WASP-pilote Angela McCloud kreeg van de OSS de opdracht de tournee door de Pacific te begeleiden van de behoorlijk opgefokte pin-up Betty Lutton, die het moreel van de troepen moet versterken. Die degradatie tot taxichauffeur zint onze heldin allerminst, tot ze erachter komt dat die schijnbare routineklus als dekmantel dient voor een geheime operatie die, als ze slaagt, een massale afslachting van Amerikaanse soldaten kan voorkomen bij een mogelijke landing op de Japanse kusten.
[FR] Après ses débuts dans la publicité et l’architecture, ce Marseillais s’est lancé dans la bande dessinée en 1974 en dessinant pour Spirou à Bruxelles où il habite désormais.
Remercié par le journal pour dessins irrévérencieux, il avait noué des liens forts de franche camaraderie avec Conrad avec qui il a notamment réalisé les Innommables en 1980 et lancé la Tigresse blanche en 2005.
Ses premiers scénarios l’avaient conduit dans l’univers de Franquin avec le Marsupilami en 1989 et de Goscinny avec Lucky Luke sans oublier son one-shot sur une aventure de de Spirou. Il écrit depuis pour de nombreux dessinateurs comme Berthet (Pin Up, Yoni, les exploits de Poison Ivy), Simon Léturgie (Spoon White), Félix Meynet (les Eternels) avec ou encore Herval (Tiffany), René Hausman (Les Trois cheveux blancs, Le Prince des écureuils), Yslaire (Sambre), Joël Parnotte (Le Sang des Porphyre)...
Broadway nästa, det föregående albumet i författaren Yann och tecknaren Romain Hugaults andra världskrigsserie om transportflygarässet Angela "Angel" McCloud, var en sorts avslutning på en första övergripande berättelse, där flera av de viktigaste trådarna knöts samman, och jag var då jag läst den lite besviken, eftersom jag uppfattat serien som mer fortlöpande, och fann slutet om än ett som knöt ihop säcken, ändå inte helt tillfredsställande. Samtidigt fick det mig något kluven när jag såg att en fortsättning kom, och jag har dröjt lite med läsningen tills nu två ytterligare delar finns i tryck (med åtminstone en till för att knyta ihop säcken ännu en gång, misstänker jag).
Så vad är resultatet? Jodå, för den som gillar de tre föregående albumen erbjuder detta mer av samma vara. Hugaults bilder är fortfarande alldeles fantastiska (om bitvis något pinuppiga) och miljöskildringarna är verkligen imponerande. Berättelsen är också intressant och spännande, även om jag emellanåt finner den lite hoppig och fragmentarisk. Det är inte det att det saknas en övergripande historia (både inom albumet, och vad som verkar vara en andra trilogi inom serien), utan snarare att berättelsen bitvis tycks hoppa över viktiga moment och händelser.
Men jag förblir samtidigt intresserad av att se vart det hela kommer att leda.
Est-ce moi ou bien cet album se signale par de singulières hachures dans le scénario ? J'ai constamment eu le déplaisir de me demander si les planches de l'album avait été mise dans le bon ordre.