Ett kraschat, övervuxet rymdskepp på en okänd planet, i ett avlägset stjärnsystem. Den enda överlevande försöker förstå sin nya tillvaro. Med fragment från framtiden byggs ett arkiv upp över den förunderliga nya världen och resan dit, samt sorgen över en förlorad hemplanet och dess arter. Johannes Heldéns nya bok skildrar det okända och ifrågasätter det givna – vår plats i världsalltet.
"Diktsamlingen blir en vandring genom, och bortom, tid och rum - en vandring som jag mer än gärna följer med på, eftersom den i sina mest visionära stunder öppnar upp mot tomheten och storheten i den ändlösa rymd som omger oss." Sebastian Lönnlöv, SvD
"Strömförsörjningen fungerar fortfarande efter 250 000 år. Lamporna tänds med ett tyst surrande. Skymning, motorväg, orange regn. Molnen driver förbi ovanför, alltid i samma dova mörkgröna ton."
Ett kraschat, övervuxet rymdskepp på en okänd planet, i ett avlägset stjärnsystem. Den enda överlevande försöker förstå sin nya tillvaro. Med fragment från framtiden byggs ett arkiv upp över den förunderliga nya världen och resan dit, samt sorgen över en förlorad hemplanet och dess arter. Johannes Heldéns diktsamling skildrar det okända och ifrågasätter det givna – vår plats i världsalltet.
Älskar Johannes Heldéns poesi. Det är som en ton jag känner igen och vill sjunga med i. Efter katastrofen men med betoning på naturen och vad som växer, smakar och låter än desperationen. Ett efter som går att leva i? Små popkulturella referenser här och där, som jag känner igen. Neil Gaiman, Ursula K. Le Guin, Ghibli, "Is a cat running this account?", etc. Regn, regn, mossa, katter, skog, pulserande ljus.
Heldén er kanskje den mest forfriskende og hypnotiserende poeten i vår samtid når det angår vårt forhold til omverden, og hva enn vi skulle kalle natur, kosmos og jordens tilstand og fremtid.
“Platsen i flocken vs. stjärnhimlen som välver sig ovanför, ett helt nytt stråk (regn).”