt på detta. Kannorna som hänger ned från växten producerar en stor mängd stark nektar, vilket lockar insekter till dem. När insekterna väl landat blir de berusade och faller ned i kannorna där de bryts ned och frigör näringsämnen som tas upp av växten. Det kanske är så det är för systrarna, att de får energi och mår bättre själva genom att vara elaka mot och försöka trycka ned varandra.
Ett avsnitt i boken som får det att knyta sig i bröstet på mig, är när Ellen har varit i stan och köpt med sig litet extra goda livsmedel till en sallad, såsom ost, avokado och rökta räkor. Maria vänder sig då till sin femårige son och säger: ”Jag är ledsen om du inte gillar maten älskling, men det blev lite fel med handlingen och nu är du snäll och äter ändå, okej?” Det är så sylvasst elakt, särskilt som hon använder sin son som vapen.
Sammantaget är det här en ganska dyster och makligt berättad historia. Den utveckling som sker är sådan man anar snarare än att det klart uttalas. Språket är rytmiskt, nästan hypnotiskt, vilket gör att jag inte kan lägga boken ifrån mig förrän den är utläst. Jag tycker inte om karaktärerna i boken, men jag tycker om hur de skildras. Det är insiktsfullt.
Två systrar, Maria och Ellen, som lever helt olika liv förlorar plötsligt sin pappa. Skärgårdshuset där de tillbringade sin barndoms somrar måste städas ur och säljas. Under tiden det pågår minns och funderar systrarna över det som hände den där sommaren för många år sedan, då deras halvbror Jakob hängde sig i skärgårdshuset, och över sina egna och varandras livsval.
Enligt den senaste mätningen är människorna i Sverige lyckliga, bland de lyckligaste i världen. Men det är inte de lyckligas liv som Agnes Lidbeck har valt att skildra. I sin debutroman beskrev hon en kvinna som var missnöjd med sitt liv. Inte heller systrarna i den här historien är nöjda. Men till skillnad från Anna i debutromanen har Maria och Ellen självinsikt och erkänner för sig själva att livet inte blev som de hade tänkt sig och hoppats på.
”Hon är smalast till dess att sommarvikarierna kommer, varje år, de som är mycket unga och bara här tillfälligt. Då blir Maria en av alla dem som inte är här tillfälligt, utan alltid, och som inte är smal utanför äldreboendet, utan bara i jämförelse med de andra här. Hon påminns om att hon är här för alltid, att hon inte är här tillfälligt eller på väg bort. Vikarierna kommer, de blir yngre för varje år. Viktnedgången har inte blivit av det här året heller, inget år.”
Språket är kyligt, rakt och osentimentalt. Systrarna i berättelsen är konstlade och säger en sak, men menar en annan. De ger varandra elaka små nålstick och deras besvikelse och avundsjuka på varandra präglar historien. Kritik lindas in som vardagliga kommentarer och yttras med len stämma. Kanske syftar bokens omslag med en köttätande växt på detta. Kannorna som hänger ned från växten producerar en stor mängd stark nektar, vilket lockar insekter till dem. När insekterna väl landat blir de berusade och faller ned i kannorna där de bryts ned och frigör näringsämnen som tas upp av växten. Det kanske är så det är för systrarna, att de får energi och mår bättre själva genom att vara elaka mot och försöka trycka ned varandra.
Ett avsnitt i boken som får det att knyta sig i bröstet på mig, är när Ellen har varit i stan och köpt med sig litet extra goda livsmedel till en sallad, såsom ost, avokado och rökta räkor. Maria vänder sig då till sin femårige son och säger: ”Jag är ledsen om du inte gillar maten älskling, men det blev lite fel med handlingen och nu är du snäll och äter ändå, okej?” Det är så sylvasst elakt, särskilt som hon använder sin son som vapen.
Sammantaget är det här en ganska dyster och makligt berättad historia. Den utveckling som sker är sådan man anar snarare än att det klart uttalas. Språket är rytmiskt, nästan hypnotiskt, vilket gör att jag inte kan lägga boken ifrån mig förrän den är utläst. Jag tycker inte om karaktärerna i boken, men jag tycker om hur de skildras. Det är insiktsfullt.
June 5, 2018
Tyckte den var lite tråkig.. drogs med lite mot slutet. Förväntade mig mer av författaren. Inte dåligt men upplägget var inte upphetsande. Syskon, rivalitet, förljugenhet, nedtryckta känslor. Osv.
November 15, 2018
Jag gillade språket och tonen men när jag läst ut boken känns det som att det inte hänt något. Den känns linjär utan toppar och dalar av händelser. Klart läsvärd men det är ingen jag lär läsa om.
