What do you think?
Rate this book
Sena dikter
Sena dikter innehåller samtliga dikter ur Wislawa Szymborskas tre sista diktsamlingar Ett kolon, Här och Nog nu, alla översatta av Anders Bodegård. Oavsett om hon möter sig själv som ung, samtalar med inspirationen eller funderar över konstens och litteraturens roll i historien gör Szymborska det med samma nyktra distans och milda ironi. I hennes diktvärld, där vardagslivet ofta står i centrum, finns alltid ett stort mått av tröst och hopp. Till denna utgåva har Agneta Pleijel skrivit ett tänkvärt förord i dialogform.
Wislawa Szymborska (1923–2012) växte upp i Kraków i Polen och bodde där i större delen av sitt liv. Hon debuterade 1945 och har blivit översatt till ett fyrtiotal olika språk. Hennes dikter präglas av stor integritet och anspråkslöshet och har kommit att älskas av läsare över hela världen. 1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur.
Utgivningen ingår i det förlagsöverskridande projektet ”Nobelkvinnor” en gemensam publicering av samtliga de fjorton kvinnor som fått Nobelpriset i Litteratur.
Wislawa Szymborska (1923–2012) växte upp i Kraków i Polen och bodde där i större delen av sitt liv. Hon debuterade 1945 och har blivit översatt till ett fyrtiotal olika språk. Hennes dikter präglas av stor integritet och anspråkslöshet och har kommit att älskas av läsare över hela världen. 1996 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur.
Utgivningen ingår i det förlagsöverskridande projektet ”Nobelkvinnor” en gemensam publicering av samtliga de fjorton kvinnor som fått Nobelpriset i Litteratur.
109 pages
First published November 6, 2018
3 people are currently reading
52 people want to read
About the author
Wisława Szymborska
211 books1,576 followersWisława Szymborska (Polish pronunciation: [vʲisˈwava ʂɨmˈbɔrska], born July 2, 1923 in Kórnik, Poland) is a Polish poet, essayist, and translator. She was awarded the 1996 Nobel Prize in Literature. In Poland, her books reach sales rivaling prominent prose authors—although she once remarked in a poem entitled "Some like poetry" [Niektórzy lubią poezję] that no more than two out of a thousand people care for the art.
Szymborska frequently employs literary devices such as irony, paradox, contradiction, and understatement, to illuminate philosophical themes and obsessions. Szymborska's compact poems often conjure large existential puzzles, touching on issues of ethical import, and reflecting on the condition of people both as individuals and as members of human society. Szymborska's style is succinct and marked by introspection and wit.
Szymborska's reputation rests on a relatively small body of work: she has not published more than 250 poems to date. She is often described as modest to the point of shyness[citation needed]. She has long been cherished by Polish literary contemporaries (including Czesław Miłosz) and her poetry has been set to music by Zbigniew Preisner. Szymborska became better known internationally after she was awarded the 1996 Nobel Prize. Szymborska's work has been translated into many European languages, as well as into Arabic, Hebrew, Japanese and Chinese.
In 1931, Szymborska's family moved to Kraków. She has been linked with this city, where she studied, worked.
When World War II broke out in 1939, she continued her education in underground lessons. From 1943, she worked as a railroad employee and managed to avoid being deported to Germany as a forced labourer. It was during this time that her career as an artist began with illustrations for an English-language textbook. She also began writing stories and occasional poems.
Beginning in 1945, Szymborska took up studies of Polish language and literature before switching to sociology at the Jagiellonian University in Kraków. There she soon became involved in the local writing scene, and met and was influenced by Czesław Miłosz. In March 1945, she published her first poem Szukam słowa ("I seek the word") in the daily paper Dziennik Polski; her poems continued to be published in various newspapers and periodicals for a number of years. In 1948 she quit her studies without a degree, due to her poor financial circumstances; the same year, she married poet Adam Włodek, whom she divorced in 1954. At that time, she was working as a secretary for an educational biweekly magazine as well as an illustrator.
During Stalinism in Poland in 1953 she participated in the defamation of Catholic priests from Kraków who were groundlessly condemned by the ruling Communists to death.[1] Her first book was to be published in 1949, but did not pass censorship as it "did not meet socialist requirements." Like many other intellectuals in post-war Poland, however, Szymborska remained loyal to the PRL official ideology early in her career, signing political petitions and praising Stalin, Lenin and the realities of socialism. This attitude is seen in her debut collection Dlatego żyjemy ("That is what we are living for"), containing the poems Lenin and Młodzieży budującej Nową Hutę ("For the Youth that Builds Nowa Huta"), about the construction of a Stalinist industrial town near Kraków. She also became a member of the ruling Polish United Workers' Party.
