Året er 955 og Harald Blåtands forsøg på at samle Danmark er ved at kuldsejle allerede fra fødslen. Otto den Store vil tvangskristne eller aflive sine hedenske og uregerlige naboer mod nord og sender derfor en hær mod Jylland. Nu er det op til Ulv Palnatoke at bremse ham. Harald sender Palnatoke og hans krigere til Danevirke for at bistå Håkon Jarl i forsvaret af Danmark, men som altid går Ulv Palnatoke sine egne veje. Han udkæmper det største søslag, danerne endnu har set, og gør det på sin egen, helt alternative måde, som Harald absolut ikke er enig i. Men er Palnatokes trods og vanvid nok til at besejre den mægtigste kejser i Midgård? Ulv Palnatoke er i et forrygende fortællerhumør i Bastarden, der er 3. bind af vikingesagaen om Danmarks fødsel som nation, og den spændende fortsættelse til bestsellerne, 1000-årsriget og En konges æt.
Det er en fascinerende, humoristisk og barsk fortælling om en tid, hvor danerne konstant lå i krig med hinanden og utallige andre folkeslag i jagten på rigdom, skjaldenes lovprisning og evig ære - en skønlitterær fortælling baseret på faktiske begivenheder.
As the series continues I'm getting even more and more invested in the characters and addicted to this books. I'm so glad I decided to give this series another go.
Den här boken handlar i större del om hämnd än om just galna vikingars erövringar. Mögsvin är Palnatokes favoritord och det används med bravur både i glädje och vrede och jag skrattar varje gång. Det går helt enkelt inte att få nog av dessa daner!
Men det märks att åren går, kristendomen brer ut sig och Palnatoke har inte samma geist. Men svinga en yxa och dricka öl, det kan han fortfarande.
Utroligt velskrevet og medrivende serie (virker dog ret Bernard Cornwell inspireret). Ikke desto mindre formår forfatteren at skabe en stemning og et tempo i bogen der er utroligt medrivende. Kan anbefales.
„Sohipoeg” on kolmas osa Ulv Palnatoke viikingi-sarjast - on aasta 955 Kuningas Harald Sinihammas vajab taas Ulvi abi ühtse Taanimaa kaitsmiseks. Harald Sinihamba püüe muuta Taanimaa ühtseks riigiks tundub juba eelmise raamatu lõpust alates luhta minevat. Otto Suur/Punane tahab jätkuvalt sunniviisiliselt ristiusustada või tappa oma paganlikud ja taltsutamatud naabrid põhjas ja saadab seepärast Jüütimaale oma võimsa armee. Nüüd on tema peatamine Ulv Palnatoke ja tema sõprade ja sõdalaste kätes. Ulv Palnatokel oma sellest oma nägemus ja võtted mis Haraldile ei ole kunagi meeldinud. Nornidel (vanapõhja keeles nornir olid skandinaavia mütoloogias saatusejumalannad) on Ulvile nii mõnigi väga elumuutev sõlm seekord harutamiseks antud. Ta ei ole kunagi hästi hakkama saanud oma kaotustega ega võtudega. Kui selles raamatus võetakse talt naine siis asemele saab ta poja.