June 19, 2019
Kunde tyvärr inte läsa ut, lämnade sista 20% pga för tråkig
May 8, 2020
Tyckte den var sådär. Spännande om hur två personer kan uppfatta samma händelser på helt olika sätt. Gode deppig, fanns typ en punkt som nästan var en ljusglimt men gick över ganska fort. Känns också som att den hade ganska jämn spänningsnivå, eftersom var det mest att läsaren får veta mer om allt utan att det är något som gör en förvånad. Tyckte dock verkligen om hennes raka språk.
April 27, 2018
Jaja, så klart att jag tog mig an Lidbeck till slut.
Redan innan "Finna sig" kom ut kände jag något slags uppfodrande tvång i alla förhandstips och recensioner; "Detta är en bok du som kvinna på 2010-talet ska läsa!". Nåja, jag fann mig inte, då ämnet kändes uttjatat (t.ex. i samma magasin som förhandstippade och recenserade...). Dessutom anade jag att det skulle skava, så där som det brukar för mig; när det skrivs om Kvinnorollen med stort K känner jag aldrig igen mig - vilket får mig att känna mig antingen konstig eller naiv; som att jag antingen är ett freak eller att jag bara är dum och inte fattar att Rollen d-r-a-b-b-a-r mig också... (Jag är t.ex. freaket - alternativt den dumma - som tyckte Ester var olidlig och Egenmäktigt förfarande därmed var en löjlig historia...) Men så kom Förlåten och fick lika fina (men inte lika superlativ-laddade) recensioner. Dessutom hade boken ett fint omslag.
Och den är rätt fin i övrigt också. Jag gillar Lidbecks språk skarpt, diggar de underliggande antydningarna och köper de två olika karaktärerna (även om de är lite väl mycket "två olika karaktärer"; aningen konstruerade ). Men... superlativen uteblir. Eventuellt hade jag blivit mer förtjust om jag inte hade läst "En modern familj" nyligen. Flatland levererar också två systrar (med en bror i bakgrunden), men med högre trovärdighet och starkare personligheter. Hennes språk är inte uppenbart bättre, men ändå med en mer självsäker ton och snyggare stil. Och Flatland lyckas, till skillnad från Lidbeck, få mig att glömma att jag inte känner igen mig i romaner om Kvinnorollen eller Systerskap.
Förlåten är en bra, modern och lättläst bok. Men det blir en tråk-trea i betyg.
Redan innan "Finna sig" kom ut kände jag något slags uppfodrande tvång i alla förhandstips och recensioner; "Detta är en bok du som kvinna på 2010-talet ska läsa!". Nåja, jag fann mig inte, då ämnet kändes uttjatat (t.ex. i samma magasin som förhandstippade och recenserade...). Dessutom anade jag att det skulle skava, så där som det brukar för mig; när det skrivs om Kvinnorollen med stort K känner jag aldrig igen mig - vilket får mig att känna mig antingen konstig eller naiv; som att jag antingen är ett freak eller att jag bara är dum och inte fattar att Rollen d-r-a-b-b-a-r mig också... (Jag är t.ex. freaket - alternativt den dumma - som tyckte Ester var olidlig och Egenmäktigt förfarande därmed var en löjlig historia...) Men så kom Förlåten och fick lika fina (men inte lika superlativ-laddade) recensioner. Dessutom hade boken ett fint omslag.
Och den är rätt fin i övrigt också. Jag gillar Lidbecks språk skarpt, diggar de underliggande antydningarna och köper de två olika karaktärerna (även om de är lite väl mycket "två olika karaktärer"; aningen konstruerade ). Men... superlativen uteblir. Eventuellt hade jag blivit mer förtjust om jag inte hade läst "En modern familj" nyligen. Flatland levererar också två systrar (med en bror i bakgrunden), men med högre trovärdighet och starkare personligheter. Hennes språk är inte uppenbart bättre, men ändå med en mer självsäker ton och snyggare stil. Och Flatland lyckas, till skillnad från Lidbeck, få mig att glömma att jag inte känner igen mig i romaner om Kvinnorollen eller Systerskap.
Förlåten är en bra, modern och lättläst bok. Men det blir en tråk-trea i betyg.
January 30, 2019
Nej jag gick inte riktigt igång på Lidbecks andra bok efter den briljanta Finna sig. Språket flödar på fint även här, men handlingen om de två systrarna som städar familjens sommarhus efter pappans död och försöker närma sig varandra blir för tunn. Jag vill gärna ha någon slags framåtrörelse eller dramatik men det blir för tungt och samma. Det är som att de två systrarna håller sig slutna både för varandra och för läsaren.