Like many Polish intellectuals initially close to the official party line, Szymborska gradually grew estranged from socialist ideology and renounced her earlier political work. Although she did not officially leave the party until 1966, she began to establish contacts with dissidents. As early as 1957, she befriended Jerzy Giedroyc, the editor of the influential Paris-based emigré journal Kultura, to which she also contributed. In 1964 s
Szymborska frequently employs literary devices such as irony, paradox, contradiction, and understatement, to illuminate philosophical themes and obsessions. Szymborska's compact poems often conjure large existential puzzles, touching on issues of ethical import, and reflecting on the condition of people both as individuals and as members of human society. Szymborska's style is succinct and marked by introspection and wit.
Szymborska's reputation rests on a relatively small body of work: she has not published more than 250 poems to date. She is often described as modest to the point of shyness[citation needed]. She has long been cherished by Polish literary contemporaries (including Czesław Miłosz) and her poetry has been set to music by Zbigniew Preisner. Szymborska became better known internationally after she was awarded the 1996 Nobel Prize. Szymborska's work has been translated into many European languages, as well as into Arabic, Hebrew, Japanese and Chinese.
In 1931, Szymborska's family moved to Kraków. She has been linked with this city, where she studied, worked.
When World War II broke out in 1939, she continued her education in underground lessons. From 1943, she worked as a railroad employee and managed to avoid being deported to Germany as a forced labourer. It was during this time that her career as an artist began with illustrations for an English-language textbook. She also began writing stories and occasional poems.
Beginning in 1945, Szymborska took up studies of Polish language and literature before switching to sociology at the Jagiellonian University in Kraków. There she soon became involved in the local writing scene, and met and was influenced by Czesław Miłosz. In March 1945, she published her first poem Szukam słowa ("I seek the word") in the daily paper Dziennik Polski; her poems continued to be published in various newspapers and periodicals for a number of years. In 1948 she quit her studies without a degree, due to her poor financial circumstances; the same year, she married poet Adam Włodek, whom she divorced in 1954. At that time, she was working as a secretary for an educational biweekly magazine as well as an illustrator.
During Stalinism in Poland in 1953 she participated in the defamation of Catholic priests from Kraków who were groundlessly condemned by the ruling Communists to death.[1] Her first book was to be published in 1949, but did not pass censorship as it "did not meet socialist requirements." Like many other intellectuals in post-war Poland, however, Szymborska remained loyal to the PRL official ideology early in her career, signing political petitions and praising Stalin, Lenin and the realities of socialism. This attitude is seen in her debut collection Dlatego żyjemy ("That is what we are living for"), containing the poems Lenin and Młodzieży budującej Nową Hutę ("For the Youth that Builds Nowa Huta"), about the construction of a Stalinist industrial town near Kraków. She also became a member of the ruling Polish United Workers' Party.
Like many Polish intellectuals initially close to the official party line, Szymborska gradually grew estranged from socialist ideology and renounced her earlier political work. Although she did not officially leave the party until 1966, she began to establish contacts with dissidents. As early as 1957, she befriended Jerzy Giedroyc, the editor of the influential Paris-based emigré journal Kultura, to which she also contributed. In 1964 s
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 8 of 8 reviews
Read
October 4, 2019Wisława Szymborska har jag (pinsamt nog?) bara läst här och var, i antologier och så. Nu när jag väl tar mig an henne så är det kanske dumt att börja i hennes sena dikter, men så bidde det.
Angående poeten så skriver jag under på en formulering från Agneta Pleijels, något farsartade, förord: Szymborska är en oretorisk poet. Detta är inte nödvändigtvis en dålig sak, Tranströmer har samma kvalitet och vann priset han också.
Sidenote: Gav min fru samtliga böcker i denna skriftserie förra året. Det är verkligen ett riktigt fint initiativ från de medverkande förlagen.
Angående poeten så skriver jag under på en formulering från Agneta Pleijels, något farsartade, förord: Szymborska är en oretorisk poet. Detta är inte nödvändigtvis en dålig sak, Tranströmer har samma kvalitet och vann priset han också.
Sidenote: Gav min fru samtliga böcker i denna skriftserie förra året. Det är verkligen ett riktigt fint initiativ från de medverkande förlagen.
April 4, 2020
Så många fina och träffande dikter.
Vill genast läsa mer!
Vill genast läsa mer!
April 9, 2021
Hit och dit, här och där. Som att krypa in i någon annan ett tag. Häftigt, mastigt. Filosofiskt, sterilt. Lästes då och då vilket var bra tror jag. Konstant resa! Häftigt det där levande.
May 12, 2020
Det är den där lilla tvisten på slutet som gör det, varje gång.
April 5, 2025
Hon skriver om slumpen, om allt i världen skulle tillförordnas enligt en begriplig ordning (sida, 38-39, 48-49.) Om en hund som blir bortglömd (sida, 42-43). Reflekterar över livet, vad som gör världen vi lever på begriplig och obegriplig, jag föreställer mig att hon skriver allt detta i en fåtölj och tittar ut över vattnet när hennes liv börjar gå mot sin höst.
Verket är översatt från polska till svenska och tyvärr har översättaren inte gjort ett bra jobb. Innehållet finns men klangen, rytmen och tempot är förstörd. Det melodiska är efter översättningen inte längre melodiskt, enligt min mening. Det finns en risk med detta när det kommer till översatt litteratur, det är inte heller ett lätt jobb att översätta. I synnerhet för poesin då dessa aspekter är en central del av dikten.
Senare i samlingen skriver hon om funderingar över världen och livet, som en stig som slingrar sig i skogen i olika riktningar och hur man möter saker på sin väg på sida (51, 52, 53). Hon frågar sig själv om livet har sprungit ifrån henne.
I dikten "Ouppmärksamhet" påtalas tiden som förändras. Tiden rinner som sand ur händerna tror jag hon vill säga.
Szymborska gick bort 2012 men här sitter jag och läser hennes diktsamling i solskenet så då lever hon väl kvar. Det är något mäktigt i detta speciellt då hon påtalat rädslan inför döden i sina dikter.
-om ideer till dikter som sen försvinner (s 68)
-samtal med sitt inre barn (s 68)
-/tid/- ålderdomen i samband med barnet, sedan /rum/ från kosmos (galaxer och rymden) till mikrokosmos som hon utforskar via mikroskop.
-liv och uppfattningen av samexistens i olika tider och rum såsom de jag nämnde ovan (s 72)
-hon ursäktar sig helt plötsligt mitt i för att hon "är en så dålig poet"
"porträtt ur minnet" (s 81) hur minnet förvränger saker tills det förvrängda minnet blir det minne man tror sig komma ihåg. Hur detta heller inte märks av för den enskilda individen.
-att försöka minnas ansikten, dessa fragment av verkligheten som är nära men samtidigt för långt bort för att kunna nå.
-hur man krampagtigt försöker minnas de man älskar som har gått bort
En favorit var- "Så illa tvungna"
" vi äter andras liv för att leva".
Verket är översatt från polska till svenska och tyvärr har översättaren inte gjort ett bra jobb. Innehållet finns men klangen, rytmen och tempot är förstörd. Det melodiska är efter översättningen inte längre melodiskt, enligt min mening. Det finns en risk med detta när det kommer till översatt litteratur, det är inte heller ett lätt jobb att översätta. I synnerhet för poesin då dessa aspekter är en central del av dikten.
Senare i samlingen skriver hon om funderingar över världen och livet, som en stig som slingrar sig i skogen i olika riktningar och hur man möter saker på sin väg på sida (51, 52, 53). Hon frågar sig själv om livet har sprungit ifrån henne.
I dikten "Ouppmärksamhet" påtalas tiden som förändras. Tiden rinner som sand ur händerna tror jag hon vill säga.
Szymborska gick bort 2012 men här sitter jag och läser hennes diktsamling i solskenet så då lever hon väl kvar. Det är något mäktigt i detta speciellt då hon påtalat rädslan inför döden i sina dikter.
-om ideer till dikter som sen försvinner (s 68)
-samtal med sitt inre barn (s 68)
-/tid/- ålderdomen i samband med barnet, sedan /rum/ från kosmos (galaxer och rymden) till mikrokosmos som hon utforskar via mikroskop.
-liv och uppfattningen av samexistens i olika tider och rum såsom de jag nämnde ovan (s 72)
-hon ursäktar sig helt plötsligt mitt i för att hon "är en så dålig poet"
"porträtt ur minnet" (s 81) hur minnet förvränger saker tills det förvrängda minnet blir det minne man tror sig komma ihåg. Hur detta heller inte märks av för den enskilda individen.
-att försöka minnas ansikten, dessa fragment av verkligheten som är nära men samtidigt för långt bort för att kunna nå.
-hur man krampagtigt försöker minnas de man älskar som har gått bort
En favorit var- "Så illa tvungna"
" vi äter andras liv för att leva".
February 21, 2022
En aning ojämn. Vissa dikter suger tag rejält, men de flesta är ganska slätstrukna.
July 18, 2021
Fastnade för en del dikter, men kände inte mig sådär uppslukad som jag kan göra av vissa poeter.
Displaying 1 - 8 of 8 reviews