January 23, 2019
Den här boken, precis som Lidbecks förra, hade varit helt enastående om det inte hade varit för känslan att författaren har en agenda, och att det har med att försvara sitt förakt att göra på något sätt.
November 8, 2021
Otroligt besviken på denna bok där det knappt händer någonting med karaktärerna under romanens gång. Finna sig var fantastiskt, men denna är… platt.
June 11, 2018
Jag är så svag så svag för den vackra miljöbeskrivningen av svensk högsommar i kombination med en systerrelation som närs av avundsjuka och nålstick men också såklart, kärlek. De avlidna i berättelsen tecknas omsorgsfullt och drömskt. Är förvånad över hur väsensskild denna hennes andra roman är den från första ”Finna sig”. Språket, sprakande vackert långt ifrån det korthuggna i debuten. Likheten är beskrivningen av relationerna. Raka, konstaterade och verklighetstrogna. Så där komplicerade som platoniska relationer kan vara. Den får fyra av fem. Läs!
December 12, 2018
Det bästa: Ingen är mer sympatisk än den andra. Man får aldrig facit vem man ska vara arg på eller tycka synd om. Ellen och Maria är alltid lika elaka dömande sorgsna uppgivna vårdande skuldbeläggande. Gillade Ellens början.
Mycket bilder i huvudet av den!
Farmors dagbok och brorsans död, hur hon antecknar den dagen.
Att Ellen älskar Dag
Att vara lyckad och misslyckad. Ingen är nånsin nöjd.
Känsla: Fragmentarisk och lågmäld
Mycket bilder i huvudet av den!
Farmors dagbok och brorsans död, hur hon antecknar den dagen.
Att Ellen älskar Dag
Att vara lyckad och misslyckad. Ingen är nånsin nöjd.
Känsla: Fragmentarisk och lågmäld
January 21, 2019
Jätteintressant bok tyckte jag - om två systrars relationer och icke-relationer. Jag lämnar med en känsla av att inte vara ensam med tron att det är svårt att verkligen förstå varandra. Boken är underbar om man gillar att observera och överanalysera medmänskliga relationer. Tack för det!
April 28, 2019
Läs den här boken försiktigt (eller inte alls) om du har ätstörningsproblematik.
November 23, 2021
En intressant läsning om systerskap. Hur svårt det kan vara att förstå varandra. Att prata förbi varandra, att förvänta sig ett agerande hos den andra och därför själv agera därefter.
En berättelse om Ellen, affärskvinnan, och Maria, som jobbar på ett äldreboende.
Vi får följa med dem ut på ön där deras pappa bodde. Efter hans död ska huset säljas. De åker ut för att städa ur och slänga allt gammalt som de inte vill ha kvar.
Vistelsen på ön väcker en hel del minnen ända från barndomen. Både ljusa och svåra. Ellen och Maria blir på det sättet tvungna prata en hel del och kanske närma sig varandra?
Väldigt fint skrivet och lättläst. Känns väldigt äkta, och som jag tror en mycket vanlig relation mellan syskon.
Jag tycker titeln känns dubbeltydig. Förlåt kan betyda både ”förlåt mig” och ”ridå”.
En berättelse om Ellen, affärskvinnan, och Maria, som jobbar på ett äldreboende.
Vi får följa med dem ut på ön där deras pappa bodde. Efter hans död ska huset säljas. De åker ut för att städa ur och slänga allt gammalt som de inte vill ha kvar.
Vistelsen på ön väcker en hel del minnen ända från barndomen. Både ljusa och svåra. Ellen och Maria blir på det sättet tvungna prata en hel del och kanske närma sig varandra?
Väldigt fint skrivet och lättläst. Känns väldigt äkta, och som jag tror en mycket vanlig relation mellan syskon.
Jag tycker titeln känns dubbeltydig. Förlåt kan betyda både ”förlåt mig” och ”ridå”.
April 6, 2019
Stämningsfull och rak prosa. Lidbeck är bäst på att skildra osympatiska karaktärer på ett mångfasetterat sätt.
May 31, 2018
Läs min recension på bloggen: http://www.fiktiviteter.se/2018/05/30...
March 26, 2018
Sätter fingret på den snåriga syskonrelationen med precisa iakttagelser av små stick som sårar och vet precis vad det gör ont. En berättelse utan en egentlig början och slut.
May 24, 2018
Med tanke på titeln tänkte jag mig ett annat slut. Men den var ganska så jättebra ändå.
February 27, 2019
Tråååkig. Bokcirkelbok
Displaying 1 - 30 of 72 reviews